Den som är fattig i anden skapar materiell fattigdom även i det yttre livet.
Den som lever i mental rikedom ser denna rikedom manifesteras även i det yttre livet.
Jag är nu villig att investera i nya tankar i en rikedomsmentalitet.
Kristina Wennergren
Massagen igår rensade ut en förkylning som jag idag välkomnar med Sancho´s droppar, Ingefära och massa omvårdnad. Som tur var sov Izabelle i 3 timmar på förmiddagen och jag kunde också vila på soffan. Min fina vän Eva kom sen med lunch och lite påfyllning till kylskåpet och glatt sällskap och se nu mår jag genast bättre.
Solen lockar och jag sätter Izabelle i vagnen och tar en skön tur ute innan vi hämtar barnen vid skolan.
Food is your medicine and sleep is your therapy.
Janesh Vaidya
Flydde glatt ett hus som genomsyrades av lätt små kaos och åkte till Ulrika & Kicka´s för att bli varmt omhändertagen på deras varma (värmedyna som madrass, loooovley) massagesäng. En hel timme med två fantastiska massörer som faktiskt till min stora förvåning och lycka bjöd på riktigt ömsinta handlag. Bara någon gång jag skrek jag till och höll på att ömsa mig ur sängen, annars så låg jag mest och småslumrade lycklig som ett litet barn.
Det är lätt att dröja sig var hos dem efteråt, vi har så mycket andligtsnack att dela med varann. Men jag skyndade mig så småningom hem, ville ju absolut inte komma sent till veckans viktigaste möte …
Varje tisdag mellan 20.00-21.00 sätter vi oss ned, jag & Nogge och möter varann. Delar vardag, jobb, tankar, livets mysterium eller sitter bara och ÄR utan att tala. Det är så fint, jag älskar såklart dessa stunder. De sprider sig som ett kärleksregn över hela veckan. Tänk att det behövs så lite för att öppna upp så mycket. Det är återigen i det lilla och enkla jag känner mig som mest lycklig.
Livet vill ge dig så många gåvor. Du får skatter att ta emot var dag. Missa inte att öppna dina gåvor och se vad som döljer sig däri. Det tar aldrig slut. Det är en oändlig kö med skatter till dig. Livet är full av givmildhet och generositet. Ta emot dess överflöd. Fyll din famn idag. Imorgon kommer det mer.
Savita
Under helger har jag en vana att kika i min kalender, använder fortfarande min Filofax, för att se vad som är inplanerat kommande vecka. Varje gång jag gör det så känner jag ett kroppsminne av obehag, en osynlig knut i magen som drar ihop sig. Och så kikar jag lite rädd på veckodagarna och inser att de glesar tomt mellan raderna och när det väl står något där så är det fina saker som skänker mig glädje, tex yoga, medialasittningar, seans och som nu till veckan Välgörenhetskväll med Zonta.
Vips så minns kroppen att jag lever ett annat liv nu, kroppsminnet är gammalt och förbrukat och den osynliga knuten löses upp i ett mirakel och en våg av lättnad omfamnar mig.
Jag går inte längre till jobb som jag inte jag mår bra av. Jag omger mig inte längre med människor som får mig att känna mig osäker. Jag lever det liv jag vill leva. Jag är Snigelmamma i fin kombination med mitt företag Inspire och mitt skrivande. Jag rör mig i nya marker, marker som känns så rätt och så hemkära. Jag lever en fridfull vardag.
Så tacksam
Det är så lätt att lockas in i mörkrets gömmor. Låta mörkrets farhågor vara din verklighet. Kanske en liten del av dig dras emot mörkret och mår gott av att gömma sig i dunklet så att ingen annan ser och märker av ditt ljus. Kanske väljer du att återvända dit i rädsla för att visa ditt sanna jag.
Det kan vara skrämmande nog att släppa in ljuset. Det gör ont i ögonen de första sekunderna men efteråt kan du blinka och börja skönja en helt ny värld som uppenbaras framför dig. En värld som hela tiden varit alldeles intill dig men som du inte upptäckt om du valt att se in i grottan och kura bland de andra som också är rädda.
Din största rädsla kanske är andra som är Ljus. Du är rädd för dem eftersom om du ser till dem så speglar de också ditt ljus. Ni reflekterar varandra och i deras Ljus framträder ditt Ljus så starkt så att du inser att grottan och mörkret var en illusion. Du ser inga farhågor nå längre. Du ser inte ens grottan. Du ser bara dig själv överallt och i allt levande. Vi är alla ett. Vi är alla Ljus.
Känns lite annorlunda att cykla till lekparken på sportlovet, men det har vi gjort flera gånger den här veckan och inte mig emot, jag älskar att våren tittar fram tidigt. Barnens lov har varit precis som jag önskat, full med närvaro och ta-dagen-som-den-kommer utan ’måsten’ och tider att passa. Vi har inte gjort något speciellt och jag märker att mina barn mår gott av tid till att få vara, tid hemma, tid med familjen, tid till sig själva och varann.
Förr stressade jag på mitt liv och fyllde det med massa aktiviteter och gasade på i rädsla att stanna upp och känna på tomrummet. Jag är glad att jag släppt på gasen, jag är säker på att mina barn mår bättre när jag som mamma lever livet lugnar. Först trodde jag att de skulle sakna det fyllda vardagslivet men nu vet jag att det inte är sant. De behöver inte uttrycka i ord hur de mår, jag vet att de mår bra. Jag känner deras lugna energi, jag hör deras skratt, jag ser tryggheten i deras ögon. Vi är mer hemma i oss själva nuförtiden och mitt största ansvar som mor är att ge dem utrymme att vara kvar där.
Som jag brukar säga till Maya när jag frågar henne om hon älskar mig och hon svarar snabbt nej, ”Jag ser det på dig”. Och då ler hon så sött och jag jagar henne genom huset i jakt på pussar.