Artiklar med etiketten ‘Kreativitet’
Skrivcoach
Ni som följt mig en tid (eller evighet) vet hur jag längtar efter att skriva klart mina böcker. Men det tycks som jag sitter fast i världens skrivkramp och faktiskt så får jag också ont i underarmen när jag skriver manus … men inte blogg. Mina vänner förstår och ser både min skrivlängtan och frustration när det inte fungerar. Så jag fick tipset av en vän att kontakta hennes skrivcoach Lennart Guldbrandsson. När jag tog kontakten med honom för att få hjälp så var jag livrädd, det kändes som jag blottlade hela mig och jag kom i kontakt med skam. Jag mådde illa.
Men så fort samtalet kom igång så släppte spänningen och nervositeten, hans värme och intresse var så fint och betryggande. Jag fick jättebra och konkreta råd, som gjorde att istället för att få nackspärr av att se uppåt på mitt skrivande som om det vore högst upp på något berg istället blev en liten tröskel att kliva över. Jag inser att jag redan kan skriva, jag har skrivit här på bloggen sedan 2009, och att få till en bok behöver faktiskt inte vara så svårt eller perfekt (iaf inte först gången). Jag kan göra det enklare för mig själv. Jag behöver göra det enklare för mig själv.
Jag fick också med mig massa idéer om hur jag kan utveckla mina texter, och andra tips som satte igång kreativiteten i mig. Han speglade mig också i vad som är mina styrkor och hur jag kan använda dem för att nischa mitt skrivande. Efter vårt samtal kände jag mig glad, lugn och hoppfylld.
Ge sig hän
Bloggen kan komma och halta ett tag, jag tränar mig på att lämna över mig själv till Livet mer och mer och då vet man aldrig vad som händer, andan (läs: anden) kanske faller på åt annat håll. Det är mycket som pockar på inom mig och vill ut och jag ser hur mitt kontrollsystem står och granskar och håller emot. Vågar liksom inte ge sig hän helt och fullt. Så jag utmanar rädslan som vill ta spjärn att istället öppna och släppa fram…
Därav tillåter jag mig att ha mindre måsten och mer frihet – så att jag kan omfamnas av kreativiteten när den flödar.
Leva innerligt
Jag var i Mariestad tisdag och onsdag för ett yogajobb och under onsdagen så besökte jag Mariestads Domkyrka för en stunds stillhet och närvaro. Satt där en fin stund för mig själv i den stora kyrksalen och njöt av orgelmusiken som övades. Så vackert.
När jag gick för att tända ett ljus fann jag deras bokbord och drogs till en bok som jag köpte med hem. Och livet är så magiskt för boken ger mig precis vad jag behöver just nu. Förklarar den process jag upplever och den sorg jag bär. Sorgen över att inte leva autentiskt. Att inte vara helt sann med mig själv.
Det må vara på fler sätt jag inte lever helt autentiskt men det som pockar på mest är att jag inte tillåter mig själv att skriva mina böcker. Jag slutför dem inte. Och det skapar en oerhörd obalans i mig. Jag får inget utlopp för mitt skrivande, min kreativitet. Min passion hämmas. Jag hämmas. Livet i mig blockeras. Och den här boken ger mig förståelse för den process jag är i och nycklar till fler lås att låsa upp.
Som medberoende är det oerhört lätt att projiciera skulden över att jag inte lyckas med mitt liv till den som jag är medberoende åt. Istället för att se sanningen om att den enda som hindrar mig att ta tag i mitt liv, omfamna mitt liv och faktiskt glädjas åt det – är mina tankar om att jag är ett offer för omständigheterna.
Men så är det inte. Jag är inget offer. Jag är inte drabbad av någonting. Jag har ett val, och när jag är kvar under offerkoftan så är det för att jag väljer att stanna där. Mitt ego har slagit ner rumpan där och det som gör det så obekvämt att sitta kvar är att min ande (min själ) pockar på mig att resa mig upp och leva – det liv jag innerst inne vill leva.
Så jag tackar Gud (min själ/ande) för boken i mina händer. Tackar för att den synliggör min obalans och visar mig vägen till balans. Balans i sinnet, själen och kroppen. Den visar mig vägen mot mitt sanna jag och jag börjar förstå och känna hur jag ska förverkliga min själs önskan för mitt liv.
Här kan du läsa om boken, Konsten att leva innerligt, Ted Harris och Ann Lagerström
Välja är en sak, men det är inte förrän du gör något som du blir dig själv.
