Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Oneness i mitt liv
Det som har givit mig mest de senaste åren är Oneness
Det var när jag släppte in Oneness i mitt liv som jag började förstå livet. Genom Oneness teachings fick jag äntligen insikt i det Sunyogi Umasankar berättat om under Sunyogalektionerna i Lachipur (Indien) och jag började även få djupare förståelse för Yoga (yogan är åtta grenar, varav en gren är rörelserna (asana), det som vi mest förknippar med Yoga är alltså bara 1:8). Och mest av allt började jag förstå mig själv – det jag försökt förstå hela livet, mina tankar, känslor, handlingar. Allt klarnade. Klarnar fortfarande.
Jag hade lagt ner så mycket tid på att med mitt sinne försöka styra tankar, känslor, handlingar, när det gick upp för mig att med mitt sinne så förmår jag inte ändra på någonting. Jag är fången i mitt sinne och även om jag vill slippa ur så går det inte eftersom sinnet är både fängelset och fångvaktaren. Jag är fast av egen (o)förmåga.
Så det jag till slut, efter evigt mässande av guiderna (munkar och nunnor, typ) nere på Oneness University i Indien, började ta till mig är att jag inte kan. Jag kommer aldrig att kunna. Varken styra mitt liv eller rädda mig själv. Jag behöver lämna över till det Gudomliga. Och inte ens själva överlämnandet lyckas jag med, så jag behöver be om hjälp. Be om nåd. Be det Gudomliga att ta över.
Där ligger min frid, de dagar och stunder jag släpper taget och lämnar över. Inför alla de situationer och händelser I give up… and give in.
Och nej, det betyder inte att jag blivit ett dugg handlingsfattig, tvärtom har jag blivit en en doer, inte av egen vilja utan av Guds vilja. Kalla det Gud, Livet, Universum vad som helst, jag lämnar över mitt förstånd till den som vet. Det högre kraften. Jag ber inte den att göra det jag önskar, jag ber om förmågan och förståndet att jag ska göra det den önskar. Där i ligger min frid, de dagar jag förmår.
L I V
För min egen del så känns det som jag äntligen börjar vakna till L I V på riktigt. Jag hoppas inte det är en dagsslända som flyger förbi, utan att livsglädjen som jag känner spirar, tar form, frodas och stannar kvar. Jag tycker jag förtjänar det – att leva.
Det är skamfyllt är sucka på en blogg om oförmågan att inte leva fullt ut, när människor lider i verkligheten. Människor som lever med ondska och hemskheter inpå. De är de som lider. Inte jag.
Jag önskar jag kunde känna annorlunda, som intellektet tänker. Att jag har det så bra, så i himmelen bra att jag borde dansa fram och sjunga var dag. Att jag borde hylla livet, det som jag har fått… det som jag har. Innan det är förbrukat och över. Innan dess vill jag leva. Allra helst idag.
Men jag tror, och känner, att min (eller en av mina) livsläxa är att lära mig leva. Kanske är det allas vår läxa. Att inte låta klockan ticka och dra oss mot slutet utan gå livet till mötes istället. Jag vill gå livet till mötes. Känna livet i varje steg och andetag.
Det är inget som håller mig fången, varken sjukdom eller fattigdom, inga murar och gränser – det är bara jag. Jag står i vägen för mitt eget liv och välmående.
Och de dagar jag ser mitt jag utifrån min kropp och mitt sinne så är tiden begränsad. Dagarna är räknade. Relationerna likaså. Och de dagar jag har nåden att få uppleva mitt högre jag, själen, så är allt oändligt, kärleken och glädjen och var eviga dag. Allt är fyllt av L I V, även jag och inget kan någonsin ta livet ifrån mig.
Största förlusten
Döden är inte den största förlusten i livet;
den största förlusten är det som dör inom oss medan vi lever.
Norman Cousins
Ett år sedan
När vi åkte till minneslunden för att tända ljus påtalade barnen att året gått så fort, att det kändes som en månad snarare än ett år sedan mamma/mormor dog. Hur känns er sorg frågade jag, är ni lika ledsna nu som förut. Och de svarade lätt och snabbt nej.
Sorgen är inte lika påtaglig men minnet och närvaron är stark. Det är skönt att kunna minnas utan att rasa samman, det är skönt att kunna gråta och känna saknad utan smärtan. Sorgen är fridfullare idag än för ett halvår sedan. Vet inte ens om jag behöver kalla den sorg längre, det är nog mer som saknad. Mamma är saknad. Men jag har accepterat att hon är död. Och jag har känt att livet både fortsätter och är vackert utan henne här… jag kan leva ett bra liv utan henne och det är en tröst.
Och utan henne kan jag inte heller skriva att jag är, för nog är hon närvarande. Hon fyller mig med sin kärlek och omsorg var dag.
Trygg nära Gud
Genom åren har jag blivit speglad i att jag skulle behöva bli bättre förankrad. Och eftersom jag regelbundet mediterar och gör yoga så har jag sett mig som förankrad, jag har utövat mitt ”jordande”, min förankring med det solida, trygga och fasta… har jag ”tyckt”.
