Personligt
Gud i stenen
Så mycket stöd, trygghet, omsorg, närvaro och kärlek det finns i vår natur, bara väntar på att få ge…
Glädje & sorg
Ylva, jag och Christina tog oss en soulsistertrip till Siljan, upp på Björkberget och njöt av den magnifika utsikten, ner till Kyrkan i Siljansnäs för sinnesro och deeksha innan lunchen på Hälsohemmet Masesgården. Som alltid en dag med massa skratt och insikter.
Eftermiddagen var sorglig, då fann vi Happy, vår underbara katt påkörd. Han har varit försvunnen sedan en vecka och jag har delat hans bild på Facebook i försök att finna honom med hopp om att han bara var vilsen. Det var en kvinna som sett FB-statusen som ringde, hon hade sett honom ligga död vid väggrenen. Där fann vi honom, fridfullt lagd åt sidan under ett träd.
Happy har skänkt oss så mycket glädje och kärlek. Sorgen är stor. Ikväll tänder jag ljus och mediterar. Minns all glädje han gav.
lev-ande
Tar hand om mig efter bästa förmåga, vet att den kan bli bättre… min omsorg om mig själv. Men jag tränar (observera; inte försöker, vilket jag tycker är att lågsatsningsord, utan tränar). Känner ett stort behov att vila och återhämtning, mindre aktiviteter. Mera stanna upp, skala av… vara kvar. Men som vännen sa till mig; glöm inte att ha roligt också. Det förväntar jag mig att få imorgon, skoj och skratt, då jag och några kära soulsystrar åker på mystrip till Siljan och äter vår lunch på Masesgården. Och ”några fingrar i sjön”, är utlovat till den mest badglada av oss. Livet är här, det är nu.
Återupptar vilan i kroppen också, idag är en 5:2 dag, en dag då kroppen ges återhämtning och näring. Morgonens smoothie var gjord på ananas, bladspenat, banan, spirulina och en zipp kollodialt silver. En boost för kropp och själ.
Har tänkt mycket på Amanda Jensen sedan Så mycket bättre i lördags. Och citatet att känna är att leva, har hängt kvar. Att de undanträngda känslorna som vi befarar mest, sorg, ilska, ensamhet… kanske dem vi är här för att uppleva, precis som med alla andra känslor gör dem oss just levande. Jag tror verkligen att vi som själar (andar) är här i våra människokroppar för att just uppleva livet som människa, med alla våra sinnen och alla våra känslor… känna oss lev-ande.
Någon annans dröm
Läste en Facebook-status av Elizabeth Gilbert, författaren till Eat Love Pray, där hon skrev om hur hon sedan succén med boken och filmen valt att tacka nej till massor av erbjudanden och beskrev även alla livsvägar hon inte gått för att som hon uttrycker sig; det var någon annans dröm.
Och det får mig att tänka på hur viktigt det är att välja sin egen väg. Men hur svårt det kan vara när vi hela tiden speglar oss och inspireras av varandra. Det gäller att stå med båda fötterna på jorden, vänster hand på hjärtat och lyssna in magkänslan för att veta, våga leta, verkligen lyssna efter; Är det här sant för mig? Är det här min dröm… egentligen, eller är jag bara intresserad nu på grund av allt smicker och ståhej. Är det verkligen jag? Eller är det någon annans dröm?
Blev väldigt inspirerad av den fjortonåriga(!) bloggaren Nellie Berntsson på TV 4’s morgonprogram. Så ung och hade redan bloggat sedan 9 års ålder, men bloggen var inte det jag imponerades av utan hennes otrolig medvetenhet om vem hon är. Hon var oerhört tydlig med att bloggen handlade om ”häst” och hennes liv som hästtjej. Under ett talangmöte med Hannah och Amanda bestämde hon sig för att ge ut en bok istället för att tex lansera en parfym, antar att det var för att hon var sann emot sig själv.
För mig har återvändsgränderna varit många alltifrån gymägare, medium, nagelteknolog, ordförande i Författarförbundet mm. det var någon annans dröm, inte min visade det sig. Eller just då trodde jag förstås att det var min dröm, att jag var på rätt väg, men så visade det sig vara en återvändsgränd. Inget jag sörjer, däremot lärt mig av, att fortsätta lyssna inåt och våga vara jag. Leva min dröm. Och det krävs både mod och tillit, då många andra går en annan väg, så känns det allt lite läskligt att ge sig av och trampa upp en ny. Och det kräver en enorm självinsikt att säga och veta; det där är inte min dröm, det är någon annans.
