Artiklar med etiketten ‘Barn’
Solduva
Jag har valt att kalla vårt hem för Solduva. För mig kändes det rätt att ge huset, vårt kära hem ett namn. Vi sätter ju gärna namn på det som betyder mycket för oss, men sällan på våra hus. Däremot vet jag vet många som har namn till sina bilar.
Solduva kom till av två anledningar. Den första är givetvis att jag gärna ville ha med Sol i namnet och vi lät även snickarna göra oss en fin sol som Nocksmycke, den lyser upp vårt hem när mörkret faller. För mig är Sol och Duva affirmationer till mig själv, det blir en positiv laddning var gång jag säger det. Jag vill fylla mitt hem med solenergi, för mig betyder Solen kraft, värme, energi, glädje, umgänge, skratt och massa kärlek. Jag vill att hemmet ska sprudla av kreativitet men även vara en varm famn att återhämta i.
Duvan är det första vi ser när vi kommer in genom ytterdörren, den flyger kraftfull, fri och ståtlig. Den påminner mig om att jag är fri att leva det liv jag vill leva. Och den viktigaste anledningen att jag valde Duvan till väggen och namnet Solduva är att Djurens Språk från Solöga beskriver duvan så här;
Ta hand om ditt hus/ditt hem eller din familj. Ägna dig åt konkreta saker för att få en fast grund att stå på.
Din gåva är att skapa dig en trygg omgivning.
Ett enda språk
Känn att du är Moder Jords barn, inte bara invånare i ditt eget land.
Se att din familj finns bland de hemlösa, inte bara innanför väggarna i ditt hem.
Tala ett enda språk som världen förstår och låt det komma ur djupet av ditt hjärta.
Gör varje handling till en bön och varje bön till ditt livs andetag.
Janesh Vaidya
God´s plan
Often our plans fail that God’s plans for us may succeed
Ellen G. White
Mitt syfte
… funderar just nu mycket på mitt livssyfte. Jag känner mig stundom hemma i mig själv och stundom känner jag en stor längtan efter något mer. Något stort. Något att bita i liksom. Det känns som det är något som väntar som jag inte funnit än. Kanske behövs ännu några pusselbitar läggas för att jag ska kunna skönja hela mönstret.
Känner mig ärligt talat i lite obalans just nu i min stora stora mammaroll och min minimini kavaj som businesswoman – jag vill ju gärna iklä mig båda rollerna. Och nu har det varit mycket familj och mycket barnfokus de senaste månaderna. Jag har satt mig själv till stor del i skymundan som vilken småbarnsmor som helst gör under babytiden. Men tiden har sin gång och för mig framåt. Livet är inte idag som det var i november och jag vet att livet kommer te sig annorlunda i maj, för att inte tala om i september.
Så än en gång ….Tååååååålamod Fia. Tåååååålamod (mässar till mig själv)! Ha tillit till att Livets syfte visar sig för dig och att Gud ser till att pusslet läggs så omsorgsfullt det någonsin kan läggas. Vem vet, kanske läggs en viktig pusselbit just nu.
Tvära kast
Legat och vänt och vridit mig i sängen ännu en natt. Vi kom hem sent på torsdagkvällen och jag gick och la mig vid tolv, vid fyra började vi alla kvickna till och strax innan fem var det full rulle i huset. Nu är det natten till lördag och jag är fortfarande Jetlaggad, kan inte sova och bestämde mig för att acceptera hur det känns just nu och därför sitter jag här i nattens mörker (02.50) och lägger ut en blogg…
Mår inte bra, huvudet är i full gång med stress som krupit sig in, styrelsemöte med Dalarnas Författarförbund om 8 timmar, räkningar som skall betalas, en drös mail att besvaras, ett hus som när det är tömt på massa tvätthögar behöver städas, tvätthögar i en salig blandning av tvättade, otvättade, vikta och ovikta, en kyl som ropar efter näringsrikt innehåll…. huvudet surrar på repeat om detta samtidigt som det känns luftigt och tomt, dygnsrytmen är ju helt i obalans och hjärnan har tappat kollen samtidigt som jag känner hur trött och energilös kroppen börjar bli efter den långa resan och dessa sömnfattiga nätter. Jag vill sova. Jag känner att jag behöver sömn. Men vad göra. Jag litar till att jag snart är i fas och att när helgen har passerat så börjar allt återgå till det normala och förhoppningsvis hjälper piggheten, även om den är falsk, till att beta av min lilla ’stresslista’ så att när måndagen kommer faller jag åter tillbaka i min lunk… ber jag med slutna ögon och knäppta händer.
Hur som är det skönt att vara hemma igen på nått vis. När jag kröp ner under täcket, den lilla täckstump som fanns kvar, i torsdags så låg jag och mös av tacksamhet över vårt hus, ’min’ säng, doften av hemma och de djupa snarkningarna av alla de andra tre som låg och trängdes bredvid.
Mammalyckan ligger där och strålar gömd bakom några disiga moln, snart är det en stjärnklar natt igen.
