Artiklar med etiketten ‘gud’
Hantera smärtan
Att du försöker hantera smärtan är det du kallar för lidande.
Onenesscitat
Jag vet nu att mycket av min kraft, om inte den mesta gått åt till att hantera min smärta. Det har yttrat sig på massor av olika sätt, som att tröstäta, hinka kaffe och shoppa… och sova. Och att använda min energi till att försöka kontrollera mig själv, dig och livet. Jag har flytt lidandet genom att träna och promenera, läsa och se på teve. Jag får tacka högre kraft att jag inte lagt mig till med skadligare beteende, att det stannat vid det.
Det var för några år sedan nu, och mestadels tackvare Oneness som jag började vakna upp till mitt eget beteende, fick lyfta huvudet ur sanden och se vad jag förnekat. Och inte nog med det, jag förstod att för att läka mitt lidande måste jag uppleva det. Alltså inte alls samma strategi som jag lärt mig genom exempelvis NLP där vi byter tillstånd, utan jag behövde och behöver uppleva det. Känna det. Stanna med det. Det är det enda sättet att bli fri… på riktigt.
Jag kan inte slå igen dörren och ge mig ut på en löprunda och förvänta mig att huset ska vara storstädat när jag kommer hem, jag springer inte ifrån smutsen. Jag stannar och städar, svettas och tar itu med det. Det är inte smärtfritt, tvärtom det känns på ordentligt… men det ger reslutat.
Vad för reslutat behöver jag också släppa kontrollen om. Mitt jobb är att stanna och uppleva det jag känner, allt vad mitt liv levererar till mig. Att förutse resultatet och framtiden det ligger inte i mina händer, det är redan omhändertaget av Gud.
Where you’re going
Dug
Det är lätt att njuta nu, sommaren är min tid – älskar solen! Känner energi, glädje och frid i ett och samma andetag. Vi packar matsäck och drar och badar, dag efter dag. Så tacksam för ljumma kvällar och strålande mornar, mer än 16 timmar njutning varje dygn.
Känns som det är mycket som lättar… ankar nu. Har känslan av att segla iväg på nya hav. Samtidigt som jag blivit så oerhört tacksam för allt det jag redan har, make, barn, hem, arbete, hälsa, kropp, vänner… ja listan görs snabbt lång.
Kontakten med Gud är större nu, vi pratar dagligen jag och det gudomliga. Det är magiskt. Tycker lite synd om er människor som inte tror… på någonting större än oss själva. Jag tror, och det är den största glädjen i livet att känna att jag är inte ensam, jag är kärleksfullt vägledd på livets magiska stig. Jag kan bara gå, hoppa, springa i förundran och nyfikenhet fram… livet vill mig väl. Livet är väl. Jag är väl. Allt är väl.
En FB-vän skrev att om vi vänder på Gud så blir det Dug. Jag tror det ligger mycket i det. Att vi duger precis som vi är. Gud har skapat oss, till perfektion (som jag skrivit förut) – kan vi annat än duga. Det blir så otroligt lätt att leva om jag tänker att jag duger. Bhaaa, pust… ryggsäcken glider av, molnen skingras, bördan lättar… jag duger! Du duger. Vi duger. När jag inser att jag duger så är det så lätt att andas, njuta… leva.
Min källa
Det gör gott att dra sig undan. Inåt. Det blir inte ensamt, tvärtom, där finns länken till det sanna, kärleksfulla – kontakten med Gud. Jag vet min livsuppgift och jag vill gärna hjälpa andra finna sin. Det känns som ett kall för mig att bringa fram det ljusa och sanna i människor. Att släppa slöjan och komma fram i vår nakna sårbara skönhet, så som vi är skapade, så skall vi också leva.
Jag vet hur det känns att leva bakom slöjan. Ibland har jag varit så rädd för mig själv att jag till och med gömt mig i garderoben, iklädd en skepnad av påklistrade uttryck, egenskaper, personligheter – full med massa krimskrams för att dölja mitt äkta sårbara jag.
När jag väl försöker skala av krimskramset och vara jag så blir jag så oerhört sårbar, lättkränkt och stött i kanten. Inte av hur andra ser på mig, smärtan kommer ifrån att jag själv inte vågar stå kvar och se… mitt sanna jag.
Där i min osäkerhet så kommer jag på mig med att vilja klä mig i slöjan igen, inte av vilje utan av fruktan. Det jag egentligen vill och alltid velat – är att komma fram och vara jag.
Så ibland gör det gott att dra sig undan. Inåt. Inte för att gömma mig utan för att knyta an till min skapare. Spegla mig i kärleken som skapat mig och förstå att jag är skapad till perfektion och just genom att vara jag så tar jag tillvara på alla naturtillgångar som jag rustats med.
Rustningen av krimskrams den har jag skaffat mig själv, förblindad och vilsen som jag var. Det Gud säger till mig är att vara som jag är, helt naken, ljus och sårbar… bara stå kvar… som jag.
