Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Psych-K
Beordrade herrarna i familjen till soffan, vilket inte var svårt då det var Zlatan på teve, och gjorde det mysigt framför datorn med tända ljus och en kanna vatten, slog mig sen ner på en kudde på golvet och kopplade upp mig för mitt första skypesamtal. Marias röst var lugn och närvarande, hennes ord kändes som vibrationer som klingade rakt in i cellerna. Jag kände direkt att det här skulle göra gott för mig.
Hon inleder med att förklara att Psych-K även kan beskrivas som Psykologisk Kinesiologi. Hon kommer att göra muskeltester för att få guidning ifrån kroppen och själen i vad som önskas läkas. Hon börjar sessionen med att be om att få göra dessa muskeltester på sig själv i samklang med mitt högre jag, hon tilltalar både min medvetna och min omedvetna del. När hon talar och gör sina tester känner jag hur jag faller i djup avslappning. Jag känner också att jag inte är ensam i rummet trots att Maria ger sessionen ända från Norrbotten är någon/några fler vid min sida.
Hon frågar mig om jag har något jag fått till mig att bearbeta under behandlingen och jag säger att jag vill verka i mitt ljus och jag vill balansera min hälsa. Hon tar dessa önskningar med sig och gör testerna, vilket ger en svag signal på båda. Alltså är det inte det som det är meningen att jag ska läka. Min känsla är både förvåning och nyfikenhet, jag har verkligen ingen aning om vad jag ska bearbeta, jag bara vet att något kommer att visa sig och läka och det alldeles snart.
Maria berättar att inom Psych-K så finnes det vissa områden man alltid jobbar i, jag minns inte om hon sa kanske åtta stycken, så hon gör tester och frågar typ: Skall balanseringen ske inom område ett? Svarar med svag signal. Skall balanseringen ske inom område två? Svarar med svag signal. osv Tills hon får en stark signal på område fyra vilket är: Spirituality. Och så ber hon mig om en siffra, den först som kommer upp och jag säger direkt sju. Oj, säger hon, det här är starkt. Och berättar att min läkning och balansering kommer att ske med innebörden: Jag återtar min arvsrätt av gudomlig kärlek och överflöd.
Nu känner jag i hela kroppen hur dessa ord visar ett starkt mönster av något spänt och blockerat. Hon ber mig att sitta på ett visst sätt med handleder och fotleder korsade och så leder hon mig varsamt in i läkningen. Och jisses vilken läkning jag får vara med om, eller jag kanske bör säga ett starkt återseende. Medans jag sitter där på golvet och tyst för mitt inre upprepar meningen ’Jag återtar min arvsrätt av gudomlig kärlek och överflöd’ så märker jag att orden stakar och jag minns inte hela meningen utan fick lyssna till Maria men efterhand börjar orden flöda och jag tror det är då (eller innan) hon ber mig kalla på den lilla Sofia. Jag märker hur en spänning i hela min bröstkorg transformeras till att mitt eget inre barn sitter i min famn. Hon är mindre än min Maya (som nu är åtta år) så jag tror hon är ungefär 6 år, hon sitter i min famn och lutar sin rygg tryggt emot mitt bröst. Jag snusar på hennes hår och jag gosar med hennes kind. Hon är här! Hon är jag! Hon kommer för att visa mig att hon är mitt ljus, hon är den andlighet och kärlek jag så länge längtat efter. Hon är allt. Hon är så ljus, skir och kärleksfull att jag någonstans längs vägen lämnat henne, jag har övergett henne i tron att hon inte har någon rätt att vara som hon är. Jag möter sorg, smärta och skuld över att ha övergett henne, men det är stora Sofia som känner dessa känslor, lilla Sofia sitter bara här i famnen med sin närvaro och sitt lugn, hon dömer ingen. Hon är så fin och sann. Ju längre jag håller henne och upprepar meningen desto mer spänningar släpper, jag känner hur hela ryggen sjunker samman, jag sitter och hänger som en disktrasa och det är en sådan enormt vilsam känsla att vara i en kropp utan minsta lilla anspänning.
