Artiklar med etiketten ‘Barn’

Snigelmamma

Jag är så tacksam för Snigelmammelivet jag har möjlighet att leva. Bara att gå med barnen till skolan ger så mycket till vår relation, samtalen blir annorlunda och nära när vi promenerar mot hemma över frukostbordet. Från att ha stressat och sladdat in på dagis när barnen var små för att skynda skynda vidare till jobbet så är det här sådan lyx. Jag är stolt att jag styrt om min livskurs och att farten har sänks till Snigeltempo, inte för att jag är kolugn jämt, men oftare. Jag är vet mina fallgropar och jag gör medvetna val varje dag att rå om mig själv och familjen. Det ger god avkastning redan nu.

Mellis i lekparken efter skolan – livskvalité!

Mellis i lekparken

Full fart i linbanan

 

Mina dagar…

Snigelmamma

Förutom att snigelmamman är prioriterad nu när barnen är lediga från skolan så ger jag mig i kast med att skriva vidare på boken (böckerna), meditera och läsa lite… det är typ det. Och orkar jag upp så tar jag mig en soulwalk i gryningen. Under morgondagen ska jag också göra klart det sista inför helgens Oneness Awakeningkurs, känner du att det vore nått för dig och inte har något speciellt för dig i helgen så är du välkommen att dropa in i sista sekund – lovar att det blir fantastiskt givande!

Flowering heart, är ett talande uttryck för vad Oneness bidrar med.

 

 

Busfrön

Satsar på att hålla huvudet upp och fötterna ned mitt i vardagen och småbarnslivet. Happy är busig, typ helvild, precis som det ska. Izabelle är livrädd för honom (de andra två är inte så morska som de låter de heller när han jagar deras tår) och ropar Mamma,  Moiiis Moiiis hela tiden, hon verkar tro att alla katter heter Morris. Morris däremot är in och kikar om buset är kvar, tittar stillsamt på honom och jag väntar mig att höra en djup suck, sen går han ut igen. För att senare komma in och se om han är kvar, titta tomt och gå ut igen…

Det äldre busfröet Det yngre busfröet

 

Happy

Det började imorse med att reportaget om vårt hus Solduva var med i DT´s bilaga Hus och Hem. Det var ett jättefint reportage som speglade mig, familjen och huset. Vi är så nöjda. Jag ska dela bilderna här på bloggen så småningom .

Sen kom Jenny & Ulrika hit på lunch, Ulrika hade med en mumsig broccolipaj. Jag var till Sunyogi Umasankar sommaren 2010, september 2011 bjöd jag hit honom för en sunyogakurs vid Siljan. Jenny var med på kursen och begav sig sedan själv iväg till Indien för att träffa honom igen maj 2012. Nu är det Ulrikas tur, hon åker till hans hemby Lachipur och Universal Peacecenter imorgon. Jag känner så mycket glädje för hennes skull, ända sedan jag var dit har jag längtat att återvända, jag känner (och hoppas) att det är dags snart. Det är magi att visas med honom och ta del av hans visdom och närvaro, han är så ren och ljus. Han är min mästare.

Efter kvällens yogapass, en kärleksboost till fötterna, så kom jag hem och möttes av Nogge och golvmoppen. Nu är han igång muttrade han med glimten i ögat och pekade mot Happy som svischade förbi i full fart. Vasen var vält och nyss hade Maya ropat; Pappa kom! Han hänger i gardinen.

Happy (född Aston) är barnens nyinköpta kattunge. Men vi är ännu lite oense om namnet, Maya tycker han ska heta Crazy.

Happy  Happy & Crazy

 

Soft och nice

Grabbarna är helnöjda med att ha sett tre hockeymatcher live vid Globen. De strålar! Till och med Maya blev sugen på hockey, så hon hängde på till matchen idag. Annars har det varit en soft helg, i allafall för mig, förutom att jag irrat (med mig barnen) lite hit och dit på tunnelbanor och pendeltåg innan vi kom dit vi skulle. Vi har varit många timmar vid lekparken vid Medborgarplatsen och givetvis hängt på BR Leksaker. Det är typ det. Soft och nice, precis som vi ville att det skulle vara. Jag har shoppat också, men bara lite. En väska, två malas och en bok, den ska jag börja läsa ikväll, The Secret Kraften (The Power) av Rhonda Byrne.

Mammalycka

Lek vid Medborgarplatsen Hockey VM

Heja Sverige

Heja Sverige

Min shoppning

 

Skrotar runt…

Colorful days

Det har varit nedräkning några dygn, Maya har räknat 37 timmar kvar, 24 timmar kvar… Det är grabbarna som ska gå på Hockey-VM men vi hänger på hela familjen till Stockholm, bor på hotell och har det skönt. Jag vill bo på ett lyxigt hotell, sa Maya och jag ler åt La dolce vita-livsstilen hon redan anammat. Mamma upp i dagen.

