Artiklar med etiketten ‘Barn’
Samtal med sjuåring
Det är så härligt att lyssna till de små och få ta del av deras tankar. Som idag när jag skjutsade Oscar till skolan och hans funderingar om sina pengar på banken.
”Jag ska bara ha en bil när jag blir stor” säger han. Klok pojk tänker jag stolt, vad bra att han inte vill överkonsumera.
Oscar fortsätter: ”Jag ska ju ha en cool bil, en Porsche, en Lamborghini eller en Ferrari, så det räcker med en bil, jag vill ju inte slösa”
Tankarna kring pengar fortsätter… ”Brandmän dom tjänar bra du” Varför tror du det, frågar jag. ”Dom släcker ju bränder”
Vilka tror du tjänar mest pengar, är min nästa fråga och jag väntar med spänning på svaret. ”Det tror jag Poliser gör. Dom tar ju tjuvar som tagit pengar” … ”och så ger dom böter, så dom tjänar mycket pengar”
Är det Polisen som får pengarna tror du? ”Nej, det är nog chefen”
Barn tänker till
Jag tycker dom här tankarna är så söta…
En kropp är något som tar slut i skorna.
Allan 5 ÅR
Bonden är en väldigt lycklig man, först och främst för att han har traktor, men också för att han slipper jobba.
Håkan 7 ÅR
Kvinnodjur är duktigare än männen. De gör mjölk och ungar. Och så kan de både värpa och ryta.
Katja 6 ÅR
Hönor som får gå var de vill lägger finare ägg eftersom de slipper ha hönsnät runt huvudet.
Hans 6 ÅR
Nu är det helg och jag kommer ägna den åt familjen, mina två yogapass och så vill skrivlusten få utrymme. Mina inlägg blir troligtvis färre eller som nu, twitter-korta…
Mindre inlägg
Det är lite lugnare på bloggen på helgerna. Jag väljer medvetet att vara mer med min familj och ta vara på tiden tillsammans. Jag vet att ni har överseende, jag tror ni är många med mig som balanserar familjelivet med allt det andra och vet vad som är viktigast.
Livet är faktiskt kort och dagarna med dom här små trollen går fort, vips så vill dom inte göra snögubbar och snöänglar ute på sjön en solig vinterdag med mamma och pappa. Så jag njuter så länge det varar…
Mammalycka
Power Off
Kvällen bjöd på äventyr… strömmen gick och vi fick mysa runt med ficklampor och levande ljus. Barnen tyckte det var så spännande och stämningen en vanlig vardagkväll blev så mysig.
Tacksam för den stunden
Mammalycka
Sportlov
Eftersom vi nyss varit på långsemester så valde vi att inte vara lediga hela sportlovsveckan. Jag tackar skola och dagis för att de tar så väl hand om barnen som är där när de andra har lov, roliga aktiviteter och utflykter har förgyllt dagarna.
Men torsdag och fredag var barnen i alla fall lediga och igår hade vi en riktigt mysig sportlovsdag, med utflykt i Plättbacken och efter lunch på stan gick vi och gosade ner oss i biofåtöljerna och såg premiären på filmen Rango.
Huvudrollskaraktären vet inte vem han är och frågan, vem är jag, följer honom i filmen. Och i mötet med en vis man får han svaret;
Det du gör, är den du är.
Snigelmamman
Hur gör jag då för att bromsa in till snigelfart ?
För mig har det varit en lång process med många frestelser att sätta foten på gaspedalen och fly undan igen. Jag ser det som en flykt när jag ilat fram omedvetet genom livet. Och dom minsta förändringarna jag har gjort har nog varit dom största.
Som att tala färdigt i mobilen innan jag kommer hem. Tex om jag får ett samtal eller ringer ett samtal på väg hem i bilen, så stannar jag och pratar klart innan jag åker upp på gården. För när jag kommer hem så vill jag lägga allt fokus på att se mina barn och ibland möter dom mig redan vid bilen.
Det är något som fastnade för länge sedan, långt innan jag själv fick barn, när jag såg ett program med Oprah där hon intervjuade Maya Angelou. Ett starkt minne från det samtalet var när Maya betonade vikten av att föräldrar ser sina barn när dom kommer in i rummet. Och jag lärde mig att det är viktigt att se mina barn när dom vaknar, när dom kommer hem från dagis och skola, när dom kommer hem från kompisar, när jag kommer hem. Att helt enkelt stanna upp och möta.
Jag väljer också att sitta ca en timme vid datorn per dag, inge mer. Och det gör jag så gott som alltid när barnen lagt sig eller allra helst på dagtid när jag är själv.
Jag tackar nej till saker. Jag tackar nej till åtaganden. Jag väljer bort saker i mitt liv och på det viset får jag mer livskvalité och tid till det som är mig allra viktigast – mig själv och min familj.