Bli av med ditt sug
Wow, älskar detta!!!
Personligutveckling och andlighet kopplat ihop med hälsosam kost… bye-bye till rädslor och begär. Det här ska jag kika på fler gånger.
So you can become all that you are!
Balans – obalans
I mig processar det stort, kan vara efter Anhörigveckan och/eller Onenessdagen i söndags… något är satt igång och det känns. Jag tränar mig som oftast de senaste åren med att stanna med det som är. Och det är en utmaning, som att äta sockrig munk och inte slicka sig om munnen… det krävs medvetenhet och närvaro. Och det är inte alltid en angenäm känsla, att stanna med känslan. Men jag stannar, så gott jag förmår. Förstår att eftersom det känns, så är det inte upplevt fullt ut ännu. För jag är övertygad om att allt som upplevs till fullo släpper sin prägling.
Har börjat tänkt mycket i balans igen. Jag släppte det konceptet ett tag eftersom en vän till mig uttryckte sig som att ”balans är så tråkigt” och så började jag tänka att det kanske det är, mellansvenskt och lagom liksom. Tråkigt.
Men så tänker jag inte nu, tack och lov. Nu är det något eftersträvansvärt, att vara balanserad. Och det är väl det jag känner i kroppen att något i mig är obalanserat. Och när jag tänker så så känns det genast bättre, det är snällt att tänka så. Det är inte något fel på mig utan det är en obalans. Och det går alltid att balansera.
Och saker och ting hänger ihop, kanske jag har deppiga tankar för att jag ätit sämre (läs: skräpmat och socker). Och kanske jag äter sämre för att jag tänker negativt. För jag vet ju att jag mår bättre när jag tagit en promenad, så kropp i rörelse får mig på bättre tankar. Men jag vill inte fly, börja springa på svettiga-flås-klasser igen för att slippa känna. Eller boka agendan full. Jag vill inte springa ifrån mig själv, det jag tänker och känner – det är inte balanserat. Det bara tär, samtidigt som jag inbillar mig att jag mår bra eftersom hela mitt system tvingas till sysselsättning med annat – istället för att känna. Det skapar obalans, det vet jag nu av erfarenhet, men det förstod jag inte då.
Så balans är mitt ledord just nu. Det känns tråkigt för mitt ”leva-på-kickar-ego” men väldigt sunt för kropp och själ.
Tänk om…
Du är precis där du ska vara. Tänk, bara tänk om det är så att ditt liv redan är välsignat med just de människor och upplevelser du behöver och önskar. Vissa har redan anslutit till ditt liv och vissa människor och upplevelser kommer när tid är. Tänk om det är så att jag faktiskt äger hela tidplanen. Att hela Livet och dess upplevelser och människor är i mina händer, mitt kärleksfulla skapande… tänk, om det är så.
Tänk om det är så att du har inget att frukta, inget alls, eftersom jag är större än förutseende – jag är alltet. Tänk… om det är så att jag bara vill ditt bästa, precis just nu, där du är och med dem du är, och att jag alltid velat forma livet för det bästa för dig och alltid kommer att göra så. Även den dagen du dör är välsignad av mig – den dagen om någon ska jag hylla dig, dagen då du kommer hem.
Du har inget att frukta. Du är omhändertagen. Jag är med dig. Hur kan du någonsin tveka på det, se dig omkring, ser du något i Livet som jag inte skapat. Se bara in i ögonen på en människa eller ett djur och du ser mig – jag ser dig. Jag är här. Vid din sida. Omringar dig. Alltid. Du är mer än vägledd, mer än vägledd… Livet jag skapar är i Dig – jag är inom Dig. Jag är här.
Savita
Skapa Din Gud
”Vår egen uppfattning hur begränsad den än var, räckte för att närma sig och få kontakt med honom. Så snart vi erkände möjligheten av att det fanns en skapande intelligens, en världsalltets ande, började vi uppfyllas av en ny känsla av kraft och ledning… När vi talar om dig med Gud, menar vi därför din egen uppfattning av Gud…. Vi använde alltså vår egen individuella uppfattning om Gud.”
