Åker hemåt med en ljuvlig känsla av närvaro och tacksamhet efter Seansen på Harmonihuset i Ludvika. Påminns om att jag alltid har den känslan med mig efter ett medialt jobb. Andevärlden välkomnade oss med sitt besök och jag fick äran att förmedla många fina budskap. Trots att jag gjort det här under flera år nu så överraskas jag varje gång. Min själakropp förstår, kommunicerar och känner full tillit men min hjärna förbryllas ännu. Den kritiska delen som gärna vill bortförklara det övernaturliga överbevisas var gång. Jag vet att den kommer att bli överbevisad, så man borde ju kunna se att den släpper taget och ger sig hän den med. Fast samtidigt så tänker jag att det är den delen som håller mina fötter på jorden. Och ändå är det den kritiska rösten som får mig att släppa taget än mer i tillit till det jag får till mig, för jag vet att ju mer jag släpper taget om egot desto tydligare blir länken till den andra världen och klarare blir budskapen.
Så jag håller ett getöga på egot och tryggar det i att jag finns kvar, jag stannar här jag med. Samtidigt så öppnar jag upp mitt kronchakra för fullt och tar in det som vill förmedlas.
Dagens seans pågick i tre timmar, vilket jag tyckte kändes länge innan vi började medans tiden bara försvann när vi väl var igång. För mig var kommunikationen rak och tydlig och jag gjorde mitt yttersta för att förmedla den vidare på samma sätt. Att vara medium är ju att vara tolk, tyda budskapet från andra sidan och hjälpa till så att det når dess mottagare i den här världen. Och det viktigaste för mig är att vara ödmjuk inför uppgiften och visa full respekt för alla närvarande, de med mänsklig kropp och de som lämnat jordelivet. Det är ett ärofyllt uppdrag och jag är tacksam att jag vara närvarande i dessa känslofyllda möten.
Fredagen var fylld med barn och familjetid. Jag tänkte skriva att jag fått en så fin stund med barnen, men det är ju faktiskt så att det är något vi vuxna behöver ta oss, tid till barnen. Och många gånger är jag oerhört bra på att vara här hemma som ett moderligt ankare i köket och barnen rör sig runt omkring och vissa dagar tar jag mig en nivå djupare i mötet med dem och får till de här riktigt fina stunderna.
Och behållningen till mig var enorm, jag fick så många skratt och så fina samtal. Och när vi var ute och jag gick bredvid Oscar och strök honom på ryggen då la han sin arm runt min rygg och vi gick länge och höll om varandra.
Maya hon plockade fram sina frisörgrejor, vilket hänt kanske två gånger förut i hennes 6-åriga liv och jag fick vara kund länge, länge. Jag satt på golvet och blev fullt ompysslad av Maya och hennes lite yngre och hårdhäntare assistent som begrundade varje rörelse Maya gjorde och sen gjorde detsamma. ”Du har en flintskallig rand här” sa Maya och drog fingret i min mittbena.
Vi däckade i soffan hela högen, förutom Izabelle då såklart som somnat utsträckt i sin säng, själv låg jag ihopklämd bland sprattlande barnsben och hyssjade åt dem att vara lite tysta när jag ville se The Voice, muttrade åt Nogge att vi behöver en större soffa.
Då var mammalyckan fylld till bredden och jag önskade en egen plats framför teven med en kaffekopp i ena handen och en DubbelNougat i den andra.
Jag läser just nu en bok av Gabrielle Roth om De fem rytmerna, varav en rytm heter Flöde. Boken handlar om dans, jag skulle beskriva det som guidad frigörande dans. En dans för att sätta energin i rörelse. Min tro är att vi består av energi och att våra kroppar mår som bäst när energin är i flöde. Då släpper stress och oro taget om oss och vi kan komma i kontakt med vårt sanna jag och uppleva sinnesro.
Det finns ju massor av olika sätt att balansera energierna i vårt system och yoga är ett sätt. Själv har jag en längtan av att komplettera yogan med något mer och det som känns rätt för mig är dans och sång. Och nu menar jag att dansa som om ingen såg dig, dansa för att få flöde och läkning i kroppen, dansa i ren glädje och också dansa i sorg. Möta det vi känner i dansen, i rörelsen.
Och så min längtan till sången, egentligen är det rösten jag vill använda. Jag känner sådant energiflöde efter att ha skrikit, som jag skrev om igår och jag kan känna det när jag chantar. En dröm jag har är att lära mig kulning. Vara ute i skogen och öppna upp …
YogaRelease kom till just av den anledningen att jag vill dansa. YogaRelease kommer jag förhoppningsvis att utveckla mer var efter. 25 feb och 17 mars bjuder jag in till dessa klasser och jag önskar att du vågar komma om du som jag känner en längtan. Jag ska göra mitt allra bästa för att du skall känna dig trygg i dansen, eller jag borde nog säga rörelsen, rörelsen som din kropp vill göra. Och musiken kommer vara vacker, rytmisk och lockande så att kroppen dras med och vips så kanske du kopplat ur hjärnan och dansar med hjärtat, dansar som om ingen såg dig.
Yogapassen gör gott, tänker jag, vet jag … och tar tacksamt emot lite känslomässig utrensning. Kvällens yogapass bjöd på extra uppmärksamhet till halschakrat som står för kommunaktion. Ge utrymme åt rösten i hjärtat. Framförallt lyssna till och uttrycka den till sig själv.
