Artiklar med etiketten ‘Författare’
Phenomenal woman
Pretty women wonder where my secret lies.
I’m not cute or built to suit a fashion model’s size
But when I start to tell them,
They think I’m telling lies.
I say,
It’s in the reach of my arms
The span of my hips,
The stride of my step,
The curl of my lips.
I’m a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That’s me.
Maya Angelou
Start loving
You dreaming of so much
you just have to start by loving what you have
and who you am.
Savita
Mynta
Förutom att hon alltid bringar glädje och kärlek med sig där hon kommer så hade hon idag med sig en stor planta Mynta till mig. Så tacksam, den här ska få blomma på Solduva och ge mycket smak till mina smootisar och annat – mums!
Tack Ylva
Mynta
Hys alltid hopp inför framtiden.
Visdom: Det gamla är över. Här och nu är allting bra.
Kärlek och skönhet omger mig. Nu börjar mitt nya liv.
En fantastisk tid väntar mig.
Den tid du längtat efter börjar nu. Låt inget gammalt hindra dig.
Just nu är en bra tid för dig om du vill lyckas med något speciellt.
Växternas Språk
Solöga
Affirmation
Louise L Hay
Ge mirakler
Jag ger de mirakler jag har tagit emot.
Lektion 159
En kurs i mirakler
Happiness
Happiness follows…
Arbete och livsflöde
Några personer har mailat mig de senaste dagarna och frågat hur jag ser på att följa livsflödet i mitt företagande (arbete). Jag tänkte att mina svar kanske kan inspirera eller ge klarhet till någon mer, så jag delar här hur mina tankar går kring mitt eget företag och min livsuppgift.
Jag ber om att mer och mer få följa flödet. What is life asking for? Och att bli fri ifrån min egen agenda och planering. Det är inte så att jag inte alls strukturerar mig och planerar jobb, givetvis gör jag det. Men vad för jobb jag ska genomföra låter jag Livet (Gud, Universum) visa mig.
Jag tror att det jag är ämnad för inte är för mig, utan istället vad jag har att ge Dig (dvs ge andra). Så jag frågar mig ofta vad har jag att ge? Vad frågar Livet efter av just mig? Vad har jag för gåvor, naturgåvor (sådana kan vara svåra att upptäcka då de sker så naturligt och ansträngningslöst) att dela med mig av?
Ställer mig frågan ”what is the moment asking for” och även frågan ”what is life asking for of me”. T ex en alkoholist som tillfrisknat kanske gör sin livsuppgift just genom att hjälpa andra tillfriskna. We teach best what we have to learn most, är något jag ofta tänker på. För mig är de stora livsläxorna att lära mig mitt eget värde – att leva i kärlek till mig själv, min kropp och mitt liv, att resa från stress, prestation och kontroll till frid, acceptens och tillit. Så jag tror att min livsuppgift (om det nu finns någon sådan) är att dela med mig av det jag lär mig längs vägen. Jag ser mig (som jag nämnt förut) som en Lärare. Och allt växer när vi delar det. Så för att kunna få kunskap om just mina livsläxor behöver jag Ge vidare (i någon form) det jag lär mig. Så, vad har jag att ge och bidra med, är frågan jag upprepar.
Och så till det där med livsflödet. Vad frågar folk efter, vart är suget och intresset? T ex så ser jag att min största glädje är skrivandet, Yogan och Oneness. Onenesskurserna bokar sig lätt, alltså bra flöde. Skrivandet skriver sig lätt och når många (via bloggen och FB), alltså bra flöde. Människor frågar mig ofta om jag ska ge ut någon bok, alltså livet pockar på uppmärksamhet just där. Likaså frågar människor efter Yogapass(filmer) att göra hemma, pockpock. mm.
Så jag bör (bör och bör, finns inga måsten) om jag ska följa livets budskap skriva klart böckerna, filma Yogapass till nätet och fortsätta med Onenesskurserna… tills livet visar mig annat.
Men så visar mig livet också att just nu är jag hemma, själv, med alla barnen – har alltså inte mycket möjlighet att göra allt detta nu. Livet (what is the moment asking for) visar mig att nu ska jag bara vara MAMMA, först och främst. Så jag litar på det, och vilar i tillit till att just nu i livet är det mamma jag ska vara, allt det andra växer fram sen… mycket snart har jag en känsla av. Jag fortsätter be om vägledning. Ber om att livet ska visa mig vägen, hela tiden!