Søren Kierkegaard
Kreativitet
Det händer något oerhört vackert i mig. Ja, inte bara vackert, det fula krackelerar och stinker men bakom detta så blottar jag något annat. Något större. En ädelsten. Min ädelsten. Vi har något stålande inom oss allihopa och jag upptäcker mer av min källa nu i tystnaden. Inte för att det är tyst, jag lever sommarliv med familjen, men det skönjs ändå – det skimrande inom. Bortom det/de andra. Där finner jag mig.
Så jag vill bara kika in för att säga att min tystnad gör mig sååå gott. Jag hör bara en röst, samma röst med samma budskap som förr, men nu när det andra är tyst och stilla så hör jag den så tydligt. Den går inte att missa om jag säger så. Jag förstår den. Jag vet vad jag ska göra, jag vet vad min livsuppgift är och jag vet, i alla fall inledningsvis, hur jag ska dela med mig av den. Där är jag nu. Och det må vara stilla här på bloggen men min kreativitet flödar i mina inre dokument. Så jag är inte vilande, även om bloggen är det just nu, jag jobbar, jag kavlar upp ärmarna och hugger i – precis där jag blir tillsagd att gräva. Jag är vägledd. Och kommunikationen är stark. Jag är så innerligt tacksam att det händer här och nu. Som jag väntat på att tiden ska bli mogen…
Mera skapande
Som en soldrottning lyckas hon även locka fram ljuset till sitt discokalas. Det passade perfekt eftersom jag fick snilleidéen (!!!) att låta alla 14 barnen måla en varsin tavla.
Det är nått med mig att dela vidare hela tiden. En glädje i att alla ska få vara med och ges verktyg att finna kontakt med sin kreativitet och sitt inre – att inspirera. Men när ett av barnen i sluttampen av kalaset frågade om han fick måla en tavla till så var jag snabb med att säga, det kan du säkert göra hemma. Nu var inspirationsstunden över och kalasroddartanten helt trött. Inget varar för evigt… inte ens min energi.
Stilla tid
Upptäckte i spegeln att håret äntligen börjar bli långt. Det har tagit sin tid med målmedvetenhet och fullständig tillit och evigt tååååålamod att få håret friskt efter mina missödes blekningar/slingor/färgningar 2010. Då med löftet till mig själv att Go naturell, välja ekologiskt och snälla produkter till håret. Det funkar, men det är inte gjort i en handvändning. Det mesta jag vill åtstadkomma i livet verkar ge mig prövning i tålamod. Det måste vara en av mina stora livsläxor, snabb och kvick som jag är så är det bra segt ibland att stanna upp, invänta och bara vara i varandet. Booooring, skulle jag tyckt förr men ganska förnöjsamt skulle jag säga nu. Nu kan jag (oftast) vila i det. Känslan av att det händer ingenting. Det är stopp i flödet känslan, bring me some action, knäpp knäpp med fingrarna. Nu vågar jag stanna där och oftast upptäcker att det visst är action här, det finns ett livsflöde som bär allting och stannar jag tillräckligt stilla kanske jag till och med kan känna jorden rotera runt sin axel – vem vet.
Under Vedic Art kursen i helgen så hade Renée Brieg (läraren) med sig lite böcker att kika och läsa i, de låg tillhands under frukosten och hämtaandanpauser och så, jag hittade en bok som jag skrev av titeln på – Inbjudan till ett möte, men av en händelse så fann jag istället boken (av samma författare) Längtans Vingar av Oriah Mountain Dreamer (så vackert namn) när jag skulle beställa den på nätet. Och som alltid när jag känner mig guidad eller dragen till nått så funderar jag inte, utan jag litar på livsenergin och följer den – så jag beställde alltså boken Längtans Vingar istället för Inbjudan till ett möte, utan att ha en aning om vad den handlade om.
Guess what! Den handlar om skrivprocessen och kreativitet!
Jag är helt förälskad i boken, så där kär att jag inte ens har överstrykningspennan aktiv, jag är så begeistrad i boken att jag håller den helig. Jag känner att just den här boken, hennes sätt att berätta och dela med sig är som gjord för mig. Det verkar som ”någon” scannat av mina brister och gjort en facitmall. Någon har gått före och jag får ta rygg. Inte bara får ta rygg, jag har funnit någon som jag vill ta rygg på. Hennes skrivprocess är andlig, den är nära, den är innerlig och den är i kontakt med Gud (den gudomliga själen inom oss), den är underbar. Den känns rätt. Den känns lätt.
Och hon skriver om att stanna, stilla sig, avsätta helig tid (helger, helg-dagar = heliga dagar) till att just inte göra någonting. Bara vara i tomrummet, ge sig tomtid, tomma dagar för att det är just i den stunden av ingenting som kreativiteten flödar.