Jag känner att jag är klar. Jag är hemma. Hon är hemma. Jag har öppnat dörren. Vi har omfamnat varandra. Vi är ett. Jag sitter mållös, jag har inga ord, jag kan knappt föra en konversation med Maria och göra ett avslut. Förresten, hur avslutar man en sådan här session egentligen. Det finns inga ord. Det finns bara kärlek. Att just Maria gjorde den här läkningen med mig känns som en större gåva än jag ännu kan förstå, tänk att hon erbjuder mig detta (som en gåva, dvs gratis) fast vi aldrig har träffat trots att hon är gift med min kusins son. Och att hon ringer från Norrbotten, alldeles utanför Kalix där mina rötter härstammar från, för nu förstår jag att jag givetvis ska återta min arvsrätt och mitt inre barn där…
Jag bugar i full vördnad för hennes intuition, rösten från hennes högre jag att maila mig och erbjuda mig en behandling. Och jag niger i tacksamhet för mitt eget högre jag som gav mig en positiv känsla trots att sinnet ville säga mig att invänta erbjudandet tills efter min Indienresa eller överväga att avböja inviten helt.
Om Shanti
Namaste
Maria är väldigt försynt och mjuk av sig, hon skulle aldrig få för sig att be mig om något, men jag bad om hennes mailadress ifall det är någon av er som läser som känner att ni vill kontakta henne för en Psych-K behandling, en upplevelse för livet!
Maria Larsson
vikstrom.maria@gmail.com
Given
Man cannot make it on his own, it has to be given.
Sri Amma Bhagavan
Självacceptans
Om du vill få ett uppvaknande, är det viktigaste, att du aldrig någonsin försöker förändra dig själv. Oavsett vem eller vad du är. Det som du är, är sanningen. Vad du än är, är det den enda sanningen. Om du säger
Så frågan är; kan du acceptera dig själv? Kan du älska dig själv som du är? Oavsett vilka tankar som du får, vilka känslor du har, vad du än gör. För du har egentligen ingen kontroll som vi föreställer oss. Vi är alla robotar. Vi har programmerats av samhället, vår kultur, vår utbildning och allting som har hänt i våra liv. Allt detta bildar ett program och det är programmet som lever genom dig. Så du kan bara acceptera programmet, ”jag har kort stubin, eller lång stubin eller jag är det ena eller det andra”.
Det är vad du är. Det är programmet. Så omfamna det, älska det, håll det som en nyfödd och älska det. Det är samarbetet som behövs från din sida. Kan du acceptera dig själv? Tillåta tankarna att komma upp, känslorna och de mentala blockeringarna, och omfamna dem. Om du kan göra det, är du redo. Det är vad som krävs från din sida.
Delad visdom
Tog emot en kvinna för Deeksha igår och samtal kring andlighet och jag känner så starkt i hela mitt väsen hur bra jag mår av det liv jag lever nu och den visdom och andlighet jag får dela. Jag delar något som kommer till mig, jag delar något som inte enbart är mitt, det är vårt. Livet är vårt och Du och jag har så mycket gott att bidra med till varandra, vi sitter alla med nycklar, insikter, tankar och gåvor att ge vidare. Och så är det ju egentligen så att, för få behålla något så behöver vi ge bort det. Genom att ge kärlek så känner vi kärlek. Genom att dela kunskap så upptäcker vi vår visdom. Genom att ge något vackert så blir vi vackrare. Det är som med leendet och vänligheten, de går inte att ge bort utan att vi smittas själva.
Jag vill vara en kanal hela tiden, en öppen och ren kanal för kärlek, andlighet, skratt, yoga, skrivande… ja, allt! Jag vill vara så ren jag kan så att något större tillåts passera genom mig, om det sen kommer ifrån mig, Gud, alltet (samesame egentligen) spelar ingen roll, jag vet att jag fyller ett värde och syfte i livet när jag är öppen och lever det.
Våga vara jag
Konstnär Kickan Karlsson
Närvaro
Under dagens höstmöte med Dalarnas Författarförbund blev jag varmt avtackad av styrelse och kollegor. Mitt beslut att avgå som ordförande har mötts med djup förståelse och varm famn och idag under avtackningen så kände jag också hur tacksamma de är över den tid jag suttit som ordförande. Jag känner att jag faktiskt bidragit med mycket till förbundet och att jag kan avgå med stolt hållning, det har varit en lärorik tid och jag har fått nya vänner för livet. Relationer är livets krydda.
Jag känner mig redan mer avslappnad och tillfreds, så jag är säker på att jag inte bara kommer bli en bättre författare i och med att jag avgår utan även kommer att bli en mer närvarande och lugn mamma. Livet skänker många insikter och en av de jag ofta kommer på mig med att upptäcka är modet att skala av och styrkan i att stanna upp och vara närvarande. Just närvaron är själva pulsen i allt vi gör, den visar om vi är vakna eller sover. Närvaron är själen i föräldraskapet, yogan, skrivandet och relationerna inte minst relationen med mig själv.
