Personligt
Sjuåring
Mamma, kommer ni med paketen snart, jag har väntat jättelänge! ropade Oscar kl 05.50 imorse. Det blev lyckad födelsedag med familjekalas och glada barn. Och givetvis en glad och sprallig pojk!
Mammalycka
Uppvaktning på sängen
Maya rullar chokladbollar
Fotbollstårtor till en fotbollskille
7 ljus att blåsa ut
Observatör
Njuter av så mycket just nu….
Vintern är ju alldeles bedårande vacker. Jag brukar inte gilla vintern, jag är en vår och sommarmänniska. Är och är, har föredragit det förr om åren i allafall. Men nu är det ju helt magiskt ute, med alla puderlätta stora snöflingor som sakta silar ner från himlen. Och kylan som somliga klagar på har jag inget problem med alls. Kan bero på att jag mest sitter inne med ljusen tända framför min brasa och kurar i och för sig, men det känns annorlunda. Kylan tränger sig inte på. Den bara är och jag iakttar den utan att den kommer in, iakttar på avstånd liksom.
Vissa stunder känner jag mig som en Yogi. Eller Yogini som den kvinnliga benämningen är. Jag börjar allt mer leva som en Yogi (jag föredrar Yogi istället för Yogini iallafall). Yogan växer till liv inom mig mer och mer. Och det handlar inte om att jag utövar just nå mer asanas. Nej, det handlar om livsstilen, tanken, medvetenheten och varandet. Det är någonting större som är på väg att utvecklas inom mig. Jag växer på insidan. Det är stort. Det är magiskt. Och jag märker att jag drar mig undan omvärlden än lite mer. Jag vill iaktta min egen process, det är så spännande att vara observatör till mig själv. Och i denna nyfikna observation finna ut att jag kanske inte är den jag trott mig vara, jag kanske är någonting mer. En oupptäckt kontinent som nu uppenbarar sig.
Aj aj Kapten
Jag är inne i nått nytt. Det pågår förändring BIG TIME i mitt inre och i mitt liv. Jag kan inte sätta ordet på vad det är ännu. Men jag känner hur hela processen flödar i mitt inre. Jag känner mig som en stor pråm som som varit fastkörd i isen när den försökt ändra riktning. Men nu är det som en isbrytar åker framför mig och banar väg. Efter att ha haft känslan av att suttit fast ett längre tag i stillhet börjar det nu flöda för fullt.
Och jag som kapten har vant mig lite väl mycket vid stillheten och springer nu runt på bryggan lätt förvirrad och undrar, vart var det jag var på väg nu igen? Nu behöver jag ta tag i rodret och följa med. Nu åker jag iväg mot nya hav och nya horisonter. Nu är den välbehövliga vilan över, nu åker jag mot nya äventyr!
Skepp ó hoj!
Kulning
Nu flippar jag ut helt i min längtan efter att använda rösten. Jag söker rötter. Jag vill känna arvet under mina fötter. Jag vill helt ärligt ut i skogen och kula. I vår/sommar kommer jag gå kurs.
Det här längtar min kropp och själ efter!
Möte med tomten
Önskelistorna har varit färdigskrivna i några veckor nu i väntan på mötet med tomten. Så äntligen var det dags att träffa honom när det var julmarknad i Bergebo och det var med spänning och glädje önskningarna lämnades över.
Gör som barnen, kom ihåg att önska!
1:a advent
Sitter med en kopp silverthé och lyssnar till brasan som sprakar. Fåglarna utanför fönstret är utfodrade och äter glatt. Vackra små snöflingor silar ner. Första ljuset är tänt. Jag älskar 1:a advent!
Det är den bästa tiden nu tycker jag, tiden inför jul. Jag njuter av att allt är kvar. Allt är på ingång och stämningen byggs upp allt mer ju närmare den 24:e vi kommer.
Ända känns det som att julen börjar redan nu för mig. Jag andas och påminner mig själv varje dag om att stanna upp och njuta. Jag känner tacksamhet för att jag har ett underbart hem att fira julen i. Jag känner tacksamhet att vi är friska i min familj och kan njuta julen. Jag känner oerhörd tacksamhet att jag har en familj att fira julen tillsammans med. Jag känner tacksamhet att jag har insikten att vara tacksam.
Helare Jenny
Mitt förskräckliga hårtrauma sedan i somras håller fortfarande på att rehabiliteras. Idag återvände jag till min trygga helare Jenny på Naturlig Skönhet som räddar upp min kalufs. Nu färgas det med milda produkter och jag glider långsamt ifrån min platinablonda sommarfrisyr mot mörkare breddgrader.
Familjen mötte upp mig efter ompysslingen och vi körde turnering (sten, sax, påse) om val av restaurang. Resultatet blev Broken Dreams. Oh, vilken fin Ängel, sa Maya om bilden på toadörren.
