Min andra utbildningsdag inleder jag med en simtur.
Jag åker ut tidigare till Nina´s hus och går ner till bryggan med en kopp kaffe. Gör lite Sunyoga och ”hoppar i plasket” som Maya skulle säga. Helena, en kurskamrat kommer och gör mig sällskap. Det blir en ljuvlig start på en underbar dag!
Kursen pågår hela dagen, men sent på eftermiddagen tar vi en paus och vi är flera som glatt springer ner till viken och tar oss ett avsvalkande dopp. Mitt andra för dagen. Huset där kursen är förlagd ligger i Farsta Strand, för mig känns det centralt och mitt i pulsen och ändå ligger huset som i en tyst lugn oas ett stenkast därifrån.
Hur kan det bli bättre än så här?
Hur kan jag generera ett sådant här boende?
Är Accessfrågor jag sänder ut till Universum och till mitt Medvetna-Jag!
Jag lär mig Access Foundation och vi processar hela dagen. Jag gör mig fri från gammalt skräp som jag samlat på mig. Och inser att jag är mycket större än mina tankar och känslor. Jag lär mig också att hela 98% är sådant som jag samlat på mig från andra. Kan vara tex; sorg, ensamhet, beteenden. Och börjar bli otroligt nyfiken på vem jag är bakom allt detta. Vem är den genuina äkta jag. Vem är jag?
Och när dagen är slut har jag lärt mig otroliga verktyg till mig själv, till mina barn och till mina vänner och klienter som är villiga att förändras. Access är till oss alla som är villiga att förändras och inser att livet är en enda lång pågående process och transformation utan slut – for ever! Access är ett verktyg för oss som vill släppa fram vår storhet och öka vår medvetenhet.
Och jag gläds mycket åt att jag genom Access får bekräftelse på det som är rätt för mig och ser en röd tråd genom alla mina tidigare utbildningar. Jag ser tråden genom medialitet, coaching, NLP, meditation, närvaro, Osho´s lära, yoga – jag ser att allt handlar om att ge verktyg att älska sig själv och låta sig själv blomma fullt ut, utan att anpassa sig eller förändra sig för andra eller hindra sig själv från att blomma av rädsla av hur vacker denna blomma skulle kunna bli.
Hur vacker är du egentligen?
Idag har jag gått utbildning i Access Bars och första stegen i Access Foundation och min känsla är att jag hittar hem!
Jag hittar hem i mig själv – jag är redan hemma, men jag lär mig här att inse och använda min fulla medvetenhet och potential. Access sätter ord på känslor och funderingar jag haft hela livet om mig själv. Och jag inser att jag är så mycket större än just mina tankar, känslor och emotioner. Jag är som du, en del av helheten. Och jag inser att jag är det – en del av den gudomliga energin och lär mig verktygen att vara i den gudomliga energin.
Access hjälper mig att bekräfta för mig själv att jag är!
Här ger jag Access Bars till Annelie som var kurskamrat med mig. Bars skulle jag beskriva som en healing/massage där vi jobbar med energier genom att hålla fingrarna på olika punkter på kroppen. Dom flesta punkterna på huvudet, men även på händerna och fötterna. Jag tycker det var en otrolig häftig och härlig upplevelse att ge och få Bars!
Kursledaren är Anna Ullenius, jag vet inte hur jag skall kunna beskriva henne. Hon är helt enkelt Access och jag upplever att hon lever och lär genom den sin högre medvetenhet. En sann inspirationskälla som hjälper mig att bli mitt sanna jag. Bli mer av mig.
När jag och Elin i juli åkte till Ängsbacka Festivalen såg jag en kvinna som hade en fin stickad tröja med Sjöstjärnor på. Och eftersom jag har Sjöstjärna i min logo bad jag att få fota henne. Hon hette Nina och jag la till och med ut bild på henne på bloggen. Och till min förvåning och glädje är kursen i hennes vackra hus, Nina med Sjöstjärnetröjan är alltså vår vackra och givmilda värdinna för kursen.
Hur coolt är inte det – för mig är det en bekräftelse på hur Universum kan kommunicera!
Nina bor gudomligt vackert och jag kan förstå varför Anna valt att förlägga kursen här…
Hur kan det bli bättre än så här?
