Artiklar med etiketten ‘Barn’
Mod att skriva
Oh, vad jag längtar efter mitt skrivande. Det här horoskopet fick jag 23 dec, det känns som jag får tecken och uppmaningar från universum hela tiden. Tecken att jag skall ge mig själv möjligheten att skriva. Och skriva vill jag verkligen, mina berättelser växer och värker inom mig. Jag ber om tid och mod att skriva ner dem under 2012. Min själ vill så gärna släppa dem fria…
Ord är inte bara ord. De har toner, klanger och sitt eget klimat. När ord finner sin plats inom dig, skapar de olika sinnesstämningar, olika vinklar, olika perspektiv. Ge ett ord en annan betydelse och var uppmärksam på vad som händer. Det viktigaste att komma ihåg är att uppleva sina erfarenheter, utan att försöka fånga det som händer i ett ord.
Osho
Snigelmamman firar jul
Känner mig avslappnad och oerhört tillfreds med livet just nu, julens alla dagar har skänkt mig det jag önskade allra mest, sinnesro och närvaro.
Tomten kom redan på fredagen och på julaftonsmorgon fann barnen varsin julklappskarta i julstrumporna som tomtenissarna hade lagt dit under natten då de klättrat in genom spisen, så de inledde med att gå på klappjakt. Efter en god julgrötsfrukost hos mina föräldrar så firade vi ensamma här hemma, vi i vår lilla fina familj och det var så mysigt och skönt. Ingen stress, inget stim, bara vi och julefriden och tiden till barnen.
Jag är så glad att jag hade uttalat min önskan för mig själv, min önskan om hur jag ville fira julen och även har förstånd att inse att det är bara jag som väljer, jag kan faktiskt välja hur jag vill leva, hur jag vill må.
Och den här julen valde jag att vara lugn, avslappnad och närvarande som en gåva till mig själv, till mina barn och min familj. Det lyckades och det värmer mitt hjärta, jag kan bara falla tillbaka i min tacksamhet över livet och mina insikter så långt, jag är verkligen på rätt livsväg.
Riktiga tomten
Jag älskar verkligen den här dagen, dan för dopparedan… och idag har vi verkligen tagit den till vara och fyllt den med massa mys. Vi har kokat knäck och klätt granen och bjudit med mina föräldrar på julbuffé och så det bästa av allt – tomten gjorde ett tidigt besök till oss på Solduva och lämnade över en säck med klappar till barnen. De vart allt bra chockade när tomten traskade upp på gården och knackade på, och att det var den riktiga tomten och ingen utklädd ’vanlig’ människa kunde de konstatera sedan både jag och Maya fått dra honom i skägget.
Gud, vilken mammalycka att se deras miner och höra deras bubblande prat efteråt. Tänk att de fick vara ’barn’ en jul till. Sååå lycklig. Sååå tacksam. Jag Älskar julen!
Kärlekens budbärare
Du kan skapa skönheten i ditt liv.
Din gåva är att du kan använda dig av kärleken vid alla tillfällen.
Djurens Språk – Solöga
Fick det här vackra besöket i trädgården idag till min och barnens stora glädje. Det känns som ett fint budskap så här i juletid, att vi kan skapa den jul vi vill uppleva, skapa en skön Jul full av kärlek. Jag låter kärleken få än mer utrymme i mig och min närhet. Tack!
Hemmets trygghet
Nu landar vi mjukt och tryggt här hemma inför julen. Barnen ligger och snusar högt i soffan här medans jag bloggar, ja, förutom Izabelle då såklart, hon är nerbäddad uppe i spjälsängen. De stora barnen var trötta ikväll efter den sista skoldagen på den här terminen och nu skall de få en välbehövlig julledighet. Jag känner mig fortfarande lugn och avslappnad och tackar för varje dag det känns så – håller min önskan stark inom mig, önskan att vara närvarande.
Izabelle har verkligen kommit till ro hos oss, hon är trygg och lugn och släpper fram mer och mer av sitt ljuva skratt för varje dag. När jag ser tillbaka på hur hennes beteende var när hon kom och hur hon mår nu så är det en enorm skillnad och jag tackar till Gud att vi fått kraft och styrka så att vi klarat av att ge henne det hon behövde och samtidigt förmå hålla samman familjen och se de andra barnen och dess behov.
