Det är så himla magiskt, coolt och spännande att utforska energin i min kropp när jag nu gjort valet att stanna i min kropp, vara belåten över den och njuta av den. Jag tror jag aldrig (åtminstone sällan) varit i min kropp full time. Medberoende som jag är så har mycket fokus varit på hur andra mår och reagerar, vad som händer runt omkring. Och genom mitt missnöje med min kropp har jag ofta tänkt sen när jag blir smal… och sen är ju också en flykt, likväl som att minnas den kropp som varit är en flykt från den kropp jag har nu.
Det är ju så naturligt för oss att vara oss själva. Men så tror vi kanske inte att vi duger, att nått måste till först innan vi kan äntra scenen. Livet. Leva.
Medans när jag ser mig omkring så kan allt annat på jorden stå i all sin prakt och vara det det är ämnat att vara. Trädet, solen, gräshoppan… allt är sig självt. Ingen söker förändring. Natt är natt, höst är höst, moln är moln.
Så synd att många av oss människor tror att vi inte räcker till, när vi redan är fulländade original av det vi är ämnade att vara. Jag som jag. Du som du. Och det är mångfaldens skönhet och vi är alla en del i den skönheten.
Be you! Beauty!
The only person you are destined to become
is the person you decide to be.
Ralph Waldo Emerson
Det har varit en lång resa, 10 år säger min vän Eva att hon försökt hjälpa mig acceptera och således älska min kropp. Poletten behövde minsann sin tid för att ramla ner.
Jag fann någon att ta rygg på och inspireras av, vännen Anna-Moa är den enda jag känner som äger sin kropp, äger sin skönhet och äger sitt liv. Jag ser såklart skönhet i många andra men just Anna-Moa äger den och precis som hon äger sin skönhet så vill jag också äga min. Hon lär mig att stå stolt, se det vackra och plocka fram mina styrkor.
Så resan har varit lång att acceptera och älska min kropp. Och det känns såklart sorgligt att det tagit sådan tid, att jag ska behöva bli 45 år innan jag kommer till ro i min kropp. Men jag ser det istället som en gåva, för jag trodde aldrig den dagen skulle komma då jag skulle finna ro i mitt tempel. Och nu är jag här, det bara hände från en stund till en annan. Den långa processen var slut, något tog över, kanske var det min vilja som till slut befästes eller kanske var det ett gudomligt ingripande – det känns iallafall som ett mirakel och jag är så tacksam.
Min intention var aldrig att bli smal, trots att det var den intentionen jag ofta uttryckte. Men när jag synade den så handlade det om min önskan att känna mig vacker och snygg. Så jag ändrade min intention till att vara belåten över min kropp och njuta av den och vips så föll allt på plats. Jag landade där jag hör hemma – i mitt eget tempel.
Jag tror faktiskt jag får ett andligt uppvaknade …typ, med tanke på synen på min kropp. All denna energi jag slösat på tankar om vad jag får äta, vad som är hälsosamt eller inte, dieter och kokböcker hit och dit. Så tröttsamt. Det var när en vän sa en dag, men sluta fokusera på maten, fokusera på att känna dig vacker istället, det är ju ändå det du vill egentligen.
Det var efter det det skiftade, poff tjoff, så hade tankarna ändrats. De försöker rulla in i samma hjulspår igen men det är som att hjulspåren är borta. Jag trillar inte ditt i ”äta-rätt-tänket” nå mer. Jag äter det jag vill när kroppen vill äta, och det är så fantastiskt ljuvligt.
Jag har nog alltid ätit när jag vill och när kroppen vill äta förut med, men tyvärr toppat det med skam och skuld. Nu äter jag med frid och det är sådan magisk känsla. Wow, you should try it!
Jag har frid när jag äter, jag känner ”how you doin” när jag ser mig i spegeln … jag är så innerligt tacksam.
Ps Love your size
Jag har gått länge nu och väntat på att köpa kläder, under iallafall 2-3 års tid har jag tänkt att sen när jag i tillbaka i storlek small igen då ska jag köpa mig alla de där kläder jag egentligen vill ha. Och tills dess får jag hålla tillgodo med stretchiga byxor och tunikor som täcker magen.
Så det är som ett mirakel för mig att jag nu drog iväg och köpte mig nya kläder, högmidjade jeans i både svart och vitt, supersnygg blus (som det stod Savita på) och högmidjade vita jeansshorts. Och kryddade till det hela med en sexig BH också. Miraklet är inte kläderna, utan min känsla av att jag känner mig mer än belåten (som är min intention) med min kropp, jag känner mig snygg!
Och det där med storleken har jag släppt, jag köper den storlek jag behöver helt enkelt. Att känna sig snygg sitter inte i siffran på vågen eller storleken på kläderna, att känna sig snygg är ett val. Jag har gjort det valet och tagit det beslutet, jag tänker njuta av min kropp och jag väljer att känna mig vacker.
Jag älskar det sinnliga, det vackra och det sköna. Älskar vackra former, färger, dofter. Och har lätt för att se det vackra i det mesta. Tänk att det varit så svårt att se min egen skönhet. Vad sorgligt, att jag när jag gått förbi spegeln sett problem istället för gåvor, sett skavanker istället för perfektion.
