One Sunday afternoon a father was trying to take a nap, but his little boy kept bugging him with ”Daddy. I’m bored.” so, trying to occupy him with a game, the dad found a picture of the world in the newspaper. He cut it up in about fifty pieces and said, ”Son, see if you can put this puzzle back together.” The dad lay back down to finish his nap, thinking the map would keep his son busy for at least an hour or so. But in about fifteen minutes the little guy woke him up: ”Daddy, I’ve got it finished. It’s all put together.”
”You’re kidding.” He knew his son didn’t know all the positions of the nations, so he asked him, ”How did you do it?”
”It was easy. There was a picture of a person on the back of the map, so when I got my person put together, the world looked just fine.”
Life’s healing choices
John Baker
Du frågar. Stampar. Otåligt. Vill alltid veta vart du ska. Vad göra härnäst.
Tvekar du verkligen på min plan. Min skapelse – tror du att den är bristfällig.
Allt är fulländat. Har så alltid varit. Allt är som det ska. Allt är tillrättalagt, varje stopp, varje rörelse är i min stora helhet perfekt. Inget brister. Inget lämnas åt slumpen. Ingen är bortglömd.
Du är en del av skapelsen. Min skapelse. Allt jag skapar är fulländat – så även du. Så även din livsplan. Släpp kontrollen – lita till mig.
Förvirrad är nog rätt beskrivning på mitt tillstånd den sista tiden. Förvirrad över vart min passion till bloggandet tagit vägen. Förvirrad över känslan av att böckerna (läs: bokmanusen) glider mig ur räckhåll, känns som det heta svalnar. Förvirrad över yoganinriktningen som kallar. Förvirrad i den fas jag är i och förvirrad över vart jag är på väg.
När jag var i USA och gick utbildning i Trauma Yoga så kände jag att här har jag passion, intresse, mening och glädje – i att jobba mer terapeutiskt och ”inåt” med yogan. Jag bestämde mig där och då, och när jag kom hem så avbokade jag min Kundalini Yogalärarutbildning som skulle starta och ske 2016. Jag kände att jag måste återvända snart till USA och lära mig mer, och planerar att resa tillbaka för att gå ännu en utbildning inom Trauma Yoga och även läsa 12-step recovery yoga. 12-step recovery yoga väver samman 12-stegsprogrammet och yoga. Alltså lösningen som jag finner den nu, 12-stegsprogrammet, yoga och min relation med Gud.
Kundaliniyogan är med mig, och min tanke är att jag läser utbildningen 2017 istället, men vad vet jag vad livet vill med mig, förvirrad som jag är. Känner mig som ett löv för vinden som bara åker med. Fast det känns som jag snarare står still, och kanske är det den känslan som förvirrar mig mest, van att vara på språng med ett ben i luften som jag är.
Men trots förvirringen som egentligen bara härrör till ”vem i all sin dar ska jag bli när jag blir stor” så känner jag mig väldigt tillfreds med den jag är just nu. Hon är rätt skön den här kvinnan som jag (min själ) lever i.
If you want an hour of happiness: have sex.
A day of happiness: go fishing.
A year of happiness: get married.
A lifetime of happiness: Love your work.
Unknown
We can easily forgive a child who is afraid of the dark;
the real tragedy of life is when men are afraid of the light.
Plato
Mantra i trauma yoga
I am safe
I am loved
I am home
I am in my body
I searched for God and found only myself.
I searched for myself and found only God.
Sufi Proverb
Det flög in en blåmes i vårt sovrum imorse …
den hade letat sig in hos oss men fann inte vägen ut, så jag hjälpte den på vägen.
Och dess budskap tar jag med mig på min färd;
Låt dig inspireras av ögonblicket och fånga tillfället i flykten.
Lev och agera helt i nuet. Din gåva är att vara spontan.
Här gäller det för dig att våga vara spontan och omedelbar.
Djurens Språk
Solöga
Nu så bär det iväg, idag flyger jag till USA, först till delstaten NY och Penfield där jag ska gå min Trauma Yogautbildning och sedan avslutar jag min resa i New York City. Igår morse vid 04.00 vaknade jag med resfeber, men nu har det stillat sig till ett härligt pirr i magen – igår var det mer virr.
Jag har Yogan att tacka för så mycket i mitt liv. Den skänker mig resor i det yttre (tänker på Indien, Bali, inom Sverige och nu USA) och det inre, den inre är ju den resan jag hela tiden söker och som i mitt sökande skänker mig så mycket mer att vara tacksam över. Känner mig otroligt lyckligt lottad som får arbeta med yogan och ta emot alla dessa livets frukter.
Och trots att jag haft mitt stora kontrollbehov och haft lätt för att planera och strukturera mitt liv så har jag aldrig bett om detta. Yogan kom till mig. Det är en gåva i mitt liv som jag inte medvetet sökte. Det är just det som är det stora i livet för mig, att det Gudomliga har en plan för oss, mycket större än vi själva kan föreställa oss och tro. Och den planen manifesteras för mig nu, just genom att jag tränar mig varje dag att kapitulera och lägga min vilja och mina handlingar till Livet själv (Gud).
Jag är gärna en medskapare, jag vill attrahera och skapa men för min egen del så vet jag att det är bäst om det Gudomliga får ta ut riktningen och jag går stegen. Alla dagar vågar jag inte gå dit det Gudomliga vill, men många dagar gör jag det … idag är en sådan dag då jag säger Ja och Tack och beger mig iväg. Utan att veta vad den högre planen har i beredskap åt mig och vad syftet egentligen är. Idag följer jag den inre kallelsen Yogan lärt mig lyssna till.