Våra 10 dagar här på Mangalam ser ut så här;
06.30 Puja och mantrasång
08.00 Yogaklass (120-135 min)
10.15 Frukost
12.00 Forest Classroom (teori)
13.30 Lunch
16.00 Yogaklass (180 min)
19.00 Middag
20.00 Kvällsaktivitet – mantrasång eller lektion
Kvällsceremoni med varm ”golden milk” och varm olja att smörja fötterna med – lite myspys innan natten!
Varje dag tar Sky (läraren) med oss ut i skogen och har lektion. Vi promenerar till en sjö eller en fors, eller som idag när vi gick ut och kramade träd. Han har med sig en bok som han läser ur, översättning av dom vediska skrifterna eller pratar runt ett ämne, tex Yogans åtta steg.
Det är verkligen en gåva att få lyssna till denna mans visdom. Att få lyssna till en lärare som verkligen anammat Yogan som helhet. Jag är så tacksam och tar ödmjukt emot visdomen och ber till högre makter att den skall bli ihågkommen inom mig och att jag skall finna mod och styrka att följa dess väg.
Nu är den 2 dygn långa tystnaden bruten. Och det känns både och. Faktum är att jag njöt av att vara här på Mangalam i tystnaden och bara vara i mig själv. Men samtidigt var det världens längtan att prata med barnen.
Jag har landat mer och mer i att tillåta mig att vara här och njuta av det. Jag är fortfarande inte hundraprocent närvarande, den inre rösten är kvar, men den skingras mer och mer, som molnen på himlen. Och ju mer molnen skingras ju mer framträder solen – mitt sanna jag med den inre kraften strålandes. Och jag är så tacksam.
Tacksam att jag är här. Tacksam för lärarna. Tacksam för Mangalam. Tacksam för kurskamraterna. Tacksam för alla som är här. Tacksam för min fina familj där hemma. Tacksam för Nogge som gör det möjligt för mig att vara här. Tacksam över min kropp. Tacksam att jag är jag.
Tystnaden gjorde mig gott. Att vara här gör mig gott. Och tiden går fortare nu. I början på veckan kändes det som en evighet och nu känns det som det snart är slut. Jag finner mig tillrätta.
Intressant att i början på veckan när jag upplevde mina inre känslostormar så stormade det även ute. Världens blåst och regnoväder for över gården. Samtidigt så stod månen i sin fulla prakt. Som om väder och vind och månen var i harmoni med mina känslor – eller jag var i harmoni med dom….
Tacksam är jag ändå att jag sett solen varje dag -Solen känns som en guide för mig nuförtiden.
Nu går vi in i tystnad i 2 dagar (torsdag och fredag) och jag kommer inte att blogga eller ha kontakt med omvärlden. Så jag återkommer på lördag och fyller på bloggen med mina upplevelser av dagarna.
Namaste
Det är mycket djur här. En padda eller flera paddor bor i källaren där vi duschar. Jag såg en då jag duschade första dagen. Och förut har jag varit rädd för paddor och grodor, men jag kunde faktiskt tycka att denna var söt. En spindel kröp på duschdraperiet också, men jag känner kärlek till spindlar nuförtiden. Förr var jag livrädd för spindlar och skalbaggar. Men den vackra skalbaggen i källaren bekom mig inte heller, istället beundrade jag hur vacker den var.
Igår ner jag var ner och grävde i mitt mörka inre, så kom det flugor och gick på mitt ansikte under meditationerna. Jag lät dom vara och kunde faktiskt njuta av känslan när dom gick på mig, pickade i ögonvrån och pickade på mina läppar. Kändes helt underligt att jag kunde ta emot och njuta. Märker att djuren ger mig så mycket, även dom djur jag förut fruktat eller tyckt varit obehagliga.
Och i Solögas bok så vet jag att flugan kommer för att ta bort negativa tankar.
Magiskt!
Vill börja med att tacka för alla fina kommentarer på bloggen och via sms och Facebook – er kärlek värmer i hjärtat! Jag har så dålig mottagning här, så jag försöker fokusera på ett inlägg emellanåt. Tyvärr är det dödfött att ladda ner bilder, men jag fotar och kommer lägga ut bilder när jag kommer hem.
