Personligt
Rörig dag
Började dagen med att åka till vackra Siljan för ett möte (mysdate) med härliga Malin, vi bubblade om allt från andlighet, skrivande, personlig utveckling, Maria Magdalena, barn, botox, bilar och ufon, haha, en salig härlig blandning! Att träffa henne är som en energiinjektion rakt in i hjärtat!
Och en energiboost var nog precis vad jag behövde, för tyvärr strular det lite med bygget, vi är inte riktigt överens med arbetet rörmokarn har gjort och nu blir nog bygget försenat ytterliggare någon vecka. Vi var lovade från början att få flytta hem i mitten på juli och att bygget skulle vara klart sista aug. Har vi tur nu får vi flytta hem i slutet på september och bygget blir helt klart några veckor där på. Men förutom det här sista strulet, så måste jag bara tillägga att det blir jättefint hemma, vi är så nöjda och det blir över förväntan!
Stressen kryper fram då och då, framför allt när det strular med det tekniska… CSN krånglar och Arbetsförmedlingen som jag jobbar åt som coach har nått vajsing när jag loggar in med BankId… suck! Får hjärtklappning bara jag skriver detta. Som tur var finns Nogge här och hjälper mig när jag tappar tålamodet. Så tacksam för det!
Om en vecka är Umasankar här (Rättvik) och håller SunyogaKurs. Det ser jag verkligen fram emot, att få vara i hans närhet så många dagar lär få mig i balans, hans energi är så fridfull och harmonisk.
Jag påminner mig och att andas här och nu, för i nuet är allt som det ska, allt är bra!
Tid till läxor
Det är så mysigt att sitta med Oscar och hjälpa honom med läxan och samtidigt är jag så tacksam att jag har tid att vara närvarande och göra det. Att ha tid att hjälpa sina barn med läxor känns självklart, men jag vet också att det inte är så lätt för alla att finna tiden och sen att komma till ro, vardagsstressen tar lätt över. Själv behöver jag varje dag göra val, välja bort saker, tacka nej till erbjudanden, fundera och reflektera över vad som är mina viktigaste prioriteringar, och för mig är barnen och familjen en av dom.
Det är som för en missbrukare, jag behöver varje dag påminna mig om vart jag varit och framför allt var jag vill leva nu och i framtiden. Jag har varit fånge i min egen stresskarusell och den skapade massor med oro och ångest. Nu lever jag med mer frid och harmoni varje dag. Men att det skall vara för evigt är inget jag tar för givet, istället väljer jag att vara ödmjuk för den stress jag tidigare levt i och låter tacksamheten över min livsförändring vara fylld i hjärtat.
Numerologi
Känner ett otroligt lugn inom mig, det är så mycket som faller på plats det här året. Enligt numerologi så är jag nu i en ny 9-årscykel, vilket betyder att 2010 var året jag avslutade den gamla cykeln och år 2011 inleder den nya. Och nu när jag ser tillbaka på skiftet så ser jag att det är mycket som förändrats, det gamla huset försvinner bort och ett nytt träder fram, jag har valt att äta helt vegetariskt och slutade i januari att äta kött, mitt arbete avslutades och skrivandet får mer plats tillsammans med det andliga och givetvis yogan(den är nog här för att stanna i alla mina kommande cykler vill jag tro).
I min och Nogges relation lämnar vi en lärorik period bakom oss och tar med oss insikter som vi fått för att gå hand i hand på en helt ny stig, vi lämnar våra gamla mönster och beteenden som inte varit bra för relationen och öppnar upp oss för att möta varandra på ett nytt sätt, på ett än djupare plan. Möta våra sanna jag.
Och så det kanske viktigaste av allt, jag ber mig själv om mod att var dag se inåt, se mina egna mönster och beteenden som är grundade ifrån rädsla och ber om styrkan att våga släppa dem, känner att det här året är det dags att leva utifrån kärlek istället och våga visa mitt sanna jag – Sat Nam.