Är i Stockholm och kommer under några dagar gå kurs i Access Consciousness. Jag kommer att gå kurs i Access Bars och Access Foundation. Vet inte så mycket om kurserna, men mitt hjärta och universum har fört mig hit – och jag har full tillit, så givetvis går jag dess väg och litar till att det är rätt för mig just nu.
fortsättning följer…
Njuter av ännu en ledig dag tillsammans och idag sa jag att jag ville överraska familjen med en utflykt. Så vi tog våra cyklar och cyklade till skogs. Jag hade en kolmila som mål. Men när vi kom fram visade det sig att den hade slocknat igår…
Det här var ingen bra överraskning, sa Oscar när vi gick runt ensamma vid milan. Haha, dom är ärliga och härliga barnen! Men det blev en mysig skogstur iallafall, vi hittade svampar och faktiskt fanns det även några smultron kvar. Barnen sprang glatt runt och jag och Oscar gick hand i hand medans vi lyssnade till Maya som trallade.
Jag märker att det inte behövs så mycket för att uppleva familjeharmoni. Närvaron och umgänget räcker långt och naturen gör gott!
Sen åkte vi till Haganäs och åt en fantastisk lunchbuffé. La oss sedan på en filt vid Ösjön och myste. Oscar och Nogge sparkade lite fotboll och jag och Maya badade… eller jag badade benen och Maya tog några snabbdopp. Vattnet var väldigt kallt!!!
Jag älskar sådana här dagar och jag är så tacksam för mitt liv och min familj!!!
För mig är det viktigt att få komma till tals. Jag uttrycker mig här på bloggen. Jag talar med vänner. Jag kommunicerar med familjen.
Det är en skön känsla att få kommunicera vad som är viktigt för mig – vad som rör sig här inne. Det viktigaste är inte vem som lyssnar, utan att jag själv lyssnar. Att jag själv förstår. Att jag själv tar mig själv på allvar.
Och ett sätt är att tala rakt ut bara, rakt ut i tomma intet (eller rakt ut till gudomliga universum, som jag väljer att se det). Prata med mig själv. Prata med Gud. Prata till naturen. Prata med ett djur. Prata med ett träd. Prata med en sten.
Lita till att någon lyssnar – någon förstår!
Jag skriver ofta om mina rädslor här på bloggen. Jag kallar dom rädslor, men har funnit ut att dom ibland är gamla känslor. Förut har jag som sagt sprungit på i livet, vissa stunder sprungit i gamla spår och på så vis inte utsatt mig för så mycket rädslor, jag har ju då rört mig i det gamla invanda. Men vissa stunder när rädslorna eller dom gamla känslorna har gjort sig påminda så tror jag att jag har växlat ner, gasat på och sprungit ännu fortare helt enkelt. En strategi för att slippa undan och inte känna.
Och nu när jag lever mitt liv mer stillsamt, med tid till återhämtning, mycket mer tid. Så kommer känslorna i fatt mig. Och eftersom jag gör mig påmind att inte fly in i annat, tex shopping, träning, mat – som jag gärna flytt in i förut så kommer ju känslorna skrämmande nära inpå.
De senaste dagarna har jag varit i känslor av ensamhet och utanförskap. Jag har känt längtan. Hemlängtan.
Dessa känslor fick liv och fart av den Yogautbildning jag anmälde mig till. Eftersom utbildningen är uppdelad på 3 omgångar och hela 10 dagar/gång så gruvar jag mig redan för att vara borta från barnen och min familj så länge. Jag gruvar mig för hemlängtan och ensamhet.
Och mitt i vår underbara semester när vi tillbringar nästan all vår tid tillsammans, jag och min familj så märker jag att jag går in i dessa känslor. Ensamhet, fast vi är tillsammans. Längtan efter min familj, fast dom alldeles intill. Hemlängtan, trots att vi är hemma.
Och då lär jag mig om mig själv, att dessa känslor är gamla. Dom är gamla undanträngda och undangömd känslor som nu kommer upp till ytan för att läka ut.
Jag är redo att släppa på trycket helt enkelt. Jag är redo att glänta på locket till mitt inre och se vad som gömmer sig där. Jag är redo att möta. Jag är redo att acceptera. Och det viktigaste av allt – jag är redo att ta hand om dom.
Ta hand om mig själv och tillåta mig själv att känna allt detta. Tillåta dessa känslor att ge sig till uttryck.
Mitt fokus går till det som är bra för mig. Till dom människor som verkligen är mina vänner, som alltid finns där för mig. Jag vet att det jag ägnar min uppmärksamhet det ökar, det växer. Som plantan som växer av solljus och näring. Jag ger solljus och näring till det som jag vill skall växa.
Jag väljer att se allt det vackra i mitt liv – allt som är bra för mig i mitt liv. Jag vet att ju mer jag söker det vackra, desto mer vackert finns det för mig att se.
Jag sträcker mig inte ut. Jag stannar istället och vårdar det jag har. Vårdar ömt dom jag har runt omkring mig. Bekräftar och förstärker dom relationer jag har. Ger näring åt dom människorna som betyder allra mest….
