Idag har det varit kösystem här hemma på att dammsuga!!!
Vårt nya inköp är helt genial, lätt, strålande och rolig så nu befarar jag bråk om vems tur det är att dammsuga. Själv får jag väl dammsuga i smyg när jag är hemma med Izabelle om dagarna, för om dom andra familjemedlemmarna anar något så lär jag hamna sist i kön igen.
Det gäller att se om sina behov och våga ta för sig här i livet…
som när jag råkade snylta in på en väns FB-logg och se att hon, vän M och vän N skulle ses över en Kladdkaka hemma hos vän N. Och jag som just nu kännetecknas av;
Desperat småbarnsmor, check.
Känsla av ’off’side’ i livet emellanåt, check.
Ingen skam i kroppen, check.
Slank snabbt in med en egen invit att om Kladdkakan blev glutenfri så kunde jag minsann förgylla med mitt sällskap.
Och det man sänder ut kommer till en, för ikväll satt jag där uppkrupen i vän N´s sköna soffa med ett helt bord fullt med gófika, en stor kopp Java, tända ljus och samtalade om andlighet och livet i stort och smått.
Vardagslycka
N bullar upp och M har hittat sig ett skönt soffhörn, själv säckar jag i det andra.
…stark intuition
Jag la mig igår kväll och lyssnade igenom CD´n från min Aurafotografering/min sittning med Victoria Käller Guzikowski och så här några månder efteråt kan jag verkligen förstå vad mycket hon redan då kände in.
Som att hon såg ett rosa fält vid mitt ben, hon såg ett barn, en flicka och det här var innan Izabelle flyttade till oss. Hon sa att min högra sida, min manliga sida varit väldigt dominant och nu kommer den att balanseras med den här flickan och av att mammarollen blir än mer framträdande (Snigelmammelivet som jag bett om, tänkte jag). Hon berättade att det kommer vara en omställningstid på 3 månader innan allt lägger sig tillrätta och att det är ett barn med stort behov av närhet och kramar. Hon berättade även att det kommer vara en del skrik, det kan vara så enkelt som bekräftelsebehov men hon rådde mig även att ta lite extra notis om det ev kunde röra sig om magknip pga något hon ätit.
Och så bad hon mig vara uppmärksam på de andra barnen då avundsjuka skulle kunna uppkomma och för att möta upp den skulle vi låta barnen vara så delaktiga som möjligt i den lilla, låta dem vara med och ta hand om henne så att de känner sig engagerade och även stundom lite stora.
Hon berättade att hösten kommer bli intensiv för mig, men att det kommer lägga sig framöver och så skrattade hon till när jag frågade om mitt skrivande och sa att det kommer inte bli något skrivande nu på en tid, troligtvis först fram emot januari-februari.
Jag hade starka energier i relationer runt familjen och de banden skulle tryggas. Min medialitet var stark och jag hade kunde använda den i mina yogaklasser och även till kanalisering.
Någonting har öppnats upp på sistone, min intuition har blivit så mycket starkare. Jag vet inte om det är Yogan, livet med barnen eller att dagarna till 2012 minskar – men hur som, det känns helt fantastiskt!
Dels använder jag ju intuitionen helt under varje yogapass men några vardagliga exempel är när jag valde att köra en annan väg när jag skulle hämta Maya hos en kompis igår för jag visste redan innan att jag skulle möta någon jag kände, och exakt där jag fått känslan av att möta någon så gick min svägerska med hunden och vi kunde stanna och tala. Liknade känsla idag av att snickarna skulle dyka upp, fast dom varit mer eller mindre osynliga de senaste veckorna, 20 min senare knackade det på dörren och en snickare kom in. Och så idag hade jag en fundering och fick till mig att jag skulle ringa och fråga min brorsdotter om det, men det gjorde jag inte och bara några timmar senare ”råkade” hon och jag komma samtidigt hem till min mamma och då fick jag en andra chans. Kände i hjärtat att hon förmedlade en viktig insikt till mig, så tacksam att universum såg till att vi möttes eftersom jag inte följde min intuition tidigare under dagen då jag kände att jag skulle ringa henne.
Ja, det är bara några exempel det senaste dygnet. Det är så lätt att negligera intuitionen och så märker jag att jag inte noterar allt magiskt som händer i mitt liv. Men när jag väl uppmärksammar den och även följer den så glider jag fram på en gyllene matta i livet och allt känns så lätt, så rätt.
Sitter och försöker uppdatera mig på blogg, facebook, mail… det går sisådär eftersom Izabelle sover oroligt ute i vagnen och jag är mest ute och stoppar i napp och vyssar. Nätterna på slutet har tyvärr varit likadana då hon är förkyld och har svårt att komma till ro med den täppta näsan. Längtar såååå efter nätter att få sova. Längtar Längtar Längtar
Tur i alla fall att jag är tillfreds i mitt inre och känner ro i livet, omställningen har lagt sig och jag njuter av dagarna, njuter av livet som Snigelmamma. Barnen är glada och lyckliga och det är det bästa kvittot jag kan få som mamma på att jag lever mitt liv ’”rätt” just nu och ger dom de bästa förutsättningar jag förmår.
Jag är här i min vardag, i min roll som mamma, i min kropp, i mina känslor och jag är även här i min trötthet. Jag tränar var dag på att acceptera livet som det är och följa med istället för att själv staka ut vägen eller göra motstånd.
Det är så befriande att flöda med i livet och släppa motståndet.
