Artiklar med etiketten ‘Författare’
Healingkoden
Jag läser fortfarande med iver, böcker är till en stor glädje i mitt liv. Mest är det ”andliga”böcker, livsstilsböcker (hälsa, kost) och självhjälpsböcker, jag slukar mycket efter en noggrann gallring – det måste trots allt kännas rätt.
Healingkoden hade gått mig helt förbi tills jag från två olika håll och vid separata tillfällen med några dagars mellanrum fick tipset att läsa den. Jag är lyhörd för vad Livet (Universum, Gud) ger för tecken och kommer något upp 2 gånger eller fler så följer jag oftast budskapet utan det minsta tvivel. 3 gånger är ett tydligt go.. GO!
Jag var främst intresserad av koderna, healingkoderna, men när jag läser boken så faller insikter ner om vilken inre stress jag bär och har burit sedan barnsben. För trots att jag lever ett väldigt stillsamt liv nu mot förr då jag hastade runt i ekorrhjulet så känner jag ändå en gnagande… lätt orolig… inre känsla – som jag igår förstod var påslagen stress. Någonstans i barndomen har knappen stress-ON blivit nertryckt och jag har varken vetat om att den stått och surrat och alltså ej heller förmått stänga av den.
To see is to be free, säger Onenessläran. Och nog känns det som frihet allt när insikter singlar ner – rakt in i djupet av ens väsen. Eller cellminnen som det står om i boken. Det är mina cellminnen som burit den påslagna väl fördolda stressen. Stressen är enligt boken (och dess forskning som den hänvisar till) orsaken (till 90-95 %) till att vi inte lever hälsosamt och alltså balanserat. Stressen slår ut vårt eget självläkande system. Den kväver och blockerar våra vibrationer, slår knut på magin vi bär i våra kroppar och liv.
Jag kände att jag ville nämna boken här då den gett mig en pusselbit som jag precis behövde, så jag stannar vid det… mitt budskap är förmedlat, Du vet, som jag visste, om det var ämnat för Dig. Nu ska jag läsa vidare.
Kärleken är till syvende och sist källan till all hälsa.
Healingkoden
Alexander Loyd
Min sommarpaus
Min sommarpaus fortsätter ett tag till, jag siktar på 40 dagar, förutom mina små inhopp. Barnen är också positiva till mitt blogguppehåll och i synnerhet när jag gjort sommarpauser på Facebook som jag vet stjäl min uppmärksamhet ifrån dem. Det viktigaste först – är syftet.
Och här i stillheten från mediabruset så finner jag klarare insikt (in-sikt), som hjälper mig upptäcka mer av mig och mina behov. Jag ser också klarare mina beteenden, bra som dåliga, min egennytta i det jag företar mig och lyssnar jag djupare så hörs sanningen om mig själv, vad jag brinner för och vad som ger mig allra mest glädje.
Jag läser. Jag är. Jag är sommarlovsmamma i första hand men jag processar också djupt. Jag har täppt till många av mina flyktvägar och stannar så ofta jag förmår, med det som är – det som känns. Jag läker. Läkningen är evig verkar det som, och jag accepterar (just nu) att det är så, ett livslångt läkande (och lärande). Jag är en elev och Livet är min lärare.
Nya uppenbarelser
Ni kan välja att leva era liv så att ni gör verklighet av
era högsta och mest storslagna trossatser,
i stället för att förneka dem.
De nya uppenbarelserna
Neale Donald Walsch
Untie your knot
Seek the wisdom that will untie your knot.
Seek the path that demands your whole being.
Rumi
Kreativitet
Det händer något oerhört vackert i mig. Ja, inte bara vackert, det fula krackelerar och stinker men bakom detta så blottar jag något annat. Något större. En ädelsten. Min ädelsten. Vi har något stålande inom oss allihopa och jag upptäcker mer av min källa nu i tystnaden. Inte för att det är tyst, jag lever sommarliv med familjen, men det skönjs ändå – det skimrande inom. Bortom det/de andra. Där finner jag mig.
