En av födelsedagspresenterna jag fick när jag fyllde år var en hotellweekend med storbarnen. Toys R us, lekland, hotellmys med bad, Gladiatorerna och Melodifestivalen (på teve) står på agendan – vi softar och har det gott med andra ord ♥
Mammalycka
Skatorna slår åter följe med mig igen, de far förbi utanför fönstret och till och med leker i snön på gården. Jag förstår att de är här med sitt budskap, förstärker sin närvaro, min närvaro med mig själv. Jag säger tack och tar emot dess ord. Jag läser dem igen så att de sjunker djupare in.
Länkar från tidigare budskap: Skatans budskap och ännu ett.
Och som av en ”händelse” så kommer Maya hem från skolan idag med en gåva!
Äntligen var det så dags för Onenesskväll, vi förberedde och gjorde mysigt jag och barnen. Lokalen jag hyr ligger alldeles intill där vi bor, så det bekvämt och enkelt för mig att arrangera kvällar där samt så är det skoj för mina barn som kan vara med om de vill och gå hem när de blir uttråkade. Jag märker att de tycker det är skoj att få vara med och det värmer mitt hjärta nått oerhört.
Så det var nog någon mening att det bara blev vi tre denna första Onenesskväll. Vi softade, tog deeksha och avslutade med en souldance alá tecno. Packade ihop och gick hem och såg på Oscars klasskamrater som var med i Labyrint. Känner tacksamhet för att vi fick en fin Oneness-stund tillsammans, nästa gång är jag säker på att vi får sällskap.
Nogge har varit bortrest fyra dygn och jag har gett mig hän till barnen. Jag älskar att ge hela min uppmärksamhet och närvaro till dem men inser som oftast att det är mindre enkelt att räcka till åt dem alla tre samtidigt och att jag mår som bäst när jag får möjlighet att tanka egentid någonstans däremellan. Närvaro och sinnesro räcker långt i umgänget.
Bugar i full respekt för alla ensamstående – namaste ♥
Och så landar jag i att det bästa är att sänka kraven och förväntningarna (på mig själv alltså) och ge mig själv utrymme att vara människa och inte en supermorsa med värderingar alá trettiotal.
Nu ikväll innan Nogge återvänder är min föreställning att jag ska hålla mig vaken och se filmen Seven spiritual laws of success med Deepak Chopra, dricka en kopp kaffe och att barnen sover sött och stilla… fast jag vet att det bästa är att slopa alla förväntningar och bara upptäcka nuet och det som det för med sig och sen ta emot det är/sker med full acceptens. Det är således min förväntning på mig själv, att ta emot nuet…
Chillar hemma inne i värmen jag och lill-trollet när det är – 16 grader utanför dörren och de andra i skolan…
Igår när alla tre var hemma och deras rastlöshet tog vid, så hände det flera gånger att Oscar och Maya började mungnabbas… tjat, skrik och gnäll. Mamma, Oscar gör så. Mamma, Maya säger så till mig. Mamma, Oscar retar mig. Mamma, Maya låter inte mig… Ja, ni vet. Till slut så sa jag att ni får lösa era konflikter (anv kanske inte det ordet dock) själva, det är ingen idé ni kommer till mig. Jag kommer göra ett tecken som betyder, lös det själva. Och visade upp Time Out-tecknet men då sa både två att det var inget bra tecken och bestämde istället att det här tecknet skulle jag använda 😉
Fundering, kontemplering, reflektion (ältande skulle min käre make säga) är verkligen mitt sinnes stora nöjesfördriv. Jag lyssnar numera bara ibland, låter liksom bandet gå och gör annat under tiden, typ upplever livet. Nog för att fundering och eftertanke kan vara till gagn ibland men ärligt talat så börjar jag tvivla på om det ligger för mig egentligen. Att det ligger nära tillhands till sinnet är klart och tydligt men jag, min gudomliga själ, dröjer sig aldrig kvar i något grubbleri eller dagdrömmande. I närvaron av mitt högre jag finns inget sådant att lägga fäste vid, det finns inget att fästa vid, det är det som är det magiska. Livet bara flödar fram och mitt i flödet sitter jag och upplever det som sker. Bara upplever och tar emot.
Sinnet vill också planera, strukturera, styra och kontrollera – åhhhh puh vad jag är less på den biten när det är så enkelt och trivsamt att bara flöda med. Livet har ju redan en plan och det är ingen annan än jag som har satt den till verket, allt är liksom tillrättalagt och paketerat in i minsta detalj och ju mer jag förstår det, ju mer jag litar till det, desto mer finns det att upptäcka och ta emot.
Så jag säger bara högt och tydligt till Livet (och alltså mig själv)
Bring it ON
Give it to me
I´m ready
För är det något som sinnet hela tiden snubblar på så är det själva lyftet från startbanan, det vill så gärna, tror sig behöva, stanna upp och fundera (älta) lite till, bara några dagar till, några turer i tankehjulet igen… bara lite till…
Det gäller att verkligen fråga sig är jag redo? Är jag redo att ta emot det som vill ges till mig? Är jag redo att leva livet fullt ut – nu? Alltså inte när jag tiden blir mer mogen och jag är yngre, när barnen flyttat ut och pengarna strömmat till… utan nu, kan jag öppna famnen och vara fullt villig att ta emot allt det goda som bara väntar på att ges till mig? Det betyder att helt släppa taget om hur – när – var och bara ge sig iväg. Gasa iväg själen i en dundrande och mullrande take off rakt ut i famnen på Universum helt utan plan och i total förväntan på att det allra bästa är det som kommer ges.
Expect miracles,
but don´t pick one.
Okänd
En enkel, billig och närande ansiktsmask fick jag tips om igår på Ecostudion, den ska visst göra susen för min torra hud. Det åkte på ett lager nu ikväll och så får resten stå i kylen till morgondagen.
Johannas recept
Kesella 10 %
ngr droppar olivolja
ngr droppar eterisk olja
Fylld av tacksamhet efter en kreativ dag som slutade med mig nerbäddad hos Johanna för 90 min ansiktsbehandling. Njutningen var total förutom då jag väckte mig själv med små (vill tro att de var diskreta) snarkningar.
Jag flödar vidare längs livsvägen, helt ärligt så landar nya insikter och destinationer varje dag. Jag har ingen aning om vart livet för mig och jag känner mig helt tillfreds med det, vet att allt är omhändertaget och allt jag behöver göra är att njuta och åka med. Jag har min intention att få lära ut det som ges till mig, pass it on och att leva det ljuva livet, la dolce vita. Och jag behöver inte ens önska och be om att det, jag somnar var dag med tacksamhet över att det jag önskar redan är manifesterat.
Jag lever det liv jag vill leva!
… har jag verkligen blivit ikväll av Maya, hon har målat mina naglar, både på tårna och fingrarna och gjort fler olika håruppsättningar. Nu känner jag mig så fin och omhändertagen, mys!
Mammalycka
Varje person är bara en aspekt av En Varelse.
Sri AmmaBhagavan