Aurafoto
Hade en helt annan dag och tid i almanackan när jag skulle och göra Aurafoto hos Victoria Käller Guzikowski, i mitt huvud var det den 2 oktober istället för den tid jag var bokad 2 september. Eftersom jag kände att jag så gärna ville gå och blev så besviken när jag missat min tid så ordnade Victoria så att jag fick komma igår kl 18.00, hon tog emot i Engelens lokaler i Smedjebacken där hon har kurs i helgen. Jag vilade hela dagen och när det var dags att åka tog jag två panodil för att orka. Förkylningen och feber sitter fortfarande i.
Jag har nu varit till Victoria tre år i rad, det är som att spå sig när hon berättar om vad hon ser i min aura. Hon berättar om vad jag gått igenom den sista tiden, vad jag upplever nu och vad det närmsta året kommer att erbjuda. Jag vill träffa henne för att hon är otroligt intuitiv och brutalt ärlig, jag får höra det som jag sitter fast i och vilka trådar jag kan släppa och vilka som hon rekommenderar att hålla fast i. Hon läser mig som en öppen bok och ser det jag själv inte förmår (vågar/vill) att se.
Samtidigt gäller det ju som med alla råd från mediala att ta in det de säger inom och be om den viktigaste vägledningen, den enda sanna vägledningen, den från sig själv. Och att alltid komma ihåg att vi har den fria viljan i alla val i livet, att vi själva är vår skapare.
Mina färger var vit, lila, lavendel, indigo och rosa. Jag har samma grundfärger varje gång, men första året hade jag mer indigo och sen har det vita framträtt mer och nu även rosa. Mycket andliga färger, som står för intuition, vision, andlighet. Hon talade om mig som en andlig lärare och att jag behöver få in andligheten i det som försörjer mig.
Det var också de här färgerna som gör mig lite virrig och disträ, så där så att jag skriver fel månad i kalendern. Jag kan uppleva att det varit mycket förändring och utrensning i mitt liv den sista tiden sa hon utan vetskap om att jag slutat mitt jobb, börjat på skola, bor i Kråkslottet i väntan på att vårt hus byggs ut och om till ett nytt.
Jag fick iallafall med mig massa konkreta handfasta personliga budskap som jag tar till mig och råkar jag förtränga dem så finns hennes konsultation intalad på en CD som jag fick med mig hem tillsammans med fotografierna.
Skön vila
Jag har ju den tron att allt händer med en mening och att även min förkylning kom med något gott. Jag snurrade in mig ekorrhjulet i början på veckan, kände av stressen i bröstet och ’att göra högen’ växte sig allt större. Och sen efter onsdagens yogapass däckade jag samman i en förkylning. Tröttheten tog över och jag styrde bort mina åtaganden och öppnade upp mig för vilan. Och nu har jag kunnat jobba av de högsta prioriteringarna i högen och stryka massa andra, och genast kom sinnesnärvaron tillbaka.
Idag har jag och Oscar varit hemma, han är också förkyld. Han är så där på gränsen förkyld när jag som förälder inte vet om han kan gå till skolan eller behöver vara hemma och då är det ju underbart att inte behöva fundera alls, bara låta honom vara hemma och mysa med mamma. Och myst det har vi gjort, sett på Shrek, åkt ner på stan och ätit Sushi (Oscars önskemål) och spelat spel på Biblioteket och så har han pratat massa fotbollssurr hela dagen, om matcher, spelare, lag, fotbollsskor, fotbollsplanscher, vilka i Brage som är skadade inför matchen på måndag, Zlatans vikt osv osv. Så så sjuk var han nog inte, mer än möjligtvis ’mammasjuk’, och det var ju bara tur för mig, för jag har haft en ljuvlig Snigelmammedag med honom.
Livet är så enkelt och ljuvligt när jag lever i stunden!
Bloggvila
Däckade totalt igår kväll, med frossa och värk i kroppen och vaknade idag med halsont och lite feber. Börjar dagen med att avboka mina möten, klienter och mitt yogapass på Må Bättre, skjutsar barnen till skolan och vänder hemåt till soffan.
