Artiklar med etiketten ‘Ordspråk’
Måste gjort fel
De mänskliga omständigheterna hade mig i sitt järngrepp förut. En blick. En tystnad. Inga ’gilla’ på Facebook. Någon som saknades på yogan. En kommentar. Ingen kommentar. Ärlig feedback. Tyst telefon… Människors beteende, sätt och liv kunde få mig så ur balans. Jag var som en urusel dansös på mycket slak lina. Det räckte med att någon stirrade emot mig så trillade jag ner.
Ner i grottan vridamigsjälvurledförattpassain-fastjagintevetvadattpassainpå. Ner i grottan där jag bannar mig själv eftersom jag måste gjort fel. Helt övertygad om att jag bara är fel, annars skulle jag inte få den blicken, annars skulle det inte vara så tyst, annars skulle det ’gillas’ på Facebook, annars skulle alla närvara på yogan, annars skulle telefonen ringa… annars, om jag inte vore så fel och gjort fel så skulle allt vara bra.
Jag har som tur var fått (med åldern och/eller med kontakten med själen) förståndet att förstå bättre. Det handlar inte om mig. Men när jag tror det förgör jag mig själv och tappar helt min energi och kraft. Jag tappar min närvaro med mig själv. Min sanning. Sat nam. Nu vet jag att det handlar inte om någonting. Ingenting. Och om det skulle handla om någonting så är det ändå inte om mig. Även om andra inte tycker om mig, min yoga eller det jag gör eller är så handlar det ändå inte om mig. Det är så. Jag vet det. För när jag är sann emot mig själv. När jag lever i kärlek så vet jag att jag inte gjort något fel. Det betyder inte att allt blir uppskattat och hyllat av andra. Absoult inte. Det är inte mitt syfte med mitt liv och det jag fyller det med. Mitt syfte är att leva i sanning med mig själv. Mitt syfte med mitt liv är att leva mitt liv och ingen annans. Och ser jag att mitt kära ego fortfarande suktar efter uppskattning och hyllning så gör jag bäst i att stanna upp och omfamna det med just det – ge bekräftelse och kärlek till mig själv.
Det är så vilsamt att vara där – i omfamningen av mig själv. För där känner jag livet i mig, närvaron som alltid vibrerar och ger mig näring. Den närvaron som jag vänder ryggen nere i görommigsjälv-grottan. Den närvaron som älskar mig precis som jag är. Den närvaron som skapat mig till den jag är. Den närvaron som inte bara är min källa till liv utan själva livet jag lever. Den närvaron som för Dig och Mig samman.
Namaste
5:2 dieten
Jag är trött på alla sketna dieter, ät lite mindre och älska Dig själv mer.
Jonas Gardell
In the moment
Laleh
Ser på Skavlan, vilket fantastiskt första program han sänder. Mycket att beröras av. Laleh är en av gästerna, hon verkar djup och vis, väldigt annorlunda. Precis så som jag känner mig många gånger, djup. Som om jag ser så oerhört långt ner i djupet, mycket längre än många andra. Ser det avskalade. Det som ligger bakom.
För mig har det alltid varit så, att jag kan se det som ligger bortom. Inom. Det är en gåva. Jag förstår det nu. Men som barn var det ibland tungt att bära, allt att se, men ingen som riktigt såg detsamma.
Vet att där inom ligger också visdomen och källan till livet. Men ibland tänker jag att det vore skönt att inte se så djupt, beröras så innerligt, se det dolda. Vara mer som andra. Lite mer schlager liksom. Klatschigare och glättigare. Inte så mycket Laleh.
Skavlan frågar Laleh om varför hon skriver om de stora frågorna, t ex om döden och varför hon inte skriver om kärleken istället. Hon säger att hon börjar oftast så men till andra versen börjar texten bli något annat, något djupare. Hon blir uttråkad.
Jag känner igen mig även här, med mitt skrivande. Jag finner ingen ådra av puls i det lättsmälta, jag vill in i märgen och belysa. Inte kanske varje gång men definitivt mer och mer (just nu). Jag vet inte varför. Har inget svar. Kanske för att vid upptäckten av djupet kan ytan te sig ointressant.
