Jag känner sådan dragning till kristaller. Köpte mig några på Geologiska museet nyligen och fann till min glädje en hel kista inne på Furuvik där man kunde fylla en mugg med stenar för 49 kr, jag valde och plockade lycklig som barn vid smågodiset. Nu har jag gjort mig/oss ett fint litet kristallaltare i köket som skänker mig glädje och värme, jag älskar att omge mig med det sköna. Kristaller är för mig skönhet.
Jag har också varit i kontakt med Marlene på Ett med livet och beställt ett kristallhalsband, här kan ni se hennes vackra Kristallsmycken. När jag har fått mitt lägger jag givetvis ut bilder.
Det är en omtumlande tid för mig just nu och jag är glad att jag står med fötterna jordade här på Solduva och är hemmafru mest hela dagarna. Det känns som energierna höjs hela tiden, som att frekvensen blir starkare. Jag känner av den nya tiden. Jag känner att det är en ny väg som visar sig. Jag gör mitt bästa för att stå kvar och vara rotad samtidigt som jag håller mig öppen för att ta emot och åka med. Nu är det ingen återvändo…
En del av det nya för mig visade sig igår då jag var till Siljan för ett medialt arbetet. Det var ingen vanlig seans och sittning som jag är van att anlitas för utan det handlade om andra energier, vill inte säga att de var högre, men de var iallafall starkare för mig. Jag har under några år känt av dessa frekvenser till och från och fått budskap, men inte vetat riktigt varför. Hur jag passar in, vart budskapen ska och hur de ska förmedlas. Men igår la sig en pusselbit, jag fick agera mediallänk och ingå i ett sammanhang som är av stor vikt. Jag ser upp och tackar för förtroendet. Livet är allt bra magiskt…
Det var väl tur för mig att Annelie på Öppna Förskolan faktiskt anade oråd när jag var där sist. Jag kände mig bra trött, tänkte när jag gick dit att jag kan ju alltid ta bussen hem. Det är väldigt ovanligt för mig att tänka så, jag går ju gärna lite extra, lite längre, lite mer. Jag älskar att vara i rörelse och älskar mina promenader. Jag påmindes också om att jag oftast kliver av cykeln uppför backarna numer. Jag har skyllt på min gamla cykel (nu har jag ju en ny), att Izabelle är en stadig liten bit där bak och till och med tänkt att jag är dåligt tränad.
Så efter hennes starka uppmaning att gå till läkaren och kolla mina värden så gjorde jag det. Jag får ju inte längre får ge blod, eftersom kvinna + vegetarian oftast inte är någon bra kombo med tanke på blodvärdet och jag minns också, nu när jag tänker efter, att de på Blodgivningen sa till mig redan förra sommaren att mitt blodvärde var för lågt…
Det visade sig att mitt järnvärde var för lågt för att mäta och mitt hb låg på 106, så nu blir det till att äta järntabletter ett tag och jag känner glädje inför att min fulla kraft & energi troligtvis är på väg tillbaka!
Fann några symptom på 1177.se som jag kände igen mig i
Restless legs eller rastlösa ben innebär att det känns som om det pirrar eller kryper i benen när man sitter stilla en längre tid eller på natten när man ligger i sängen och ska sova. Typiskt för besvären är att de går över när man rör på sig. Många med restless legs har svårt att sitta länge exempelvis på bio, möten eller under långa resor.
Orsaken till restless legs är oftast okänd, men ibland kan det vara ett symtom på att man har någon annan sjukdom. Järnbrist kan vara en orsak.
Källa: 1177
A wonderful way to support and encourage greater balance and peace in your life is to be more aware of the subtle, yet profound ways that food is affecting us and the world every day, on a physical, mental and emotional level.
For example, eating heavy, dense food can leave us feeling heavy and dense. Eating more light and vibrant foods encourage us to feel light and more vibrant!
We make life much easier for ourselves on all levels when we give our body optimum foods that require a minimum of effort to digest whilst giving maximum possible nutrition and life-force.
The subject of nutrition is not simply a question of the food we eat at meals. Besides nutrients, foods contain scents, colours and invisible particles that attract pure light, light that is so essential for our joyful life and well-being. The choices we make are thus of great significance.
The difference between flesh-based and vegetarian foods lies in the amount of sunlight they contain. Fruits and vegetables are so steeped in sunlight, that one could say they are a condensed form of light. In order to develop the qualities of the heart, besides eating peacefully, consider eating consciously.
This means bringing in more light by eating foods full of concentrated light. These foods contain the beautiful sounds that connect our hearts to the rhythms and invisible aspects of the Universe. Your future depends on how you eat and what you eat.
Focusing on organic fresh fruits and vegetables that are in season is a way to connect to Nature and it’s rhythms and cycles so that one may be in harmony with it. Nature is an omnipresent guide and a reference to how human beings can live harmoniously on the planet.
