Artiklar med etiketten ‘Författare’
You don’t have…
Sätta Gud först
Vad innebär det egentligen rent praktiskt att sätta gud först…..?
Jag gick med känslan av ett blogginlägg som bubblade inom mig, visste inte vilken form eller riktning det skulle ta, som jag oftast vet, men skrivivern låg där och var beredd. Men det var inte tid, vardagen hade sina bestyr, så jag stängde ner och beslöt mig för att skriva det senare. Efter bara en kort stund kom frågan; Vad innebär det egentligen rent praktiskt att sätta gud först…..? via ett meddelande på Facebook. Och när jag läste den så visste jag vad det var jag skulle blogga om nu ikväll – när tiden var kommen.
För mig är det att sätta Gud främst. Att jag släpper taget om att jag inte vet vad blogginlägget ska handla om, och inte skriver det förrens tiden uppenbarar sig och att när frågan ställs och jag känner engagemang (på tal om gårdagens inlägg) så bara vet jag.
Att sätta mig själv främst hade varit att tvinga fram ett blogginlägg utan intention och att skriva det när jag tänkt skriva det, trots att vardagen (läs: livet) ropade efter min uppmärksamhet på annat håll. Det hade varit att svara på meddelandet eller inte svara på det utan att förstå det större sammanhanget.
För mig är att sätta Gud främst att sätta Livet främst. Gud hohoar inte ner från något moln, Gud talar genom personen som skrev meddelandet. Gud är vardagen, livet som pockar på. Gud är någon som ber om hjälp. Gud är hjälpen som kommer genom någon när jag behöver den.
Till exempel med mitt arbete, jag märker på energin när jag ska ligga lågt och när jag ska slå upp seglen och färdas av vinden. Förr hade jag en tanke om att jag alltid skulle ha vind i seglen men nu förstår jag att Gud ger mig återhämtning och andrum ibland. Och som i ett andetag så slår vinden om och jag seglar mot annan riktning.
Det märks så väl på yogan, för 3 år sedan var intresset svalt. Då var det meningen att jag skulle släppa taget om Yogan och vara mamma, nybliven mamma till Izabelle. Nu är min Yoga verkligen i ropet, jag får förfrågningar om Yoga från alla möjliga olika håll. Yogan tar mig verkligen på en resa, just nu med vind i seglen.
Det som är lätt är rätt. För mig är det inte lätt att skriva klart böckerna… ännu. Jag bara vet att de kommer bli utgivna en dag. Jag vet det, för det har Gud sagt till mig – med en känsla inom mig. Men det lätta är fortfarande för mig att skriva blogginlägg, det flödar lätt från dag till dag. Utan en enda tanke om morgondagen skriver jag om vad som pockar på idag.
Jag har varit expert på att framtidssia. Som den coach jag var så trodde jag mycket på att jag kunde styra min framtid. Det tror jag i och för sig fortfarande, jag tror på attraktionslagen. Men det som verkligen stimulerar mig i tanken är att öppna mig och ta emot Livet, så som det kommer till mig. Till skillnad från så som jag försökt tänka ut det.
Min attraktion är att Gud (Livet) vill mig väl, allt som sker är det allra bästa, allt har en mening. Jag vet att Gud älskar mig och vill se mig må bra. Stråla! Leva! Älska! Skratta! Det har jag full tillit till. Jag vet att det är så, och inte bara för mig utan även för Dig.
Så därför känns det oerhört skönt att släppa taget och låta Livet forma sig som Gud vill. Släppa taget och låta jobben komma i den utsträckning som de ska, eller inte ska. Släppa taget om vad jag ska skriva och bara skriva det som kommer till mig. Släppa taget om hur jag ska läka mig själv och istället invänta läkningen som sker… som Gud ger.
Så för mig innebär att sätta Gud först att ställa mig själv bakom. Att jag kliver bak ett snäpp i kön och låter Gud ta första platsen. Att jag lämnar över rodret, seglen och riktningen till Gud.
Det betyder inte att jag lägger mig på soffan och drar något unket över mig. Tvärtom betyder det att jag står lite på tå där i dörren och kikar ner mot gatan, kikar efter vad som Gud kommer med idag. Och det betyder att jag säger Ja till Guds plan, oavsett om seglen hissas ned eller vi kryssar fram över öppet hav.
Allt är väl
Vi litar på att allt är väl trots konflikter.
Vi litar på att Någon, som är större än vi själva, vet, har förutskickat och bryr sig om det som händer.
Vi förstår att denna Någon kan göra mycket mer för att lösa problemet än vi kan.
Så vi försöker låta bli att gå i vägen för Honom och låter Honom arbeta.
Så småningom vet vi att allt är väl, därför att vi ser hur de märkligaste (och ibland de mest smärtsamma) ting reder ut sig till det bästa för oss alla.
Melody Beattie
Bli fri från ditt medberoende
Mottagna visioner
Jag har mottagit visionerna med hjälp av mina inre ögon och öron enligt Guds vilja.
För en normal människa är detta svårt att förstå.
Hildegard av Bingen
1098-1179
Let go
… let God
Nu har jag varit för mycket i huvudet igen. Försökt tänka ut lösningar, sökt svar utanför mig själv och försökt styra ihop mig själv och livet. Det slukar energi, jisses vad trött jag var igår.
