Artiklar med etiketten ‘Barn’
Lilltufflan
Nu har Izabelle bott hos oss exakt 6 månader och hon är 1 år och 4 månader. Jag ser tillbaka på tiden som gått och inser att jag verkligen tagit till alla mammakrafter jag haft, samlat dem samman och byggt en osynlig men ack så stabil grund åt henne att stå på och utvecklas i.
Jag förstår inte alls hur det har gått till, hur jag har förmått mig att klara denna stora uppgift men jag tackar mina nedärvda modersinstinkter och min starka intuition.
Nu är det ju givetvis inte jag som byggt all denna grund själv, självklart är Nogge en stor del i ’byggandet’ och barnen har glatt hejat på. Men jag ser det som att jag är den som behövt stå där och hålla samman kittet när hon i tvivel och vånda testat om grunden verkligen håller. Jag har behövt vara den som står kvar när hon blåser i sin stormpipa för att visa att kärleken är starkare än alla vindar som kan uppbringas. Kärleken klarar allt. Kärleken är kvar, och kvar, och kvar. Jag är alltid kvar.
Vi har alla låtit vår kärlek sprida sig som ett vattensprideregn över henne. Jag och Nogge har lappat i varandra när den andre behövt andrum. Vi är alla stolta byggare av hennes plattform. Vi är alla hennes familj. För oss är hon en av oss. Och nu börjar vi äntligen se att hon också upplever tryggheten att hon är en av oss. Jag vet att hon är en av dem också, hennes biologiska familj men det förtar inte familjekänslan vi byggt upp. Om hon har tur får hon njuta av kärlek från många håll när hon växer upp.
Större ansvar
Blåsten biter tag i mig, har precis rullat barnvagnen i lä och tagit skydd själv inne under en filt och med en kopp kaffe i handen. Barnen är lämnade på skolan, de är så lyckliga att de ska gå hem själva idag. Vi har tränat några gånger på att de går hem själva. Känns tryggt att göra det när det inte är nödvändigt, jag är ju ändå hemma och kan lika väl hämta dem och just därför känns det så bra att de får träna i sin egen takt på att gå hem. Ångrar de sig någon dag så är det bara att ringa, så tar jag bilen ner och hämtar upp dem.
Oscar har det stora ansvaret, Maya vet att hon skall göra som storebror säger, han är liksom ledaren på promenaden hem. De går en väg vi har gått många gånger och de måste gå. Oscar har ju annars en starkt utvecklad tävlingsinstinkt, vad nu den kommer ifrån, och skulle väl kunna kuta hem för att det ska gå snabbt, men nu behöver han gå i Mayas takt.
Jag sitter som värsta curlingmamman och väntar i fönstret när de går upp för gården, varje minut innan jag skymtar dem känns som en evighet och jag inser att jag har en del kvar att släppa taget om i mitt kontrollbehov. De spatserar så stolta och första gången de kom hem själva bubblade Maya av lycka och sa: Vi har pratat heeeeeela vägen hem!
Så i eftermiddag sitter jag där i fönstret och väntar och förhoppningsvis släpper taget om ännu en liten kontrollbit och när de kommer in väntar ett smarrigt mellanmål, smörgås och O´boy.
Snigelmammelycka
Pyjamasmys
Mitt hjärta är fyllt av gårdagen. Grabbarna åkte lyckliga iväg på Leksandsmatch och Maya hade önskat sig Kinamat att äta vid köksön. Så vi dukade upp med maten, levande ljus och Izabelle satt vid det höga bordet i sin barnstol. Jag frågade Maya som redan var ombytt i pyjamas (kl 16.30) om vi skulle ha på någon musik och då sa han, ja någon lugn musik.
Hela kvällen var så där lugn och härlig, vi spelade spel, såg på filmen Rio som vi hade hyrt, åt godis och snacks och avslutade kvällen när Izabelle somnat under varsin filt i soffan och såg på Gladiatorerna.
Jag älskar verkligen såna stunder när jag har möjlighet att tanka lite extra mammakärlek till någon av barnen och vet att ett annat får sitt kärleksbränsle någon annanstans av pappa. Det känns så viktigt att få ge speciella stunder till barnen ibland och jag förundras alltid av att det är det lilla som betyder allra mest. En hemmakväll i pyjamas …
Snigelmammelycka
Hemmakur
Massagen igår rensade ut en förkylning som jag idag välkomnar med Sancho´s droppar, Ingefära och massa omvårdnad. Som tur var sov Izabelle i 3 timmar på förmiddagen och jag kunde också vila på soffan. Min fina vän Eva kom sen med lunch och lite påfyllning till kylskåpet och glatt sällskap och se nu mår jag genast bättre.
Solen lockar och jag sätter Izabelle i vagnen och tar en skön tur ute innan vi hämtar barnen vid skolan.
Food is your medicine and sleep is your therapy.