Och själv känner jag att jag kom i kontakt med undertryckta känslor som vill få ett utlopp. Så jag stannar och känner. Kanske skriver några rader bara för mig.
Måste bara tipsa om hur skönt det kan vara att skrika, skrika för full hals och få energin i flöde. Skrika kan man ju göra djupt inne i skogen eller i bilen. Jag har skrikit ur min stress många gånger längs motorvägen mellan Falun och Borlänge förr om åren. Det är helt underbart. Men det funkar faktiskt otroligt bra att bränna av världens primalskrik helt tyst. Sprängöppna käken, ta i från tårna och upp och kämpa ut det – lovely, rekommenderas varmt!
Ps googlade på primalskrik och hamnade på en sida som beskrev Terapimetoder – Primalskrik och där stod det så här.
1. Skrik
Klart.
Jag har blivit inbjuden att på lördag hålla en Privatseans på Harmonihuset i Ludvika, ifall du är intresserad att delta så finns det några platser kvar.
Lördag 11 Feb kl 14-17 Mer information och anmälan ringa arrangör Maritha Tel 076-377 19 86
Och så vill jag passa på att berätta att Aurafotograf Victoria Käller Guzikowski kommer till Smedjebacken och har en dag avsatt för konsultation dvs hon fotar din aura och berättar om dig, ditt liv och det kommande året. Om du vill boka en tid med henne så kan du kontakta Engelen i Smedjebacken.
En salig energikick har jag fått och det är nog flera komponenter som bidragit till den, den inflyttade Mandalan, att Yoga fyller mina veckor igen, solboosten från Thailand, kärleksfull pushning från vänner, stöd från Nogge och om jag anstränger mig lite så känner jag doft och hopp om vår.
Energin spritter och jag skriver med full passion på kurser jag vill hålla i vår och kurser jag själv vill gå innan dess. Själv dras jag just nu mot fördjupning i Access Consciousness och skrivande såklart, jag har anmält mig till en skrivarretreat på Sigtuna Stiftelsen i mars.
Och mitt hjärta klappar starkt mot att arrangera en fin Yogaretreat och även en retreat med fokus på att finna sin egen inre visdom, stärka kontakten med ’The Guru within’. Jag skissar vidare på upplägget och söker rätt plats att hålla dessa på. Jag dras såklart mot Stiftsgården i Rättvik men även mot den underbara miljön på Biskops Arnö utanför Bålsta.
Vad ska till för att mina drömmar uppfylls?
Den här letade sig upp bland allt smink, den fick jag på det ljuvliga hotellet C & N på Koh Kho Khao …
Känner mig tillitsfull!
Heart of the Sun
Som jag har längtat efter ett konstverk av Erik Grind, har tänkt att någon gång i livet ska jag låta honom måla mig en Mandala. Döm av min förvåning när jag var hos makarna Grind på Transformationgame i höstas och frågade honom om han skulle kunna måla mig en mandala tills jag fyller 40, tänkte önska mig det av Nogge i present och Erik tar med mig till en vardagsrummet och pekar ovanför soffan; Den här mandalan har dina energier, du var i mina tankar hela tiden under hela processen när den tog form. Och sen dräper (mitt uttryck, Erik är from som ett Rådjur, han dräper inte ens till med ord…) han till och berättar att den heter ’Heart of the Sun’.
Jag behöver väl inte säga så mycket mer, än att sen var jag såld. Den tavlan stod det redan Savita på och jag kände att den skulle ge mig så mycket glädje, kärlek och energi. Och min kloke man ger mig (oftast) det jag önskar och hade förstånd att inse att den här tavlan kommer att hänga på Solduva oavsett om det blir hans födelsedagspresent till mig eller inte.
Igår kväll somnade jag på soffan med barnen strax innan åtta, men fick full kraft och energi när Nogge kom hem senare på kvällen med tavlan. Vi började genast stuva om i vardagsrummet för att ge den en plats för åskådning som den förtjänar.
Till mig kommunicerar tavlan oerhört mycket, den talar till mig, till mitt hjärta. Jag får säkert anledning att återkomma till det framöver….
Äntligen Yoga igen! Glädjen var så stor när jag förberedde kvällens yogaklass, det är härligt att strosa runt i min oas och insupa de goda energierna. På passet var det flera nya med och provade, jag är så tacksam att fler och fler hittar fram. Och samtidigt är det helt underbart att se in i ögonen på vänner som yogat med mig en tid. Alla i en salig ljuvlig blandning. Vi är alla ett.
Kroppen älskade var minut av yogapasset. Min kropp mår som allra bäst när den är i rörelse. En balanserad fördelning av aktivitet, sömn och dagsljus… och så näringsrik mat förstås – det är ett bra grundrecept för god hälsa.
Så tacksam att 12 själasystrar anmält sig till Soultalk i februari, det är därmed fullsatt. Det som går lätt är rätt. Jag känner att de här träffarna betyder mycket för oss alla, vi har så oändligt mycket visdom och insikt att dela med varann.
The secret of Living is Giving
Vi delar och ger vidare. Den som vill fångar upp. Ett kärleksfullt flöde emellan våra hjärtan.
Här kan du läsa mer om Soultalk och även anmäla dig till kommande träffar.