Bloggen får följa med i vilan…
Skogstur till häst
Äntligen har vi funnit något att njuta av tillsammans jag och Maya. Idag tog hon sin första ridlektion vid charmiga Hyttornas Hästgård. Det blev en tur i skogen på shettisen Kalle, en busig liten kamrat. Maya kikade på hästarna när vi kom och sa att hon ville rida den vita. Och när hästarna delades ut var det givetvis honom hon fick tilldelad – det blir som vi tänker!
Det var en leende tjej som red och jag gick bredvid och njöt av den stillsamma promenaden i skogen. Det var så fridfullt och vackert. Så tacksam att vi kan göra det här tillsammans, en aktivitet bara för Maya som jag får äran att uppleva vid hennes sida.
Mammalycka
Lämnat en vän
En trogen vän som visat mig Sverige, skänkt mig frihet och många närvarande stunder har lämnat mig. Eller mer sant är att jag valt att lämna honom, min fina Toyota Aygo, bilen som tagit mig på många turer runt vårt avlånga land. Jag minns speciellt en stor renhjord på vägen upp till Tänndalen, som tur var stod dom vid väggrenen renarna, annars hade nog vi hamnat där.
Minnena och turerna är många och glada, jag har verkligen känt frihetskänslan när jag kört den bilen. Friheten och glädjen i att leva det liv jag vill leva och ta mig till platser jag vill se och även stanna upp och uppleva platser längs vägen.
Det är goda energier i den bilen och det är bara att hoppas att de bevaras av den nye ägaren. Själv är jag nu glad och inspirerad att få ta mig ut på nya äventyr och strapatser med min nyfunna vän, Kia Piacanto.
Jag är i land
Jag ser mitt liv som en lång seglast. De första åren kände jag mig vilsen och drev vind för våg, kände mig som en liten barkbåt i den stora oceanen, kraftlös och svag, utan mål i sikte. Och med oerhörd tacksamhet för dagar som höll mig flytande.
Någonstans längs vägen ruskades jag om och insåg att jag inte alls ville fortsätta den rutt jag sedan länge följt, jag ville navigera om. Och när jag stod där på skutan så förstod jag att navigeringen och vägen till mitt mål var mitt eget ansvar, jag var ensam på skeppet, jag var min egen kapten.
För att ändra rutt krävdes massa kraft och mod, för att inte tala om tålamod. Det tar ett tag att göra en förändring, det var som att vända ett stort fartyg, en gigantisk pråm. Men när den väl var satt ur sin gamla kurs med sikte på den nya gick den inte att stoppa. Alla vindar i världen, alla orkaner som dragit förbi har inte sänkt mina ambitioner, de har istället fått mig att krypa in, in i tryggheten inom och be till andra krafter som styr att ge mig beskydd och föra mig tryggt i rätt riktning när jag själv tappat sikt.
Och nu känns det som om dessa krafter sköljt mig upp på en mjuk paradisstrand. Här sitter jag nu och tittar ut på oceanen som jag färdats på, jag kan iaktta den och allt vad jag upplevt på resans gång. Och det ljuvaste av allt här på stranden är att jag kan njuta av havets närhet, jag kan se dess skönhet och beskåda dess skådespel medans jag tryggt är i land.
Frid vid Siljan
Sitter här vid Siljans strand och känner sådan tacksamhet att det är just här vi skall uppleva mötet med Umasankar och Solen – mötet med oss själva. Den 16-18 september är det kurs i Sunyoga och vi kommer att vara här nere vid bryggan i Siljansrummet och ta del av Sunyogi Umasankars visdom om yoga, andligutveckling och solen.
Lugnet här är totalt, det är bara jag och Siljan som ligger stilla och spegelblank. Jag stannade en lång stund nere vid vattnet efter mötet med Karin på Stiftsgården som visade mig rummen och berättade om gården. Sen åkte jag och träffade Mustafa inne i Rättvik, även han skall delta på kursen. Och nu är jag tillbaka på bryggan igen, jag dras hit. Har nyss ätit en sallad jag köpte med och sitter nu här och insuper lugnet – det bästa ord jag kan finna för det jag upplever just nu är FRID.
