Är så glad när jag får till skrivandet. Och idag har jag skrivit. Det är väl inte så att jag aldrig ges möjligheten men jag upptäcker att jag ofta hamnar med annat framför näsan. Bloggen, facebook, OM-meditationer och massa fördjupande youtube-klipp hör till mina flyktvägar när jag har en stund för mig själv. Inte för att stunderna är vare sig många eller långa med tre barn varav Izabelle och jag är tillsammans för det mesta. Men idag har jag skrivit. Jag skrev häromdagen också. Det går lätt och det känns rätt. Jag upptäckte min röda tråd där på gräsmattan utanför campuset på Oneness University i slutet av februari och efter det har jag ingen tvekan nå längre. Jag vet att den kommer bli klar och jag ser att jag har kommit långt. Jag tror på den (läs; mig), jag tror på att jag kommer få ihop en bok till slut. Den kommer också att bli illustrerad i bilder och idag var jag och träffade fotografen. Det känns spännande. Det drar ihop sig törs jag sticka ut hakan och skriva.
Det är bland det roligaste jag vet att skriva. Inte så att jag sitter och skrattar hejdlöst utan mer så att det ger en inre frid, det skänker mening. Orden som strömmar ur skänker mening till mig eftersom jag skriver dem i andemeningen att de ska skänka hopp, inspiration eller komma till nytta för någon annan. Och jag behöver inte ens veta om de verkligen gör det, bara av att det är min intention när jag skriver så skänker det mening och glädje till mig. Så nog är det terapeutiskt att skriva. Jag skriver i hopp om att bringa ljus och hopp till någon annan och för varje ord som slinker fram så ger det klarhet och ljus till mig själv – jag läker i alla fall och vad mer kan vi alla göra än ett börja med oss själva.
Jag kan inte ge något till någon annan som jag inte har.
Jag tror på att dela med varandra. När vi delar så möts vi och när vi möts så inser vi att vi är lika, vi är liksom samesame, vi är ett – Oneness ♥
God’s Will for me is perfect happiness.
A course in miracles
Lesson 101
Med glädje har jag bjudit in Kerstin Rikardson att komma till Dalarna och vackra Siljansrummet vid Siftsgården för att hålla en kurshelg med kreativt skapande. Kursen tar dig på en resa i målandet och livet och hjälper dig att komma i kontakt med ditt skapande inom. Det är frigörande, kreativt och förstärker din närvaro med det gudomliga inom, din själ. Yogan inleder våra dagar och det kommer även ges Oneness Blessings (deeksha). Här finner du mer information om Kerstin Rikardson och kursen Awakening Art. Kursen är för dig som aldrig målat förut och inga förkunskaper krävs inom målandet eller yogan. Yogan är lätt och stillsam. Välkommen till en kreativ helg med själslig närvaro vid Siljans strandkant.
Plats
Stiftsgården (Siljansrummet), Rättvik.
När
Lördag och söndag 8-9 juni 2013. Kl 09.00-16.30
Kostnad
1 900 kr inkl lunch och fika båda dagarna.
Anmälan
Senast 23 maj. Anmäl dig till: mail@sofianorgren.se
Anmälan är bindande och kursavgiften återbetalas ej vid avbokning. Kursavgiften betalas på plats vid kursstart alternativt mot faktura (meddela isf din fakturaadress vid anmälan). Begränsat antal om 12 platser.
Medtag
Du tar med ditt eget material, se förslag här.
Oömma och mjuka kläder (om vädret tillåter kan du även måla utomhus), yogamatta (finns annars att låna), anteckningsbok och ett öppet sinne.
Logi
Om du önskar övernatta på Stiftsgården så kan du boka logi separat, prisex enkelrum 740 kr/natt (beroende på standard, det finns billigare alternativ) inkl frukost. Middag lördag kväll kan också beställas mot tillägg. Bokning av logi: 0248-79 78 00 alt mail: bokningen@stiftsgarden.org
Min dag har varit fantastisk. Nu framåt senkvällen när den klingar av så sitter jag med ett stort inre leende och ett sprakande huvud, kroppen känns tung och totalt närvarande samtidigt som effektiviteten flödar. Det har helt enkelt varit en Onenesskväll och vi var många som gav varandra flera Oneness Blessings (deekshas… deekshor, eller vad det nu blir att heta när det är flera) – magiskt!
Förutom Oneness Blessings och alla insiktfulla Oneness-teachings så är det en gåva att få träffa så ljuva och fina människor. Vi har så mycket att ge varandra av vår blott närvaro. Bara av att dela det som är och den vi är. Ge varandra utrymme och tid. Mötas på riktigt liksom.
Jag är också fylld av tacksamhet att jag var med Oscar i skolan idag. Att möta och se honom där han är. Att jag tog möjligheten att ge av min tid och närvaro. Och att han är så pass öppen (och liten än) att mamma får vara med i skolan, det är jag tacksam över.
Söndag 14 april kl 21.30-21.40
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.30-21.40. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (gärna innan kl 21.00, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
sms: 070-559 29 50
When you are grateful
fear disappears and
abundance appears.
Anthony Robbins
Jag är så oerhört tacksam över alla fina relationer jag har. Det blommar upp vackra människor lite här och där i mitt liv och det känns så magiskt. Jag är nog inte ensam om att ha känt mig ensam många gånger i livet, ensamheten tycks gnaga sig in till oss även om vi lever i förhållanden och med vänner och familj runt omkring. Jag har börjat förstå varför det ter sig så, sinnet är gärna destruktiv och separerande i sin natur till skillnad från hjärtat som är accepterande och kärleksfullt.
Jag har gjort ett medvetet val att välja goda relationer. Och visst gjorde det ont till en början att ta avstånd från dem som jag tog skada av, men sanningen var den att med vissa personer omkring mig så växte känslan av utanförskap och ensamhet.
Men den smärtan hjälpte mig också att se åt ett annat håll. Jag höjde blicken och började se. Jag såg att runt omkring mig fanns ett helt ofantligt nätverk av helt underbara människor. Och ju mer jag såg dem desto mer förökade de sig. Nu kan jag snurra runt, runt och vart jag än ser så är jag omgiven av dessa ljuva själar. Soulsisters brukar jag kalla dem, det är mest tjejer (kvinnor) men givetvis en del killar också. De är överallt. Ni är överallt. Ni vet vilka ni är och ni vet att jag tycker så mycket om er. Ni förgyller mitt liv.
Tack ❤
Tack ❤
Tack ❤