Artiklar med etiketten ‘Universum’
Attraktioner
Nog märks det att Universum manifesterar… attraktionslagen är i full blom och jag är varsam och aktsam med vad jag attraherar. Nu tänker jag inte på några fallgropar utan mer på vad jag verkligen önskar med livet. Jag fyller mitt hjärta med tacksamhet och kärlek och jag vet att det kommer än mer att vara tacksam över och känna djupare kärlek till.
Jag ber om att få se klart (se inåt alltså) vad mina intentioner är och vad mitt hjärta önskar. Och eftersom Oneness hjälpt mig att bli mer vaken så är det väldigt tydligt vad som sinnet tjattar på om och vad hjärtat verkligen längtar efter. Sinnet härjar i avbytarbåset och nu är det själen som äntligen får spela livsspelet. Och med ens så känns det inte som ett spel nå längre, det känns som matchen tagit slut och det är dags att fira. Fira livet. När jag lyssnar till själen finner jag inga begär, mer en längtan. En längtan att få dela och bidra. Min själ vill även njuta. Den vill inte vara intacklad och tillknöcklad, den vill vara fri och flyga.
När jag lyssnar till hjärtat så låter jag dess röst bli till böner, böner som sänds ut i Universum. Jag hör mig själv be om att få bidra och dela med mig av det Oneness har gett mig. Jag ber om att vara fri och få flyga. Resa och träffa människor över Sverige och världen. Ber om att få återkomma till Indien igen.. och igen.. och igen. Ber om att få uppleva mötet mellan Indien och min familj. Ber om relationer som skrattar, omfamnas, ler, ger näring.
Bönerna övergår till tacksamhet över att allt är omhändertaget och allt är bra…
Jag tackar för att jag får bidra och dela med mig av Oneness varje dag, i olika sammanhang och till så många människor. Jag tackar för att jag känner mig fri och upplever att jag flyger fram. Jag tackar för alla resor i Sverige och i världen, stora som små, som alla förgyller med människor som skrattar och ler. Människor som omfamnar mig fysiskt och ända in i hjärtat. Jag tackar för att jag lever ett liv som när mig ända in i själen. Jag tackar för att allt jag någonsin kan önska mig har jag redan givits till skänks. Jag tackar för jag inser att jag har det så himla bra.
Tack ♥ Tack ♥ Tack
Ställ frågan
Budskapen kommer ifrån alla håll, de är sända med hjärtat från våra spirituella vänner i Universum, alla vill de att vi vaknar upp till vår egen sanning, vår egen spirit, att vår själ blommar ♥
Inget kommer att ske utan Din medvetna inverkan, Du behöver göra ett medvetet val att söka den kontakten. Kontakten med Din själ är där, den väntar. Frågan är om Du är där, om Du funnit den kontakten och gjort anknytningen med Ditt hjärta. Om Ditt hjärta sjunger, om livet visar sig från sin bästa sida för Dig, om Du bär ett inre leende, om allt Du gör och upplever skänker Dig värme och tacksamhet så är svaret sannerligen att Du är kontakt med Din själ.
Annars kanske Du vill fråga Dig…
Vad får mitt hjärta att sjunga?
Vad har jag för passion?
Vad är meningen med mitt liv, just det här livet?
Vad vill jag dela med andra?
Vad vill jag dela med livet?
Vilka relationer skänker mig kärlek?
Vad får mig att skratta?
Vem är jag?
Vem är jag egentligen?
Hur känns det att leva utifrån kärlek?
Hur känns det att leva i mitt ljus?
Hur känns det att verkligen blomma ut?
Hur skulle världens förändras runt omkring mig om jag lever i sanningen med vem jag är?
Hur skulle det kännas om jag valde att göra allt detta redan idag, just nu?
Soulwalk
Tänk att det ska behövas så lite som några hundra meter in på min promenadslinga innan jag faller in i min egen Vortex och börjar se klarhet i mitt inre. Pusselbitar lägger sig, vissa försvinner längs stegen, frågor får svar… allt klarnar.
Tänk att det ska behövas så lite som några sekunder för att jag ska glömma bort hur gott jag mår av min Soulwalk och jag faller ur min egen Vortex och kilar fast i mitt grumliga inre.
Promenader, meditation, yoga, souldance är stunder då jag finner kontakt. Då jag kanaliserar (det engelska ordet ’channel’ känns mer rätt för mig) in mig på mitt inre dvs alltet. Helheten. Gud. Universum. Det är då jag kommer i samklang med vibrationerna som får mig att må så himla bra. Det är då jag vibrerar och när energi vibrerar så är den i rörelse och all stagnation släpper och bekymmer ruskas av och glorian putsas fram. Ljuset värmer i det inre.
