Artiklar med etiketten ‘Författare’
Vart är du på väg?
Det viktiga är inte varifrån man kommer
utan vart man går.
Okänd
Time has come
The time has come to turn your heart into a temple of fire.
Rumi
Jag bryr mig om
Ett ärofyllt uppdrag har landat som en vacker fjäril på min axel, jag lovar att vara aktsam och vårda den ömt.
Tack för förtroendet att blogga under Jag bryr mig om!
Vad blockerar?
Trots allt det magiska som händer i mitt liv så ska jag ärligt erkänna att jag upplever mig gå på halvfart, jag släpper inte fram hela mig. Jag vet att livet vi lever nu går fort och då menar jag inte bara tidsmässigt utan även i våra inre processer. Livet vill (som jag ser det) i synnerhet att vi släpper fram vår själ, vårt sanna jag, den rena livskraften. Och det är där jag går på sparlåga, fast egentligen är det ingen sparlåga, det är energislukeri på högsta nivå att bromsa upp ett livsflöde. Men jag har gjort det till viss del, jag har bara öppnat dammluckan till hälften… jag gömmer min kraft där bakom.
Det var därför jag sträckte ut armen till en vän som passande nog är en av Sveriges främsta NLP-coacher och bad om hjälp. Hon har hjälpt mig via ett coachingsamtal förut och det resulterade i en stor omvändning i mitt liv, från den hårt arbetande och rejält utmattade businesswoman jag var till att leva i harmoni med mig själv, mitt hem, min tid och min familj, det var då jag först myntade det för mig så viktiga ledordet – Snigelmamma.
Ikväll blev jag alltså återigen coachad på telefon (hon bor i Norrköping) med anledning av att jag håller tillbaka min livskraft, mitt rätta jag, jag gömmer mig fortfarande i garderoben och det resulterar i att jag inte fullföljer skrivandet till mina böcker, jag lämnar dem tryggt där vid 60-70 % kvar att skriva.
Och vad är det då som får mig att göra det? Varför gör jag inte klart det jag längtar efter att göra? Varför lever jag inte fullt ut min dröm? Vad får mig att smyga kvar vid garderoben?
Den ömmande högra underarmen och det vänstra foten som smärtar ibland vill ju säga mig att min kreativitet är återhållen och att jag är rädd att ta stegen framåt… men varför tar jag ändå små myrsteg istället för levnadsglada känguruskutt?
Jo, det visade sig vara min föreställning om TID som spökade i sinnet och kroppen. Jag kände så fort hon började ställa frågor om min uppfattning om just TID att min kropp låste sig, dörrar slog igen och jag gömde mig. Där var jag rädd, helt klart.
Så vad var jag så rädd för?
Jag var rädd att förlora mig själv, tiden med mig själv är oerhört viktig, det är i den jag känner och lever min andlighet och det är ju just andlighet jag i mångt och mycket vill skriva om. Snacka om trassel. Så för att leva mer i min andlighet som jag så mycket längtar efter, leva i livsflödet, så var min föreställning att jag då tappar greppet om just tiden. Tiden med mig själv, dvs min andliga källa och givetvis tiden med mina barn. Jag är så oerhört tacksam för tiden med barnen, tid till närvaro, tid att vara Snigelmamma.
Så min föreställning var att om jag öppnar upp dammluckan till mitt sanna livsflöde så försvinner min tid och jag är fångad med fulltecknad agenda igen, stressen kryper sig på och jag tappar kontakten med mig själv och mina barn.
Det var min föreställning om TID som blockerade mig. Det var den som så stadig höll greppet om dammluckorna och stod emot livsflödet.
Och när jag går bortom denna föreställning, när jag lever i sanning med hjärta så vet jag att det inte alls är så. Jag kommer mest troligt att få mer tid till mig själv och min familj. Kanske mina böcker till och med blir en säkerhet för vår framtid och hur närvarande jag kommer att vara.
Och ett som är säkert att när jag väl frigör böckerna från mitt inre så blir jag att må bättre, jag känner mig i harmoni med mig själv, jag känner mig fri och jag känner att jag bidragit.
Jag var fullproppad med gamla föreställningar om hur författare jobbar, om hur man är verksam i sin andlighet och hur det ”ska vara”. Dessa föreställningar vart inpräntade i mig under levnadsåren och jag vet nu att de inte är sanna och de är framför allt inte mina.
Min sanning är att när vi lever i livsflödet så öppnas dörrar och allt går lätt. Jag vet att det mesta (egentligen allt) löser sig lätt och ansträngningslöst när vi är i harmoni med oss själva och vårt livsval. Jag vet också att livsvalet ligger djupt inne i vårt innersta och har bara en väg att slå blom, det är när vi släpper in ljuset som vi förlöser blomman.
