Förra veckan när jag förberedde yogan i kyrkan hade elen slagits ut i många av vägguttagen (eller snarare hade säkert någon gammal kyrkpropp gått) och jag fick leta mig fram till ett som fungerade, det fanns i städskrubben och därifrån snitslade jag ut sladden till kyrksalen.
Ikväll när jag åkte till Falun kände jag att jag glömt något, rabblade för mig själv upp; Ipod, yogamatta, nycklar, deltagarlista, ljus … och kände att allt var under kontroll även om väskan kändes väldigt lätt.
Och medans jag höll på som bäst att svabba kyrkgolvet så slog det mig vad jag hade glömt, högtalarna, dockan till Ipoden var kvar hemma i köket i Borlänge. Ringde några samtal till yogisarna men fick inget napp på högtalare, förutom Elin som fick med sig ett par som hade annan anslutning.
Van som jag är att utöva mina yogaklasser till stillsam behaglig musik fick den här gången upptäcka att tystnaden i en stor vacker kyrksal fyller mer än alla vackra låtar. Harmoni och stillhet är som ljudvågor som kommer från det inre. Jag själv njöt något alldeles fantastiskt av ett avskalat, enkelt och väldigt tyst yogapass. Det var som vanligt en stund av närvaro och sinnesro men med en större möjlighet att se djupt i det inre.
Efter den djupa utrensning jag varit i den senaste tiden börjar spänningarna släppa, prana (livsenergi) att flöda och hjärtat sjunga igen, jag känner mig verkligen hemma i mig själv! Det känns som jag gjort världens vårstädning och nu öppnat fönstren för att ta in frisk luft, lyssna till fåglarna som sjunger och gassa mig i den livgivande solen.
Allt lossnar, jag är flödet igen!
Nu har jag en ny illustratör på gång till mina barnböcker (den förra kände att det inte var rätt tid för henne just nu) och till helgen åker jag på skrivarretreat och djupdyker in i min livliga fantasi. Och givetvis kommer jag att skriva ur mig massor!
På tal om retreat så är min yogaretreat snart fullbokad, jag har 8 bokningar av de 12 platserna. Jag är helt lycklig över de som bokat in sig, det är så fina fina människor och vi kommer få en magisk och underbar helg. Tack!
Igår fick jag ett mail från en av mina läromästare Prem Nirmal i Indien. Han vill påbörja ett samarbete med mig, komma till Sverige och Europa och sprida sin visdom om Kriyayoga och spiritual growing. Mitt ♥ sjunger, eftersom han har så mycket fint att dela med sig av … Jag kände när jag träffade honom i Indien att han kommer vara en viktig länk i min egen andliga resa.
Jag kommer så väl ihåg en dag när vi satt på Sunyogi´s skuggiga veranda i Lachipur och pustade i den stekande värmen. Jag minns egentligen inte vad vi pratade om eller hur vi kom in på det, men plötsligt öppnade sig mitt hjärta och jag började berätta om barnböckerna jag ville skriva (visste knappt själv på den tiden att jag faktiskt ville skriva över huvudtaget), jag började gråta massor när jag berättade det för honom, jag gråter nu när jag skriver … Det var som att det var mitt hjärta som talade och hjärtat grät av lättnad att äntligen bli hörd. Hörd och förstådd. Hörd och sedd. Och då sa han, när du känner så mycket för dessa barnböcker då är det meningen att du skall skriva dem, det är en del i din livsuppgift.
Ja, vad kan jag säga. Jag uppmanar verkligen dig som känner att du har något mer inom dig, något som vill ut, något som vill förändras. Jag uppmanar dig att släppa taget om det som hindrar dig. Släpp det som hämmar dig, rensa i din röra. Du upptäcker mer av dig om du rensat undan de tunga energierna. Lätta ankar, segla ut på haven och upptäck dig själv. Släpp in lätt energi.