Ber om hjälp
Gossen är sjuk, han har legat sedan i tisdagskväll med hög feber… jag är så tacksam att jag har förmågan att mitt i allt roddande inför jul och andra åtaganden bara släppa allt och var HÄR. Och samtidigt får träna på en annan viktigt egenskap som ännu inte är så starkt utvecklad hos mig, den att be om hjälp.
Och till dem som jag sträckt ut handen är grannen Malin som har skjutsats Maya till skolan både igår och idag. Min fina vän Eva som kom med lunch (Sushi, önskade sig Oscar, men när den väl var hemkörd orkade han bara äta en ynka liten bit) åt oss igår och stannade och tog hand om Oscar & Izabelle när jag åkte och hämtade Maya vid skolan. Och idag kommer Oscars gudfar Peter hit och är med Oscar när jag hämtar Maya, hon vill ju såklart hem tidigare från skolan och passa på att mysa med oss hon med.
Julbestyren får vänta och de som inte hinns med, de hinns inte med. För högst upp på min egen önskelista över julen är att vara närvarande med familjen och det känns så skönt att den närvaron redan infunnit sig nu.
Ansträngningslöst
Under söndagskvällen så kom stressen svepandes som en stormvind i mitt inre, jag började oroa mig igen över julklappar, pyssel och framförallt att lyckas förmå mig fira julen i full närvaro och harmoni. Var med liksom. Jag vet ju nu så väl skillnaden mellan att fly in i stress och missa livet och att lunka på i Snigelmammetakt och uppleva allt som händer.
Och det var då jag insåg att allt redan var omhändertaget… vännen som kom med lussebullar häromdagen, min mamma som bakade pepparkakor med barnen i helgen och fina Lena som går på min yoga förgyllde min gom och frys med ljuvliga cocostoppar – julbaket var redan klart och dessutom hade barnen fått baka.
Fönsterputsarna skulle komma i december och städa bort byggdammet med reservation för om det inte var för kallt och det är med tacksamhet jag vaknar upp idag när de bokat in sig och ser att temperaturen är + 2,4 grader.
Vår städerska är ambitiös och serviceinriktad, hon håller för fullt på att rodda i sitt schema för att kunna komma och julstäda här hemma på Solduva.
Nogge valde att ta en dag ledigt för att vi skall kunna handla de sista julklapparna tillsammans.
Min vän Eva sa att man visst kan steka köttbullarna på julaftonsmorgon… och det behövde jag tydligen höra eftersom jag är uppvuxen med en bull-mamma som alltid varit ute i god tid med hemmapysslet och givetvis gjort allting själv.
Och jag inser under loppet av en sekund att jag hela mitt liv försökt att vara som hon, jag ser hela bilden.
Jag tackar för att hon är den ljuva bull-mamma som hon är och samtidigt inser jag att jag inte behöver leva upp till min egna förväntningar att vara som hon, jag kan vara jag och det är det bästa jag kan vara även om jag serverar Mamma Scans köttbullar på julbordet.
En ny dag…
Insikterna landar mjukt i mitt inre och idag valde jag att släppa oket…
Vi inledde morgonen när barnen var i skolan och min mamma som barnvakt åt Izabelle med ett samtal hos våra terapeuter. Det blev ett underbart möte och jag fick chans att i ord tömma ur min frustation över att inte räcka till och började vakna upp till mina egna högt ställda krav på mig själv att alltid finnas till hands mentalt och känslomässigt för barnen. En ren omöjlighet börjar jag först nu att inse. För när jag ser mina egna förväntningar i ljuset så förstår jag att de är orimliga. Mötet handlade också om oss som familj och vi som par. Det var en fin stund och ett givande samtal och vi gick därifrån leende både Nogge och jag.
Lill-trollet och jag fick en fin dag, vi var båda på bra humör och dagen kändes kort för huxflux kom Nogge hem med de stora barnen. Då hade jag tänt ljus och dukat upp med hembakat fika som min vän Ingela kom med idag, här om dagen bullade hon upp min frys med glutenfritt och nu fick de andra också lussebullar. Det var så mysigt att sitta där och lyssna till deras surr om ditt och datt.
Oscar var ute och lekte länge med en kompis, de grävde snökojor och hade så skoj. Fick minnen själv från min barndom och glädjen över den första snön. När vi skulle äta så bad de att få äta med täckbyxorna på för de hade bråttom ut igen. Sånt gör mig lycklig.
