Artiklar med etiketten ‘Barn’
Du är snäll
Har haft många kvällar nu de senaste veckorna då jag haft åtaganden. Så idag när jag åkte hem från skolan i Leksand kunde jag se framemot en skön lugn eftermiddag/kväll hemma med barnen. Det är värdefullt för mig att vara borta ibland, det väcker liv i mig och får mig att bli ännu mer tacksam över det jag har.
Kvällen blev precis så lugn och mysig som jag föreställt mig (med andra ord, önskat/beställt) med myskläder, varm brasa och tända ljus. Och mycket tid till barnen. Satt och såg när Maya bläddrade i en tidning från Leksaksaffären och berättade om allt hon önskar sig. Väckte härliga minnen från min egen barndom och all glädje och förväntan inför julen.
När jag bäddade ner Oscar och kramade om honom så sa han: Du är snäll.
Och de orden gick direkt rakt in i hjärtat. Vissa stunder med barnen och vissa ord från barnen betyder så mycket. Värmer bra mycket mer än brasan i kaminen. Vibrerar kärlek ut i varenda cell. De orden, just idag betydde jättemycket för mig!
Samtidigt klänger Maya på min rygg i väntan på att bli nerbäddad och få sin gonatt kram och säger: Du är bara dum ibland.
Humor, glädje, skratt och kärlek blev avslutet på denna kväll.
Mammalycka
Hoppbackarna
… lockade mig tillbaka. Denna gång for jag tillbaka för att visa barnen utsikten och det blev en spännande utflykt för oss alla tre. Både jag och Oscar är lite ”lätt” höjdrädda och Maya morsk som alltid ville gärna hoppa utför. Hennes hicka som hon hade när vi kom dit försvann, så jag frågade henne om hon hade blivit rädd ändå, eftersom hickan försvann. Svarade; Nej, jag blev inge Krämd! (hon har ännu inte lärt sig säga S)
Höstlov
Har tagit ledigt med barnen resten av veckan. Det grått ute och regnet silar ner och vi pollimasar inne i pyjamas. Ritar, pysslar och lyssnar till Discomusik. Har det lugnt och skönt och njuter av vårt höstlov.
Vintertid
Vaknar klockan 07.00 och smyger ner för att inte väcka dom andra. Kikar på min Iphone och ser att tiden är 06.00 och påminns om vintertiden. Känner lycka! Älskar mornar och nu känns det som jag fått en hel timme till att njuta av. Tar först min morgonpromenad och sen går jag hem tänder ljus och har morgonmys med familjen. Känns som det blir en härlig dag!
Våga säga nej
Lycklig fotbollskille på 6 år tar med sitt album med fotbollskort till skolan för att visa sina kompisar sina nyinköpta kort. Lyckan i att dagen innan öppnat 2 paket kort och fått sina favoriter Zlatan och Villa. Han bubblar av glädje!
En annan gosse hämtas från skolan. I bilen på vägen hem väller tårarna han hållt inne sedan eftermiddagsrasten fram. Tårarna över att blivit lurad/snuvad på sina favoritkort Zlatan, Villa, Xavi, Pique, Giggs… utav 3 killar från 3:an. Det visar sig att han och killarna har gömt sig bakom skolan för att byta kort. Han har ombetts byta 4 kort mot 1. Han har bytt bort sina favoriter med en klump i magen. Klumpen i magen som sa att han inte ville byta, men rösten som inte vågade ta ton.
Hur tröstar man ett sorgset gossehjärta, var frågan jag ställde mig igår.
Vi stannade upp. Vi lyssnade. Vi hade vår famnar öppna att gråta i. Vi tog oss tid. Vi berömde hans mod att vara ärlig och prata med oss.
Vi pratade om att säga nej. Bara göra det som känns bra i magen. Bara göra det som känns bra för honom.
Eftertanken och insikten jag tar med mig är att hur kan jag lära mitt barn detta. Hur kan jag leva som jag lär. Jag tar med mig vetskapen om att jag vill bli tydligare att säga nej själv. Enbart göra sådant som känns bra i min mage och känns bra för mig.
Våra barn gör inte som vi säger – dom gör som vi gör.
Familjelyx
Barnen studsar fram på gatan. Babblar och babblar i munnen på varandra. Jag och Nogge ser varann i ögonen och ler. Vi tyder deras kroppsspråk och sinnesstämning och ler av föräldralycka. Barnen uppskattar verkligen resan. Det märks att dom är avslappnade, lugna och närvarande – precis som vi.
Jag är tacksam att vi har möjlighet att åka iväg på sådana här BaraVaraMedVarandraResor.
Efter middagen när vi går genom centrum i Uppsala på väg till hotellet börjar Oscar sjunga;
Världens bästa mamma som fiiiiiiiiinns
Världens bästa pappa som fiiiiiiinns
Han sjunger högt och vi studsar fram hand i hand på gatan och jag får tårar i ögonen av mammalycka.