Jag tackar dagens själagång (den första på länge) för gudomliga insikter. Jag ser vägen. Den är lätt och den är rak. Hindren är bortblåsta, kvar är bara vibrationer och toner från min själasång.
Min helg
Jag dvalar (lullar) runt i något varande. Sinnet är inte helt nöjd, det bråkar en del och vill ha koll in i framtiden, planera, strukturera och lägga ut en färdplan. Jag ramlade tillbaka i gamla spår igen igår kväll när jag sjönk in i mitt skrivande och meditation. Jag släppte fram sinnet (egot) och huxflux så satt det och skrev upp mål och tillvägagångssätt. Jag hann ifatt. Jag såg vad som skedde. Stoppade pennan och vände in i hjärtat igen. Jag har ju lovat mig själv och livet (Gud, Universum, alltet) att vara kvar i hjärtat och ta emot det som kommer till mig. Jag har bestämt mig för att inte ha någon utstakad resrutt den närmaste tiden, kanske inte resten av livet, jag vill leva/resa lätt. Jag vill vara flexibel att stanna där jag känner för att stanna och göra avstickare när jag känner för det. Jag ser det som en resa med ett enda mål. Målet är detsamma. Jag vet att jag kommer dit. Det gör vi alla i min sanning. Men min stora fråga är om jag lyckas njuta av resan dit och är öppen för allt vackert som resan/livet vill visa mig eller om jag är fullt upptagen med att hålla karta, kompass och tidplan i mina händer så att jag missar att ta emot.
Så är det lite med vår semester också. Jag och barnen är lediga hela sommaren. Nogge gick på semester i fredags men han behöver jobba någon dag till i början på den här veckan. Och så har han påbörjat sin Fallskärmshopp-utbildning den här helgen, så han är borta hela dagarna, den här helgen och nästa och troligtvis åker de till Orsa och hoppar veckan efter…
Mitt sinne försöker dra sig tillbaka i gamla spår och bli sur och lättretlig över att han är så upptagen med allt detta, att dagarna går från ’vår’ ledighet. Men sanningen är att jag är inte där något längre, min kropp och min själ är i något annat, det njuter av dagar som går, dagar att fånga. I mitt inre vet jag att allt är som det ska, det här är gott för honom och det är gott för oss. Vi har det så mysigt ändå (förutom de stunder jag faller tillbaka). Den här sommaren är tom i kalendern, tom i planering. Den är som mitt liv i övrigt. Tomt med blanka dagar att fånga. Fångas av stunden och fångas av det som ges. Och de stunder som är tomma eller fyllda de upplever jag mer och mer som detsamma, de känns fina och varma i mitt inre. Mitt inre lullar och ler. Även om jag inte är en fallskärmshoppar-själ så känner jag mig ändå som en, lite manyana liksom. Det blir som det blir. Det är som det är. Och allt är egentligen väldigt bra, precis här och nu.
Skrivkramp
Under massagen igår så kom jag med Kickas hjälp till än mer insikt. Jag började se klarare på vad som stoppar mitt (skrivar)flöde, vad jag är rädd för. Och eftersom min underarm (även kallad musarm) krampar och smärtar när jag ska till och skriva på min bok så blir det väldigt lätt för mig att sluta skriva och istället bädda in mig själv ännu en kväll under offerfilten i soffan.
Intressant var det imorse när jag och Gunilla var iväg på Företagsfrukost och jag berättade för Gunilla som faktiskt arbeter med ergonomi om min sk musarm, jag sa att jag vet att det inte är ergonomiskt, det är helt klart en mental/känslomässigblockering. Och då frågar Gunilla mig om jag känner av smärtan och blockeringen när jag bloggar också och då hörde jag en polett trilla ner inom mig – men jisses, det känner jag ju inte! Det är aldrig blockering och smärta när jag bloggar bara när jag öppnar ett av mina byrålådsalster (läs: worddokumnet) och sätter mig för att skriva. Blockeringen, och tro mig den starka smärtan i underarmen, skiljer sig alltså stort mellan att öppna datorn och skriva på bloggen och att öppna datorn och skriva i word. Så himla löjligt kan tyckas, men ändå så sant. Kropp, sinne och själ är ju starkt sammanlänkade. Jag öppnade mina favoritböcker och läste på om Arm och här är lite axplock som jag känner stämmer in på mig.