Det är så min resa sett ut, det är det jag fortfarande gör när jag sitter fast för länge. Jag letar inte efter något att lägga till i mitt liv, jag släpper taget om det gamla och det är på så vis jag gör mig själv öppen för det nya. Det strömmar fram så naturligt och lätt när jag skapat utrymme och är öppen. Är mig själv.
Den stunden på farstutrappen i Lachipur var jag i kontakt med mig själv. Jag hade släppt massor av mina gamla rädslor och ifrågasatt mina värderingar. Jag var öppen och vackert sårbar. Jag behövde inget skydd, jag vara bara omgiven av kärlek. Och i den tryggheten i mig själv öppnades plötsligt mitt hjärta och berättade om min livsuppgift.
Vad viskar ditt hjärta till dig?
Invigde kvällens Soultalk med mina nya oracle cards, thé och smörgås. Själv drog jag ett kort innan ’systrarna’ anlände och fick Writing – You heal, inspire, teach and entertain with the words you write. När jag höll kortet kände jag att det satt samman med ett annat och där bakom vilade kortet Yoga – Your life enhanced by yoga.
När jag sen kom hem så blandade jag kortleken så att Nogge kunde dra ett kort och samtidigt fick jag en känsla av att dra ännu ett till mig själv, jag såg ett jag ville ha och vände på det och där stod det Author – You have a book inside of you that wishes to be expressed. Make time to write it.
Jag älskar när Universum välsignar mig med sina tecken. Det skänker så mycket glädje och uppmuntran. Tacksam! Känns otroligt passande med skrivarretreat nästkommande helg.
Helt fylld av kvällens Soultalk, fångat skratt, gråt och djupa insikter. Det är så fint att få mötas i en sådan här varm ring, full med värme, kärlek & humor.
Tack alla ni som förgyllde kvällen och får mig att vandra hemåt i oerhörd tacksamhet över mitt liv och yrkesval, Jipiii! Vänder upp ansiktet mot skyn och beskådar Venus och Jupiter i fullt skimmer. Frågar undrade vad de står för. Pernilla svarar;
We got the Power!
Fina underbara Gunilla kom och hämtade upp mig på tisdagseftermiddagen och körde mig flådigt och tryggt till Kista. Vi åkte ner för att lyssna till en föreläsning med Juan Nunez del Padro och hans son Ivan. Juan är en praktiserande Paqo, dvs Inkapräst från Peru och föreläsningen arrangerades av Inka Spirit.
Resan med Gunilla och kvällen gjorde mig så gott. Jag fylldes av insikter och djup i mig själv och åkte hem än mer förankrad i mitt sanna jag.
Föreläsningen ’Den nya tidsåldern’ var så fin, då de berättade om sitt arv, sin visdom som har förts till dem från sina mästare och samtidigt visade alla likheter med andras visdom alltifrån Mayaindianerna, de kristna, buddhismen, yogan, islam osv. De var så otroligt enkla och kärleksfulla, utstrålade lugn och trygghet och jag upplevde att jag (vi) under föreläsningen fick ta emot stark healing.
Den nya tidsåldern innebär enligt Inkafolket att det nu är meningen att vi skall höja oss energimässigt från den tredjedimensionen till den fjärde. På den fjärde nivån kan vi ge healing och människor som kommer till den nivån är lysande, som han uttryckte sig ’they glow’.
Det pratade också om att sammanstråla de tre personliga krafterna inom oss.
Min tolkning är att integrera hjärtat med tanken och sin vilja. Och att integrera dessa med kärlek. Jag tänker genast på ’The Secret’, attraktionslagen, för mig handlar det om samma kraft. När vi tar beslut i hjärtat med kärlek, fokuserar våra positiva tankar och riktar all vår uppmärksamhet och vilja åt samma håll så är vi i vår sanna urkraft, livet flödar och ’we glow’.