Och det har alltid varit en stor rädsla för mig, det där tomrummet av ingenting. Det är ju det jag sprungit ifrån hela livet och som jag nu på senare år börjat uppskatta och faktiskt njuta av. Och tänk att det är där i det tomrummet jag finner skrivandet (kreativiteten). Jag vet att det är så, för när jag mediterar och promenerar, slår av på takten och går inåt, det är då jag vill skynda mig hem att skriva, det är då orden börjar flöda…
Det knackar på
Förutom några dagar till på sportfältet och massa fotboll så kommer jag göra en större insats att få ner inspirationen till tangenterna och rakt in i bokmanuset. Jag erkänner att jag känner viss (typ, mycket) frustration eftersom inspirationen är där och knackar på, knackar och knackar och jag ändå (som oftast) springer och gömmer mig istället för att fånga den. Min deadline är satt (framflyttad) till juli nu. Innan juli månad är slut skall jag pränta ut mitt manus och klistra på massa frimärken och lägga det i den gula lådan. Men först ska jag glatt öppna dörren och släppa in den som knackar på. Så när det glesar med mina inlägg här på bloggen så vet ni att det beror på att jag är uppslukad av mitt besök…
Kreativiteten
Läser en av mina egna texter, det handlar om kreativitet. Jag stänger ner nätet och öppnar dokumentet med den pågående boken och skriver vidare…
Du längtar efter kreativitet. Du sitter och väntar på att den skall infinna sig. För varje stund du väntar går du miste om livet. Livet är här precis just nu. Och precis just nu i stunden finner du kreativiteten. Den går hand i hand med livet och livsglädjen.
Börja gå och du skall upptäcka den i hela ditt väsen. Med andra ord, låt kreativiteten komma till uttryck vare sig du känner dig kreativ eller inte, ha tillit till att den plötsligt bara är där – när du är ett med stunden.
Happy new You
Jag ser hur mycket som har skett sedan jag kom i kontakt med Oneness i somras och ser mer min resa till Indien i oktober som att det var där det nya började för mig. Det nya har börjat manifesteras i mitt liv sedan dess när jag släppt taget om gamla värderingar och trossystem om mig själv och börjat vibrera i samklang med den jag är.
Nu vilar jag återigen i att allt är omhändertaget, att allt är som det ska, allt är bra. Istället för som många gånger förr varit orolig över framtiden, låtit den oron ta kontroll över saker och ting och planera för en trygghet.
Åhhh, så knasigt tänker jag nu. Låtit oro vara vibrationen när jag planerar för en framtid… som således blir fylld av oro. Ta kontroll över något som redan är omhändertaget, vilken ansträningning, inte undra på att jag varit trött.
Nu vet jag att när jag försöker strukturera och planera för framtiden så är jag i mitt lägre jag eftersom jag vet att själen, mitt högre jag, inte kan planera, den bara är, den är i samklang med allt, med hela universum. Den är en ton, en vibration, en energipuls som är jag och när jag tonar in på den så bara vet jag vem jag är, jag är ett med skapelsen, jag är själva skapelsen.
Som jag ser det finns det inget att planera och framför allt inte göra, jag behöver bara vara här i full kontakt och samvaro med själen, då vet jag vad som vill skapas genom mig, då vet jag vem jag är, då vet jag mitt bidrag till världen. Vibrationerna av mitt sanna jag sänds och pulserar genom hela Universum och allt visar sig vara omhändertaget. Människor kommer till mig och jag visas till dem jag behöver, texter flödar genom händerna, orden talar ur min mun, hjärtat sjunger av kreativitet… det är då jag börjar skapa – inte förr.
Det är stor skillnad på att genom sinnets kontroll (som alltid är baserat på en lägre vibration, som oftast en underliggande rädsla) planera framtiden och att vara i ett med själen (som är den högsta vibrationen och alltid utgår ifrån kärlek) och skapa en framtid, en framtid som inte finns, den skapas i nuet, att vara i själen är att vara i ett med livet, där finns bara nu. Det finns ingen framtid att ta sig till det finns inga gamla lagringar att leta upp, det är nu och det bara är.
Happy new me!
Skaparlust
Äntligen letade jag igenom förrådet och fick rensat undan flera tippen-kartonger i samma svep för att finna målarpenslar, färger och dukar. Och när Nogge for iväg med Izabelle och Oscar för att se på ännu en fotbollsmatch så passade vi på att duka upp det gedigna smörgåsbordet framför oss…
Så frigörande, så härligt, så närvarande, så sammanflätande!
Nu ställer vi dem lite åt sidan för att snart fånga kreativiteten igen.
Snigelmammelycka
