Vilken fantastisk dag! Jag och barnen är ensamma hemma hela helgen och vi myser på. Man skulle kunna tro att vara ensam med barnen gör mig mer upptagen och så det givetvis också men på nått vis så lyckas jag ändå vara mer närvarande. Vet inte hur det går till, men så blir det oftast för mig och det känns så fint. Jag stojar och står på i hemmet och så tar vi oss iväg på små turer, som andan faller på. Idag bjöd vi hit min mamma och pappa på tacolunch och sedan åkte vi ner allesammans på Borlänge Marknad, vilken bjöd på soligt väder, livliga familjer och massa knallar – och trots vårvärmen köpte vi oss varsin mössa. Efter en fika hos mormor och morfar så tog vi oss hem… nästan alla av oss. Maya stannade kvar för övernattning.
Jag är så tacksam över mitt liv och dem som jag delar det med, jag är omfamnad av de underbaraste föräldrarna, ljuvligaste barnen, älskade maken, flera soulsisters massa andra ljuva själar. Just relationen till mina föräldrar har blivit än vackrare och djupare sedan jag kom i kontakt med Oneness och alltså mer med mitt hjärta. Givetvis även relationen med andra, men för att ha kärleksfulla relationer med andra behöver vi läka (inom oss) med vår barndom och våra föräldrar (enl Oneness). Jag känner hur jag läker och hjärtat öppnas. Jag är så innerligt tacksam för mitt liv och dem jag delar det med.
Tack Tack Tack
Det kan hända att det gudomliga (själen) inom dig har en plan för just ditt liv. Men det är också lätt att fastna i sinnet ju mer planer vi tycks verka i, det kan vara svårt att skilja vad som är sinne och själ, ego och hjärta i själva planerandet.
Om själen har en förutbestämd plan med just ditt liv så kan du vara säker på att den redan är satt i verket. Den är perfekt tillrättalagd i ditt hjärta och livsvägen är du redan på. Så allt är redan omhändertaget. Det är liksom bara att följa med och ta emot. Så enkelt är det. Inte alls ansträningslöst, det krävs engagemang, passion, tålamod och glädje men planeringen i det stora hela är redan gjord. Struktur och logistik är påtänkt in i minsta detalj av det högre medvetandet, jag kallar det universum eller Gud.
Så grusa inte ner planen eller själva maskineriet med att grubbla, fundera, kontrollera eller försöka förutse eller styra om. Det är lönnlöst och det håller dig bara on-hold i livsflödet, det som inget hellre vill flöda fram och genom dig. Det som vill bära dig genom stunden, dagen, livet…
Mest troligt kommer du aldrig se den stora planen, själva projektet du är försatt i. Det är inte till för dig att bekymra dig om, det är som sagt redan omhändertaget just av den anledningen att du helt och fullt ska kunna uppleva det som händer just nu i ditt liv och omfamna det.
För egentligen är inte den stora frågan vad att göra med våra liv, utan snarare hur stor förmåga har vi att just uppleva livet. Uppleva det enda som finns att uppleva, det som är precis alldeles exakt just nu.
Spirar av glädje i kroppen, ikväll åker jag till Sätra Brunn och förbereder inför helgen Oneness Awakeningkurs som börjar imorgonbitti. Jag känner mig som en frisläppt häst som galopperar med manen fladdrande, kanske för att jag tänker på de två lyckliga hästarna jag mötte på gatan en tidig gryning för något år sedan när jag gick min morgonpromenad. De galopperade glatt i byn, in total bliss (lycksalighet) över att tagit sig ut på egen hand ur hagen. De utstrålade sådan glädje att det kändes lite vemodigt att knacka på ägarens dörr och avslöja dem.
Jag har ju blivit en liten hemmaråtta, hasar runt mellan köket och lekparken. Sitter på altangolvet insvept i en filt och fångar vårsolen när tillfälle ges. Jag myser och jag trivs. Likväl inser jag hur mycket jag älskar att vara ’ute’ och träffa människor, ute i den andra verkligheten och få vara en del i dess sammanhang och inte bara mötas på nätet. Igår hade jag glädjen att rulla ut yogamattan i Borlänges gamla Tingshus och dela yogan med herrklubben Round Table, sånt tycker jag om. Det ger mig också mening.
Jag inser att jag är en perfekt blandning av Snigelmamma och Businesswoman. Jag trivs som allra bäst när jag blandar dem samman. Och framför allt när jag släpper tanken och föreställningen om att jag måste välja eller tror som jag trodde förr att de skär sig tillsammans. Det är inte sant. De blir en perfekt harmoni, de kan inte bli bättre, jag älskar ju dem båda.
Jag svävar runt bland mina olika projekt, planering av Oneness Awakeningkursen vid Sätra Brunn i helgen, skrivandet på boken (håller mig mest till skrivandet av den ena av dem alla), vara närvarande mamma, alá Snigelmamma och Yogan, ikväll kommer jag att få dela min Yoga med en herrklubb. Som tur var gör mitt svävande inte så mycket eftersom jag känner att rötterna härstammar ur samma kärna (hjärtat) och att det jag vill dela med barnen, i skrivandet och yogan är liksom samesame.