Nu är det onsdagkväll och allt har känts mycket bättre idag. Så tacksam för det. Jag hör min egen elaka röst om mig själv och är glad att jag äntligen hör den. Den har säkert varit här länge, den rösten, men utan att jag varit medveten. Nu är jag medveten om mitt dömande om mig själv och hur jag ibland ser ner på mig själv och mina val. Och när jag är medveten kan jag förändra. Och att vara här med denna underbara lärare som lär ut precis det jag behöver lära känns som en gudomlig gåva. Jag ber inte om stöd, utan märker att universum svarar upp ändå, genom det som någon säger eller genom lektionerna med Sky, eller genom ett djur jag ser. Tex den vackra glittrande svarta skalbaggen vid duschen, och enligt Solöga och Djurens Språk vill skalbaggen säga; att sätta sig själv främst.
Lektionerna idag har varit gudomliga och jag blir ödmjuk för hur lite jag vet trots att jag varit Yogainstruktör i 7 år, och jag är så tacksam för all kunskap jag får ta del av och sättet dom lär ut det på. Det är så mjukt, kärleksfullt och tillåtande – och jag längtar tills jag kommer hem och får sprida denna energi vidare.
Vi har haft lektioner utomhus varje dag, teorilektioner om medvetenhet. Och idag lärde jag mig Japa, som är kraftfulla mantran att säga till sig själv under meditation. Precis den kraften jag behöver fånga upp nu. Så nu skall jag träna Japa. Helst skall den sägas 108 ggr som är ett magiskt nummer.
108 ggr varje morgon under Pudjan sjunger vi Gayatrimantrat – första morgonen hade jag världens motstånd och både kropp och sinne kämpade emot. Men imorse sjöng jag mantra för mantra helt medveten och huxflux var det slut och vi hade sjungit alla 108 gånger och min kropp vibrerade från insidan. En häftig känsla!
Det är mycket som är häftig och jag känner att jag väcker upp en medvetenhet och förståelse för vad min kropp så länge längtat efter. Det här är så mycket mer än asanas -det här är så mycket andlighet och storhet. En andlighet och storhet som finns i oss alla och som yogan hjälper oss komma i kontakt med.
Namaste
Vi började i måndags och under måndagen och tisdagen upplevde jag världens motstånd. Jag hör en elak inre röst som dömer mig själv. Dömer att jag är iväg från mina barn i 10 dagar.
Mina tankar mal runt runt och svärtar ner min annars underbara upplevelse. Mina känslor väller fram i yogaövningarna och i mantrasången. Jag har lätt till gråt och det räcker med att en härligt kurskamrat frågar om jag har barn, så börjar jag gråta.
Armband med deras namn som Oscar gjort till mig
Och barnen har det så bra där hemma. Jag ringer hem och kollar minst 3 ggr per dag. Och deras papppa är den ljuvligaste och varmaste pappa jag kan tänka. Han finns för fysiskt och psykiskt för dom. Barnen har det bra. Dom har det säkert vissa stunder mycket bättre än när jag är hemma, som Maya redan påmint Nogge; När mamma är borta har vi mys äter Pizza.
Jag inser det som jag redan anat att mitt motstånd är i mig själv. Jag har en inre konflikt. Jag dömer mig själv. Jag som vill vara tillåtande och förlåtande mot alla andra. Jag ser nu att jag inte är det mot mig själv. Och i mina gråtankar så ser jag det faktum att om jag hade varit iväg på Businessresa eller konferens så hade jag inte haft sådana här tankar. Tankarna kommer för att jag gör något snällt och kärleksfullt till mig själv, något som jag länge drömt om och älskar att göra. Jag dömer mig själv i min gåva till mig själv. Jag ser det som världens gåva att vara här och i mitt hjärta är jag så tacksam.
… världens twist inside! Jag vet!
Men ju mer vi twistar kroppen och ju mer mantrasånger jag sjunger så märker jag att det släpper bit för bit. Jag börjar njuta för fullt och inser att jag behövde den här start sträckan. Vi öppnar upp mycket i yogan. Och det skall upp till ytan och städas undan. Jag behöver storstäda för att bli fri.
Så en teknik jag använder är val. Jag väljer att vara här bit för bit. Jag tar inte hela 10 dagarna i ett beslut. Jag tar inga beslut. Jag väljer stund för stund. Jag är fri att välja.
