Artiklar med etiketten ‘Författare’
Blessings
Helt hänförd av er närvaro och den kraftfulla energin, tänk att det var 128(!!!) stycken som var med ikväll – tack ♡ Det här budskapet bara trängde sig på och fram till mig, faktiskt dagen innan jag bestämde mig för att ge deeksha-på-distans i kväll, så jag litar på att det är det här budskapet vi alla ska få ta emot.
Med värme
Savita
Björn
Var modig och älska även dig själv.
Din gåva är att älska dig själv och därmed hela världen.
Du behöver älska allt hos dig själv för att skapa en värld i skönhet.
Björnar går alltid på djupet inom sig själva.
Utforska och se över ditt inre och omfamna allt du möter med kärlek.
Djurens Språk
Solöga
Eyes at you
You can only become truly accomplished at something you love.
Don’t make money your goal.
Instead pursue the things you love doing and then do them so well
that people can’t take their eyes off of you.
Maya Angelou
Success is…
Success is liking yourself,
liking what you do,
and liking how you do it.
Maya Angelou
Mer citat från Maya
Angel message
There’s an energy gateway this week that is perfect and divine timing for your manifestations . . . provided that you take immediate action upon your inner guidance. This is not the week to idly dream about your plans — put them into motion, even if it’s just by taking small steps that you’re not completely sure about. Any efforts you put into manifesting your dreams into reality, will be matched by the universe.
Doreen Virtue
Alla känslor
Känslor är naturliga, alla av dem. När medvetenheten ökar så finner man sig helt neutral till känslorna, oavsett vilken av dem som känns/upplevs.
Förut var jag inte ens medveten om att jag kunde känna alla känslor, vissa hade varit så svåra att hantera att de gömdes undan. Sen började jag ana att de låg en bråte med känslor där inne någonstans men då var det alldeles för smärtsamt och sårbart att möta dem så jag lät dem ligga kvar. Längs resan (den inre) så har jag vågat möta dem en efter en, jag har till och med vågat möta mina rädslor och fobier. Vågat hålla dem i handen. Vågat låta känslorna kännas i kroppen. Vissa far runt som en tornado inom och lever rövare andra stoppar upp allt, står förstenade och kan just därför kännas som ett stenblock i bröstet. Oavsett hur de upplevs så har jag tackvare Oneness lärt mig att stanna och vara med känslan.
Det är en flykt att agera ut dem, dvs projicera dem emot andra. Det är också en flykt att söka tröst i shopping, mat, träna, facebook. Det är en flykt att somna. Konsten är att trots sin flyktinstinkt stanna kvar – vara med det som känns. Det är bara så (enligt min övertygelse) de läks. Samtal, kontemplation, insikt må vara ett oerhört stöd till att finna gömman med dem men när jag väl en dag vill läka dem så behöver jag tillåta mig att känna dem, alltså uppleva dem. Känslor som känns stannar inte, de transformeras och läks.
Känslan är naturlig, den är en del av hela upplevelsen att vara mänsklig. Att låta dem att kännas är att tillåta dess naturliga flöde i systemet (kroppen), de finner sin väg ut, de stannar inte, bara jag låter det vara som det är – alltså tillåter mig att känna det som känns.
Att vara människa är att ha tillgång till alla känslor.
Obalans uppstår när jag förnekar eller förtrycker vissa av dem.
Balans är att tillåta sig att känna och uppleva dem alla – det är då läkning sker.
Mitt förakt
Föraktet finns i mig. Jag har gått genom livet och föraktat sidor hos mig själv, b la föraktet, fientligheten, bitterheten, vreden, missunnsamheten, avundsjukan. Sidor jag inte velat veta av. Förnekat för mig själv och dolt långt där nere så att jag inte ser det eller känner det.
Jag har föraktat kroppen, hur den ser ut, rör sig, yttrar sig. Jag har bannat den när den är seg, trött, vilsen, stel och smärtar. I stunder har jag också irriterat mig på dess vakenhet och energi. Alltid har jag funnit något, sällan lite, oftast mycket att se ner på när det gäller mig själv. Jag är full av förakt och fientlighet.
