I den svenska översättningen av de 12-stegen så lyder steg 1 i 12-stegsprogrammet; Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv. Eftersom jag är medberoende och vuxetbarn så byter jag ut ordet alkohol mot mitt eget problem/beteende.
I den engelska originaltexten så används inte ordet maktlös utan kraftlös; We admitted we were powerless over alcohol and that our lives had become unmanageable.
Och det hjälper mig oerhört i mitt tillfrisknande att fråga mig när jag blir kraftlös. Inför vad eller vem jag blir kraftlös? Jag är tackvare yogan medveten om vad som händer i min kropp, och är jag extra uppmärksam så märker jag direkt när energin börjar sippra iväg, försvinna ur mig.
Så jag frågar mig ofta: när jag blir energilös? Och noterar vilka beteenden och tankar jag har som dränerar min energi. Och även vilka omgivningar, personer och deras beteenden som slukar min energi.
Och det är ju inte så att någon stjäl min energi, utan jag i mitt medberoende och mitt kontrollbeteende låter energi försvinna ur mig istället för att bevaras i mig. Det är det som är mitt (med)beroende. Jag vill kontrollera andra. Och när jag börjar (försöka) kontrollera andra och livet självt så försvinner min energi. Givetvis försvinner den, eftersom jag är maktlös inför andra människors beteenden, tankar, val och handlingar. Jag har sällan koll på mina egna, så hur i allsin dar kan jag tro mig kontrollera andras.
Och oftast är det ju så att det här beteendet av att ”ha koll på omgivningen” har börjat i yngre ålder, i ett desperat behov av att få vara med, bli accepterad och älskad. Och jag som medberoende har missuppfattat kärlek med kontroll. Tänkt att så länge jag har kontroll så blir jag älskad… och när jag kontrollerar andra så gör jag det av välmening… för att jag älskar dem.
Det funkar ju inte så. Det förstår jag nu som vuxen och som tillfrisknande. Men ibland halkar jag tillbaka i gamla beteenden och då märker jag det relativt snabbt, för när jag gör det så försvinner även min energi – jag blir powerless. Jag är maktlös inför hur andra människor lever sitt liv och beter sig och när jag inser det så återfår jag min energi.
Lev och låt leva.
Deeksha på distans
Onsdag 20 maj kl 21.00-21.10
Idag arrangeras ”deeksha gatherings” över hela världen, människor samlas och ger/får deeksha från varandra för att fira Oneness day (enhetensdag). Jag har ingen möjlighet att arrangera en deekshakväll ikväll så därför bjuder jag in till deeksha på distans.
Förbered Dig 5-10 min innan genom att sätta Dig skönt tillrätta, Du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om Du önskar ber Du i Ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan, alltså inget Du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i Ditt hjärta.
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.00-21.10. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 20.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med Dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Namaste Savita
Doreen Virtue Angel messages for May 18-24
When the receiver is ready,
the gift appears.
Life loves you
Louise Hay
Robert Holden
Att leva är ett val, som troligtvis börjar långt innan själva befruktningen. En själ som väljer att gå ner i en mänsklig kropp för att uppleva livet som människa, på den här vackra planeten, kanske kallad paradiset, tillsammans med oändligt många själar som väljer samma upplevelse – livet.
Att leva är egentligen enkelt, det handlar om att välja. Välja livet. Välja glädjen. Välja kärleken.
Att leva kanske är ett äventyr få förunnat eller en upplevelse som alla som önskar får erfara. Oavsett så tror jag det är själen som valt, livet som människa på jorden.
Och genom att själen valt så vet jag att allt är omhändertaget – gudomligt. Allt är liksom själsligt betingat redan. Inget kan gå fel. Det enda som kan hända är att jag återvänder till att vara själslig igen, precis som jag var innan – valet att leva som människa.
Och nu står jag här med massa mänskliga val i min omsorg, givet som den största gåvan av själen till människan. Du får välja. Du har friheten att skapa det du önskar.
Själen säger: Du kan skapa. Du kan skapa eftersom jag är inom dig. Du och jag är ett. Och vi hör samman med skapelsen – Gud.
Du kan skapa vare sig du tror det eller inte. Oavsett om du är medveten eller omedveten så skapar du din verklighet varje dag. Livet är ett val och just nu ligger det i dina händer.
