Vissa har det naturligt i sig. Behöver inte säga mer…
En grodan hoppade fram medans jag klippte gräset och Maya skapade för fullt och då kom jag på att precis när jag själv gick ’all in’ under helgens Vedic Art-kurs så bjonk’ade en liten söt groda förbi intill min målarduk.
Gläds åt allt det goda i livet, bejaka livets glädjeämnen. Uttryck din glädje och du gläder andra.
Livets höjdpunkt är nu. Din gåva är att känna glädje och meningsfullhet.
Djurens Språk – Solöga
Mina tankar är meningslösa,
men hela skapelsen ligger i de tankar jag tänker med Gud.
A course in miracles
Tackar med full ödmjukhet för just Din närvaro, ikväll var vi över 120 stycken under Deeksha på distans. Magiskt! Jag är full av förundran hur många som vill vara med och jag är verkligen tacksam, för jag känner att ju fler vi är desto kraftfullare är deekshan vi får ta emot.
Tack ♥ Tack ♥ Tack ♥
Jag drog ett kort (ett nummer) ur en kortlek, kände att vi skulle få ta emot en Kurs i mirakler ikväll och numret jag drog var 51, alltså lektion nummer 51 i En kurs i mirakler (A course in miracles). Så om du önskar ett budskap så är det detta;
Om jag får råda och som jag själv ska göra, är att kontemplera över dessa meningar. Men önskar du läsa mer om lektionen så finns den länkad här nedan.
A course in miracles, lesson 51.
En kurs i mirakler, lektion 51.
Every moment is a golden one for him who has the vision to recognize it as such.
Henry Miller
Konst och liv är så intimt förknippade att det går knappast att skilja åt.
Det heter ju konsten att leva.
Curt Källman
Och nog hör jag vad det sjunger om allt… jag hör vad som pockar på, det är liksom än tydligare nu. Guess what!
Skrivande
Yoga
Andlighet
Det är bara det som rör sig runt, runt i huvudet. Det är det som hugger i hjärtat. Flödar i kroppen. Det är det som vill uttrycka sig. Jag kan inte få tydligare signaler, hela jag är som ett enda stort ostämt signalhorn. Jag börjar minsann tro att den här målarhelgen kan få just skrivandet och yogan att ljuda riktigt fint. Jag tror faktiskt det… honk honk!
Det ljudar redan fint, jag hör det själv. Jag njuter av det själv, det är inte det. Men jag menar att jag tror faktiskt den här helgen öppnar upp mig mer för det. Fler toner kanske. Högre stämma.
Hur är det för dig frågar en kurskamrat efter dagens slut. Det känns inge bra, jag känner mig så less, svarar jag. Ja, jag såg att du satte dig på en målning, säger hon.
Jag vek ihop den först för säkerhetsskull, men sen satte jag ner rumpan med en suck och tog mig en kopp kaffe. Ingen så där less, less suck mer ett konstaterande att det här är inget för mig. Givetvis njuter jag. Det är fantastiska kursledare och underbara kvinnor i gruppen (alla är underbara), morgonyogan är ljuvlig, Viks gamla skola (Järvsö) är rogivande, maten är Blessed from God, men mitt målande – alltså, det funkar inte. Det skär sig inom mig när jag ser på det jag skapar. Det gnisslar och väcker obehag. Huuuuvaligen, som vi säger i Norrland.
Men men, jag vet att det tillhör min process. Det är inte målandet som gnisslar och skapar obehag. Det är annat jag ska se inom mig själv. Det är hur jag ser på mig själv. Jag är nära kärnan nu och egots röst är skärrad, tar till sina knep.
Målandet är inte själva grejen, jag vill möta mig själv med snäll röst, med medkänsla, ömhet och kärlek. Jag stannar och njuter hela helgen. Inte en endaste målning ska få jaga bort mötet med själen, tvärtom vet jag att just målandet stödjer mig i processen oavsett hur less egot känner sig så öppnar sig hjärtat. Det må inte sjunga för målning men jag kommer garanterat höra mer om vad det sjunger om.