Artiklar med etiketten ‘Författare’
Det nya
Det är som att jag är mitt i skiftet. Vi har begravning imorgon och jag undrar om jag inte håller på att begrava något i mig själv också, ta avsked av mitt eget gamla jag. Det händer så mycket, från dag till dag. Det är en djupgående process och jag är mitt i den så än vet jag inte vad det bär, men jag känner mig redo att ta steget, öppna dörren, gå mot ljuset i tunneln – jag känner äntligen modet i mig att gå min egen väg.
Jag känner föraning om våren. Det börjar redan knoppa fram nya människor, nya uppdrag, ny energi och ny inspiration i mitt liv. Jag känner mig så hoppfull och glad där jag nu står på tröskeln mellan död och liv, mörkt och ljust, gammalt och nytt. Jag känner vibrationerna av det nya… det är på väg, håller på att förlösas.
Jag tror det nya är jag – mitt sanna jag.
Det gamla
Jag känner mig redo att gå igenom det jag möter nu, det är mycket gammalt som kommer upp och rensas ut. Beror säkert på att det är sådan ’tid’ nu, vi som tror på hur universella energier påverkar oss vet att det är mycket omvälvande energier just nu som ger sig tillkänna. Och så är det givetvis min egen högst personliga process med min mammas död som för mig bakåt i tiden och låter det gömda få nytt sken, det vill upp nu, det vill visa sig för mig så att jag vet vad jag har i bagaget – uppleva det.
Jag vill inte sitta och hålla i mitt bagage nå mer. Jag vill komma ut ur garderoben och det utan bagage… så jag känner det. Jag vill omfamna livet och jag vill leva det fullt ut, sprakande och gnistrande som jag innerst inne är. Det är tryggt för ’de gamla’ om jag sitter kvar, både för mig och vissa andra, men jag tänker inte leva för andra nå mer, förstå mig rätt, leva som medberoende till andras mående, jag tar ansvar över mitt liv, det liv jag lever och att jag lever så hängivet och innerligt jag bara förmår.
Jag lever, och ju mer jag tänker på att mamma dött desto mer förstår jag att jag måste leva mitt liv så som jag innerst inne vill leva det – så som jag vill leva det. Det handlar inte bara om mamma, det handlar om döden, den vill tala om för mig att jag ska leva.
För mig är den stora livsläxan att leva livet fullt ut. Min tunga ryggsäck är att jag har så många åsikter från andra på axeln, jag bär dem med mig år in och år ut, fast jag vet att jag egentligen är fri från både ryggsäck och bagage, egentligen… så eftersom jag inte känner det som helt sant håller jag nu på att packa ur och se på det – ordentligt.
Jag känner att den nya tiden kommer, en dag är jag redo att komma ut, på riktigt… att leva! Den dagen känns mycket nära måste jag säga. Det är rädslorna som hindrar mig och dem möter jag nu en efter en…
Temple of fire
Trusting life
Renar mig
Andlighet för mig är att vara i min sanna essens. Leva, vara fri och låta livet flöda igenom mig. Fri från mina egna rädslor, präglingar, agendor. Fri från sinnets kontroll och begär. Det är inte lätt att välja kärlek när rädslan gnyr där inne. Rädslan arbetar på hela tiden, rädd som den är. Den tar lätt över. Och innan man förstår vad som hänt så har den styrt om livet igen med sitt eget kontrollsystem, bommat igen hjärteporten, skylt fönstren och stängt av kanalen till det goda, det rena, det sanna – har man tur så hör man fortfarande ett brus från källan och kan orientera sig fram igen… till sig själv – det gudomliga inom – kärleken.
Jag flyr inte rädslan nå längre. Jag stannar och lyssnar till den, försöker förstå den. Rädslan är som en fångvaktare till mitt inre och när den ges förståelse och respekt så slappnar den av, den ger vika. Även rädslan får en famn att vila emot. Den vill inte känna sig ensam. Jag tar rädslan med mig. Jag håller den i handen när vi åker berg o dalbana genom livet, det är okey att känna rädsla när livet kittlar men jag vill inte att den håller mig fången och gömd. Jag vill att äventyret pulserar i halsgropen, jag vill omfamna människor, jag vill känna friheten i håret – jag vill leva!
Jag vet att när jag fyller mig själv med det goda så stärks min andlighet, alltså min närvaro med mitt högre jag. Likväl om jag smutsar ner mig med misskötsel/bruk (shopping, socker, bekräftelse, kaffe, arbete), energitjuvar, stress och annat så klingar kontakten av.
