Artiklar med etiketten ‘Barn’
Vilken lycka
Älska mycket
Jag vill påminna er om att om man ska komma långt på den här vägen och nå fram till de efterlängtade boningarna,
så gäller saken inte att tänka mycket men att älska mycket.
Därför ska vi ägna oss åt det som mest väcker oss till kärlek…
Okänd
Mitt fokus
… den här helgen!
You disappear
Dance! And when dancing, abandon yourself totally to it.
Dance so deeply that you disappear in the dance.
Osho
Day off
Barnen är lediga från skolan idag eftersom personalen har planeringsdag. Solen skiner och snön gnistrar. Känns som det blir en underbar dag.
Önskar alla en vacker helg! Kram ❤
Souldance på Solduva
Populäraste köksdanslåten här hemma just nu…
Livrädd att stanna upp
Jag gillar att skrutta runt här hemma, är riktigt tillfreds med det faktiskt. Skulle jag aldrig trott om mig själv förr om åren när jag stressade runt i mina businesskläder med huvudet fullt med agendan och alla ”måsten”. Att vara hemma och vara nöjd var för mig så hotfullt att jag till och dömde människor som var det. Aldrig för mitt liv skulle jag vilja byta ut mitt ekorrhjul mot tystnaden och stillheten. Jag trodde det viktigaste uppgiften med livet var att hinna med så mycket som möjligt, skynda sig fram och vara extremt produktiv och duktig. Ju duktigare ju bättre.
Jag bespottade dagar hemma, jämrade mig över dagar jag var sjuk och släpade med barnen på alla möjliga aktiviteter bara för att jag var livrädd att stanna upp. Stanna upp = känna. Känna = smärta. Smärta = sorg, ensamhet, tomhet. Så jag jagade vidare efter det motsatta, glädje, aktivitet, vänskap… fyllde och fyllde.
Det gjorde ont att stanna upp i början, det måste jag medge. Det var skitläskigt! Jag var rädd, sorgsen och bitter. Jag led… till en början. Men jag slutade fly. Jag slutade jaga. Och nu har jag suttit här hemma ett par år och inser att jag har det så bra. Jag lever i kontakt med mig själv. Jag har funnit en mening, ett lugn och en inre frid inom mig som jag aldrig någonsin skulle kunna finna utanför. Det är här, inom jag har allt jag behöver. Allt jag behöver när jag öppnar dörren och besöker världen.
Älska dig själv
Vill gärna dela ett facebookinlägg jag skrev idag då jag tycker dess innehåll behöver uppmärksamhet…
Överhörde ett samtal mellan flickor i Mayas ålder (7 år) om vikt. Det var om vikt och hur mycket de väger…
Jag behöver inte säga nå mer hoppas jag, mitt hjärta hoppade till och en klump landade i magen!
Jag vädjar till er mammor där ute (och ja, jag tar risken att generalisera att det är mest vi kvinnor som har vikthets och matmissbruk som synliggörs inför våra barn) att finna vägar att se er skönhet, våga vara dem ni är, våga stråla som de ni är oavsett vikt och utseende. Vi behöver alla stå upp och visa våra barn, flickor och pojkar, att vi är okey, att vi är unika och vackra precis som vi är.
Och den största gåvan är inte att älska våra barn utan att älska oss själva. För älskar vi oss själva så lär vi våra barn att älska sig själva. Kan vi lära dem att känna villkorslös kärlek till sig själva så kommer de alltid att vara fyllda med kärlek även den dag du och jag har lämnat jorden. Den gåva vi ger dem genom att vi älskar oss själva kommer att gå genom generationer och är den vackraste gåva att ge våra barn.
Snälla, börja där. Älska dig själv som Du är ♥
Pass it on…. you are beautiful just the way you are!
Sarveśāṃ
Sarveśāṃ svastir bhavatu
May everyone enjoy well-being
may everyone enjoy peace
may everyone enjoy fullness
may everyone enjoy auspiciousness
Barnens helg
Lite bilder från helgen som innehållit timmar på lekland och sekunder i poolen, brrrr!
Jag mår så gott, ingen dator (förrens nu då när barnen somnat), inget skrivande, inte ens yoga eller meditation och ingen tid vid varken spis eller dammsugaren – bara timme efter timme med barnen på deras villkor och med deras agenda. Lyxigt känns det att kunna tillbringa en sådan här helg tillsammans samtidigt som vi vet att Nogge och Izabelle har det fint där hemma. Tänk att så lite kan göra så mycket. Tänk att ett vardagsliv där hemma ändå kan vara långt ifrån varandra och att åka en bit bort kan föra en så nära. Det behövs så lite medvetenhet och närvaro för att upptäcka så mycket… jag upptäcker nått nytt i närvaron med mina barn var dag, de är som oupptäckta överflödiga skatter – livet är magiskt och det magiska är så oerhört nära.
Somnar tacksam!
Och så det där med tungan, Oscars tunga åker fram så fort kameralinsen zoomar in. De är i totalcynk, tungan och linsen. Jag andas och hoppas att det är någon förälder där ute som förstår (som sett liknande fas fara förbi). Och ber att min söta gullpojk någon gång ska få förevigas på bild med tungan på sin rätta plats. Kanske ska passa på nu när han sover…