När du är du. Och jag är jag. Och vi passionerat djupdyker i oss själva och våra naturtillgångar, fullkomligt galet ger oss hän i det som vi rustats med – då lever vi, du och jag. Och livsuppgiften är inte längre en uppgift, den är en källa att dricka ur.
God has given each of us the ability to do certain things well.
Romans 12:6
Arbete och livsflöde
Några personer har mailat mig de senaste dagarna och frågat hur jag ser på att följa livsflödet i mitt företagande (arbete). Jag tänkte att mina svar kanske kan inspirera eller ge klarhet till någon mer, så jag delar här hur mina tankar går kring mitt eget företag och min livsuppgift.
Jag ber om att mer och mer få följa flödet. What is life asking for? Och att bli fri ifrån min egen agenda och planering. Det är inte så att jag inte alls strukturerar mig och planerar jobb, givetvis gör jag det. Men vad för jobb jag ska genomföra låter jag Livet (Gud, Universum) visa mig.
Jag tror att det jag är ämnad för inte är för mig, utan istället vad jag har att ge Dig (dvs ge andra). Så jag frågar mig ofta vad har jag att ge? Vad frågar Livet efter av just mig? Vad har jag för gåvor, naturgåvor (sådana kan vara svåra att upptäcka då de sker så naturligt och ansträngningslöst) att dela med mig av?
Ställer mig frågan ”what is the moment asking for” och även frågan ”what is life asking for of me”. T ex en alkoholist som tillfrisknat kanske gör sin livsuppgift just genom att hjälpa andra tillfriskna. We teach best what we have to learn most, är något jag ofta tänker på. För mig är de stora livsläxorna att lära mig mitt eget värde – att leva i kärlek till mig själv, min kropp och mitt liv, att resa från stress, prestation och kontroll till frid, acceptens och tillit. Så jag tror att min livsuppgift (om det nu finns någon sådan) är att dela med mig av det jag lär mig längs vägen. Jag ser mig (som jag nämnt förut) som en Lärare. Och allt växer när vi delar det. Så för att kunna få kunskap om just mina livsläxor behöver jag Ge vidare (i någon form) det jag lär mig. Så, vad har jag att ge och bidra med, är frågan jag upprepar.
Och så till det där med livsflödet. Vad frågar folk efter, vart är suget och intresset? T ex så ser jag att min största glädje är skrivandet, Yogan och Oneness. Onenesskurserna bokar sig lätt, alltså bra flöde. Skrivandet skriver sig lätt och når många (via bloggen och FB), alltså bra flöde. Människor frågar mig ofta om jag ska ge ut någon bok, alltså livet pockar på uppmärksamhet just där. Likaså frågar människor efter Yogapass(filmer) att göra hemma, pockpock. mm.
Så jag bör (bör och bör, finns inga måsten) om jag ska följa livets budskap skriva klart böckerna, filma Yogapass till nätet och fortsätta med Onenesskurserna… tills livet visar mig annat.
Men så visar mig livet också att just nu är jag hemma, själv, med alla barnen – har alltså inte mycket möjlighet att göra allt detta nu. Livet (what is the moment asking for) visar mig att nu ska jag bara vara MAMMA, först och främst. Så jag litar på det, och vilar i tillit till att just nu i livet är det mamma jag ska vara, allt det andra växer fram sen… mycket snart har jag en känsla av. Jag fortsätter be om vägledning. Ber om att livet ska visa mig vägen, hela tiden!
Mina råd för Dig som känner Dig inspirerad av mitt blogginlägg:
- Fråga Dig själv; vad frågar livet efter av just mig?
- Var uppmärksam, vart rör sig energin. Vart känns det lätt (=rätt) och vart känns det segt/stopp.
- Lär dig lyssna, till alla och allt. Livet (Universum, Gud) talar till dig på alla möjliga sätt, genom tidningar, teveprogram, grannen, barnet, människan i flygstolen intill – lyssna!
- Se vart dörrar stängs, låt dem vara stängda. Se vart dörrar öppnas, gå in! Även om du tänkt gå genom en annan dörr, den som kanske nyss stängts, gå genom den öppna.
Det är att följa livet, så som jag ser det. Alltså ingen sanning som jag kan stå för till någon annan, men som jag lever efter mer och mer var dag. Jag litar till att jag är vägledd – och det är så oerhört skönt! Mitt jobb är inte att planera in i detalj, utan att göra fotjobbet med glädje, passion och tillit. Följa livstråden där den visar sig och om den inte visar sig fråga mig vad livet visar mig istället – Livet (Gud, Universum) talar till oss absolut hela tiden, konsten ligger i att lyssna.
The only thing you can do with your life is give it away
and that´s when you find purpose in your life.