Illustratörskan
Mitt liv bara flödar på. Emellanåt tar det givetvis stopp. Då är det något jag skall stanna upp och möta. Och när jag väl gjort det så känns det som om det flyter på igen, livet.
Att jag bara för någon månad sedan fann Malin i Tällberg känns helt magiskt! Och att min föreläsningen hos Rotary hade henne med som en gåva. Det bara klickade! Vi känner knappt varandra, har bara träffats 3-4 ggr och ändå surrar vi som om vi alltid varit tillsammans. Det kallar jag flöde!
Idag var då vår typ 4:e träff. Vi har bestämt möte på deras företag Mindhouse för att börja vårt kreativa samarbete. Hon skall nämligen illustrera min barnbok. Boken som ”kom till mig” förra måndagen under min tidiga morgonpromenad. Berättelsen om Lilla Mi och Stora Mig. De karaktärerna skall Malin illustrera.
Lycklig åkte jag mot Siljan i morse och påmindes om Siljans Måsar som på allvar hjälpte mig igång med mitt skrivande förra hösten. Sen dess har det minsann hänt väldigt mycket måste jag säga. Nu flödar kreativiteten och orden för fullt!
Väl framme bjöd Malin på fräsch frukost innan vi började skissa på karaktärerna.
Jag skissar ju såklart inte. Jag berättar om personerna och deras speciella egenskaper och Malin snappar upp direkt vad jag menar. Vips så flyter pennan över pappret och hon har skissat fram Stora Mig. Jag blir tårögd! Det känns så rätt!
När vi känner att vi hittat formen lämnar vi det tillsvidare.
Nu sätter vi oss vid varsin dator och börjar skriva.
Jag skriver vidare på mitt blogginlägg om Barnens vita jul, förlänger den texten till en krönika och skickar iväg den direkt till några tidningar, i hopp om att de som jag tror på att sprida dessa ord inför den stundande julen. Malin är inte bara en otroligt duktig tecknare och konstnär, utan hon är också en begåvad blivande författare, så hon skriver på sin kommande barnbok.
Vi gläds båda två åt varandras sällskap. Det är lite lurigt att ta sig tiden och verkligen skriva. Det blir så lätt att andra oviktiga saker pockar på. Vi skrattar åt att vi båda två är i behov av en övervakare, en som håller fingrarna vid tangenterna. Och inser att vi idag lyckats med precis just det, övervaka varandra och det gav ju gott resultat!
Skrivarlycka
Vit jul
Jag har haft tanken med mig i några dagar nu. Tanken att skriva om alkohol.
Jag har vuxit upp väldigt skyddad från alkoholens missöden. Mina föräldrar drack väldigt sällan och väldigt måttligt. Jag minns bara ett tillfälle då jag sett dom berusade. Och den gången tyckte jag det var riktigt obehagligt. Trots att jag då var tonåring var det otäckt att se personlighetsförändringen. Det var den som skrämde mig mest.
Jag har oerhörd respekt för alkoholen. Respekt för beroendet den kan framkalla. Respekt för omdömet som den trollar bort. Respekt för vad det borttappade omdömet kan orsaka för konsekvenser. Och jag har som tur var anammat mina föräldrars beteende med alkohol, dvs sällan och måttligt.
Anledningen att jag vill skriva om alkohol är att jag tror det är många barn som far illa av sina föräldrars drickande, och nu menar jag inte enbart barn till alkoholister. Nej, jag menar även barn till dig och mig. Jag tror att våra barn också far illa när vi dricker. Jag tror inte jag var unik som barn med min rädsla för vad alkoholen gjorde med dom vuxna. Alkoholen gör oss förändrade och den, om än lilla förändringen kan skrämma och oroa barnen. Jag säger inte att det är så. Jag bara minns att det var så för mig när jag var barn. Jag var rädd för människor som var berusade.
Och sorgligt nog verkar relationen till alkohol gå i arv. Att det tyvärr ganska ofta är barn som vuxit upp med föräldrar som druckit, som nu själva har en törstig inställning till alkoholen. Och därför är jag så tacksam att jag fortfarande har kontakt med den där rädda flickan inom mig. Hon påminner mig om vilka känslor ett barn kan ha till alkoholen. Hon håller mig medveten och hjälper mig att göra mina val, som innebär att dricka sällan och måttligt och aldrig vara berusad i närheten av barn.
Jag hoppas ni är många därute som väljer en vit jul, för kom ihåg att julen är barnens tid –
låt våra barn få vara barn!
Författarförbund
Tårar av lycka fick jag när jag läste ett mail från en Ängel. Hon bjöd in mig som medlem i Dalarnas Författarförbund. Och jag blev så sprudlande glad eftersom det är precis vad jag önskat mig. Jag har haft en önskan att finna någon att fråga, kanske en mentor som kan ge mig stöd i skrivprocessen. Och nu överträffar min önskan sig själv. Jag erbjuds att delta i en förening med massor av erfarna människor och författare – wow, vilken lycka!
Tack Tack Tack