Tänk 10 glamour och 90 vardagsliv så hamnar du rätt, tips fyra från Camilla Läckbergs framgångstips. Jag tänker 90 vardagsliv, tänker och tänker det är min verklighet, min vardag och mitt liv och så tänker jag 10 skrivande. Glamouren känner jag ändå, nästan varje dag på nått vis. Jag gillar det vackra och sköna livet, mitt liv är mycket glam trots allt, mitt i allt barnaliv och köksbestyr. För mig är det glam att träffa alla soulsisters på yogan, glam att äta en lunch med en vän då och då, glam att dricka en Statoilkaffe i bilen på väg till Coop för att storhandla, glam att strosa hand i hand med Maya längs strandpromenaden som vi gjorde i lördags, glam att meditera när barnen somnat. Jag här säkert en annorlunda definition av glamour men jag har länge haft som mål att leva det ljuva livet, La dolce vita. Leva ljuvt. Förr hade jag säkert en uppfattning om vad det skulle vara, sinnets uppfattning. Nu finner jag det ljuva i mycket. Och upptäcker nytt ljuvt som jag inte märkt av förut. Livet blir ljuvare och ljuvare för varje dag, inte alla dagar, men fler ju mer tiden går.
Idag är det som vanligt 90 vardagsliv och nu, precis nu när Izabelle slumrat in ska jag ta min 10 till att redigera manus. Inte skriva. Redigera. Jag tar mina steg framåt. Framsteg.
Ge är livets gåva
Guds gåva genom Dig till världen.
Om Du gav under en timme idag,
vad skulle Du Ge då
och till vem?
Savita
Som av en händelse så skriver Villatidningen som låg i brevlådan om Camilla Läckbergs skrivartips.
Som av en händelse knackar två predikanter på dörren alldeles efter mitt blogginlägg om Att dela med sig och lämnar en folder i handen med texten: Gud älskar dem som älskar att ge. Gud älskar en glad givare.
Som av en händelse så tipsar målarläraren (Maya och jag ska på målarkurs på lördag) om Hotell J, precis det hotellet vi bokat någon timme innan.
Som av en händelse delar jag och väninnan samma issue under vårt soultalk och genom att dela med varann så hjälper vi varann.
Som av en händelse… jag skulle kunna fortsätta i evighet. Det är så mitt liv är. Det är så livet är. Om eller snarare när vi är uppmärksamma på tecken, budskap och sammanträffanden som sker. Det är då de visar sig. Som om de (precis som oss) göds av uppmärksamhet och bekräftelse.
Where attention goes energy flows…
Med anledning av livsuppgift så börjar jag tvivla på om det verkligen finns en livsuppgift, den med stort ’det’ – The One. Jag ser på många människor som jag upplever lever sin livsuppgift så spelar det ingen roll vad de gör, i stort eller smått, smalt eller brett, det jag fascineras av och dras till, alltså vill hålla väckt i mig själv är passionen. Det är passionen som fängslar mig.
Det är inte själva skrivandet som jag är passionerad i, det är att dela vidare det jag själv upplever. Det är att sprida för vinden om så, det jag tror på. Jag har nämligen märkt att det jag tror på det upplever jag när jag delar det med andra. Jag tror på livet efter döden, alltså för mig finns ingen död, det är bara en transformation av kroppen, men den eviga själen består. Jag tror på att livet är evigt men jag upplever det eviga livet genom kontakt med dem på andra sidan, alltså i ett medialt möte. Jag tror på att vi alltid har kontakt med, rättare sagt ÄR, själen, livsenergi men jag upplever det när jag ger det till andra till exempel när jag ger och tar emot deeksha. Jag tror att jag är i kontakt med en källa till visdom men jag upplever det mitt i själva skrivandet, när tangenterna smattrar, först då, inte innan. Jag tror att vi alla har en guidad snitslad livsväg att gå men jag upplever den inte förrens jag sätter den ena foten framför den andra. Jag tror att jag har mycket att ge men jag upplever det inte förrens jag står där med famnen full och ger.
För mig är passionen i själva delandet och givandet. Att dela yogan, skrivandet, tankarna, deekshan… det är när jag delar jag själv upplever det. Det är i delandet jag själv fylls med det jag vill dela till andra. Inte förrens jag delar kan jag uppleva det. Det ges till mig först när jag står där med en givande hand. Fram tills dess behöver jag vila i tillit till att den handen jag sträcker fram snart kommer vara fylld med det jag vill ge.
Så tror jag att det är. I alla fall är det så det är för mig. Så det ges till mig.
Vi ärar Gud genom att tjäna andra med våra gåvor.
Rick Warren
Stod vid den här hyllan förra veckan, på väg att köpa boken Finn din livsuppgift av Robin Sharma när en stark inre röst sa mig, gå och köp en skrivbok istället. Du har egna böcker att skriva. Du behöver inte läsa den här boken, du behöver göra det du ska göra. Skriva. Jag köpte mig en jättefin inbunden bok med antikvita papper och redan samma kväll hade jag fått till mig tre texter, budskap i boken. Jag säger fått till mig, det är som med yogan, jag känner inte att jag leder yogan och jag har ingen agenda, yogaklassen ges till mig och gruppen, samma sak med skrivandet, det ges till mig, orden strömmar till, kommer fram, ett och ett, ibland hela meningar. Jag behöver bara vara redo med pennan (eller tangentbordet) och ta emot. Det sker ansträningslöst. Det må komma från mitt inre, eller från ovan, det spelar ingen roll, jag har så tacksam att det kommer, att det blommar fram, att det flödar fritt. Jag är tacksam så länge mitt lilla ego ställer sig åt sidan och låter det som vill fram komma fram. Låter det som ska ske få ske. Det ger mig glädje, skänker hopp och fyller mig med mening. Jisses, vilken spännande resa att bara få flöda med och uppleva vad som vill uttryckas.
Just nu ligger två barnböcker klara, alltså skrivna från början till sista punkt. Två andra ligger på vänt… har legat att tag. En annan bara ploppade upp från ingenstans igår och verkar vilja tränga sig före i kön. Den känns het. Den ska jag jobba vidare med idag. Och så skriver jag såklart ’vuxenböcker’, hahaa, inga sådana vuxenböcker såklart men böcker om livet, meningen med livet, inre hälsa, glädje och tacksamhet. Och som jag nämnde så kommer det till mig dagliga budskap i skrivboken, jag har en känsla av vart det leder. Men jag stillar mig och låter det vara som det är. Jag stannar i flödet och låter det föra mig dit det vill. Jag är tacksam, oerhört tacksam så länge det flödar.
I slutet av månaden åker jag och vännen Ylva till bokmässan. Min dröm är att en dag själv få stå där som författare och föreläsare men det här året är jag passionerad gäst. Jag ska uppleva pulsen och njuta. Bara vara. Känna på massa böcker (älskar att hålla böcker i händerna) och lyssna till lärorika delningar, från kreativt skapande människor som gått före.
Hjärtats blomstrande beror på din passion.
Sri AmmaBhagavan
Things turn out best for the people who make the best out of the way things turn out.
Art Linkletter
Vila tillfreds i Ditt eget Själv.
Som en full ocean förbli i ett expansivt tillstånd i Självet.
Gläds åt Självet genom Självet, som fullmånens saliga strålar.
Yoga Vasishtha
Den klassiska vägledningen vid gränsen till upplysning
Be content with what you have;
rejoice in the way things are.
When you realize there is nothing lacking,
the whole world belongs to you.
Lao Tzu