Jag regisserar
Jag ser det som min största rädsla att våga leva mitt liv fullt ut. Jag är rädd att öppna mitt hjärta helt, fullt och naivt till och med för Nogge fast vi levt så många år ihop, jag kommer på mig själv med att spara lite, spara en reserv ifall jag blir sårad så har jag åtminstone nått kvar. Men det är ju inte sant, för om jag blir sårad så smärtar ju hela hjärtat ändå även den biten jag sparat, den kanske inte gråter men den blir säkerligen bitter och cynisk. Samma är det med att leva livet för mig, jag kommer på mig med att hålla igen. Jag är trött på att vara en småsömning liten grå medelmåtta, jag vill släppa fram hela mig, inte för någons annans skull utan för min egen och för Nogge och barnen.
Jag vill verkligen ta plats i mitt liv, jag vill inte spela huvudrollen utan jag vill leva huvudrollen. Jag vill sätta mig själv framför min egen strålkastare och jubla och heja på. Jag vill ta vara på livet och allt vad det erbjuder. Jag vill inte göra plats för någon annan eller lägga upp reservplaner för vad som komma skall. Det finns ingen annan att lämna plats åt i min film, den är min. Du har din egen och ändå har jag fått för mig att det är artigast att inte ta för sig alltför mycket av det goda. Men jag vill ha allt det goda, det är mitt liv och jag vill njuta av det. Livet är ju här, filmen rullar nu och jag kan fylla den med vad jag vill. Jisses, den rullar nu och huvudkaraktären väntar fortfarande på att jag ska ta plats.
Vad är det regissören säger, tystnad, tagning och action!
Våga dela
Jag får jättefina mail emellanåt, tankar och värmande ord om mitt liv och det jag delar på min blogg. De gör mig alltid så glad, det känns som kärleksfulla hejarop på min livsväg och att våga fortsätta dela mina tankar om livet och det jag går igenom. Igår kväll fick jag ett sådant långt fint mail av en vän och jag tänker såklart inte dela mailet jag fick men när jag skrev ett svar så fick jag känslan av att dela delar av svaret, eftersom orden även är en påminnelse till mig själv och kanske till någon av er…
Tack för ditt fina mail, det värmer och gläder!
Skönt att också bli bekräftad i min sårbarhet, även den som jag försöker ge utrymme på bloggen, men trots det så ser de flesta mig som stark och tålig. Jag ser det som styrka att våga visa sin sårbarhet, det är väl det som är skillnaden kanske mellan de som inte ser den och jag som vill dela den.
Jag satt precis och läste Kristians blogg I kroppen min om hans cancer och kommande död och klippet på Tv4 och tänker för min egen del att det är så viktigt att vi tar vara på livet, var dag. Meningen med livet är att leva det. Och den bästa gåvan till våra barn är att älska det – älskar vi det liv vi lever (eller lever det liv vi drömmer om) så lär vi dem att göra detsamma, de gör ju inte som vi säger utan snarare som vi gör.
Samtidigt så tänker jag på Krisitans blogg att våga dela det som vi går igenom….
…. Internet är Universums kanal till dem som behöver höra (läsa) dem. Men vad vet jag, du har svaren, du har längtan, att du stannar kvar är troligtvis bara en rädsla, rädslan för att leva och njuta av livet fullt ut…
Kärlek & Solsken till er alla en sådan här krispig höstdag när löven faller av
Better choice
Min detox
Någon hundraprocentare inom kosten lär jag väl aldrig bli, jag är fantastiskt nöjd om jag finner någon sorts balans och är av med sug, dåligt humör och trötthet. Just nu är jag trött, men det beror nog snarare på hostiga nätter än kosten, och suget är pustväck om jag borträknar suget efter kaffe då. Men de få koppar jag dricker nu dricker jag med närvaro och fullständig njutning, Gud va det är gott!
Det jag försöker bekänna är att jag ätit en en grovlimpeskiva (glutenfri) varje dag och den ingår givetvis inte i Detox´n och så råkade jag redan första dagen komma på mig själv med knapra dammig mörk mörk choklad. Det gick av bara farten och ren vana, jag glömde städa undan de sista resterna innan jag började min rening.
Men annars så går min detox alldeles toppen, förutom att jag antar att min kropp inte befinner sig i ren detox eftersom jag njuter av mitt kaffe men det försvinner innan Indien och är då borta i minst 10 dagar så det känns okey att det hänger med nu. Jag är dock stolt över att jag satt hos Monika och fixade naglarna idag och utan minsta tvekan eller begär tackade nej till den gigantiska godispåsen som hölls fram och att jag nu sett på Barbiefilm med Maya och enbart gnagt på morot och gurkstavar medans prinsessan smaskade ostbågar.
Gårdagens lunch