Maya, jag och Nogge spelade Monopol med Izabelle i knät, hon hade fullt upp med att stoppa pengarna på bordet i munnen och sen gjorde vi en fin snölykta.
På tal om läxan som stressade mig igår, idag hade Oscar med sig en ny läsläxa hem, att läsa små verser på rim. När han satt på toaletten bad han att få sina läxpapper och så började han läsa. Och lyckligtvis var jag då i stunden och tog min chans att lyssna, så där satt jag på badsrumsgolvet och lyssnade till rimmet som också lockade dit Maya och Izabelle var givetvis med. Det blev en annorlunda men kärleksfull läxstund som jag lär minnas länge.
När kvällen kom satt vi oss framför teven Maya och jag och såg filmen Trassel, den hade jag lovat att vi skulle se den här veckan och det kändes så skönt att få den stunden tillsammans. Oscar ville inte se, han satt med Nogge vid andra teven och Izabelle gick glatt surrandes emellan.
Och när sen barnen sov sött så gjorde vi något mycket fint som jag hoppas vi kan hålla fast vid och göra igen, vi satte oss ner och hade sharing tillsammans, när den ena pratade så fick den andra bara lyssna, ämnet var fritt. Och den stunden förde oss än mer samman och mina tårar rullade mjukt på kinden av lycka och tacksamhet.
Snigelmammelycka
Drar mitt ok
Jag är Snigelmamma… allt skulle kunna vara så bra om jag inte dragit ett tungt ok av dåligt samvete efter mig under hela dagen.
Idag hade jag behövt en stor portion med tålamod och harmoni men den var som bortblåst och eftersom det hade varit bra att ha till hands då lill-trollet varit småkinkig och gnölig så fyllde jag på mitt ok med dåligt samvete över det. Och när sen det var dags för oss att avsluta den krävande dagen så kom hon inte till ro och då fick jag riktigt med dåligt samvete för att jag inte lyckades förmedla lugnet till någon av oss.
Och min längtan var att med en älvas närvaro skönt bädda ner henne för att sen tassa ner och se julkalendern med de stora barnen och prata lite om ditt och datt, det är ju så mysigt att prata med dem, och sen bre dem en varsin macka och lyssna när Oscar läser sagan ur sin läsläxa…
Men det slutade med att jag var uppe och vyssjade i en hel timme och barnen satt ensamma och bleka framför teven och när jag för en kort stund hann ner för trappen i hopp om att hon somnat så slog vi upp Oscars läsläxa och han började så sött att läsa… då fick jag rusa upp igen. Där satt han själv vid köksbordet med läxan och väntade. Maya låg utslagen i soffan och jag var uppe och försökte få Izabelle att somna medans tårarna rann nerför mina kinder.
Fybubblan vad jag tycker det är svårt att räcka till ibland….
Tillägg
Nogge var på möte ska kanske nämnas. Hans möte avslutades tidigare som tur var och han ringde hem och då kunde jag snyfta fram mellan tårarna att han måste skynda sig hem. Jag grät och barnen grät. De grät för att jag grät sa de… och då blev oket än tyngre.
Men vi fick ett fint avslut, Izabelle somnade så småningom sött, Nogge och barnen tog kvällsfika och jag kunde lyssna klart på Oscars saga. Jag fick stryka Oscar på ryggen och busa med Maya innan Nogge och jag bäddade ner dem, visserligen en timme senare än det var tänkt, men med mycket bättre känsla i magen.
Nu skall jag bara fundera på var jag tömmer mitt ok och allra helst gör mig av med det för gott.
Några tips?
Ensam
Dagen började med känslor av ensamhet…
men Universum hörde min längtan om sällskap för det gick bara någon timme så kom Eva och vi tog en turné till Dollarstore, Coop och åt sen lunch på Broken Dreams (Vardagslyx i småbarnlivet). Snön kom och det blev vitt ute och vi hade en mysig promenad hem jag & barnen efter skolan.
Och efter det sköna yogapasset så överraskade min vän Ingela mig med en tidig julklapp, en hel kartong fylld med nybakade glutenfria Lussebullar. Mums!
Somnar tacksam och fylld av kärlek… och lussebullar!