Smärtor i armarna signalerar att du inte längre känner att du är till nytta, och att du tvivlar på din egen kapacitet … Höger arm står för givande. Råd ges att omfamna möjligheten med öppna armar.
Om du tvivlar på din förmåga eller vilken nytta du egentligen gör, inse att denna mentala inställning är reslutatet av att du lyssnat på den lilla rösten i ditt huvud som göds av egot. Lita till att Universum endast ger dig vad du kan hantera och att du kommer att nå dina mål med stillsamt självförtroende och kapacitet. Gör dig av med smärtsamma tankesätt och ladda dig själv genom att omfamna livet till fullo.
Kroppen talar till dig
Lise Bourbeau
Representerar möjligheten och förmågan att ”ta in” livserfarenheter. Affirmation; Kärleksfullt, obesvärat och glatt bevarar och omfamnar jag mina upplevelser.
Du kan hela ditt liv
Louise L Hay
När jag gick till sängs igår så tog jag fram ett A4-block för att skriva (alltså inte ett worddokument) och jag klarade knappt skriva en sidan innan krampen tog över. Jag ser verkligen framemot helgens Vajra Paatra-kurs och att min kropp så kärleksfullt visar mig vad för något som hämmar mig från att leva det liv jag vill leva, leva livet fullt ut. I helgen ber jag att få möta och på så vis läka mina blockeringar och öppna upp mig för mitt skrivande och livet. Jag ber om att få nycklarna och släppa ut min soulvoice.
Den här texten plitade jag ner med stor ansträngning igår. Texten flödade fram men det stakade sig som sagt i armen.
Jag minns att det började som en viskning inom mig. ”Befria mig! Släpp ut mig. Du är fångvaktaren och jag vill ut nu. Med mig utsläppt kommer ditt liv te sig helt annorlunda. Det finns inget att vakta. Jag ska göra även dig fri från dina förpliktelser och din tristess, om du bara släpper ut mig”
Jag såg ner in i mörkret bakom gallret kom rösten ifrån. Jag kände mig osäker. Någon som är inlåst bakom lås och bom och som jag blivit ombedd att beskydda borde jag inte lyssna till. Jag började dra öronen åt mig som många gånger förr. Jag vill inte höra nå mer för idag. Om jag inte hade helt fel så gnatade rösten bakom gallret varje dag, så även imorgon. Jag höll krampaktigt om min nyckelknippa och gick min väg.
Lyxar 1:a klass
När jag ser mig omkring märker jag vad mycket som händer 2012. Jag ser människor som förflyttar sig, separerar, finner sin ungdomskärlek, byter jobb och följer sin längtan och rösten där inne. För andra kanske det ses som något negativt med alla dessa stora förändringar, själv ser jag människor som hittar hem, hem i sig själva.
Jag själv är på samma väg och den är så oerhört behaglig att gå. Det är en fridfull väg, när man väl vågar passera rädslorna som spökar vid grinden på väg in. När man väl vågat gå förbi dem trots sin rädsla så uppenbarar sig något vackrare än man kunnat föreställa sig.
Och det är just det, jag påminner mig dagligen om att inte föreställa mig saker. Inte förutse eller staka ut min väg. Jag vill inte att den skall bli begränsad av gamla erfarenheter och värderingar. Nej, gör ett medvetet val varje dag att öppna upp mig för livet och den vägen livet vill föra mig fram på. Jag vill inte dämpa den med mina mänskliga tankar, jag vill vara öppen för universums mirakelresa – jag vill släppa taget och låta livet vara min reseledare och jag lyxar i 1:a klass och åker med och njuter av allt som erbjuds.
* * *
I detta fall är 1:a klass en lyxavdelning med högre komfort och service, oftast med relativt få platser, så att en liten tyst och enskild atmosfär skapas. Med de allt bättre erbjudande av sängkomfort kan i vissa fall 1:a klass innebära en komplettare sovmöjlighet än andra klasser. Normalt sett innebär även 1:a klass att servicen på marken är bättre, med separata lounger, incheckning och hjälp med transporten till flygplatsen.
Wikipedia
111111
2011-11-11 kl 11.11 fick jag av en händelse möjlighet att vara på ett event i Johanneskyrkan.
Tyvärr hade jag inte riktigt koll på vad jag gick på och det har jag inte nu heller efter att ha varit där, men men, jag och Izabelle rullade in med barnvagnen i den för mig mycket speciella och varma miljön. Det visade sig att det började med lunch som inte var glutenfri, så jag fick nöja mig med en ramlösa och en kaffe. Izabelle spatserade glatt runt och plockade i alla handväskor som stod på golven och talade med än den ena och än den andra, hon är redan bra på att nätverksmingla den lilla.