Så min lilla sammanfattning av tiden som gått hittills är att min kropp älskar det. Mina känslor får utrymme att komma i rörselse. Mitt sinne är inte helt tillfreds, det vill gärna fly undan och trycka tillbaka känslorna igen. Så det motarbetar för fullt. Men kroppen tar mer och mer överhand, känslorna släpper allt eftersom och tankarna möter jag upp med positiva tankar och kärleksfulla tankar till mig själv.
…. fortsättning följer
Igår eftermiddag kom jag fram till Mangalam kursgård i Dagsås utanför Varberg. Nu fylls 10 dagar med Yoga Yoga Yoga – och min kropp är lycklig att den skall få det så lyxigt, min kropp är tacksam!
Det känns rätt att vara här och att gå den här Yogalärarutbildningen och redan på första yogaklassen igår lärde jag massa nytt. Sky som är vår huvudlärare verkar helt underbar, lär ut yogan med glädje, humor och kärlek. Han är ödmjuk och lugn och det ger sån trygghet att möta kroppen där den är utan prestation och krav.
Hans sätt hjälper oss att möta allt med ödmjukhet och respekt, tankar, känslor och givetvis kroppen.
Vi startade dagen kl 06.30 med att Mantrasång och Puja (en vacker ceremoni). Därefter gjorde vi Solhälsningar och Yoga. Under yogaklassen satt en kille och spelade gitarr, det var helt underbart! Och till vissa asanas chantade vi mantran och det var så magiskt så jag fick rysningar i hela kroppen!
Vi höll på enda till klockan 10.20 innan vi åt frukost, som bestod av smootie, färska frukter, riskakor och the.
Tror inte jag redan nu kan föreställa mig hur min kropp kommer må efter 1o dagar här…
Namaste
Nu sitter jag på tåget mot Varberg och skall där bli upphämtad och skjutsad ut till Magalams kursgård i den Halländskaskogen.
Det är min första dag på Yogalärarutbildningen som kommer pågå under ett år. Det känns lite pirrigt. Samtidigt känner jag mig lugn och tacksam. Tacksam att mitt liv erbjuder mig att åka på en Yogautbildning i 10 dagar – min kropp kommer uppleva en underbar retreat och vitalisering. Det känns lyxigt!
Jag vill givetvis dela med mig av mina yogadagar och kommer om tid och ”mottagning” finns uppdatera bloggen emellanåt, så kika gärna in. (Och om det inte finns ngr nya inlägg så beror det säkerligen på mottagning, och då får du ge dig till tåls tills jag kommer hem)
Även Oscar har sin första skoldag idag, någonsin, han börjar 1:a klass. Nogge var med honom på upprop och samling. Och när den nya fröken ställde frågan till Oscar vad han önskade av tiden i skolan, svarade han: att få nya vänner
Det svaret gladde mig så mycket. Att han redan nu värdesätter vänskap. Kloka barn jag har. Kloka barn vi alla har. Det gäller att vara öppen och lära utav dom.
Reste från 07.50-15.00, satt på tåg hela dagen och det enda jag åt var en macka, en chokladboll, ett äpple och massa kaffe. Boostar mig med kaffe innan retreaten. Dumt, jag vet… Finns ingen mat på tåget som är glutenfri. Så jag blir utan mat. En dubbelnougat smaskar jag i mig och sen är jag redo för 10 dagar yoga 😉
Känns underbart att vara här, trots att jag brottas med mina tankar. Har motstånd att det är 10 dagar långt, och skulle lätt har njutit av varje minut om det varit typ 5 dagar. Skumma tankar och gamla känslor börjar komma till ytan.
Härligt mottagande och underbar grupp (14 st), fantastisk vegetarisk mat… allt är toppen!
Somnar som en stock!!!!
Känslornasdag kan jag nu sammanfatta. Massor av känslor väller fram. Längtan, hemlängtan, längtan efter barnen. Jag tänker mörka tankar om mig själv, inte i alla roller, främst i rollen som mamma. Jag dömer mig själv – hårt!