Stora Boken
Anonyma Alkoholister
Tilltalas av 12-stegsprogrammet då det är så likt Oneness, för mig är det samesame i stora drag, fast med andra ord. Det var lätt att ta till mig pedagogiken i Oneness, det var då jag fick min verkliga förståelse för det andliga, såsom jag uppfattar det. Med Oneness förstod jag min inuition, yogan och Gud. Oneness är inte något religiöst men det och Yogan för mig närmare Gud.
Oneness säger, skapa din egen Gud. Låt honom/henne/den/det få den form Du vill. Gör Gud så generös och kärleksfull som Du önskar eller förmår. Låt Gud verka för Dig. Skapa Gud med alla egenskaper och förmågor Du vill – Du bestämmer hur Din Gud är. Älskvärd, allvarlig, rolig, givmild, sparsam, sträng, välvillig, omhändertagande, snabb, långsam, livfull, seg… Du bestämmer. Fortsätt skapa tills Du är nöjd. För det här handlar inte om mig, någon annan eller religion – det här handlar om Dig och Gud och såsom Du vill att ert förhållande ska vara.
Bus & mys
Vi kusiner är utspridda i Borlänge, Örebro, Göteborg och Råneå och en av dem har jag inte träffat på minst 25 år och så av en händelse råkar vi alla sammanstråla i Örebro exakt samtidigt utan att ha planerat det – det var liksom redan omhändertaget och Facebook gjorde det möjligt att upptäcka. Wow! Så ikväll har jag njutit av kusinmys och barnbus i stor skara – känner mig välsignad.
Mitt värde
Vet inte när vi firade höstlov hela familjen sist (kanske vi aldrig gjort), men det var väl detsamma, nu är nu och nu firar vi höstlov tillsammans. Hemma på Solduva blir äntligen en golvreklamation gjord och golvet vi la in 2011 byts ut mot nytt. Så vi tillbringar några dagar i Örebro, bor på hotell och har det gott. Idag har vi lekt oss svettiga på Lek & Buslandet, det var verkligen superskoj där… för oss alla. Och på eftermiddagen gick vi kuslig Spökvandring på Slottet. Maya var ängslig inför besöket och sa, ”tänk om vi blir inlåsta”. Och precis när gruppen äntrat fängelsehålan så slinter en äldre dam i trappen och slår sig i huvudet. Och där i fängelsehålan fick vi stanna, instängda, tills ambulansen kommit och lyckats bära upp henne.
Jag tänker ofta på att det blir som vi önskar (eller tänker) och Maya är en magnet – en attraktionstalang. Givetvis har hon attraherat det enda familjerummet på hotellet med våningssäng till barnen, precis som hon önskat. Och idag när hon skulle gripa mjukisdjur i sådan där automat på leklandet så krånglade automaten, den gick inte igång, men ut ramlade 15 kronor. Och när personalen lagat maskinen så stoppade de i 20 kronor åt henne, som plåster på väntetiden, och vid första försöket så griper hon tag i två mjukisdjur på ett grepp.
Har avslutat dagen med OM (Oneness Mediation) och ställde inledningsvis frågan till Julia Desmond’s Question & Answer (frågor & svar) om böner. ”Jag har en känsla av att jag är självisk och mina böner bör vara mer hjärtöppna och med fokus på vad jag kan ge… istället för att få. Hur ser du på böner och kan du ge något råd?”
Och Julia svarade att det är ett gammalt kollektivt tankesätt, kanske ifrån religioner eller ett arv ifrån generationer att man är självisk då man ber om vad man själv önskar sig. Så hon bad mig att under kvällens OM be att få denna prägling transformerad, och sa att det kommer att vara så att den försvinner helt eller är kvar men utan laddning. Och det jag kan göra tills den gör sig ”opräglad” är att stanna och betrakta och uppleva det som är.
Hon uppmuntrade oss att be för allt vi önskar oss, mat, hem, hälsa, vänner, relationer, kärlek… och jag förstår att min prägling hör ihop med mitt tankesätt om mig själv. Att jag längst där inne i mig själv inte har höga tankar om mig, tvärtom så förminskar och förtrycker jag mig själv. Det är inget lätt att släppa taget om, men jag tränar – att se mitt eget värde. För hur generös Gud än är, och jag vet att Gud är generös, givmild och storslagen, så har det ingen som helst betydelse för mig innan jag inser mitt eget värde – jag kan inte ta emot Guds gåvor till fullo förrens jag slappnar av, lyfter blicken och öppnar famnen och stolt säger tack. Och inom mig tänker, att det är jag minsann värd. Jag är värd, inte värdefull… jag är värd.