Jag köpte mig en bunt med lotter då alla pengarna från lottförsäljningen gick till ett barnhem i Indien (det är ljuva Lotta som äger kyrkan som ser till att pengarna kommer till rätta) och så smygmediterade jag lite álaTheSecret och sände ut mina önskningar till Universum, det gäller att passa på ett sådant magiskt datum och på den energifulla platsen och sen så smet faktiskt jag och Izabelle ut igen lagom till att lunchen var slut och programmet började.
Nu ikväll fick jag reda på utav en vän som förbarmade sig över mina lotter att jag kan hämta mina 3 fina vinster vid tillfälle.
Kärlekssådd
Det känns som allt faller på plats i mitt liv. Familjen känns hel sedan Izabelle kom, jag har ju alltid velat ha tre barn. Det sista snickras och justeras på huset. Jag lever SnigelmammeLivet som jag önskat så länge. Min telefon har tystnat (förr ringde den konstant och det fick mig att känna mig stressad och otillräcklig) och jag känner mindre och mindre stress. Jag blir bättre var dag på att leva här och nu.
Jag träffade en klok grävmaskinist här om dagen. Jag frågade honom om han kunde gräva om uppfarten åt oss. Då sa han att det gör han gärna vid midsommar. ’Midsommarveckan är perfekt till att göra sådana här jobb’ sa han. Men hjälp, utbrast jag, då har vi ju haft bygge och oreda här över ett år. Till midsommar vill jag sitta med ett glas vin och se ut över den vackra trädgården. Och det kloka svaret jag fick: ’Ett år, vad är det av din tid. Ett år mer eller mindre gör väl ingen skillnad’
Och det fascinerar mig livet, att vi alltid får stöd i att se och höra det vi behöver höra. Det kändes som Universum själv talade till mig genom grävmaskinisten. Talade till mitt ego som jag skrev om igår. Att släppa bilden av det egot vill göra och istället ge allt och lite till i mammarollen under ett år, låta det få maximalt med närvaro. Så stora skördar med mammakärlek till barnen.
Låta det här året vara ett år för sådd. Sådd av miljontals små frön av oändlig kärlek rakt in i barnens hjärtan.
Reconnective Yoga
Så fort jag såg annonsen så visst jag att jag ville dit, så igår brassade jag och Elin till Stockholm tur och retur för att delta på en workshop i Reconnective Yoga.
Det var för några år sedan jag läste boken The Reconnection av Eric Pearl, där han berättade om en ny och kraftfull healingform, en healingenergi som vi alla kan lära oss att känna och använda. Och själv hade jag redan känt av den kraftfulla energin och gett healing åt en grupp på 9 personer samtidigt, utan att själv ha en aning och vad som hände. Så när jag läste boken fick jag mycket bekräftat av det jag redan hade upplevt och samtidigt lärdom hur energin kan användas.
Jag har lätt för att känna energier och jag tror på att det finns andra energier i universum än dem som är synliga för för våra ögon. Och under mina yogapass känner jag oftast av andra energier. Visst kan det vara mina eller deltagarnas, men jag upplever att det är något annat, då de ger mig guidning genom passen, får mig otroligt närvarande och lugn och hjälper mig att nå ut som instruktör. Jag känner mig ledd. Och jag märker allt oftare att jag får feedback från mina deltagare som bekräftar att även de upplever något magiskt, läkande och rofyllt under Yogan.
Så workshopen var väldigt inspirerande för mig, jag känner att jag är på rätt väg, min rätta väg. Jag vet inte om jag kommer att utbilda mig till Reconnective Yoga Instuktör men jag vet att jag kommer att öppna upp mig än mer för dessa energier och låta dem guida mig vidare i Livet och Yogan.
Fire
Eldade upp 2 beställningar till i söndags. Bäst att passa mig så jag inte blir girig och önskar med mitt ego. Önskningarna vill jag ska harmoniera med min målsättning att leva ett lyckligt liv och bidra till andra. Bidra med det som jag kan bidra med, god gärningar, lyssnade öra, öppet hjärta, kärleksfull famn, skratt, humor, yoga och skrivande. Att ge detta till andra och givetvis även ge det till mig själv.
Det finns liksom mer att ge av oss själva till varandra när vi blir mer av oss. När vi lyser med vår egen sol värmer vi även upp andra.
Light up your Sun
