Artiklar med etiketten ‘Indien’
Vi är One
Jag har ingen aning om vad jag ska skriva på bloggen, hur mina böcker ska kunna fortskrida, hur min framtid ska te sig och jag bryr mig inte ett dugg. Det är sinnets gamla lagringar som ger sig påminda med dessa tankar om framtid och tillstånd men sanningen är att jag upplever något mycket större och saligare just nu.
Jag är, jag njuter och jag upplever allt.
Jag kan inte förklara det bättre, det är så få ord i den meningen jag nyss skrev men det är sant, det är det jag känner hela tiden oavsett om jag som nu känner mina fingrar mot tangentbordet, kramar mina barn, gör Yoga eller talar med min man. Diskar, är på toa, läser, vilar, leker… allt är med en meditativ närvaro som jag annars bara upplevt korta stunder efter ett träningspass, utfläkt på en sandstrand eller kanske under delar av ett yogapass, det upplever jag hela tiden nu. Varje minut.
Allt är nytt och allt känns så hemvant. Det är det här som är jag (förstår jag nu), jag har under min vistelse I Indien lärt mig och verkligen insett vem jag är egentligen. Jag vet vem jag är och jag förstår vem du är. Jag ser dig. Du är samma som mig. Vi är ett. Vi är Gud. Det gudomliga är energin som pulserar genom oss alla. Oneness. Och nu när jag öppnat mig för det flödet och den närvaron så läker kroppen, den känns helt befriad, lätt och lycklig. Mitt sinne tjattar på om än mer utmattad dag för dag, jag ser det, jag hör det men jag vet att det inte är jag.
Namaste
Hemma
Jag har inga ord just nu att beskriva det jag varit med om under vistelsen i Indien och den 10 dagar Trainerutbildningen på Oneness University. Jag är så oerhört tillfreds med livet och mig själv, jag har kommit till ro med allt känns det som och jag ber att känslan ska få stanna länge länge…
Kom hem med tåget vid fyra och har haft en ljuvlig eftermiddag och kväll med familjen. Det är verkligen som Bhagavan lär ut på Universitetet att det viktigaste i livet är relationer och kärleken emellan varandra. Vad vore en andlig resa till Indien utan upplevelsen av snabba ben som springer emot en på tågperrongen och dessa gulliga armar om ens hals.
Jag lovar att komma tillbaka här på bloggen och dela med mig av det jag lärt och de insikter som jag funnit. Det är mycket och det är starkt och jag vet att det växer när jag delar det.
Om Shanti
Oneness
On my way
Reser själv
Nogge har varit borta på en utbildning under fyra dagar och det har varit gott för mig att vara ensam med barnen eftersom jag verkligen fokuserat på min närvaro, min kärlek och min tid till dem. Ibland när jag delar tiden så märker jag att jag ger mindre, vilar liksom i att den andra också ska kliva in med sin närvaro. De här dagarna har jag lagt det mesta åt sidan, bara underhållit hemmet lite lätt och fyllt våra magar med energi och näring, resten har jag haft till dem och till mig. Det har varit så skönt! Jag känner att jag kan resa iväg med ett annat lugn, jag stressar inte iväg i all hast med en slängpuss utan har stannat och mött i flera dygn… egentligen flera månader (senaste året) skulle jag nog själv behöva inse.
Jag är här. Jag gör så gott jag kan. Jag är en bra mamma. Jag ser. Jag hör. Jag lyckas inte alla gånger och i alla situationer göra det som jag kan tänka är det bästa för dem men jag gör det bästa jag förmår i stunden. Jag är inte mer än människa. Jag vill inte visa mig som mer än människa. Jag är en mor med till korta kommande och mindre trevliga sidor, men jag är som alla andra, jag har ett gott hjärta och gör jag gör så gott jag kan alltid. Och när jag inte kan, orkar och förmår så är det okey det med. Jag väljer att fokusera på det goda i mig, det kärleksfulla och det fina. Jag är här. Jag har stannat upp mitt liv och jag ser mina barn, det är jag så glad över.
Jag väljer också att vara glad och tillfreds med att jag är en mamma som nu reser till Indien i 12 dagar. Jag vill visa mina barn att det är okey att lämna hemmet och ge sig iväg mot sina drömmars horisont. Att när man reser med sig själv och sitt hjärta som guide så fylls hela ens väsen med kärlek och den kärleken sipprar över blir över till andra och framförallt ens nära och kära. Jag vill lära mina barn att vara intonade på sitt hjärta och höra sin egen röst. Att välja och våga stå kvar i kärleken till sig själv i alla situationer och hela livet. Det är det jag vill lära mina barn och det är det jag själv hoppas lära fullt ut nu, för jag vet att för att hela någon annan behöver jag vara helad själv.