Källa: Spiritlibrary
Yogan
Har ett uppehåll i mitt liv. Det är som det ska. Snart fyller jag på med några sommarklasser på Gammelgårdens gräsmatta men än så länge känns yogauppehållet välbehövligt. Nog för att kroppen saknar yogan men det är skönt för mitt familjeliv att vara hemma om eftermiddagar och kvällar och rå om de små. Det gör gott för dem och mitt mammahjärta.
Meditation
Livets snigelfart har mycket gott med sig, inte minst alla meditationer jag finner tid och inspiration till. Jag sätter mig oftast en kvart varje kväll kl 20.00 (och får tacka fotbolls-EM som fångar upp grabbarna framför teven). Mediterar också gärna spontant om det huxflux råkar bli stilla här hemma t ex när Izabelle sover middag. Det är lätt, det är starkt, det är otroligt givande. Jag hittar in djupare i mig själv. Jag känner mig i stark och öppen kontakt med livet, med alltet.
Skrivandet
Det bara flödar! Jag är inte ute på nätet så mycket och bloggen kommer i andra hand för skrivandet som pulserar i mig och framför allt ur mig. Det är ett kreativt kaos av ord som strömmar än här och än där. Jag ser sammanhang… ibland och ibland inte. Jag försöker att inte lägga någon värdering utan bara ta emot. Oftast kan jag känna åtminstone på vilket av alla worddokumnet texterna passar (vill) in och det är ju alltid någon reda i trasslet tänker jag. Men en idé har ploppat upp starkt mitt i allt detta virrvarr och den håller jag greppet om.
Och så försöker jag jämföra det med en konstnär som målar. Jag får för mig att många inte vet från början vad för målning som håller på att ta form, eller så finns där en tanke som kanske ändras längs vägen.
Oavsett så känns skrivandet väldigt förlösande och livgivande, jag mår oerhört bra av det! Jag mår bra så länge det strömmar ur mig och inte fastnar och blockerar inom.
Familjen
Snigelmammevisionen jag fick under ett coachingsamtal för ca 1,5 år sedan lever jag nu. Jag är hemma, inte bara fysiskt utan också mentalt och känslomässigt. Jag är här, jag är närvarande. Och jag ser verkligen framemot att vara hemma med barnen hela sommaren. Som Oscar sa imorse; Mamma, nu är det 9 veckor och 6 dagar kvar på sommarlovet.
Hälsan
Min kropp, så som jag alltid har sett den (för min inre syn, inte i spegeln), så som jag känt att den vill se ut, den börjar nu att formas fram. Jag ser det som att mitt sanna jag blommar upp ju mer fett som släpps från kroppen. Jag har sett mycket av min övervikt (även om övervikten inte varit stor på vågen) som ett skydd, ett skydd mot omvärlden, ett skydd mot att visa mig som jag är och det är så otroligt befriande att våga släppa mitt sanna jag. Stegen blir lättare. Känslan när magen krymper är underbar och jag ler mot mig själv i spegeln. Jag känner mig fri, fri att vara jag.
Välbehaget är som sagt här och det enda jag misstänker är att jag är i behov av lite mer järn i kroppen, konditionen har försämrats den senaste tiden och det vore ju bra att kunna skylla på blodvärdet. Men men, jag ska få göra provtagning till veckan och sen boostar jag på med det som saknas. Jag är ju inte den kunnigaste husmodern och kosten är nog väl ensidig, och med tanke på att jag nu varit vegetarian i 18 månader så visar sig väl mina brister så småningom.
Solduva
Huset håller äntligen på att bli klart, även de små detaljerna. Entreprenaden som skulle varit klar 31 aug 2011 ser ut att bli slutbesiktigad nu under sommaren. Den som väntar på något gott… Hur som har jag grävt mina rötter djupare med denna utbyggnad, jag känner mig hemma, trygg och lycklig. Vi har ett underbart och vacker hem.
Jag mår alldeles prima, som en Souldansande ballerina… nu blir det kvällsmeditation ♥
Det var faktiskt efter att jag läst Katrin Zytomierska bok Dags att bli smal som jag blev än mer peppad till LCHF. Hon var så rak på sak och gjorde det hela enkelt. Och det som gjort mest skillnad för mig är att jag ändrat tanken om mat. Vet inte om det beror på boken men jag blev inspirerad där, av hennes enkelhet och att äta några få rätter som är goda och funkar. Äta lite mer ensidigt och enkelt. Det är något som satt sig i mig, jag har släppt förtrollningen om mat.
Jag brukade tänka på vad jag skulle äta hela tiden förut, planerade in restaurangbesök, fikaställen och andra depåstopp, allt för att fylla begäret efter gósaker, god mat och socker.
Om någon sagt till mig att du kan äta färre måltider, du kan äta mindre mat, du kan sluta med bröd, pasta, socker, (och även kött) så skulle jag ha hånskrattat inom mig, lett ansträngt och sagt vad roligt att det funkar för dig men det går absolut inte för mig. Jag behöver äta ofta och mycket. Jag är hungrig jämt. Mat är energi och jag dimper ner på marken om jag inte får energin i mig.