Som det Vuxet barn jag är har jag sökt trygghet i mat (att äta), jobba, träna och att förhålla mig till människor och situationer. Anpassat mig efter vilken sinnesstämning andra är i, hur de relaterar till mig och andra (jag har skrivet ett blogginlägg om det förut). Och när jag blir otrygg i situationer, vilket för mitt inre barn är de flesta situationer, så har jag strävat efter att skaffa mig trygghet genom att kontrollera mitt liv och andra. Kontrollera mig själv (dvs min oro) genom träning, arbete, pedanteri och kontrollera hur andra mår, vad de gör och borde göra. Jag har blivit en pain-in-the-ass för mig själv i synnerhet men också för andra, mina nära och kära främst. Och när jag insett hur obefintlig min kontroll är, insett min litenhet inför mina egna begär, andras beteende och livet självt så har jag vänt mig till maten. Choklad, nötter, smörgåsar, linfrökex, fruktsallad… what ever, för att låta känslan som lägger sig i mig när det jag tuggar landar i magen skänka tröst och trygghet. Om än en stor portion av falsk trygghet – en illusion.
För ju mer jag faller till föga för mitt beteende ju starkare blir mitt dåliga mående. Illusionen av trygghet av att äta eller kontrollera försvinner snabbt och där står jag med ett ännu större hål att fylla. Tomrummets väggar växer.
För när mitt inre barn blir oroligt och rädd så har jag inte tagit mig tid att stanna i känslan och försöka förstå den. Jag har övergett mig själv, mitt inre barn, och rusat rakt in i skafferiet eller kontrollen.
Det slog mig först nu under min morgonpromenad, alltså år sedan dessa kommentarer gavs vad det är jag inte är förankrad i. Trots min tro så har jag inte varit förankrad i Gud. I Guds trygghet. Jag har sökt råda bot på min oro och ångest genom dessa beteenden, de har förirrat mig om så för en kort stund ifrån mig själv och hur det känns. Jag har satt min tillit och trygghet till mat och att ge mig på att kontrollera livet, snacka om storslagenhet som förätit sig. När jag nu inser att den enda som kan skänka mig trygghet i min oro är Gud och ingen annan, inte jag… och inte ens mat.
Framgång av tacksamhet
Framgång bör inte komma från en ståndpunkt av tidigare perspektiv på misslyckanden.
Framgång eller åstadkommande bör komma från ett uppvaknande, ett resultat av tacksamhet.
Sri Bhagavan
Jag ber om att få fylla mitt hjärta av tacksamhet till vad livet har gett mig. Tacksamhet till allt jag har blivit utrustad med och fått ta emot längs livsvägen; min personlighet, mina egenskaper, erfarenheter, kunskaper, visdom och förmågor. Läxor och välsignelser. Jag tackar och ber om att få dela just det jag har med världen. Inte för att bli framgångsrik utan för att få Ge tillbaka till Livet allt som jag har fått. Bidra för att jag är tacksam för det jag har att bidra med. För på något magiskt vis är det först när jag ger jag verkligen får… det jag har att Ge.
Blessings
Närmare 100 stycken som var med på kvällens Deeksha på distans. Känns fint att kunna sända deeksha. Det är så enkelt för mig att ge på det här viset, av min tid, det är ju trots allt inte jag som ger – vi fylls alla av det Gudomligas närvaro, även jag. Så jag är tacksam för att ni vill ta emot så att jag får vara en del av detta. Verka i det lilla i det stora.
Och här kan du ta del av kvällens budskap
Befria dig från alla röster.
Befria dig från alla måsten.
Befria dig från det som håller dig bunden.
Du är satt till jorden i full frihet at vara och leva som den du är-
Du är fulländad.
Du är kär.
Just do right
If you teach, you have to live your teachings. /Maya Angelou
Oneness Awakening
Dalarna
Februari 2015
Jag bjuder in till Oneness Awakeningkurs, en kurs som initierar dig till deekshagivare (Oneness Blessing), kursen är planerad till februari 2015 men datum och plats är ännu inte fastställt. Jag meddelar här på sidan så fort datum och plats är klart. Känner du redan nu att du är intresserad så kan du skicka mig din intresseanmälan så har du förtur till plats, mail@sofianorgren.se
Den här kursen som är två dagar (lör-sön) är en fantastisk helg på flera sätt, vi läker inre sår genom varsamma processer, mediterar, utövar yoga och får ta emot flera deeksha. Jag har som Oneness Trainer hållit den här kursen regelbundet under 2 års tid, närmare bestämt 9 gånger, så kan jag lova att kurshelgen är väldigt bra. Den är innerlig och fin, den är fylld med glädje och tårar och framför allt så är Du fylld med glädje och harmoni efteråt. Oneness Awakening är det vackraste jag har att dela.
Kursen kostar 2500 kr inkl lunch och fika. Boende och middag tillkommer.
Är du och dina vänner intresserade av att gå en kurs för mig, men hellre önskar att jag kommer till er ort så gör jag gärna det. Minimum antal är 8 personer. Maila eller ring mig så finner vi ut en bra lösning.
Önskar du veta mer om Oneness kan du läsa mer här eller besöka Oneness Nordic.
Du är välkommen att kontakta mig om du har frågor: mail@sofianorgren.se alt 070-559 29 50.
Namaste
Savita
Fuck your fears
Underbart Johannes Hansen! Härligt att se Dig i nyhetsmorgon och höra dina visdomar… Du inspirerar som alltid!