Jag låter bilden på Maya fylla mig med livsglädjen och konktaten med mitt inre barn,
det är en sådan här livsglad krabat jag ber om att få möta i mitt inre…
Förlåtelse
Låt oss säga att någon har sårat dig och det finns smärta. Det vi lär ut är; stanna kvar i smärtan, upplev smärtan fullt ut. Om du stannar kvar i smärtan, kommer den att transformeras. När den har transformerats kommer du att förlåta.
Inte så att du försöker förlåta, förlåtelse sker då automatiskt, för såret finns inte längre där. Precis som om man bränner en vedbit som blir till rök och sedan försvinner. På samma sätt, om du stannar kvar i smärtan, om du upplever smärtan – människor upplever faktiskt inte vad som pågår – om du gör det så sker en förbränning och sakta men säkert omvandlas det till glädje.
Vad omvandlas till glädje? Smärta blir glädje. Lidande blir glädje. Likt vad man än slänger in i elden, en tygbit, en träbit, lite kol, vad det än är, så brinner det upp. På samma sätt sker en förbränning av vad det än är som du upplever fullt ut. Det skapar energi.
Själva smärtan skapar energi. Energi ger glädje. När du upplever glädje, hur kan du inte förlåta den andre? Förlåtelse sker då automatiskt. Allting måste ske automatiskt. Om du försöker att förlåta, blir det bara ett mentalt spel.
Mycket som hänt
Känner mig oerhört tillfreds med livet och dagarna som är, jag förvånas eftersom jag bär iväg ensam på ännu en livsresa om bara två dagar. Indien väntar och om någon sagt till mig för fem år sedan att det här kommer vara din tredje resa (Indien 2010, Bali 2011) som du beger dig iväg ensam så skulle jag aldrig trott det. Jag skulle för fem år sedan aldrig ens tänkt tanken, inte i mina vildaste drömmar, möjligtvis då i en mardröm jag vaknat upp vettskrämd och svettig ur. Jag inser att det hänt väldigt mycket de senaste fem åren, inte för att jag kan sätta fingret på vad exakt det är, men jag känner skillnaden. Mod har ersatt rädsla, lugn har blommat bakom stress, tillit har växt fram och mycket av oron dunstat bort. Det är väl så det känns, att vissa tillstånd har dunstat bort, bleknat av och en annan färgpalett visar sig inom mig.
Inför resan känner jag en förväntan och längtan. Jag funderar väl om skuld och dåligt samvete ska komma men isåfall välkomnar jag det i den stunden, så länge de känslorna är i skuggan så tänker jag njuta av ljuset från de andra känslorna jag tror mig kommer uppleva mycket av, glädje, kärlek, lycka, lugn & spänning.
Jag njuter av mitt liv. Jag vill njuta av mitt liv. Jag tycker det är fantastiskt att leva just mitt liv…
Namaste
Real treasure
You are searching the world for treasure,
but the real treasure is yourself ♥
Rumi
Awake
Nogge har påbörjat en 3 årsutbildning med Carlos Chan varav första intervallen är nu under 4 dagar. Och när han kommer hem möts vi ett dygn innan jag tar med mitt pick och pack och lilla Sofia och åker till Indien. Det är verkligen en spännande tid vi har framför oss, det känns som vi båda kommer finna mer av oss själva och förhoppningsvis hitta helt hem i våra egna hjärtan. Tänk att just den vägen, den som går inåt kan upplevas så lång, den som borde vara den naturligaste att finna kan gömma sig så väl bakom år av mönster och föreställningar, toppat med massa rädslor för att frigöra det gamla och släppa fram det sanna.
Jag vill vara sann, det är min största längtan att våga leva som den jag är. Nej, förresten, den största längtan är givetvis att leva livet fullt ut. Att vakna upp och känna mig livslevande. Levande. Lev – Ande!
Min smygsamma lilla önskan med kursen på Oneness University är att få fart på hela systemet i mig, det jag önskar mig är ett kärleksfullt men tydligt Wake Up Call…
Given
Man cannot make it on his own, it has to be given.
Sri Amma Bhagavan