Så vi kommer skrota runt i Stockholm i helgen och jag är fullkomligt nöjd om jag får värmas en stund av solen, dricka någon espresso, vi lyckas hålla sams allesammans och jag kan äta åtminstone en låååångfrukost…

Snigelmammelycka

 

Sällskap av barn

Det blir inte alltid som man tänkt. Min plan med tid och närvaro med barnen spretade isär lite grann. Efter Oscars fotbollsmatch på lördagsmorgonen så försvann han iväg till kompisar och blev kvar både på lunch och middag, och till kvällen hade de kommit på att de skulle ha fest så de hade party en hel skrälldus med barn. Maya ville såklart också vara med på fest, så henne cyklade jag dit med. Så blev det med det. Hur som, glada (och sängfärdiga) var de dock när de kom hem.

Själv hade jag sällskap av både Izabelle och grannpojken i trädgården. Vi krattade och gjorde fint. Vi hade så trevliga samtal han (grannpojken) och jag, det sa liksom klick. Så vi bestämda att jag skulle få köpa honom. Tio kronor var lagom tyckte han själv, så han sprang iväg med en slant till sin pappa och så var köpet klart. Fast han ville förstås kolla med mamma först också, kanske hon ville ha hundra kronor. Och jag sa att jag ville prata med Oscar för han var ju inte hemma, Maya och Izabelle var med på köpet även om Maya suckade över att få två bröder. Jag sa att det kan ju vara bra att sova några nätter på saken också när man tar så stora beslut i livet. Det går nog bra för mig iallafall, sa han 😉

Åh, vad barnen är ljuvliga! Det är allt ett äventyr att möta dem i samtal och umgänge, spelar liksom inte någon roll om de är ens egna eller andras guldklimpar – de förgyller livet för oss alla.

 

 

Children teach

children teach

 

Tid och närvaro

Härom kvällen var vi inbjudna att träffa andra familjehem och få information om Komet, en utbildning som Borlänge Kommun erbjuder familjer för att få bättre kommunikation med barnen och en mer harmonisk hemmiljö med mindre konflikter. Komet visar oss vuxna hur vi kan förbättra vårt beteende, genom oss ändras hela familjesituationen. Precis som jag lär mig inom Oneness, Yogan och den personliga utvecklingen, det handlar alltid (eller oftast) om mig och kan jag förändra mitt beteende eller min inställning så förändras hela bilden. Inom Oneness säger vi att läker en så läker alla. Läker jag så läker alltså mina barn.

Komet berättar hur viktigt det är att ta sig gemensam stund med barnen. Möta barnet på dess villkor, genom lek, sagostund, spel eller annan sysselsättning som passar barnet. Rådet från Komet är att ha en gemensam stund med barnet på allra helst (minst) 15 minuter per dag. Och det visar sig vara väldigt svårt för de flesta av oss föräldrar att lyckas med. Smärtsamt men sant… om vi rannsakar oss själva.

Det lär också ut att vi behöver berömma mer än vi tillrättavisar, bekräfta det positiva 5 gånger mer än vi bekräftar det negativa. Alltså ge positiv feedback för skorna som står på hallmattan istället för att banna mössan som ligger slängd på golvet. Fem gånger mer kärlek! Kärleken är tid tillsammans, beröm, bekräftelse, omtanke, uppmuntran och så mer tid tillsammans och så lite mer tid tillsammans.

Det jag fick med mig mest av kvällen var just det med gemensam tid, ju mer gemensam tid vi har tillsammans med barnet/barnen desto mindre konflikter och bråk. Och när/om de väl uppstår bråk så bör vi välja våra strider, välja varsamt.

Oneness lär ut att livet är relationer, det är essensen av livet att mötas och dela vår kärlek med varann. Ge varandra av våran närvaro och tid. I helgen ska jag ge mina nära och kära tid, och närvaro på deras villkor.

 

Mitt fokus

PrioriteraGårdagen hängav jag min energi åt skrivande (inga fler ursäkter!) medans Izabelle sov middag, Oscar var på fotbollsträning och Maya lekte med kompis. Under eftermiddagen tog vi cyklarna och åkte på lekplatssafari genom stan, erövrade 3 stycken fina lekplatser och tog en våffelpaus innan vi utmattade försökte samla kraft till sista backen hemåt.

Vilken väg kan vi cykla så vi slipper backar, frågar Maya?
Det är just det som är kruxet med att bo på (nära) berget, det blir uppför vilken väg vi än kommer ifrån.

Idag ska jag förbereda mig för morgondagen, jag ska till min stora glädje vara lärare några timmar på Brunnsviks Folkhögskola med temat hälsa och friskvård. Så glad och tacksam för det, jipiii!

Till kvällen blir det yoga med ljuvliga soulsisters och sen drömmer jag mig bort i Skärgårdsdröm med Sofia Rågenklint på Tv8.

 

Sök innehåll