Våga
Sista doppet
… det är underhållning vid poolen och borden är dukade med levande ljus, par sitter och myser, äter middag och njuter av underhållningen på den lilla scenen de byggt kvällen till ära vid stranden, underhållningen består av trubadur och en Drag Show. Känns lite udda att det sånt ’pådrag’ just här eftersom vi bor på ett litet och inte så märkvärdigt hotell (Diamond Resort). Men det är mysigt och barnen är fascinerade av killarna som uppträder. Jag myser också när jag och (stor)barnen tassar ner i den upplysta poolen och tar oss ett varmt kvällsdopp – mammalycka!
Det är vår sista kväll här, imorgon lyfter vi hemåt. Det känns skönt att komma hem till vardagen och huset samtidigt som jag börjar trivas väldigt bra i den lugna lunken… men den kan jag säkert behålla när jag kommer hem om jag anstränger mig lite, hehe!
Tjejlyx
Vi checkade in (fast vi hamnade utanför i en varsin plaststol) på skönhetssalong jag & Maya. Maya fick fina flätor (som tog 3 timmar att fläta) och Hello Kitty-naglar och jag fick de vackraste tånaglarna jag någonsin skådat. Vi satt där och blev ompysslade samtidigt som vi besådade kommersen som pågick, det droppade in och ut kunder hela tiden, det var allt ifrån massage till pedikyr. En thailändsk flicka som även hon var 6 år var med sin mamma på jobbet, hon var passupp och gav lite då och då spontan massage på armarna och i nästa stund gjorde hon sin läxa. Det var en avslappnad och skön stämning mitt i all business.
Vi var inte klarar förrens sent (sent för oss, dvs ca kl 20.00) och då var vi utsvultna och gick på restaurang och myste bara vi två, spelade Fyra i rad och drack fruktdrink.
Mammalycka
Fäjsbok
”Mamma, den här kan du sätta in på Fäääjsbok!”
Dagarna flyter förbi i stilla mak och till och med barnen är nöjda med att masa mellan bad i pool, fotbollsmatch på gräsmattan, yatzt i skuggan och förtäring på någon närliggande restaurang. Det mest äventyrliga som hänt är kineserna som smäller massor av knallskott för att fira det Kinesiska Nyåret och att vi tjuvbadar på grannhotellet som har vattenrutschkana.
Jag försökte förgäves köpa mig en e-bok igår, kände att nu skulle det vara fint med lite underhållningen, men eftersom jag inte har bankkort och dosa med mig i bagaget så lyckades jag inte handla, e-handel är tydligen inte för den spontana, det kanske är tur det. Så här sitter jag nu utan bok. Jag var så sugen att läsa den som heter något med, När jag fyller 40 vill jag vara smal, snygg och yngre, den lät som den skulle passa mig perfekt, haha!
Själv längtar jag så innerligt efter mitt eget skrivande. Jag har bestämt mig för att boka in mig en skrivarretreat på Sigtuna Stiftelsen i vår, antingen det eller så åker jag själv upp till Siljan och tar in på Stiftsgården och gör ett försök på egen hand. Jag behöver liksom komma igång och verkligen rivstarta, få upp farten och sen hoppas att den håller hela vägen i mål.
Ps Nu sitter jag och Maya ute i den ljumma kvällen, hon ser filmen Trassel för typ 8:e gången på sin bärbara Dvd och jag sitter med datorn i knät och bloggar. Izabelle har somnat och grabbarna förbereder sig för någon fotbollsmatch som går på teve ikväll. De har tjatat hela dagen om den där matchen och ändå minns jag inte vad det är de ska se…
Mammalycka
Bekvämt
Det känns lite nytt och ovant att resa med en bebis igen, även om vi alltid rest mycket med Oscar & Maya ända sedan de var små så har vi hunnit bli bekväma, i allafall jag. Jag är ju en soldyrkare och älskar att ligga och lata mig i solen, så visst tar mitt ego ton i mitt huvud när jag behöver passa efter lilla Izabelle. Men som tur var är Nogge fantastisk på att underhålla barnen i skuggan med lek och spel som passar dem alla, han går också gärna iväg med dem en sväng och upptäcker något nytt och då passar jag på att slappa i solen. Att bada och leka i vattnet med barnen, det gillar jag, så vi kompletterar varandra.
Stänger jag bara av intoningen till mitt dåliga samvete, att jag är en dålig mamma som vill ligga i solen och mojja mig och istället väljer att tona in mig till den härliga gudomliga kanalen som sjunger att allt är bra, allt är som det ska och jag är bra, så blir ju dagarna riktigt ljuvliga.
Och jag känner att jag börjar bli riktigt bra på det, att tona in till den gudomliga kanalen, för jag njuter så mycket jag bara kan. Jag är i nuet. Jag är med familjen. Jag är här. Jag är i mötet med solen. Jag är med mig själv.
Det känns som jag ska vara mycket med mig själv just nu, jag skriver mycket, egna anteckningar och tankar för dagen. Bloggen och det utåtriktade kommer sen, just nu är tid för eftertanke och in-sikt.