Hur kan lilla jag (mitt stora ego) förvänta mig att möta en värld av kärlek och medkänsla när jag inte ens kan möta min kropp och spegelbild, min egen person utan förbittring.
Det må råda storm i världen. Men jag kan inte gör någonting åt den storm som blåser kring dig. Jag behöver först finna (sinnes)ro till mitt eget stormiga inre. Jag, dvs min identifikation med egot, kan inte uppnå detta, men jag tror att transformationen är nära när jag möter både mig själv, den jag ser i spegeln och den som fördömer sig själv i spegeln med acceptens, respekt och ödmjukhet. Det är där det börjar… kanske är det där separationen också slutar – och vi istället för två blir ett.
Tacka rädslan
Tar del av valresultaten om att främlingsfientligheten sprider ut sig över Europa. Den må redan vara utspridd men nu har den börjat visa sig tydligt och utan skygglappar. Facebookstatusar faller om rädslan som främlingsfientligheten väcker. Jag förstår det, jag känner så väl igen mig i rädslan över det mörka. Rädslan över rädslan. Jag ser främlingsfientlighet som rädsla och ingenting annat. För mig personligen som inte mött främlingsfientlighet men djup fientlighet så vet jag vad som händer när jag möter den… rädslan – jag blir rädd.
Rädslan över de rädda (de fientliga) har fått mig att dra mig tillbaka till min kammare, och att tala tystare, agera mildare, förminskat mig själv och glädjen och kärleken jag bär inom mig. Rädslan har gjort mig rädd. Där har jag varit större delen av livet, rädd och gömd. Jag dömer inte mig själv, jag visste inte bättre, det var den strategi jag kunde uppnå… då.
Nu däremot vet jag bättre. Precis nu är jag i frigörelsen av min egen gömma. Jag är på väg ut med dunder och brak, full av hopp, tillit, glädje och kärlek. Det är inte bara jag som har dessa känslor inom mig, vi är alla detta – vi är kärlek!
Rädslan må få oss att vilja dra täcket över huvudet en morgon som denna. Rädslan är den som talar i valresultaten. Rädslan är densamma inom oss alla, men den agerar ut på olika sätt. Vi får inte identifiera oss med rädslan, den förgör mig och genom mig förgör den dig. Vi som har modet bör istället fortsätta uppleva kärleken inom, låta den lysa och sprida sig genom oss själva och till varandra. Tacka för rädslan och låt den bli en drivkraft till att lyfta fram allt det goda och ljusa i Dig. Det är så vi förändrar världen – genom oss själva. Vi är ljus, värme, glädje, kärlek, gemenskap och över alla gränser och hudfärger är vi ett. Jag vet att Du vet det. Rädslan är utanför oss själva – kärleken är inom. Tro mig, Du och jag kan förändra världen genom att gå inom, vara i kärleken i vårt eget inre. Det är när vi går in som vår kärlek sprids ut. Det är så det blir ljust – över hela världen. När Du och jag möter vårt eget ljus.
Hear the voice
Listen to yourself and in that quietude you might hear the voice of God.
Maya Angelou
True love
True Love is born of Understanding.
Guatama Buddha
Min tid nu
Går in i en speciell fas i mitt liv. Våren och försommaren (är och) kommer vara annorlunda än andra år, mycket mer annorlunda. Först reagerade jag med rädsla, stannade med den… ur rädslan växte en tilltro fram, starkare än tidigare, att allt som sker är till det bästa – det är min tid nu. Mitt i smärtan reser jag mig. Där i känslan av ensamhet möter jag närvaron. I mörkret som omgav mig såg jag mitt eget ljus. Jag snubblade och tappade fotfästet för att finna det igen, förankrat i mig denna gång.
Det är annorlunda, och stundom skrämmande. Men genom rädslan så känner jag vetskapen att allt är bra. Allt är precis som det ska. Jag saktar ner. Jag andas. Jag mediterar. Jag tackar. Jag ber. Vad mer kan jag önska än att få vara i kärleken till mig själv och de mina. Där är jag idag. Och där mår jag bra.