Och i min värld är bästa sättet att vara den mamma som jag vill vara är att jag tar hand om mig själv. Vårdar min kropp, mitt sinne och min själ. När jag mår bra, är jag en bra mamma.
För mig är det viktigt att visa mina barn hur man tar hand om sig själv. Jag vill lära dom hur man sätter gränser. Jag vill lära dom hur man säger nej. Jag vill lära dom hur man lyssnar till sitt hjärta. Jag vill lära dom att vara lycklig i det lilla. Jag vill lära dom att vara trygga i sig själva. Jag vill lära dom att älska sig själva.
Och mig veterligt så gör inte barn som jag säger – dom gör som jag gör!
Snigelfart
Det var en gång i tiden jag inte lyssnade till mina barn. Jag sprang på för fullt med gaspedalen i golvet och barnen fick hänga med på armen så gott de förmådde. Det var ingen rast och ingen ro. Jäkta och skynda var ord som ekade i mitt huvud. Jag sprang helt som förvirrad med ett mål i sikte. Målet att vara duktig, ambitiös och högpresterande. Jag sprang och sprang och hoppades innerligt att någon skulle stå där vid min mållinje och hurra när jag väl kom fram: hylla mig för att jag varit såååå duktig!
Men jag kom aldrig fram. Sanningen är den att jag betvivlar starkt att det fanns en mållinje på loppet jag sprang. Mållinjen var som den där bilen som åker framför de tävlande och filmar, den förflyttade sig hela tiden. Som haren i en kapplöpningsbana för hundar.
Om målet fanns i verkligheten lär jag aldrig få veta och tacksam är jag nu över det. Det målet jag höll på att rämna rakt in i var som en stor bastant murad vägg. Men jag hann se väggen och som van racerförare i livet hade jag någorlunda koll på bromsen. Jag saktade in farten. Och jag vände om.
Jag fann ut att jag tappat bort mig själv på vägen. Jag visste inte vem jag var. Det var dags att gå på upptäcktsfärd i mitt inre. Jag behövde leta efter mig själv och finna mamman till mina barn.
Jag minns än idag när jag såg väggen. Det var en dag när mitt yngsta barn var 2 år, året var 2007. Där på köksgolvet vet jag att jag tog beslutet att byta riktning. Jag ville inte vara den mamma som min tvååring gick och härmade med en låtsastelefon mot örat. Jag ville inte vara en mamma som pratade i telefonen hela tiden.
Jag beslutade mig att göra en förändring. Hur stor förändringen skulle bli hade jag då inte en aning om. Jag började med dom första stapplande stegen. Jag började med att säga nej. Och att välja bort saker i mitt liv för att ge utrymme åt mig själv och min familj.
Där på vägen går jag nu. Livsstilen med gaspedalen väljer jag bort varje dag. Jag påminner mig själv om att gå. Gå och upptäcka livet. Stanna upp och njuta. Ta pauser och reflektera.
Jag har en ny målbild som närmar sig, bilden av när jag hämtar mina barn vid skolan och vi går hemåt i godan ro. Barnen pratar, jag lyssnar, vi skrattar. Gräset är grönt, fåglarna kvittrar och blommorna blommar. Vi går på upptäcktsfärd hem efter skoldagen. Vi ser en snigel som är på väg över gatan och vi slår oss ner i det gröna diket, tätt intill varandra och väntar med glädje på snigeln som skall passera.
Hemfärden
Det var en lång resa hem. Tiden från hotellet till vår ytterdörr var 34 timmar. Vi åkte tre flyg, varav den längsta flygtiden mellan Kuala Lumpur och Amsterdam, var 13 timmar. Barnen var som små reseänglar. Lugna och trygga och inte ett gnäll. Makalöst! Maya stackarn hade feber under natten och det enda hon gnydde emellanåt var, jag längtar till min säng. Men efter lite alvedon piggnade hon i lite bättre.
Jag är så oerhört glad att våra barn är så smidiga att resa med, bättre resesällskap finns inte!
Mammalycka
Det kändes ruggigt att landa på svenskmark, snöstorm och kyla, brrr. Det var med delade känslor vi rullade hemåt. Bali, solen och värmen finns kvar i våra hjärtan och hemma möttes vi av en igensnöad gård och ett kallt hus.
Tröttheten tog över efter uppackning och lite tvätt. Jag stupade i säng vid halv nio och barnen somnade klockan sju.
Vid tre var vi pigga igen. Tokpigga!!! Jag försökte få barnen att somna om ett tag, men kände hur klarvaken jag själv var. Så vi gick upp 03.45. Vi åt frukost, eller borde nog säga nattmacka och dom la pärlplattor….
Waterbom
Full laddade med energi och glädje var receptet för en heldag på vattenlandet Waterbom i Kuta. Det var överförväntan! Supertrevlig personal, personal överallt, rent, snyggt och prydligt, inga eller korta köer till rutschkanorna och strålande solsken efter en stormig och regnig natt.
Nu stupar vi i säng…. nattinatti