Yogan är fantastik och min kropp älskar det! Jag lär mig massor av nya asanas och får så mycket inspiration. Lärarna är fantastiska! Och jag är så tacksam att vara här. Det här är precis vad jag behöver och vill. Vad min kropp längtat efter. Min kropp, mina känslor och mitt sinne behöver verkligen det här. Och jag är modig och stolt över mig själv som vågar vara kvar trots mitt sinne som gärna vill ta till flykten emellanåt. Men nu låter jag något annat få styra och välja… jag följer hjärtat1
Och allt som jag känner om mig själv i rollen till mina barn är säkert gammalt. Det hör kanske ihop med någon gång när jag var liten och längtade efter att vara med mina mamma. Jag inser att det är mina känslor iallafall och jag tar hand om dom, ser dom och accepterar dom.
Underbar mat, gudomligt god! Och kaffet har jag renat mig från, gifterna har sprängt ur mitt huvud under dagen. Mycket vatten hjälpte reningen. Känner inget sug efter varken sött eller kaffe, och ändå äter vi bara 3 ggr per dag, inga mellanmål, bara the där emellan.
Massor av yoga, mmmmm
Stupar i säng!
Idag känns det mycket bättre, redan. Huvudvärken har släppt. Jag tillåter mig att uppleva allt det positiva här och märker att mina negativa dömande tankar avtar och likså mina känslor – so far – so good!
Älskar Yogan – Älskar lärarna (Sky och Emma) – lär mig så oerhört mycket hela tiden!!!! Tacksam!
Maten är gudomlig!!! Vi har en engelsk kille som kock och han får oss alla att göra olämpliga ljud vid matbordet… Till lunchen fick vi pumpa och massa annat gott. Helt omöjligt att försöka sätta ord på hans mat, det går inte, det sitter i smaken, färgerna, formen och allt – jag bara njuter och tar emot… och är tacksam att det bara är 3 mål om dagen, annars kommer inte jag i mina jeans när jag åker hem.
Vi vänder och vrider kroppen, andas, andas, andas och sjunger. Min kropp älskar att vara här!!!!
Tapas – retreat – tystnad
Jag njuter av tystnaden och börjar landa mer och mer i att vara här. Har absolut haft motstånd, världens motstånd. Inte tyckt att jag är värd att vara här. Dömt mig för att jag är borta från mina barn. Dömt mig själv för att njuta…. så tacksam att det släpper bit för bit ju mer jag vågar ”stanna”
Maten är gudomlig – 3 mål om dagen – energi och vitalisering rör sig i min kropp!
Gått promenader varje dag. En promenad själv och en med gruppen när vi gått till skogen för lektion. Älskar lektionerna utomhus! Yoga 2 1/2 tim varje morgon, Yoga 3 tim varje eftermiddag. Varje promenad efter Yogan är som ny, upplever min kropp mer och mer och spänningar och blockeringar släpper. Häftigt! Yoga är coolt!
Sover som en prinsessa. Lägger mig tidigt och vaknar utvilad. Vilken retreat för kropp och själ!!!
Tystnaden är bruten. Kändes lite ömt att börja prata igen. Det är så varmt och gosigt att vara i tystnaden. Men samtidigt är det udnerbart att ”träffa” alla igen. Alla nya vänner som jag delar denna fantastiska resa med.
Känner mer och mer att jag ”är” här… tidigare i veckan for tankarna omkring och jag hade svårt att landa och jorda mig, svårt att ta emot och verkligen njuta. Men nu börjar jag njuta för fullt – njuta med alla sinnen! Känner sån tacksamhet att jag är här och att mitt hjärta är den perfekta guiden med inbyggd kompass som för mig dit jag ska. Med full tillit till hjärtat så är jag på rätt plats och möter det jag är redo att möta – love my heart!
Kan inte förstå att har varit här i 7 dagar. Det som kändes som världens evighet i början av veckan och väckte starkt motstånd i mig, har visat sig gå så fort. Tiden försvinner, dagarna går, yogaklasserna på 180 min säger svisch – och jag har idag varit närvarande för fullt!
Morgonyogan väckte världens känslostorm i många av oss. Jag grät som ett litet barn, tårarna forsade och snoret rann… Men det var så befriande och skönt och jag såg som små filmer från det jag var barn då jag upplevt dessa känslor förut men inte släppt fram dom. Men nu kom det…
Eftermiddagsyogan istället gav magknip utav alla asflabb och skratt vi hade – så ljuvligt!
Jag mår väldigt väldigt bra – så mycket kan jag då känna. Tacksam!