Jag vet att det är mening att just DU ska blomma och jag vet att det är meningen att jag ska göra detsamma. Livets kärleksfulla flöde är för oss alla, vi är alla skapta för att blomma och alla garderober borde öppnas så att ljuset sipprar in…
Kärlek till dig Maria ♥
Friskbolaget
Författarkarriär
Först omgiven av dessa författare idag och där stärks min inre röst som lockar mig till mitt eget skrivande och nu finner jag en länk med den här hoppfulla texten på Facebook…
”Being you has never been so valuable. Self-expression is in. Personality pays. These are the fundamental truths of today’s wild world online. If ever there was a time to hone your expertise and build your following, it is, most certainly, now.
Everyone’s nobody until they’re Somebody. Tim Ferriss, Deepak Chopra, Suze Orman — they all experienced the ultimate in anonymity until the day they became Somebody. Thankfully, the Internet has placed those reins firmly in your hands. Look at Justin Halpern, who got a major book (and sitcom!) deal, thanks to his outrageously popular Twitter feed.
Your book opens doors. A successful book can be your gateway to bigger, better opportunities. From growing your business to leveraging media attention to launching a new career, a top-selling book gives you far more credibility, and your expertise far more value.
Success is not a magic pill. When you’re not where you want to be in your career or your life, it’s easy to idolize people who have achieved what you aspire to. The truth is, people like you become bestselling authors every week. They didn’t suddenly land on the New York Times bestseller list. They dedicated themselves, usually over a period of years, to achieving their dreams.
It’s no secret that the publishing industry is facing a tidal wave of change. Kindles, iPads, social media, and countless other factors are quickly changing how we consume information, which affects when, why, and how the industry delivers content.
For authors, however, the bottom line is simple: the more available books become–whether on our bedside tables or our iPhones — the more we thirst for them.
Rather than sitting on the sidelines waiting for The Answer, I urge you to jump in and share your wisdom with the world. We honestly can’t wait to hear what you have to say.”
… lite statusrapport
Yogan
Har ett uppehåll i mitt liv. Det är som det ska. Snart fyller jag på med några sommarklasser på Gammelgårdens gräsmatta men än så länge känns yogauppehållet välbehövligt. Nog för att kroppen saknar yogan men det är skönt för mitt familjeliv att vara hemma om eftermiddagar och kvällar och rå om de små. Det gör gott för dem och mitt mammahjärta.
Meditation
Livets snigelfart har mycket gott med sig, inte minst alla meditationer jag finner tid och inspiration till. Jag sätter mig oftast en kvart varje kväll kl 20.00 (och får tacka fotbolls-EM som fångar upp grabbarna framför teven). Mediterar också gärna spontant om det huxflux råkar bli stilla här hemma t ex när Izabelle sover middag. Det är lätt, det är starkt, det är otroligt givande. Jag hittar in djupare i mig själv. Jag känner mig i stark och öppen kontakt med livet, med alltet.
Skrivandet
Det bara flödar! Jag är inte ute på nätet så mycket och bloggen kommer i andra hand för skrivandet som pulserar i mig och framför allt ur mig. Det är ett kreativt kaos av ord som strömmar än här och än där. Jag ser sammanhang… ibland och ibland inte. Jag försöker att inte lägga någon värdering utan bara ta emot. Oftast kan jag känna åtminstone på vilket av alla worddokumnet texterna passar (vill) in och det är ju alltid någon reda i trasslet tänker jag. Men en idé har ploppat upp starkt mitt i allt detta virrvarr och den håller jag greppet om.
Och så försöker jag jämföra det med en konstnär som målar. Jag får för mig att många inte vet från början vad för målning som håller på att ta form, eller så finns där en tanke som kanske ändras längs vägen.
Oavsett så känns skrivandet väldigt förlösande och livgivande, jag mår oerhört bra av det! Jag mår bra så länge det strömmar ur mig och inte fastnar och blockerar inom.
Familjen
Snigelmammevisionen jag fick under ett coachingsamtal för ca 1,5 år sedan lever jag nu. Jag är hemma, inte bara fysiskt utan också mentalt och känslomässigt. Jag är här, jag är närvarande. Och jag ser verkligen framemot att vara hemma med barnen hela sommaren. Som Oscar sa imorse; Mamma, nu är det 9 veckor och 6 dagar kvar på sommarlovet.