The real seeker of truth never seeks truth. On the contrary, he tries to clean himself of all that is untrue, inauthentic, insincere – and when his heart is ready, purified, the guest comes. You cannot find the guest, you cannot go after him. He comes to you; you just have to be prepared. You have to be in a right attitude.
Drop the fear. Fear was taken up by you in your childhood, unconsciously. Now consciously drop it and be mature. Then the life can be a light which goes on deepening as you go on growing.
Shrif Munda
Sun Society
På tal om retreat, dra sig undan och upptäcka mer om sig själv. Se sitt sanna och jag acceptera det fullt ut. Möta sig själv med kärlek ♥
Det finns några plaster kvar …
Once Buddha was walking from one town to another town with a few of his followers. This was in the initial days. While they were travelling, they happened to pass a lake. They stopped there and Buddha told one of his disciples, “I am thirsty. Do get me some water from that lake there.”
The disciple walked up to the lake. When he reached it, he noticed that some people were washing clothes in the water and, right at that moment, a bullock cart started crossing through the lake. As a result, the water became very muddy, very turbid. The disciple thought, “How can I give this muddy water to Buddha to drink!” So he came back and told Buddha, “The water in there is very muddy. I don’t think it is fit to drink.”
After about half an hour, again Buddha asked the same disciple to go back to the lake and get him some water to drink. The disciple obediently went back to the lake. This time he found that the lake had absolutely clear water in it. The mud had settled down and the water above it looked fit to be had. So he collected some water in a pot and brought it to Buddha.
Buddha looked at the water, and then he looked up at the disciple and said, “See what you did to make the water clean. You let it be … and the mud settled down on its own – and you got clear water… Your mind is also like that. When it is disturbed, just let it be. Give it a little time. It will settle down on its own. You don’t have to put in any effort to calm it down. It will happen. It is effortless.
” What did Buddha emphasize here? He said, “It is effortless.” Having ’peace of mind’ is not a strenuous job; it is an effortless process. When there is peace inside you, that peace permeates to the outside. It spreads around you and in the environment, such that people around start feeling that peace and grace.
Tacksamheten flödar och jag känner mig starkt påverkad av kvällen. Jag kan nog inte skriva så mycket just nu, jag är fortfarande så uppfylld av allt jag fått ta del av och även dela med mig av under Välgörenhetskvällen. Det är så otroligt stort för mig att få vara en del i Zontas program och presentera min resa till Indien samma kväll som Hand in Hand berättar om sitt otroliga projekt för att bekämpa fattigdom och stödja kvinnor i sitt företagande. Och allt detta i på den kärleksfullaste av Faluns alla platser – Johanneskyrkan.
Under snart två års tid har jag bett om att få vara en del i något större, bidra till välgörenhet i någon form och givetvis i den bästa av världar bidra till Indien. Och så äntligen är jag bönhörd, den här kvällen överträffade alla mina förväntningar.
Tack Zonta och ett speciellt tack till Sofia och Amra.
Bye the way
För någon veckan sedan såg jag ett youtube-klipp med Little Grandmother där hon berättade om kristaller och att de gärna vill tillbaka till moder Jord. Och ett av de bästa sätten att föra dem tillbaka är i vatten, sjöar, hav, bäckar. I natt drömde jag så starkt och tydligt att jag skulle kasta min otroligt vackra kristall i ån vid kyrkan. I drömmen gav sig mitt ego tillkänna och protesterade vilt eftersom just den här kristallen för mig är så speciell, kraftfull och vacker. Men i morse fick mitt hjärta övertala egot att det var dags att släppa taget, även om det som är kärt och betydelsefullt, ge det vidare dit det hör hemma. Så innan jag klev in i kyrkan i kväll gick jag ner till strandkanten och bad en bön och kastade varsamt i kristallerna (min vän Gunilla ville att jag skulle kasta i hennes kristall också) och såg de vackra ringarna på vattenytan sprida sig som ett kärleksmönster av tacksamhet i det mörka vattnet.