Mayas resväska
…. har stått packad och klar i hallen i 2 dygn. Trippen den skall med på är en familjeweekend till Uppsala i helgen. Ett bra recept för oss att vårda varandra lite extra är att fly hemmet. Komma undan matlagning och hushållsskötsel för några dagar. Vi mår allra bäst av om vi lyckas få till ett par weekends per år. Vi åker inte så långt, vi håller oss gärna här i mellan Sverige, en till ett par timmars bilväg bort. Västerås och Gävle är favoriter. Men nu har vi alltså valt Uppsala och planerna är tomma förutom Äventyrsbadet som får sig ett besök.
Så idag arbetar jag hemifrån på förmiddagen. Gör lite kontorssysslor och börjar ta tag i hemuppgifterna från skolan. Packar klart det sista och tar sen en lunch med Nogge innan vi hämtar barnen och rullar söderut.
Mammalycka
Dockan Minna får givetvis följa
Meditativ promenad
Jag älskar att promenera. Det är den bästa motionen för mig. Jag upplever ofta mina ensamma promenader som meditation. Igår eftermiddag gick jag en promenad vid älven. Nogge gjorde middagen medans jag gick iväg, och tanken var att jag skulle vara tillbaka inom en timme.
Utan telefon och klocka, men med kameran i högsta hugg begav jag mig iväg. Och där någonstans försvann tid och rum. Det är det jag upplever som meditation. Jag fotade. Jag upplevde. Jag var närvarande med naturen. Jag var närvarande med djuren. Jag var närvarande med mig själv.
Jag stannade upp länge vid vattnet och iakttog Änderna. Jag satte mig på en bänk och mötte solen, gjorde min Sunyoga. När jag väl kom hem stod middagen uppdukad fint på bordet, men de andra hade redan ätit, jag hade varit ute på min promenad i en och halvtimme.
Förr skulle jag blivit ångerfull och skamsen. Känt att jag gjort fel. Men alla var mätta och belåtna. Maten var fortfarande lite varm. Och jag mådde bra i både kropp och själ. Jag insåg att alla mår bra. Och jag hade gett mig själv en otroligt fin stund och upplevelse. Så jag vände tanken och gick in i tacksamhet istället.
Mayas Disco
Oscar är på MiniDisco på Fritidsgården. Vår lilla festfixare här hemma har ordnat eget Disco åt oss. Hon har dekorerat med ljus och kastanjer på en bricka, hängt upp discokulan, laddat med snacks och givetvis poppar DiscoMusik i högtalarna. Ballongerna välkomnar i entrén och sen är det bara att inta dansgolvet.
Mammalycka
Mamma jag vill vara
För mig är det unikt att för en hel dag släppa allt. Som igår när jag träffade en en bekant som frågade om jag var ledig. Jag svarade raskt, Ja. Sen kom jag på att helt ledig var jag ju inte, jag hade ju jobbat på förmiddagen när jag hade mitt Yogapass på Må Bättre.
Det är oftast så i mitt liv. Jag kan känna mig ledig. Men när jag tänker efter så jobbar jag nästan alla dagar. Det är en stor frihet att vara egenföretagare, men det är lite av baksidan, att man aldrig är helt ledig. Det gör mig ingenting egentligen. Förr har jag ju förnekat det, trott att jag varit ledig och känt mig ledig trots att jag arbetat. Det är ju positivt – eller?
För mig kan det vara ett beteende som gör att jag aldrig tillåter mig att slappna av helt. Ett beteende som jag nu börjar skönja och bli fullt medveten om. Ett beteende som håller mig fullt sysselsatt. Om inte jag sysselsätter kroppen så är garanterat sinnet alltid i full gång.
Och eftersom jag vill förändra mitt beteende, i alla fall delvis. Jag vill förändra det så pass att jag åtminstone tillåter mig 1-2 dagar helt ledig i veckan. Jag är inte där än. Men jag är på väg. Vägen dit är insikt och acceptans.
Så idag är jag stolt över mig själv att jag lyckades slappna av och till 95 % vara med barnen i fokus. Jag har byggt koja under köksbordet åt dom, vi har varit på teater – Karlsson på taket, jag och Maya har ordnat fest och Oscar och Maya har bjudit in till MiniDisco där jag dansade loss tills svetten lackade, vi har spelat Vänd 8 och haft myskväll. Jag har följt barnens lek. Jag har varit närvarande.
Det är precis en sådan här mamma jag vill vara, som jag är övertygad om att jag är helt naturligt innerst inne. Men som jag behöver tillåta att komma fram. Och för att hon skall få komma fram behöver jag släppa mycket av det andra.
Jag känner att jag är på rätt väg. Jag har varit på fel väg i livet förut. Jag kan inte förändra det. Men jag kan förändra nuet. Och ju mer jag är i nuet, desto vackrare framtid går jag till mötes.