Hälsan
Min kropp, så som jag alltid har sett den (för min inre syn, inte i spegeln), så som jag känt att den vill se ut, den börjar nu att formas fram. Jag ser det som att mitt sanna jag blommar upp ju mer fett som släpps från kroppen. Jag har sett mycket av min övervikt (även om övervikten inte varit stor på vågen) som ett skydd, ett skydd mot omvärlden, ett skydd mot att visa mig som jag är och det är så otroligt befriande att våga släppa mitt sanna jag. Stegen blir lättare. Känslan när magen krymper är underbar och jag ler mot mig själv i spegeln. Jag känner mig fri, fri att vara jag.
Välbehaget är som sagt här och det enda jag misstänker är att jag är i behov av lite mer järn i kroppen, konditionen har försämrats den senaste tiden och det vore ju bra att kunna skylla på blodvärdet. Men men, jag ska få göra provtagning till veckan och sen boostar jag på med det som saknas. Jag är ju inte den kunnigaste husmodern och kosten är nog väl ensidig, och med tanke på att jag nu varit vegetarian i 18 månader så visar sig väl mina brister så småningom.
Solduva
Huset håller äntligen på att bli klart, även de små detaljerna. Entreprenaden som skulle varit klar 31 aug 2011 ser ut att bli slutbesiktigad nu under sommaren. Den som väntar på något gott… Hur som har jag grävt mina rötter djupare med denna utbyggnad, jag känner mig hemma, trygg och lycklig. Vi har ett underbart och vacker hem.
Jag mår alldeles prima, som en Souldansande ballerina… nu blir det kvällsmeditation ♥
Child of God
A way to repair a broken childhood is to allow God to re-parent you. As a child, you had no choice but to depend on your parent´s love…and where it was twisted or absent, you suffered accordingly. Yet now you are no longer a child, and can redo your childhood by remembering whose child you truly are. By seeing that you are a child of God—by recognizing the unwavering love and mercy He extends to you every moment of the day—you begin to realign your attitudes toward yourself with His attitudes toward you. You no longer need to model anyone’s neglect of you; you need only model God’s love for you.
Marianne Williamson
Novel
If you’re not the hero in your novel, then what kind of a novel is it?
You need to do some heavy editing.
Sun Gazing
Skrivbubbla
Jag är just nu fångad i en kreativ skrivbubbla och vill inte komma ut… bye bye
The poetry of the earth is never dead.
Sun Gazing
Aktiv deltagare
För att lyckas med vårt andliga uppdrag måste vi göra allt vi kan för att hjälpa varandra på vägen. Genom att hjälpa varandra hjälper vi oss själva.
Medmänskligheten främjas inte av att vi ägnar så mycket uppmärksamhet åt oss själva att vi glömmer alla andra. Det betyder emellertid inte att vi ska försumma oss själva, för då har vi till slut inget kvar att ge.
Din kropp har du inte fått av en slump. Du fick den av de andliga rådgivarna när du hade granskat alternativen i ödesringen och fattat ditt beslut. Den är alltså ingen tillfällighet. Du har fått den i gåva för att vara en aktiv deltagare i livet, inte en åskådare. Vi får aldrig glömma att vi accepterade livets heliga avtal och det innebär att vårt uppdrag här på jorden är av större betydelse än vi själva.
Den överjordiska auktoritet som skapar människans själ är mäktigare än vi kan förstå på vårt nuvarande utvecklingsstadium. Därför måste vi sträva efter självkännedom för att få kontakt med den gudomliga gnistan inom oss. Det enda som kan blockera självkännedomen är vi själva.
Även om du tvivlar på att den andliga vägen är relevant för dig ska du akta dig för att tro att den inte existerar. Varje människa är unik; det är en av de verkligt stora sanningar här i livet. Någonstans längs vägen kan en glimt av den sanningen visa sig för dig, medan en annan människa upptäcker den vid ett helt annat tillfälle.
I allt väsentligt är vi och våra själar ensamma med varandra, men om en människa känner sig ensam beror det på bristande självinsikt. För att lära känna sin själ måste man känna sig själv.
Att bli medveten om sitt innersta väsen är som att bli förälskad. En vacker dag inträffar något som väcker ditt slumrande inre. Till en början flirtar själen försiktigt med dig, lockar dig att pröva nya vägar som du ditintills bara sett på avstånd. Det undermedvetna ger medvetandet en nästan lekfull beröring – det är detta som först lockar oss att utforska vårt inre.
Ju mer vi längtar efter att förenas med vårt inre jag, desto mer oemotståndlig blir attraktionen. Att lära känna sin själ är som att lova sig själv evig trohet.
Självkännedomens stora fascination ligger i att vi genast känner igen den inre rösten när den talar till oss.
Själarnas öde -Michael Newton