Att ta ett nytt steg, att yttra ett nytt ord, det är sådant som människor fruktar mest.
Dostojevskij
Haft två soliga och roliga baddagar med massa barn och vänner vid Lugnet. Det känns som vi fångar det sista av sommarlovet och sommarvädret med för den delen, jag känner mig nöjd med min sommar och att jag lyckats leva många dagar som Snigelmamma. Givetvis inte alla, nog för att tempot är inbromsat i sakta lunk men att vara en äkta snigelmamma i min egen bemärkelse är framförallt att vara närvarande och det är jag inte alla gånger även om jag är här – det lyser men ingen är hemma ni vet.
Men jag måste dock klappa mig själv på snigelskalet och säga att jag varit här mycket den här sommaren. Jag har lyckats möta upp och finnas i både skratt och gråt. Jag har sett mycket som man kan se djupt där inne i de små blå, som man lätt missar om farten är hög. Däremot är jag ingen vidare lekmorsa ännu, nog för att jag kan skylla på att Izabelle är ganska liten och kräver sin stora omvårdnad men mer troligt är nog att jag är lite (läs: ganska… alltså rätt så) lat och behöver anstränga mig lite mer för att hitta in till den där leken. Men det kommer. Jag har lovat mig själv fler sommarlov och mer närvaro. Jag är bra men jag vill och kan bli bättre. Hur blir det bättre än så här?
Nu skippar jag bloggen och sjunker ner i fåtöljen för att one to one talk med min kära make som jobbat hela sommarveckan.
Älska dig själv och världen älskar dig.
Någon tänker på dig med kärlek.
Din gåva är att känna dig älskad.
Djurens Språk
Solöga
När jag fotade nyckelpigan fann jag att en av prickarna hade formen av ett ♥
Vet inte vad som hände, jag bara drogs in i min YogaVortex och vips så var det 17 anmälda och 2 st satta på reservplats inför höstens yoga och det inom loppet av timmar!
Hur kan det bli bättre än så här? Är frågan jag lärt mig att ställa inom Access Consciousness och ärligt talat är jag lite rädd för den frågan märker jag nu. För tänk om livet faktiskt kan vara så ansträningslöst och lätt som jag alltid intalar mig att det är. Tänk om jag en vardagskväll som igår verkligen kommer till djup insikt att det är precis så det är, lätt och ansträningslöst.
Jag måste landa lite i det känner jag. Jag är inte heeeeelt där än men fasiken nu ska jag öppna upp än mer för att ta emot. Ta emot allt det fina livet vill skänka mig!
Tack, alla ni yoginisar som kommer fylla yogarummet med era ljuva själar. Hösten kommer bli fantastiskt fin, ni är en magisk grupp. Och tack för att ni berörde mig så starkt och drog in mig i min YogaVortex.
Massa Kärlek & Solsken
Fia
The real You is the prolific Source of all power…infinite in its potentiality.
Paramahansa Yogananda
Det är en utmaning att stå still och se vad livet vill visa mig för vägar. Och när vägarna uppenbarar sig så märker jag att jag ibland sakta och lite stretsamt (läs: tveksamt) går åt dess håll även om de alltid ger mig mening och glädje. Jag ser det som att vägen alltid är utpekad, oftast rak och tydlig om, eller snarare när jag lyckas släppa mitt härliga lilla ego, besserwissern där inne som tror sig veta bäst och veta mer… mer än livet – daaaaa!
Tydliga sådana vägskyltar har länge pekat på min andliga väg, min medialagåva. Gåvan som jag ofta föringar och förklarar att den har vi alla, den är inge märkvärdig, den finns hos dig och hos mig. Och jag vet att det faktiskt är så, vi besitter den alla. Sen hur utvecklad och finstämd den blir, vibrationen, är det som avgör hur väl vi lyckas motta kommunikationen.
Jag ber varje dag om mer andlig kontakt. Det är min högsta önskan, då det för mig är det högsta, när vi inser ’deep inside’ vilka vi verkligen är. När jag ser och verkligen förstår vem jag är då vet jag att jag är du. Allt är ett. Allt är samma. Så med den intentionen vem är jag att hålla mina insikter och min gåva för mig själv, främst när andra efterfrågar min hjälp.
Jag tror att det är mitt kära lilla ego (väldigt stort i vissa frågor) som satt sig på tvären. För när jag är i mitt högre jag, öppnar upp för det andliga, det mediala så släpper egots kontroll. Tvångströjan faller och jag kan flyga och färdas bortom sinnets begränsningar. Och det är läskigt för egot som gärna vill fängsla mig med skärp och livrem, det är läskigt nu när jag skriver det här inlägget men sanningen är att det är helt gudomligt befriande, lätt och ansträningslöst för mig och min själ att vara i den här kontakten. Det som är lätt är rätt. Jag råkar ha väldigt lätt för att försätta mig i det här tillståndet och jag vill gärna vara här mer. Livet har visat mig vägen jag kan välja och jag ber om modet och förståndet att skrutta iväg på den med lätta steg och barnets nyfikenhet på vart det leder.
First make things happen within yourself,
then let things spontaneously happen in your life.