Bringa klarhet i dina önskningar. Universum står redo och vill stödja dig. Men hjälpen kommer enklast (läs: endast) fram när du är tydlig med vad du önskar.
Så vad önskar du?
Tag reda på det och håll fast vid det. Kom ihåg att negativa fraser och tankar av det som inte är önskvärt också är affirmationer. Allt som du sänder ut besvaras. Sådan är lagen.
Bringa klarhet i det du önskar och sänd ut. Låt dem planteras som frön och hav tillit till att det du sått ska du få skörda. Det är så allt skapas, genom intentioner och tillit. Var klar med dina intentioner.
#notetoself
#feelit-liveit-receiveit
Yogadagen på Kolbäck Gästgivaregård på Kristi Himmelsfärdsdag var helt underbar. Solen sken när jag tidigt på morgonen körde söderut i detta grönskande land. Magiskt vacker naturen är nu!
Marianne (värdinnan) tog emot oss alla med sin hjärtliga famn och glada stämma. Och efter yinyoga, samayoga, meditation, deeksha, lunch och lite brygghäng så vips var dagen slut. Den bara försvann i ett ljuvligt nafs och där stod vi med våra yogaleende och mådde prima. Tack till er alla som kom och deltog, jag är så tacksam att ni alla var med. I love my job!
#lovelife
#loveyoga
#loveme
#loveyou
#lovespring
Min stora idol Louise Hay har gett ut en ny bok, iof tillsammans med en medförfattare men ändå. Hon imponerar på mig och inspirerar, tänk att hon fyller 90 år nästa år. Den kom med posten idag och den ska jag gotta mig med i helgen. Lucky me!
Har inte kunnat lyssna på radio på flera månader eftersom vår dockstation inte passade med nya mobilen (ilandsproblem) men så köpte jag ny högtalare och nu kan jag poppa radio. Och idag så väller sorgen över mamma fram i mig. Mamma hade alltid radion på när hon var hemma, det var oftast P4 som spelade glatt i köket. P4 väcker härliga barnaminnen av mamma som var i hemma när jag kom hem efter skolan. För mig var det trygghet, glädje och kärlek. Och saknaden känns stor. Jag skulle så gärna vilja ha henne här nu…. just idag känner jag mig liten som när jag var barn.
Sorgen griper tag i en vid de mest oanade stunder. Det kanske är så det behöver vara, när vi som minst anar det, det är då den tillåts komma fram.
Den här känslan som infunnit sig som jag skrev om igår handlar om att jag väljer mig. Inte så att jag gjort ett aktivt val, snarare så att det blommat fram. Min känsla av att tycka om mig själv, tycka om mitt eget sällskap och upptäcka vad jag mår bra av och tillåta mig själv att ha det bra.
Jag märker hur jag släpper taget om relationer, börjar upptäcka människor på ett annat sätt. Jag dömer inte men jag släpper taget och tränar mig i att – lev och låt leva. Jag behöver inte fixa, please’a och rädda. Jag tränar mig i att låta människor vara som de är, där de är och förstår att deras resa i form av läror och beteenden inte handlar om mig. Jag har slutat ta saker så personligt.
Hur andra lever sitt liv och beter sig handlar inte om mig. Som Vuxetbarn trodde jag att allt var ett resultat av att vara älskad eller oälskad.
Och när jag släpper taget och låter andra leva sitt liv och jag lever mitt så vänds energin som fladdrat där ute tillbaka in till mig. Jag väljer mig. Jag gillar mitt eget sällskap. Jag vill vara med mig för att jag älskar mig själv och det är en fantastisk känsla. Där finns tryggheten, friden och glädjen.
Det är där jag är nu. Och jag har sällan varit där. Hela mitt inre, mitt väsen, mina egenskaper och personligheter är som ett outforskat paradis. Det är wow-feeling på att gå på upptäcksfärd i sitt inre. Jag skulle vilja säga att det är som att gå ifrån kaos-förvirring till wow-feeling.
Jag älskar mig. Vad mer kan jag önska. Jag upptäcker den sanna kärleken, den utan förbehåll, åtaganden och förväntningar. Och vet du vad, det handlar inte bara om mig. Det handlar om dig med. Kan jag älska mig själv utan föreskrifter och kontroll så kan jag älska dig med.