Det är sorgligt att jag varit fast i begäret så många år men det som är mest befriande nu är att jag ändrat tanken om mig själv. Jag inser att det gamla beteendet jag levde i inte var jag, jag är numer fri. Fri och lätt. Jag ler åt mina nya matvanor och kroppen som framträder.
Idag är jag ju mätt mest hela tiden trots att jag äter så lite. Jag tänker mindre och mindre på mat. Jag tar det med ro. Jag hispar inte upp mig över det. Jag äter fortfarande för att det ger energi men jag har släppt det underliggande begäret som styrde alla matintag, sockret.
Mitt humör är stabilare. Jag är lugn och harmonisk större delen av vardagen. Jag inser att livet inte är alla dessa stunder då jag äter, livet är så mycket mer. Relationer, närvaro, glädje, skratt och frihet. LCHF-kosten gör mig fri. Jag känner friheten spritter i kroppen. Jag lämnar begären på marken och flyger glatt. Jag är fri!
Min enkla lunch som jag åt idag, ostchips och babyspenat, mums!
Måste bara tillägga den inspirerande bloggen 56 kilo!
Jag bara måste visa ett till videoklipp till med Abraham…
Det är många som säger till mig och även skriver att de beundrar mig för att jag går min egen väg och har modet att leva det liv jag vill leva. Livet som Snigelmamma och med skrivandet, yogan och nu dansen.
Det här ljudklippet visar på något som jag verkligen tror på. Jag tror helt ärligt att det är sant att livet är till för att njutas. Jag tror att det finns oändligt med livsgåvor för oss att ta emot när vi väl öppnar upp famnen. Jag tror att livet är gott. Jag tror verkligen att jag är mer än värd att leva det liv jag vill leva och göra det mitt hjärta älskar. Jag är mer än värd det, jag är skapt för det. Det är min uppgift i det här livet. När jag lever det livet jag mår bäst av att leva så vibrerar hela mitt väsen av livsenergi och det är den enda sanna energin.
Jag är verkligen inne i en Vortex av dans just nu. Jag har förstått av spådomar och andra budskap sedan tidigare att dansen vill in i mitt liv. Men eftersom jag har tinnitus och lämnat Aerobics, Step Up och kära Afro Power Dance bakom mig så har jag inte trott att det varit sant. Jag har sett det som ett avslutat kapitel. Men det är nog mer så att det här kapitlet jag är på väg in i nu det är alldeles nytt och det har precis börjat.
Jag läser om Gabrielle Roth och De fem rytmerna, jag läser om Rituell dans, Soldans, Heliga danser… jag söker på utbildningar och känner in. Men det som verkar vilja fram i mig är inte dessa danser, det är en egen dans som kommer inifrån och ut, eller kanske uppefrån och ner. Vad vet jag. Dansutbildningen är för mig spirituell (och privat) och den kommer genom det meditativa tillståndet.
Jag tror faktiskt inte att jag ska gå någon dansutbildning, iallafall inte nu. Jag ska förmedla min Souldance ändå. För vem kan utbilda mig i något som är självupplevt och kanaliserat. Det här är något annat. Ja, det är rörelse till musik, det är frigörande, lätt och djupt. Det är kanske trans för många och en del andra lugnt och stilla. Det är säkert som så många andra dansklasser, men för mig är det egentligen inte dans, det är en energi. Vi är energi. Det här är en rörelse för att frigöra oss själva, släppa spänningar och öppna upp dörren till vår själ. Släppa oss själva fria – Soulrelease!
♥ ♥ ♥
Och jag tror faktiskt det är många med mig som känt sig klumpiga på dansgolvet eller i danssalen om man väl vågat sig dit. Det är just därför jag vill förmedla Souldance, för jag vet hur skrämmande det kan vara när musiken drar igång och alla ställer upp, gör sig redo och börjar sin koreografi. Snubblande fötter. Dans i otakt. Speglar som avslöjar.
Det här är något annat. Det här är en kärlekshyllning till dig själv. Det här är en gåva till din kropp. Det är inte dans, det är rörelse. Om du som jag tror att rörelsen, den kärleksfulla, släpper spänningar, låsningar och i vissa fall smärtor. Om du tror att kroppen kan hela dessa själv i mångt och mycket om den får möjlighet att göra det, utan tankens inblandning, bara i från att öppna ett flöde. Rörelsen kanske vill skaka, svaja, hoppa, snurra, rulla, sväva… energin vet själv hur den gör sig fri och expanderar, bara vi låter den få komma fram. Vi öppnar hjärtat, vi öppnar dörren och vi säger välkommen ut.
Och sanningen är den att du behöver inte mig och mina kommande Souldance-klasser, du kan börja precis just nu. Dra igång din Spotify-lista eller Ipod och släpp dig själv fri!