Så jag vill bara kika in för att säga att min tystnad gör mig sååå gott. Jag hör bara en röst, samma röst med samma budskap som förr, men nu när det andra är tyst och stilla så hör jag den så tydligt. Den går inte att missa om jag säger så. Jag förstår den. Jag vet vad jag ska göra, jag vet vad min livsuppgift är och jag vet, i alla fall inledningsvis, hur jag ska dela med mig av den. Där är jag nu. Och det må vara stilla här på bloggen men min kreativitet flödar i mina inre dokument. Så jag är inte vilande, även om bloggen är det just nu, jag jobbar, jag kavlar upp ärmarna och hugger i – precis där jag blir tillsagd att gräva. Jag är vägledd. Och kommunikationen är stark. Jag är så innerligt tacksam att det händer här och nu. Som jag väntat på att tiden ska bli mogen…
Sommarpaus
Det kliar i fingrarna, jag vill in och skriva av mig. Jag känner hur gott min blogg gör mig, som en ventil från insidan. Det är nyttigt att ta en time-out ibland känner jag, för att verkligen uppskatta det man har, det man gör och den man är. Min blogg gör mig gott. I början var det viktigt hur många besökare jag hade och hur långt ut jag nådde ut. I statistiken kan man se från vilka länder och städer läsaren läser och om läsaren är in ofta eller engångsbesökare, sådant var viktigt för en tid, för min bekräftelse. Jag gläds givetvis fortfarande av bekräftelse, det gör vi alla, det är en del av att vara människa, men med tiden har bekräftelsebehovet här på bloggen klingat av och min största vinning är ärligt talat mitt eget mående av att skriva. Jag mår bra att att få orden ur mig. Precis som en sångare behöver ta ton och en löpare lägga stegen under sig, så behöver jag skriva.
Nu när jag är i min 40 dagar långa detox, så håller jag mig ifrån att skriva här, jag förutom dagens gästspel då. Däremot så skriver jag på annat. Och det känns rätt. Jag vet ännu inte vad det kommer bli, om det ens kommer bli något men ett är säkert, det jag skriver ger mig en känsla av välbehag, glädje och mening – det gör mig gott.
Njut mer av sommaren kära du, vi har många dagar kvar – det ska i allafall jag göra.
Levnadsöde
Den som följer sitt levnadsöde vet allt han behöver veta.
Det enda som kan göra drömmen omöjlig är rädslan att misslyckas.
Alkemisten
Paulo Coelho
Alkemisten
Fullkomligt slukade boken Alkemisten av Paulo Coelho, älskade berättelsen och den ljuva känslan den lämnade efter sig. För att inte tala om inspirationen jag återfick av att vara lyhörd till tecknen som Livet visar mig.. oss.. hela tiden. Livet blir ju så mycket mer spännande om man inte vet vad framtiden skall ge, utan istället är uppmärksam på ledtrådarna som ges i nuet. Älskar det sättet att leva även om jag glömmer bort det ibland. Levnadssättet som Louise L Hay anammade tidigt, min största förebild kan tilläggas, utan utstakad karriärväg eller tanke, helt följde livet, det vill säga besvarade sina telefonsamtal och mail, det som efterfrågades av henne det var det hon gav. Det blev sålunda hennes karriär att ge utav det som Livet önskade utav henne.
Och som jag skrivit om här på bloggen förut, what is the moment asking for?
Jag känner livspulsen i hjärtat, mitt hjärta klappar fortfarande som starkast för mitt skrivande. Så jag fortsätter att följa mitt hjärta, samtidigt som jag är uppmärksam på vad Livet vill av mig. Ber om att vara villig att se vart livet för mig och förväntar sig av mig och inte enbart hålla hårt i min egen karta. För är det något jag lärt mig genom livet och som min mamma ofta sa att; människan spår och Gud rår.
Nu ska jag logga ut, för i min bokhylla fann jag till min glädje några olästa Paulo Coelho böcker och nu har jag börjat läsa Valkyriorna…
Mottaglig
För det mesta gör döden människor mer mottagliga för livet.
Alkemisten
Paulo Coelho
Glorious mess
