If you’re not the hero in your novel, then what kind of a novel is it?
You need to do some heavy editing.
Sun Gazing
Jag är just nu fångad i en kreativ skrivbubbla och vill inte komma ut… bye bye
The poetry of the earth is never dead.
Sun Gazing
För att lyckas med vårt andliga uppdrag måste vi göra allt vi kan för att hjälpa varandra på vägen. Genom att hjälpa varandra hjälper vi oss själva.
Medmänskligheten främjas inte av att vi ägnar så mycket uppmärksamhet åt oss själva att vi glömmer alla andra. Det betyder emellertid inte att vi ska försumma oss själva, för då har vi till slut inget kvar att ge.
Din kropp har du inte fått av en slump. Du fick den av de andliga rådgivarna när du hade granskat alternativen i ödesringen och fattat ditt beslut. Den är alltså ingen tillfällighet. Du har fått den i gåva för att vara en aktiv deltagare i livet, inte en åskådare. Vi får aldrig glömma att vi accepterade livets heliga avtal och det innebär att vårt uppdrag här på jorden är av större betydelse än vi själva.
Den överjordiska auktoritet som skapar människans själ är mäktigare än vi kan förstå på vårt nuvarande utvecklingsstadium. Därför måste vi sträva efter självkännedom för att få kontakt med den gudomliga gnistan inom oss. Det enda som kan blockera självkännedomen är vi själva.
Även om du tvivlar på att den andliga vägen är relevant för dig ska du akta dig för att tro att den inte existerar. Varje människa är unik; det är en av de verkligt stora sanningar här i livet. Någonstans längs vägen kan en glimt av den sanningen visa sig för dig, medan en annan människa upptäcker den vid ett helt annat tillfälle.
I allt väsentligt är vi och våra själar ensamma med varandra, men om en människa känner sig ensam beror det på bristande självinsikt. För att lära känna sin själ måste man känna sig själv.
Att bli medveten om sitt innersta väsen är som att bli förälskad. En vacker dag inträffar något som väcker ditt slumrande inre. Till en början flirtar själen försiktigt med dig, lockar dig att pröva nya vägar som du ditintills bara sett på avstånd. Det undermedvetna ger medvetandet en nästan lekfull beröring – det är detta som först lockar oss att utforska vårt inre.
Ju mer vi längtar efter att förenas med vårt inre jag, desto mer oemotståndlig blir attraktionen. Att lära känna sin själ är som att lova sig själv evig trohet.
Självkännedomens stora fascination ligger i att vi genast känner igen den inre rösten när den talar till oss.
Själarnas öde -Michael Newton
Det var faktiskt efter att jag läst Katrin Zytomierska bok Dags att bli smal som jag blev än mer peppad till LCHF. Hon var så rak på sak och gjorde det hela enkelt. Och det som gjort mest skillnad för mig är att jag ändrat tanken om mat. Vet inte om det beror på boken men jag blev inspirerad där, av hennes enkelhet och att äta några få rätter som är goda och funkar. Äta lite mer ensidigt och enkelt. Det är något som satt sig i mig, jag har släppt förtrollningen om mat.
Jag brukade tänka på vad jag skulle äta hela tiden förut, planerade in restaurangbesök, fikaställen och andra depåstopp, allt för att fylla begäret efter gósaker, god mat och socker.
Om någon sagt till mig att du kan äta färre måltider, du kan äta mindre mat, du kan sluta med bröd, pasta, socker, (och även kött) så skulle jag ha hånskrattat inom mig, lett ansträngt och sagt vad roligt att det funkar för dig men det går absolut inte för mig. Jag behöver äta ofta och mycket. Jag är hungrig jämt. Mat är energi och jag dimper ner på marken om jag inte får energin i mig.
Det är sorgligt att jag varit fast i begäret så många år men det som är mest befriande nu är att jag ändrat tanken om mig själv. Jag inser att det gamla beteendet jag levde i inte var jag, jag är numer fri. Fri och lätt. Jag ler åt mina nya matvanor och kroppen som framträder.
Idag är jag ju mätt mest hela tiden trots att jag äter så lite. Jag tänker mindre och mindre på mat. Jag tar det med ro. Jag hispar inte upp mig över det. Jag äter fortfarande för att det ger energi men jag har släppt det underliggande begäret som styrde alla matintag, sockret.
Mitt humör är stabilare. Jag är lugn och harmonisk större delen av vardagen. Jag inser att livet inte är alla dessa stunder då jag äter, livet är så mycket mer. Relationer, närvaro, glädje, skratt och frihet. LCHF-kosten gör mig fri. Jag känner friheten spritter i kroppen. Jag lämnar begären på marken och flyger glatt. Jag är fri!
Min enkla lunch som jag åt idag, ostchips och babyspenat, mums!
Måste bara tillägga den inspirerande bloggen 56 kilo!
Vill dela det här fina inlägget om vännerna Erik och Ann-Marie Grind som är konstnärer och erbjuder kurser i Mandalamålning. Min egen Mandala Heart of the Sun som Erik målat åt mig skänker mig energi och kraft var gång jag går in i vardagsrummet. Den fyller mig med ljus och får mitt eget ljus att framträda.
Drömmer om en dag att släppa fram min egen kreativitet med penslar och färg.
Jag mår som jag förjänar
… intalar jag mig med stärkande ord. Jag är värd detta välmående. Jag behöver inte se mig om bakom axeln efter orosmoln som hopar sig, jag kan faktiskt välja att tro att det här måendet är här för att stanna och jag har all rätt att må bra!
Efter så många år med oro, magsmärtor, ängslan och rädsla kan det ärligt talat kännas nästintill overkligt att må så här bra. Jag njuter av livet. Jag njuter av att vara jag, precis som jag är just nu. Jag har det gott. Jag har världens finaste familj. Jag har ett otroligt vackert och rofyllt hem. Jag har underbara vänner. Jag har kärleksfulla föräldrar. Vi är friska. Vi är trygga. Vi är lugna. Vi är glada.
Jag har det för j-a bra helt enkelt!
Solen värmer och jag ligger på soffan på altanen och det enda bekymret jag har är att SSAB mullrar och skramlar med plåten och att jag stör mig på det har säkert med åldern att göra. Samtidigt så är det kanske åldern som kommer med de andra gåvorna, känslorna av oändlig tacksamhet, ett inre lugn och ett bubbel av lycka. Det kanske är tur att det för oväsen i mitt liv, för annars svävar jag väl iväg på ett lyckomoln. Skramlet håller mig kvar i Borlänge. På jorden. I vardagen.
Jag får nog tacka åldern, för med den kom troligtvis modet att bryta ny väg. Gå ditt hjärtat vill gå och lämna ekorrhjulet som jag tidigare sprang i. I det hjulet kom jag inget vart, jag blev bara tröttare och tröttare trots det ökade jag farten. Rädd att känna efter, rädd att ramla ur.
Och tänk att ramla ur kanske är det bästa som kan ske. Jag vet vänner som fallit ur som ser det så, som en gåva. Jag hade någonstans förståndet att kasta mig av. Jag kan inte själv ta åt mig äran, mentalt var jag absolut inte där, men kroppen vek av, den visste att rädda det som räddas kan.
Och nog känner jag mig räddad allt nu när jag ligger på altan och njuter av allt det vackra i mitt liv. Livet är fyllt av gåvor och nu har jag äntligen förstånd att njuta av dem.
If there is light in the soul, there will be beauty in the person.
If there is beauty in the person, there will be harmony in the house.
If there is harmony in the house, there will be order in the nation.
If there is order in the nation, there will be peace in the world.
Chinese Proverb