Perfekt är ju aldrig nått bra ord, men jag tycker ändå att vi alla är perfekta. Vi är skapta precis som vi ska vara, inte ett misstag så långt ögat kan nå i guds kreation. Galaxer, kosmos, planeter, jord och månar – allt är som det ska, minsta lilla atom, minsta lilla cell – ser ut som den ska, verkar som den ska och är den ska. Så är det med oss människor också tror jag, att vi ser ut som det är tänkt, verkar som det är tänkt och är precis där vi ska vara.
Jag kan ärligt talat inte minnas när jag hade känslan sist av att njuta av kroppen. Visst har jag haft stunder då jag känt mig vacker och snygg, men att känna mig fin i bikini de senaste 10, 15, 20 åren – icke!
Jag har väntat och väntat på att gå ner de där ”sista” kilona. Jag har väntat på att celluliterna ska försvinna, magrutorna synas … jag har tänkt att sen ska jag köpa mig en snygg bikini, sen ska jag sola offentligt, sen ska jag bada med barnen. Jag hade ärligt talat innerst inne gett upp om att den dagen skulle komma.
Men nu sitter jag här och har slutat vänta på sen, jag har bara bestämt mig för att njuta av min kropp nu. Jag fattar faktiskt inte vad som hänt, men som jag skrev om i senaste inlägget så har något skiftat. Idag var det stora testet, första solhänget på offentlig badplats och jag klarade det – jag nöjt av min kropp. Jag skylde den inte, jag skämdes inte – jag kände mig stolt!
Och jag vill verkligen uppmuntra dig som har haft samma tankar och issue som mig med din kropp, prova att ta ett beslut av njuta av den. Vara belåten i den. Det är så himla magiskt och härligt att vara hemma i sin egen boning, det är världsklass på det!
Beauty is a feeling – wear it!
Alltså något har skiftat. Bigtime!
Sommarvärme har kommit och imorgon planerar vi för första badet för säsongen. Med tanke på att jag väger mer än jag någonsin vägt så borde panik och ångest infinna sig.
Men jag ser helt ärligt framemot att ha bikini på mig, för jag vill känna mig snygg. What!!! Skulle väl aldrig tro att jag skulle njuta i en bikini om jag inte vägde under 60 kg.
Men hur jag än vänder och vrider tankarna så tar belåtenheten över. Jag är fett nöjd över min kropp! Nått har definitivt skiftat – ett mirakel har skett och jag njuter.
Alla dessa tankar och metoder för att vara smal, bli smal, och sen bevara kroppen smal … min önskan var inte att vara smal. Den är att känna mig vacker och snygg, och även kunna känna mig sexig vid tillfällen. Jag var bara så upptagen på smalvägen att jag glömde vart jag var på väg. Nånstans vid något vägskäl hade någon pekat ut destination SMAL till mig och jag följde den blint.
Vägen ledde bort från min glädje, min frihet, min lycka. Och den kantades absolut inte av skönhet, den var full av kontroll, förpliktelser och avsägelser.
Jag började fråga mig själv, varför. Varför vill du vara smal?
Och det visade sig att smal aldrig var målet, målet var att leva i skönhet. Känna mig vacker och snygg. Vara belåten över min kropp. Vara belåten över mitt liv, den jag är och hur jag lever det.
Och jag såg att det fanns oändligt av smala människor som inte utstrålade känslan av att trivas i sina kroppar och känna sig vackra, och så fick jag syn på människor som inte var size zero och ändå hade precis det jag sökte och längtade efter, de ägde sin skönhet, sin sexighet – de strålade!
Så jag stannar upp och tar ut ny riktning. Jag uttalar min intention (affirmation);
I love (och här menar jag loooove!) to feel good about myself!
Att livet är till för att njutas av, det har jag delat om förut. Det kom som en insikt till mig en dag ute på gräsmattan vid Oneness University i Indien. En plats där jag förövrigt har oerhört lätt att uppleva min skönhet, frid och grace.
Och att jag nu har gått runt större delen av mitt liv och föraktat, fördömt och jämfört min kropp är ju väldigt sorgligt. Det är sorgligt och gigantiskt slöseri med energi. Och all denna skuld och skam jag känt efter att ha ätit något gott (”unnat mig”), ibland bara av att ätit överhuvudtaget.
Att fördöma kroppen och att fördöma det jag äter är ju raka motsatsen till njutning, som jag nu förstår är (min) meningen med livet. Jag tror inte ens på att ”unna oss”, jag tror på att äta det vi vill när kroppen vill äta. Och jag tror att svälja skuld och skam är det mest förgörande att stoppa i sig. Du vet väl om att magen är vårt skamförråd.
Att ena året äta light, nästa lågkolhydratkost, nästa fett, nästa paleo, nästa 5:2 … det kan inte vara rätt. Jag har försökt, tro mig, men jag kan inte förstå att frukt är boven, det kan bara inte stämma.
Jag tror att både frukt och kvinnokroppen är gåvor i detta jordiska paradis. Jag tror att att det är meningen att vi ska njuta av våra kroppar och i allra högsta grad kvinnokroppen, bara se på den, den är ju mjuk, sensuell och bedårande. Gå som den gudinna du är, det tänker jag göra i sommar.
#walkyourtalk