Janesh Vaidya
Sharing på Solduva
Flydde glatt ett hus som genomsyrades av lätt små kaos och åkte till Ulrika & Kicka´s för att bli varmt omhändertagen på deras varma (värmedyna som madrass, loooovley) massagesäng. En hel timme med två fantastiska massörer som faktiskt till min stora förvåning och lycka bjöd på riktigt ömsinta handlag. Bara någon gång jag skrek jag till och höll på att ömsa mig ur sängen, annars så låg jag mest och småslumrade lycklig som ett litet barn.
Det är lätt att dröja sig var hos dem efteråt, vi har så mycket andligtsnack att dela med varann. Men jag skyndade mig så småningom hem, ville ju absolut inte komma sent till veckans viktigaste möte …
Varje tisdag mellan 20.00-21.00 sätter vi oss ned, jag & Nogge och möter varann. Delar vardag, jobb, tankar, livets mysterium eller sitter bara och ÄR utan att tala. Det är så fint, jag älskar såklart dessa stunder. De sprider sig som ett kärleksregn över hela veckan. Tänk att det behövs så lite för att öppna upp så mycket. Det är återigen i det lilla och enkla jag känner mig som mest lycklig.
Indiskafton
Vilken myskväll! Igår blev vi bjudna till vännerna Siraj på Indisk buffe med lassi & naanbröd, brödet var glutenfritt till min stora lycka och därefter bjöds vi en vansinnigt god paj som värdinnan kallade ’knäckig/kladdig äppelpaj’. Jag kände mig lika gravid som Marie när jag rullade hemåt, helt däst men fantastiskt lycklig över den fina stunden med dem.
Jag är tacksam över att jag är rofylld i mitt inre (större delen av tiden åtminstone men absolut inte alltid) och kan njuta och uppleva sådana här fina stunder till fullo. Fyra timmar igår bara försvann och jag var bortom tiden, det är en skön känsla.
Sportlovsmys
Känns lite annorlunda att cykla till lekparken på sportlovet, men det har vi gjort flera gånger den här veckan och inte mig emot, jag älskar att våren tittar fram tidigt. Barnens lov har varit precis som jag önskat, full med närvaro och ta-dagen-som-den-kommer utan ’måsten’ och tider att passa. Vi har inte gjort något speciellt och jag märker att mina barn mår gott av tid till att få vara, tid hemma, tid med familjen, tid till sig själva och varann.
Förr stressade jag på mitt liv och fyllde det med massa aktiviteter och gasade på i rädsla att stanna upp och känna på tomrummet. Jag är glad att jag släppt på gasen, jag är säker på att mina barn mår bättre när jag som mamma lever livet lugnar. Först trodde jag att de skulle sakna det fyllda vardagslivet men nu vet jag att det inte är sant. De behöver inte uttrycka i ord hur de mår, jag vet att de mår bra. Jag känner deras lugna energi, jag hör deras skratt, jag ser tryggheten i deras ögon. Vi är mer hemma i oss själva nuförtiden och mitt största ansvar som mor är att ge dem utrymme att vara kvar där.
Som jag brukar säga till Maya när jag frågar henne om hon älskar mig och hon svarar snabbt nej, ”Jag ser det på dig”. Och då ler hon så sött och jag jagar henne genom huset i jakt på pussar.
Sportlov
Vaknar upp till en mysig måndagmorgon.
Är så tacksam att jag är hemma och är Snigelmamma så att mina barn får vara Sportlovslediga hela veckan. Även om vi inte har mycket på agendan så vet jag hur gott det gör för dem att få lulla runt och bara vara utan tider att passa. Ibland är det det enkla som får oss att må allra bäst.
Förlöst
Klockan är nu 23.30. Jag sprang nyss i full iver uppför trappen och väckte Nogge som precis slumrat in. Han mumlade lite otydligt och lyssnade sen med slutna ögon när jag läste upp utkastet till min första barnbok ’Snigelmamman’. Efter kvällens yogapass blev jag knockad på soffan men precis när jag skulle kravla mig till sängs så slog inspirationen till och jag satte mig och skrev klart hela berättelsen i ett svep!
Wow, jag är själv helt förundrar och chockad! Nog för att jag burit på den i mitt inre under en längre tid och låtit den (över)mogna fram och nu när den kom till pappret så formades den lite annorlunda än jag trott. Men det känns rätt. Det känns så lätt och rätt. Den är här, den skall bara putsas till. Kläs med vackra bilder och voilá, klar!
Som jag väntat och nu är den äntligen här!
Jipiii, vilken känsla och att få bli förlöst! Jag är förlöst!!!
Dagdrömmer
Googlar runt och drömmer mig bort en stund till skrivarkurser jag vill gå och kurser jag själv vill arrangera. Har skickat iväg några förfrågningar om kurser och även logi till mina egna. Hjärtat och känslan styr mig rätt. Jag litar på mina dagdrömmar, de lyser upp min väg. Jag följer glädjen.
För dig som är intresserad av skrivarkurser vill jag tipsa om en sida där många finns samlade. Det är många, så se till att du har en stund för dig själv när du ger dig in… Skrivarkurser.