Känner tacksamhet för allt i mitt liv!
Nu har jag anmält mig till Yogalärarutbildningen. Jag kommer att läsa 3*10 dagar under det kommande året och där emellan hemstudier. Och redan den 23 aug börjar det första utbildningstillfället på kursgården Mangalam nere i Halland. Nästa 10 dagars kurs är i januari på Bali!
Jag kan knappt förstå att så mycket av mina drömmar slår in nu. Drömmar om mitt företagande. Drömmen om Indien. Drömmen om mer Yoga. Drömmen om Bali. Drömmen om en egen Yogastudio.
Jag har drömt länge. Vissa drömmar tror jag förblir drömmar och att det är som det ska. Medans universum visar mig att vissa av mina drömmar är sanna och hjälper mig förverkliga dom. Jag är så oerhört tacksam.
En av affirmationerna som jag använt regelbundet sedan förra våren och som jag tror hjälpt är:
Jag lever det liv jag vill leva – jag lever la dolce vita
La dolce vita, det ljuva livet. För mig handlar det inte om lyx, flärd, skumpa och förmögenheter. Jo, förresten jag drömde om det förr, förr när jag drömde om yta, på ytan.
Nu handlar La dolce vita om mitt inre välmående, att jag njuter av livet som det är, att jag har råd och tid att stanna upp och njuta. Att jag tar mig tid. Att jag väljer en livsstil med tid. Tid till mig själv. Tid till min familj. Tid till Livet.
Affirmationen handlar också om att jag lever precis det liv jag vill leva. Gör aktiva val från mitt hjärta. Lyssnar inåt. Och att jag vågar välja idag. Inte skjuta på saker. Livet är kort. Livet går fort. Jag har missat så mycket förr, varit upptagen med annat. Nu vill jag vara med. Vara nära. Vara där. Vara i ett med livet – här – precis nu!
En händelse i början på veckan har väckt gamla minnen och känslor inom mig. Gamla känslor som jag känt i barndomen. Men som jag tyvärr inte släppt ut. Inte tillåtit mig att varken släppa ut eller känna. Jag har givetvis inte hållt dessa undan medvetet. Däremot tror jag att jag på ett omedvetet plan har hållt dom fast. Känslorna alltså. Hållt fast dom istället för att släppa ut dom och känna dom.
Men en tung och jobbig händelse fick nu dessa att komma upp. Jag såg ett mönster. Jag fick insikt om något om mig själv. Jag kan se hur jag valt ett visst beteende som tyvärr inte varit så kärleksfullt mot mig själv.
Jag ser nu att jag inte tillåtit mig att känna alla känslor. Och jag ser nu att jag tänkt orättvisa tankar om mig själv ibland. Jag har absolut inte varit min bästa vän alltid.
Men det har jag inte haft en aning om förrens nu. Nu ser jag mönstret. Nu hör jag vad jag tänkt om mig själv förut i sådana här situationer som denna.
Nu när jag ser, kan jag acceptera. Och det bästa av allt, jag kan välja att förändra det jag kan förändra. Och jag väljer att acceptera det som varit och det jag inte kan förändra.
Och jag lovar mig själv att tillåta alla känslor och jag lovar mig själv att tänka kärleksfulla tankar om mig själv även när det är tungt. I synnerhet i stunder när det känns tungt.
Nu drar det ihop sig. Efter en lång och skön sommar med mycket vila och reflektion så flödar energin igen. Tacksam!
Fick just besked om att jag kommit in på Distansutbildningen i Kreativt Entreprenörskap på Leksands Folkhögskola – en utbildning som jag läser på plats 1 vecka i månaden. Den hjälper mig att fortsätta utveckla mitt företag och min profil dvs profilen Sofia Norgren. Känner tacksamhet att jag under ett helt år får stöd i att utveckla mitt kreativa företagande!
Samtidigt dras jag mot en utbildning till Yogalärare, har sneglat några månader på deras hemsida och nu börjar det dra ihop sig liksom. Den 23 aug startar utbildningen som är i 3 steg. 10 dagar nu i aug. 10 dagar i januari på Bali och 10 dagar i juni. Mitt hjärta klappar när jag skriver detta. Längtan och glädje känner jag! Jag har prel.bokat en plats och skall bestämma mig på fredag. Min fantastiska make stöttar med sin kärlek och trygghet och jag känner sån tacksamhet över det!
Känns rätt och naturligt att det kommande året skall ägnas åt fördjupning och utbildning – med fokus på mitt inre, yoga,meditation och kreativitet!
Namaste