Mina påminnelser till mig själv är att jag mår bra av;
Dricka mycket vatten, gärna kokt silverthé
Vistas i sol och dagsljus
Äta från naturen, frukt och grönt
Omge mig med närande relationer, människor som väljer det goda för sig själv och andra, människor som har nära till glädje.
Promenader
Yoga, meditation och dans
Oneness Blessing (deeksha)
Bidra/ge till andra
Min andliga närvaro ökar när jag fyller mig med det goda. Det är som att det grumliga glaset renas bara jag fortsätter att spola i rent och fräscht vatten. Det jag fokuserar på växer. Jag blir som jag umgås – jag väljer noga! Det är mitt liv och det är min livskraft och mina val avgör hur mycket liv som som tillåts strömma genom mig.
Jäntelagen
Du ska tro att du är något.
Du ska tro att du är lika god som alla andra och alla andra lika goda som du.
Du ska tro att du är lika klok som andra, ibland klokare.
Du ska veta att du är lika bra som andra. Om du vet att du gör ditt bästa, kan du uppskatta dem som är bättre.
Ibland vet du mer än andra.
Du är inte förmer än andra, men du är enastående som alla andra.
Du duger till mycket.
Skratta åt dig själv och din värld – det gör dig fri.
Du ska tro att många bryr sig om dig.
Du ska tro att du kan lära andra en hel del och lära av dem.
VARFÖR? För att du är någon, en som behövs!
Gudrun Hjelte
Dömande
Varför fäller vi domar mot varandra? Hur kommer det sig att vi människor tar oss rätten att bedöma en annan människa. För egen del är det något jag tycker är så vedervärdigt, att bli (be)dömd, jag känner hur hela jag stelnar till inombords, livrädd att göra fel, säga fel, vara fel – vara jag.
Min rädsla att bli dömd har många gånger gömt mig i mitt skal. Och trots att människor som dömer mig inte förtjänar vare sig mina tankar, min ångest eller min närvaro är det just sådana människor jag ställt mig förfogande till. Knäböjt, krupit och tassat på tå för att behaga och passa in – bli älskad för att jag är jag.
Nu förstår jag bättre. Att den kärleken (bekräftelsen) jag vill att andra ska ge mig ska jag givetvis ge mig själv. Och så tror jag att människor som dömer andra troligtvis inte älskar sig själva eller livet. De är kanske ensamma och rädda inombords, vad vet jag. Jag vet bara att när jag dömer och förtalar någon annan så är det för att jag själv känner mig liten och osäker. När jag är fylld av kärlek till mig själv så älskar jag andra mer och då accepterar jag dem som de är – och mig själv som jag är.
Nu med ålderns vishet lär jag mig att domaruttalanden från andra kan jag inget göra något åt. Jag bör inte förakta dem heller, för då är jag själv fördömande. Det bästa jag kan göra är att fylla mig själv med kärlek, påminna mig om att jag är älskad och omge mig med människor som låter mig vara precis som jag är och kanske har jag turen att de också älskar mig för att jag är just jag…
Jag ber varje dag om modet att vara som jag är. Älska mig själv. Tillåta mig själv. Leva ut det liv jag vill leva. Jag ber om förståndet att sluta döma andra och i synnerhet mig själv.
Jag tror på människor som ser det ljusa och vänliga i andra. Lyfter istället för stjälper. Omfamnar istället för vänder ryggen till. Jag tror på det goda i andra och i mig själv. Jag tror på det ljusa. Jag ber om förmågan att se och välja in människor i mitt liv som har funnit detta. Mitt liv är för kort och glädjerikt för att jag ska hämma mig själv och krypa inför domarna.
Nelson Mandela
It always seems impossible
until its done.
Min dag
Bunkrat upp mig i soffan med tjejerna och katter för fredagsmys, maken är bortrest och Oscar fick åka med en vän på Leksandsmatch. Sven härjar fortfarande, det är mysigt när det knakar i husknutarna.. jag har skottat idag, men inte allt, sparar lite tills imorgon och en del packade jag ner genom att köra fram och tillbaka över gården med bilen. Jag är inte så noga nuförtiden, chillar mer än stressar, nu kan jag slappa i soffan en fredagskväll även fast det är ostädat hemma och vi äter mat från pizzerian.
Det bästa idag var Oscars glada energi när Stefan kom och hämtade honom för hockeykvällen OCH myslunchen bara jag och Izabelle på restaurang OCH när jag och Maya (Izabelle hade slagit ro med John Blund) låg omslingrade i famnen på varann till Idol, låg kvar reklampaus efter reklampaus trots att jag var kissnödig… mammalycka.
Nu har jag kvar en gobit, Books & Dreams kom i brevlådan idag…
You are capable
There is no passion to be found playing small –
in settling for a life that is less
than the one you are capable of living.
Nelson Mandela