Artiklar med etiketten ‘Författare’
Inre detox
Jisses vilken inre resa… Djupdök ner i stressens ångest natten till måndag och kunde inte sova. Tankarna malde och satte oron i förlopp i kroppen även fast det kändes som jag var fastlåst i känslorna. Huuu och puh!
Efter många förstenade timmar så bad jag till slut till ovan och fann kraft att ge mig själv Deeksha. Först efter det började oron, ångesten, stressen att förlösas i tårar och jag fick förståndet att väcka Nogge som givetvis öppnade sin famn för mig att krypa in i. Tårkanalerna rensades genom samtal med vännen Eva och min älskade mor. Jag grät och processade i stort och smått. Och efter några timmar började det att ljusna. Kroppen slappnade av, solen sken, tankarna blev lätta, vissa till och med flög iväg och sinnesron infann sig.
Avslutade dagen med närvaro och kärlek till mig själv och familjen. Tände ljus och myste för att sen blåsa ut dem tidigt och sjunka ner i sängen. Sov som en Drottning och vaknade som en nyfiken lill-prinsessa till en ny dag.
En dröm
Hjälp mig ut ur det mörka fängelse
jag skapat av egots skuggor.
Väck mig ur rädslans oroliga deöm
där skuldkänslor och beskyllningar
vinkar från mörka prång.
Hjälp mig att se världen på annat sätt
så att jag varken behöver skylla ifrån mig
eller fördöma mig själv.
Hjälp mig att uppleva Kärleken
som min enda verklighet.
Hjälp mig att endast beträda
förlåtelsens broar
så att jag kan komma
ut ur mörkret
in i ljuset.
Ur boken, Från mörker till ljus. En inre resa
Gerald G. Jampolsky
Skriva
Vilken lyckostund att en regning förmiddag medans barnen leker med kompisar och Izabelle sover djupdyka in i senaste numret av Skriva. En liten stund för mig själv med en kopp kaffe och vips så var huvudvärken från i morse ersatt med inspiration och kreativa tankar.
Speciellt reportaget om Sara Kadefors gav mig hopp, lust och än mer glädje inför mitt eget skrivande som faktiskt går riktigt bra just nu – Jipiiii
Den sanna upptäcktsfärden består inte av att se nya landskap, utan av att ha nya ögon.
Marcel Proust
Inre tempel
På avstånd tidens stormvind dånar,
Av honom ej ett löv berörs,
Så långt din fristads synvidd dånar,
Och klockan från ditt tempel hörs.
Atterbom
Want to do
Only what God would have us do is what we want to do.
Lesson 45
A course in miracles
Själafärd
Jisses, när jag tänker på det så är det lite svindlande att jag ska bege mig ensam till Indien ännu en gång. Men på något vis är ändå känslan av svindel borta (iallafall för stunden), det är som att min höjdrädsla är bortflugen. Wow!
Jag känner mer ett pirr och en längtan, en oerhörd förväntan på att resan blir fin, magisk och vacker. Mitt livsresa tänker jag, men det är det inte, jag får en känsla av att jag kommer göra många livsresor framöver så att sätta fingret på att den här är den är inte sant. De är alla resor (geografiska och inre) på min livsväg – hela livet är en underbar och magisk själafärd.
Jag fångar upp mitt pirr i magen med en bön, ber om att allt är omhändertaget och allt är välsignat. Både för mig som reser iväg men också för min familj och barnen som är kvar hemma. Jag ber att det blir en inre kärleksfull process för oss alla.
OM Shanti
Blessed
Försäkra dig om att det finns ett problem i första hand innan du arbetar hårt för att lösa det.
Sri AmmaBhagavan
Achieved beauty
Give birth
Heal your life
Marianne Williamson
I´m possible
There is a place in you where nothing is impossible.
A course in miracles
Snigeln har landat
Upplever fantastiska dagar här hemma med mig själv och min familj. Känner mig oerhört närvarande, tänk att det kan ta så lång tid att verkligen landa, nu i september har jag varit hemma ett år med Izabelle. Men det är nog snarare så att vissa dagar är jag jordad och tillfreds och vissa kryper det i skinnet på mig. Det kröp bara för några dagar sedan och jag var mindre harmonisk och tror det mest hade att göra med sockerduschen jag tog i lördags och att mensen var på ingång.
De här sista dagarna har varit ljuvliga i vart fall, jag går med ett inre leende och pysmyser. Mediterar ofta och gärna, i allafall två gånger om dagen, ibland fler. Skriver och skriver medans Izabelle sover och är med familjen. Bara är och njuter. Ibland vänder jag upp ansiktet mot skyn för att tacka för gåvan att kunna njuta så, men så påminner jag mig själv att det faktiskt är ett medvetet val jag gjort. Jag har tränat och ansträngt mig för att komma hit hän, om man nu kan säga anstränga sig för att vara mindful. Men för mig har det varit litet obekvämt att välja bort stimuli och det rastlösa drivandet eller som jag kanske skulle sagt förut den fyllda agendan, det är inte alltför angenämt alla gånger att stanna kvar och känna det som känns, flykten ligger nära till hands. Men jag har stannat. Jag har valt att vara här. Jag har tagit min tillflykt till kaffe och mörk choklad många gånger men det tycker jag är okey, jag är här, här med mig själv, här med det jag upplever, här med mina barn och min familj. Jag lever just nu ett vackert liv med dem jag älskar allra mest. Vad mer kan jag begära…
Snigelmammelycka