HOME / BLOG / Författare

Artiklar med etiketten ‘Författare’

Mitt avund

2014-07-12 | Kommentarer (4)

I dag fick jag känna på mitt avund. Det är ingen vacker känsla att genomskåda men jag tror vi bär den inom oss allihopa – avundet. Hur skulle det annars kunna vara, du har vissa känslor som inte jag har och tvärtom. Självklart är vi alla från början påfyllda med alla känslor, det hör till att vara människa. Precis som vi utrustats med sinnen och kroppar, så har vi även tillgodosetts känslor.

Däremot har vi troligtvis inte fått möjlighet att uttrycka dem alla… alltid. Så vissa känslor har förvisats i hopp om att de skulle försvinna när de egentligen etsats sig fast än mer. Till skillnad till det jag tillåter mig att känna och uppleva, det släpper sitt grepp om mig och jag blir fri.

Jag kan inte minnas att jag uppmuntrats till att känna avund, det är något fult säger mitt gamla sinne-tjatter. Men som tur var har jag nu på senare år både förstått och insett att alla känslor är tillåtna, alla känslor är okey – själva nyckeln är att acceptera dem alla, däri ligger friden. Friden i att vara jag. Så jag gör det som jag lärt mig med Oneness-resan, jag stannar och upplever, gräver och grottar i mitt avund. Jag ska skriva mig en avundslista i kväll under månskenet och verkligen se vart mitt avund ligger, till vem och till vad. Det lär säga mig en hel del om mig själv och det är många jag vill lära känna mer här i livet men mest av allt mig själv.

Dug

2014-07-09 | Kommentarer (1)

Det är lätt att njuta nu, sommaren är min tid – älskar solen! Känner energi, glädje och frid i ett och samma andetag. Vi packar matsäck och drar och badar, dag efter dag. Så tacksam för ljumma kvällar och strålande mornar, mer än 16 timmar njutning varje dygn.

Känns som det är mycket som lättar… ankar nu. Har känslan av att segla iväg på nya hav. Samtidigt som jag blivit så oerhört tacksam för allt det jag redan har, make, barn, hem, arbete, hälsa, kropp, vänner… ja listan görs snabbt lång.

Kontakten med Gud är större nu, vi pratar dagligen jag och det gudomliga. Det är magiskt. Tycker lite synd om er människor som inte tror… på någonting större än oss själva. Jag tror, och det är den största glädjen i livet att känna att jag är inte ensam, jag är kärleksfullt vägledd på livets magiska stig. Jag kan bara gå, hoppa, springa i förundran och nyfikenhet fram… livet vill mig väl. Livet är väl. Jag är väl. Allt är väl.

En FB-vän skrev att om vi vänder på Gud så blir det Dug. Jag tror det ligger mycket i det. Att vi duger precis som vi är. Gud har skapat oss, till perfektion (som jag skrivit förut) – kan vi annat än duga. Det blir så otroligt lätt att leva om jag tänker att jag duger. Bhaaa, pust… ryggsäcken glider av, molnen skingras, bördan lättar… jag duger! Du duger. Vi duger. När jag inser att jag duger så är det så lätt att andas, njuta… leva.

Blessing

2014-07-08 | Kommentarer (3)

Kvällens budskap till vår Oneness Blessing (deeksha på distans) talar för sig själv tycker jag. Tack för Din närvaro.

Det är inte lätt att stå i Ditt ljus, allra helst som Du prövas hårt av det gamla. Människor som vill återta Dig till Din gamla form, föra Dig åter in i skuggan. Situationer då Du ännu inte vant Dig vid mirakler, så som att det Du vibrerar ut är det Du attraherar in. Nu händer det och det sker lätt, ansträningslöst och storslaget för Dig. Inte undra på att människor blir rädda. Drar sig undan. Men Du behöver fortsätta stå och vibrera i Ditt ljus. Fortsätta Din andliga växt. Du står många gånger ensam. Det är smärtsamt att växa. Men det finns ingen återvändo. Du är inte på väg till ljuset nå längre – Du är ljuset! Ta av Dig skygglapparna och se Din egen storslagenhet, behåll ödmjukheten men inse att Du är här för att genomföra mirakler.

Savita

I challenge you!

2014-07-06 | Kommentarer (0)

I challenge you to make your life a masterpiece.
I challenge you to join the ranks of those people who live what they teach,
who walk their talk.

Anthony Robbins

Gamla känslor

2014-07-04 | Kommentarer (7)

Jag grottar ner och in mig så fort jag kan dra mig undan och ta chansen… rakt in i djupet av mina känslor. Låter dem kännas, värka ut. Jag tror inte alls på att slänga på musik, rota i skafferiet, handla mm för att skifta mood. No, NO! Tvärtom tror jag på att gå all in om/när tillfälle ges och uppleva dem. Känna sorg, tomhet, övergivenhet, ensamhet.. allt det gamla.

Jag förstår nu att det är inte vuxna Sofia som känner allt det smärtsamma. Det är lill-Fia, det är hon som fortfarande läker. Jag har inte gett henne all min tid, närvaro och medkänsla ännu, så hon har inte läkt klart. Kanske aldrig blir helt läkt. Men jag stannar så fort jag blir medveten om att det är hon som sörjer.

Jag vågar stanna nu. Är inte rädd för det obehagliga. Jag vet inte när det läkt klart, om det någonsin läker klart men jag vet att det läker – när jag känner.

Häromkvällen kom hennes sorg och tomhet och sköljde över mig. Jag tillät det komma. Jag grät. Sörjde. Låg i smärtan. Det gjorde ont. Jag ville prata med någon men vågade inte ringa. Så jag började skriva.. till Gud. Tårarna smälte tungt mot pappret. Det var så förlösande. Jag var så liten.. så liten.. men jag fann ett stort mod att stanna kvar. Ett vuxet mod. Min vuxna Sofia upplät kroppen till lill-Fia’s obearbetade (läs: oupplevda) känslor. Det var ett vackert möte. Jag och hon, där med orden till Gud.

Sedan dess så har känslorna växt från lättnad.. till glädje… till sprudlande livsenergi. Det var dock inte mitt mål, att må bättre, min intention var enbart att stanna med det som kändes, att på ett vuxet och medkännande sätt ta hand om lill-Fia.

”ty ett barn kan uppleva känslor endast om det finns
en person närvarande som accepterar barnet med dess känslor,
förstår det och följer det.”

Alice Miller
Det självutplånande barnet

Respiro Förlag

2014-07-02 | Kommentarer (4)

Känns så spännande att gå hösten till mötes, det känns som det är nu det händer. Det börjar röra på sig, reser på nya vägar mot nya vidder. Inte hade jag väl haft en tanke på att skriva böcker, än mindre på att starta ett eget förlag för 10 år sedan. Livet formar sig så magiskt, jag älskar att se det nya växa fram. Min vän Marie har formgivit min nya förlags-logo, hon överträffar alltid mina förväntningar. Den här logotypen blir något att leva upp till, I love it!

Respiro Förlag, jag ser framemot den här resan!