Wayne Dyer
Väljer otrygghet
Ser ett mönster jag gärna faller in i, mitt samesame mönster. Jag blir så otroligt bekväm med rutiner och hållbarhet, när allt är som det ska, var sak på sin plats liksom. Den känslan ger mig trygghet. Med risk för att jag dåsar till och blir invaggad i mitt eget lilla bo. Inget fel i det förstås, givetvis inte, det har så mycket gott med sig, det är väl därför jag trivs så bra där.
Men jag glömmer gärna bort att jag också trivs ofantligt bra i den andra änden, den med fart, äventyr och fläkt. Den som är oförutsägbar och infallsrik – den älskar jag också.
Anthony Robbins har låtit oss förstå att vi har fyra mänskliga behov (human needs) varav ett är trygghet och ett annat är otrygghet. Jag har varit väldigt bra på att ge näring åt mitt trygghetsbehov, lite väl mycket vatten och solljus har det fått. Så pass att jag inte tagit mig tid eller ork att stimulera det otrygga behovet i mig.
Men allt är ju omhändertaget som jag brukar säga, så när Gud (Livet, Universum) såg att jag var i obalans så hjälpte det snabbt till att balansera mig lite. Ge mig en dos av otrygghet så pass att jag nästan baxnar… säkert alldeles väl genomtänkt för att väcka upp mig ur min trygga dvala och hajja till – att nu är Livet, här och nu, gå ut människa och upplev det! Ta för Dig. Gör det oväntade. Be om det oväntade. Välkomna förändring och äventyr. Låt marken falla under dig så att Du får sätta ner fötterna vid någonting nytt.
Sätt rädslan i halsen och hoppa… på tåget mot det nya. Hur som helst så vilar du i allafall i den trygga vetskapen om att endast gott kommer att ges till Dig. Livet är gott, men ibland lite väl tråkigt och tryggt.
Min lördag
Sitter här en lördagkväll med en alkoholfri öl och ser på dokumentären om Swedish House Mafia medans jag väntar in Oscar som hänger hos kompisar och ser Champions League-finalen. Tjejerna har redan somnat in efter en intensiv dag. Jag får gåshud av filmen och minnena väcks av en novemberkväll i extas – Blissful moment!
my father said
Don’t you worry, don’t you worry child
See heaven’s got a plan for you
Dagen har varit sprängfylld med roliga utomhusaktiviteter, fotboll, klassträff och bad… vi har verkligen fått känna på högsommarvärmen och även ett dundrande åskoväder in på knutarna – älskar den här årstiden!
Årets första dopp…
Med tanke på father… känner att jag saknar våra konversationer, de mellan mig och Gud. Det sägs ju att be är att tala med Gud och att meditera är att lyssna till Gud. Jag talar till honom varje dag men jag har inte stillat mig tillräckligt ofta den sista tiden för att lyssna. Längtar efter visdomen i det tysta, insikterna i det stilla rummet inom mig. Lovar mig själv att lyssna innerligt… och mycket snart.
Medberoendebönen
Gud ge mig sinnesro attacceptera de människor jag inte kan förändra.
Mod att förändra den människan jag kan,
och insikt nog att förstå att den människan är jag.
Guds instrument
När kroppen uttrycker kärlek
Ditt innersta väsen är kärlek. Du är skapad i kärlek och Du är själva skaparen och skapelsen. Du är kärlek. Din kropp är Din egen kärleksförklaring till Livet, det liv Du valt att leva just nu. Den må inte se ut och röra sig som sinnet önskar, men den är skapad till gudomlig perfektion.
Låt det gudomliga uttryckas genom Din kropp och Du fyller kroppen med kärlek. Kroppen är Guds instrument, det är kören och dirigenten och självaste tonerna är Gud. Släpper Du fram Guds toner genom Ditt instrument? Låter Du Din kropp blomma i den fulländning den är? Verka i sin kraft? Använda sina talanger? Följa sin kallelse, passion och glädje?
När Du gör det lever Du i kärlek, till Din skapare och Din skapelse. Till Livet och till Dig själv.
Tillåter Du kroppen uttrycka sin glädje, sin frihet… sin kärlek? Tillåter Du Dig själv att vara Du, att verka genom Gud?
Savita
05.09
Varje morgon vaknar jag 05.09, slår sällan fel, förutom när vi ställde om till sommartid. då tog det några dygn att komma i fas igen. I vintras, och höstas med för den delen, valde jag att följa mitt lilla-ego som övertalade mig att ligga kvar, även om jag inte kunde somna om. Nu har jag äntligen tonat in mig på bättre energier (läs: själens) och jag förstår att jag vaknar av en anledning – att njuta av den gryende dagen.
Jag går mina morgonpromenader, walk & talk with God som jag kallar dem. Det är då, i tystnaden full av fågelsång jag finner kontakt med mitt gudomliga inom. Ställer de frågor jag har, får de svar jag söker, bara känner – bara vet.
Och dagar som dessa så stannar jag en stund och visar min kärlek till solen, till livet, genom att göra Sunyoga. En stilla stund, där i gryningen, bara solen, djuren, Gud och jag.
Tacksam