Ihop med den tärande tröttheten så pockade något inom mig, något ville få sitt uttryck. Jag jag och letade bland mina böcker för att se om det var till någon ”det” drogs, jag satte mig för att skriva för att se om ”det” ville ut… så till slut kom jag på det, eftersom jag var så slut. Mina krafter var bokstavligen uttömda och jag kunde inte tänka ut varför; var det något jag ätit eller höll jag på att bli sjuk? Och där mitt i all kraftlöshet så kapitulerade jag inför min egen trötthet och kände att det enda rätta att göra innan jag släpade mig upp i sängen var att meditera – tona in. Så jag tände ljusen vid mitt altare, satte på skön musik och satte mig för att be – om hjälp.
Och det är där jag ska vara, jag har skrivit om det förut, jag behöver vara i min hjälplöshet. Släppa kramptaget om rodret och lämna över. Allt. Trötthet, jobb, inkomst, relationer, tillfrisknade, hälsa… allt behöver jag lägga i händerna på Gud.
För jag vet ju att jag vet ingenting om hur, var, när. Ingenting. Jag kan bara gissa, men så fort jag gissar och ”leker Livet” så uppehåller jag mig utanför det (livet) och allting blir så himla tröttsamt.
Mitt jobb är inte att bekymra mig, planera, rodda mitt liv. Det gör Gud med både lätthet och glädje – och kärlek. Och när jag står där stelfrusen och sömnig och krampar om rodret så kan Gud inte ta över, lägga sin hand över manövreringen och styra kursen åt mig. Det går inte förrens jag ger vika om mina stela fingrar och säger; Let go… let God.
Tron verkar
Ju mer du försöker och inser att tron verkar,
desto tryggare blir du,
tills du är villig att utan tvivel ta vilket steg som helst i tillit.
Eileen Caddy
Djävulsdansen
Så äntligen börjar det, programmet jag så sett framemot – Djävulsdansen, ikväll kl 21.00 på SVT 1. Jag plöjer boken Bli fri från ditt medberoende, läser den om igen… den ger insikter om mig själv och det medberoende jag lider av och framför allt ger den hopp och bringar ljus till att resa sig över sitt eget medberoendemående och faktiskt må bra. Jag är på god väg, även om det är mycket kvar och resan är från dag till dag – livet ut.
Antar att en gång medberoende alltid medberoende, det går att lära sig leva med det och framför allt lära sig leva annorlunda än de gamla strategierna som utvecklats sedan barnsben. Jag vill lära mig leva annorlunda. Leva inifrån mig själv och ut, istället för att det utanför får sitt eget liv inom mig.
Jag är tacksam att jag för länge sedan förstått, långt innan jag förmått, att det som saknas i mitt liv är jag själv. Det jag så febrilt letat efter är mitt eget inre… barn. Det är henne jag övergivit och det är utan henne jag är bar, vilsen, tom.
Mitt medberoende utvecklades när jag övergav mitt inre barn, så jag ser mig inte bara som medbereonde utan också, och i synnerhet, som ett Vuxet Barn.
”Men ju mer jag läser, slukar om medberoende, Melody Beatties ”Bli fri från ditt medberoende”, Tommy Hellstens ”Flodhästen i vardagsrummet” så förstår jag att det har funnits med mig hela tiden. Sen jag var liten. Smärtan.”
Programledaren AnnSöderlund
om sitt medberoende, Aftonbladet
Let go
When I let go of what I am
I become what I might be.
Lao Tzu
Bara stressad
Avslutat fem föreläsningsdagar med Psykiatrin i Falun och Säter där jag föreläst om Stress i arbetslivet och lärt ut olika avslappningstekniker. Det har verkligen känts som hjärtejobb, jag är så tacksam.
Själv minns jag så väl då jag för en 6-7 år sedan åkte akut till Falu Lasarett och efter EKG fick beskedet att mina värden var tipp topp men jag vara ”bara stressad”. Där stod jag med min panikångest och orden klingade, ”bara stressad”. Jag var helt tom… jag hade ingen aning om hur jag skulle tillämpa vare sig yoga eller meditation i mitt liv, trots att jag lärde andra det.
Som tur var lärde jag mig det längs vägen – to walk my talk.
Min egen stress handlade mycket om mitt medberoende och hur jag flydde genom livet med att fylla ekorrhjulet, fylla och fylla. Fylld av egna åtaganden, jobb jag skaffat, klasser jag höll, företag jag drev, styrelseuppdrag jag tackat ja till… toppade det med egna krav, föreställningar om hur livet skulle vara och en ryggsäck med värderingar som gått i generationer.
Puh, jag blir alldeles slut av att skriva det. Då levde jag det. Brände ljuset i båda ändarna som min far alltid sa. Jag brann inifrån. Jag höll på att brinna upp. Är jag inte aktsam (läs: medveten) så kan det ta fyr igen. Återfallsrisken är där. För mig har det handlat mycket om att skala av istället för att fylla, stanna upp, känna istället för att springa. Och att varje dag ta hand om mig, det jag känner och det jag behöver. Säga ja till mig själv. Tacka ja till mitt liv.
What I want
I used to spend so much time reacting and responding to everyone else that my life had no direction. Other people’s lives, problems, and wants set the course for my life. Once I realized it was okay for me to think about and identify what I wanted, remarkable things began to take place in my life.
Melody Beattie