Din gåva
Ge är livets gåva
Guds gåva genom Dig till världen.
Om Du gav under en timme idag,
vad skulle Du Ge då
och till vem?
Savita
One with
When there is no inner dialogue, you are one with the universe.
Sri AmmaBhagavan
Sammanträffanden
Som av en händelse så skriver Villatidningen som låg i brevlådan om Camilla Läckbergs skrivartips.
Som av en händelse knackar två predikanter på dörren alldeles efter mitt blogginlägg om Att dela med sig och lämnar en folder i handen med texten: Gud älskar dem som älskar att ge. Gud älskar en glad givare.
Som av en händelse så tipsar målarläraren (Maya och jag ska på målarkurs på lördag) om Hotell J, precis det hotellet vi bokat någon timme innan.
Som av en händelse delar jag och väninnan samma issue under vårt soultalk och genom att dela med varann så hjälper vi varann.
Som av en händelse… jag skulle kunna fortsätta i evighet. Det är så mitt liv är. Det är så livet är. Om eller snarare när vi är uppmärksamma på tecken, budskap och sammanträffanden som sker. Det är då de visar sig. Som om de (precis som oss) göds av uppmärksamhet och bekräftelse.
Where attention goes energy flows…
Write
Verkligheten
Uppvaknande är ingenting annat än att uppleva verkligheten som den är.
Sri AmmaBhagavan
Min livsuppgift
Stod vid den här hyllan förra veckan, på väg att köpa boken Finn din livsuppgift av Robin Sharma när en stark inre röst sa mig, gå och köp en skrivbok istället. Du har egna böcker att skriva. Du behöver inte läsa den här boken, du behöver göra det du ska göra. Skriva. Jag köpte mig en jättefin inbunden bok med antikvita papper och redan samma kväll hade jag fått till mig tre texter, budskap i boken. Jag säger fått till mig, det är som med yogan, jag känner inte att jag leder yogan och jag har ingen agenda, yogaklassen ges till mig och gruppen, samma sak med skrivandet, det ges till mig, orden strömmar till, kommer fram, ett och ett, ibland hela meningar. Jag behöver bara vara redo med pennan (eller tangentbordet) och ta emot. Det sker ansträningslöst. Det må komma från mitt inre, eller från ovan, det spelar ingen roll, jag har så tacksam att det kommer, att det blommar fram, att det flödar fritt. Jag är tacksam så länge mitt lilla ego ställer sig åt sidan och låter det som vill fram komma fram. Låter det som ska ske få ske. Det ger mig glädje, skänker hopp och fyller mig med mening. Jisses, vilken spännande resa att bara få flöda med och uppleva vad som vill uttryckas.
Just nu ligger två barnböcker klara, alltså skrivna från början till sista punkt. Två andra ligger på vänt… har legat att tag. En annan bara ploppade upp från ingenstans igår och verkar vilja tränga sig före i kön. Den känns het. Den ska jag jobba vidare med idag. Och så skriver jag såklart ’vuxenböcker’, hahaa, inga sådana vuxenböcker såklart men böcker om livet, meningen med livet, inre hälsa, glädje och tacksamhet. Och som jag nämnde så kommer det till mig dagliga budskap i skrivboken, jag har en känsla av vart det leder. Men jag stillar mig och låter det vara som det är. Jag stannar i flödet och låter det föra mig dit det vill. Jag är tacksam, oerhört tacksam så länge det flödar.
I slutet av månaden åker jag och vännen Ylva till bokmässan. Min dröm är att en dag själv få stå där som författare och föreläsare men det här året är jag passionerad gäst. Jag ska uppleva pulsen och njuta. Bara vara. Känna på massa böcker (älskar att hålla böcker i händerna) och lyssna till lärorika delningar, från kreativt skapande människor som gått före.
Hjärtats blomstrande beror på din passion.
Sri AmmaBhagavan