Mina råd för Dig som känner Dig inspirerad av mitt blogginlägg:
- Fråga Dig själv; vad frågar livet efter av just mig?
- Var uppmärksam, vart rör sig energin. Vart känns det lätt (=rätt) och vart känns det segt/stopp.
- Lär dig lyssna, till alla och allt. Livet (Universum, Gud) talar till dig på alla möjliga sätt, genom tidningar, teveprogram, grannen, barnet, människan i flygstolen intill – lyssna!
- Se vart dörrar stängs, låt dem vara stängda. Se vart dörrar öppnas, gå in! Även om du tänkt gå genom en annan dörr, den som kanske nyss stängts, gå genom den öppna.
Det är att följa livet, så som jag ser det. Alltså ingen sanning som jag kan stå för till någon annan, men som jag lever efter mer och mer var dag. Jag litar till att jag är vägledd – och det är så oerhört skönt! Mitt jobb är inte att planera in i detalj, utan att göra fotjobbet med glädje, passion och tillit. Följa livstråden där den visar sig och om den inte visar sig fråga mig vad livet visar mig istället – Livet (Gud, Universum) talar till oss absolut hela tiden, konsten ligger i att lyssna.
The only thing you can do with your life is give it away
and that´s when you find purpose in your life.
Wayne Dyer
What do you see?
A man sees in the world
what he carries in his heart.
Goethe
Kvällsbön
Går och lägger mig med en känsla av tacksamhet till att allt ändå är omhändertaget – alltid. Jag kan se tillbaka på mina 42 levnadsår och konstatera att inte ett steg har jag varit vilsen, alltid vägledd. Känslan må ha varit annan men sanningen är den att jag varit och är vägledd och omhändertagen. Allt är gott. Livet vill mig väl. Alltid.
Även om jag vet att det är ett faktum, så är det… så ber jag om att få bli visad vägen även i framtiden. Visa mig vägen. Led mig. För mig dit Du vill. Låt mig göra Din vilja och verka i Ditt ljus. Jag vill inget hellre än att leva i frid och harmoni med det stora och det lilla, celler och galaxer, väder och vind, skratt och gråt – jag vill leva i full acceptens av allt som är och allt som sker.
Amen
Not a clue
Tar ut vägbeskrivning, packar och läser väderprognoser… jag har trillat in i ett gammalt mönster av att vilja veta och jag mår genast sämre. Hela mitt system blockeras när egot släpps fri och börjar förutspå livet. Inte för att jag kan göra mycket åt egot, mer än att betrakta det. Men ett par dagar nu på slutet har jag börjat tro på det igen, dess tjat och övertygelse om att jag visst måste veta – sia, eller ännu bättre planera (läs: kontrollera) för framtiden.
Tackar högt och innerligt för att jag kom på vad som inte stod rätt till. Tack för min självinsikt. Jag ber genast om hjälp att släppa både planering och kontroll. Ja, jag ber om hjälp för annars är sinnet (egot) där och lovar så dyrt och heligt att ge mig det jag önskar, och det är ju egots grepp jag vill bli fri ifrån. Så jag ber om hjälp, jag ber till Gud (kalla det själen, det högre jaget, Livet) för jag förstår att det enda som kan befria (be-fri) mig är det gudomliga ingripandet – nåden.
Det finns inget att planera – jag vet ju det. Jag, lilla-jag, har då ingenting att planera, jag har inte en clue om vart jag ska, vad att göra och vad att uppleva. Det har någon annan mycket mycket högre kraft än jag själv kontroll över. Varenda planet ligger i perfektion till varandra mitt i tomma space och här kommer ”stora jag” och tror mig vara herre över livet, bhaaa!
Jag faller ner på knä, ber ödmjukt om ursäkt för mitt eget lilla herrevälde och ber om att få leva i samklang med livet, precis så som en stjärnor, meteoriter och galaxer verkar i tillit till ”det” så ber jag också att få leva i tillit. Jag har inte en tillstymmelse till aning om livet, mitt liv, det är säkerligen exakt så det ska vara, så det är konstruerat. Likaväl det, för jag vet att livet handlar inte om att grubbel-snurra i sinnet utan om att bara vara i flödet – vara livsflödet.