Tacksam
Izabelle har en docka som man trycker på magen och då säger den mamma och lite annat och så kan den gråta. Ikväll satt jag med Oscar och Maya i soffan och läste bok när dockan började prata. Nogge var uppe och la Izabelle och barnen titta storögt på mig och undrade vad som hände.
Det är bara Elsa, hon gjorde så där igår kväll med, sa jag. Och så läste vi klart boken och jag gick sen upp och la barnen. Då jag nattar Maya säger hon; Vem är Elsa?
Elsa är en ängel som bodde i det här huset förut. Hon brukar vara här och se efter oss, säger jag. Maya frågar hur hon ser ut, om hårfärg, ögonfärg och om hon har varit levande förut. Och om änglar är vita, med vita vingar.
Jag vet inte hur dom ser ut, jag ser dom inte, jag känner dom och ser vad dom gör, tex tänder lampor och så, säger jag. Dom gör alltid snälla saker och tar hand om oss. Men om du tycker det är läskigt så kan du säga till ängeln att du är rädd och att den skall flyga någon annanstans, då gör den det.
Eller så kan jag be den att städa mitt rum, säger Maya.
MammalyckoStund
Jag läser alla texter högt för mig själv innan jag publicerar dom och när jag sitter och läser detta blogginlägg högt för mig själv och kommer till raden: Elsa är en ängel som bodde i det här huset förut….
Då pratar dockan igen, två gånger på rad, dvs två tryck på magen, håren reser sig käpprätt rakt upp på armarna när jag kikar bredvid mig där backen med Izabelles leksaker är och jag ser dockan ligga överst.
En dag helt i Mayas fotspår gick jag igår när vi åkte till Gävle för en mysweekend tillsammans.
Jag minns själv när jag var liten hur speciellt det var att åka iväg själv med mamma någon gång, inte för att vi någonsin åkte på hotell, utan snarare en shoppingtur med lunch som berörde mig djupt och känslan sitter faktiskt kvar än. Nu med tre barn hemma och en vardag som skall ordnas med packning av skolväskor, mat, läxläsning, aktiviteter och ofta en famn full med bebis så känns det helt rätt att få ägna barnen lite egentid emellanåt.
Vi har skrattat, vi har myst, vi har pratat och vi har gått hand i hand på stan. Jag ägnade hela dagen till Maya och det kändes så gott i mitt mammahjärta att få möjlighet att göra det. För hur kär hon än är i lilla Izabelle så är det ändå en omställning att utan vidare förberedelse (mentalt) bli storasyster och nu dela mamma och pappa med två andra och själv få gå från rollen som den minsta till att bli stor.
Men för mig är hon liten än, hon är ju bara 6 år och behöver få vara barn länge till, iallafall få vara barn när hon vill och vara stor när hon själv väljer och inte för att vi förväntar oss det.
Och nog tyckte jag att hon var stor när hon tog sina hål i öronen, ett modigt beslut. Hon kände smärtan efter det första hålet och satt sen och kände på den i några minuter innan hon bestämde om hon skulle ta det andra hålet. Det var modigt tycker jag. Själv var jag 7 år när jag tog mitt första hål i örat och det blev bara ett hål den gången, mer vågade jag inte.
Vi avslutade dagen med se Nalle Puh-filmen på bio, sen gick vi till hotellet med vår egen ordnade roomservice som bestod av Sushi, Happy Meal och en Cappuccino, resten av kvällen låg vi i den stora sängen och såg på Flygande mattan och ritade i ritböcker.
Snigelmammelycka
jslkdjljsld
Vi smygstartade vårt tjejmys som vi tänker njuta av hela helgen med att besöka nagelsalongen och snygga till oss. Imorgon bär det av på hotellmys. Eller som Maya sa här om dagen; Mamma, bara två dagar kvar, sen brummar vi.
Vi känner att det är viktigt att ta sig tid med barnen var för sig ibland, så att de får all vår uppmärksamhet och närvaro. Grabbarna var till Sthlm i somras och såg Bragematch och bodde på vandrarhem, sen var de ju också och såg Sverige-Holland men nu är det våran tur, nu åker vi på hotell och lyxar – en helg som Maya får bestämma över!
Mammalycka
2011-11-11 kl 11.11 fick jag av en händelse möjlighet att vara på ett event i Johanneskyrkan.
Tyvärr hade jag inte riktigt koll på vad jag gick på och det har jag inte nu heller efter att ha varit där, men men, jag och Izabelle rullade in med barnvagnen i den för mig mycket speciella och varma miljön. Det visade sig att det började med lunch som inte var glutenfri, så jag fick nöja mig med en ramlösa och en kaffe. Izabelle spatserade glatt runt och plockade i alla handväskor som stod på golven och talade med än den ena och än den andra, hon är redan bra på att nätverksmingla den lilla.
Jag köpte mig en bunt med lotter då alla pengarna från lottförsäljningen gick till ett barnhem i Indien (det är ljuva Lotta som äger kyrkan som ser till att pengarna kommer till rätta) och så smygmediterade jag lite álaTheSecret och sände ut mina önskningar till Universum, det gäller att passa på ett sådant magiskt datum och på den energifulla platsen och sen så smet faktiskt jag och Izabelle ut igen lagom till att lunchen var slut och programmet började.
Nu ikväll fick jag reda på utav en vän som förbarmade sig över mina lotter att jag kan hämta mina 3 fina vinster vid tillfälle.