Och så ber jag om att resan till Indien och Universal Peacecenter jag planerar ihop med en resebyrå ska få sväva iväg till verklighet. Det vore helt underbart att få erbjuda en retreat där i byn Lachipur hos Umasankar, min mästare. Här ser du bilder från min resa dit 2010.
Jag har även bjudit hit (till Dalarna) Kerstin Rikardson för att hålla en Awakening Art kurs i sommar. Vi fann varandra vid Onenesstemplet i Indien och där blommade längtan upp att mötas igen och nu ser det ut att bli en kombo av min längtan att måla. Jipiii!
Och så fick jag inbjudan till Kundalini Yogalärarutbildning igår från Mangalam och vännerna Emma, Annki och Klas. Jag har längtat något år efter att gå den här utbildningen men det har liksom inte varit dags ännu för mig. Vi får se om det känns rätt i år, annars väntar jag lite till. Den som väntar på nått gott…
Även om det ser ut som det händer mycket, vilket det gör också, så vilar jag i att allt är som det ska. Det som är lätt är rätt. Dörrar som öppnas kliver jag in i (om det känns bra för mig förstås) och dörrar som ännu hålls stängda låter jag vara. Allt har sin tid. Och vem är jag att veta vart jag ska. Jag låter livet självt guida mig. Jag vill faktiskt inte själv styra nå längre, jag har gjort det och det gick inte alltid så bra. Jag öppnar mig hellre för att ta emot det som ges till mig och fånga tillfällena när de kommer. Jag har tillit till att allt som ges till mig är bra. Det är för mitt bästa. Livet vill bara gott.
Yoga handlar om så mycket mer än asanas (rörelser och positioner). För mig är det sinnesro och närvaro. Det är medvetenhet om så mycket. Medvetenhet om kroppen, sinnet, tankar och genom allt detta leder Yogan mig till medvetenhet om något högre och större. Jag upplever att jag upplever något allomfattande, något som när igenom både mig och deltagarna, något som gör att vi alla som individer försvinner för ett ögonblick och blir samman till ett. Inte bara med varandra utan med livet självt. Det ger en känsla av både tomrum och fyllnad på samma gång. Det känns som allt har en mening och ingenting egentligen har mening, det bara är. Jag blir otroligt lugn och full av sinnesro varje gång samtidigt som jag känner mig helt förvirrad eftersom jag får en uns av hur lite jag egentligen vet. Och på nått underligt och skönt vis så är det helt fantastiskt att jag inte vet någonting och ju längre Yogan följer mig i livet desto mer ger just den känslan av att inte veta någonting – en känsla av mening.
Namaste
Under kvällens pass förgyllde Maya med sin närvaro. //Mammalycka
… och det första för mig på över 10 år (förra gången hängde jag och Izabelle i pulkabacken). Det var med lite darrig ben jag tog mig an den första backen och sittliften tog musten ur mig till en början men sen så började jag njuta av både nedfarter och stunderna i liften.
Vilken dag! Vilket väder! Vilket paradis!
Önskar Dig en härlig och strålande Påsk!
We do not heal the past by dwelling there;
we heal the past by living fully in the present.
Marianne Williamson
Givetvis släcks Solduva ner ikväll 20:30 när vi deltar på Earth hour. Ett fint tillfälle att tala med barnen om miljön och om hur människor levde förr utan elektricitet och hur miljoner lever utan det idag i t ex Indien.
You who bring it light will come to see the light more sure.
Lesson 157
A course in miracles
Mycket har förändrats inom mig den senaste tiden (de senaste månaderna men även de senaste åren) och jag vilar mer och mer i tillit till för hur mitt liv är, hur det ska levas och vart jag är på väg. Min ivriga planering, strukturering och framtidssyn har ersatts av frid, sinnesro och harmoni. Märker också att de flesta önskningarna och begären har försvunnit. Förr kunde jag skriva listor med saker (upplevelser mm) att fylla mig och nu kan jag bara komma på tre ting på min önskelista;
Glädje
Hälsa
Sommarhus
Så det enda som återstår är alltså sommarhuset eftersom jag redan är fylld med glädje och hälsa. Och det bästa av allt är att jag behöver inget sommarhus för att uppleva de två ovanstående heller. Allt är redan bra. Jag vill givetvis också skriva klart mina böcker men sanningen är den att jag skriver varje dag, mest i mindre skala men ändock – jag skriver, och det får mig att må bra.
Sommarhuset är en del i mitt liv som Snigelmamma. Livet jag redan lever alltså. Jag är en mamma som har tid och möjlighet att vara hemma. Framför allt har mitt tidigare evinnerliga stressande och flackande ersatts med förståndet att välja att se att jag har tid och möjlighet att vara hemma. Jag kan välja att vara mer med mina barn. Och nu väljer jag det. Jag ber om möjligheten att uppleva sommarloven med barnen i framtiden och vet att det bästa sättet för att förstärka den önskningen till Universum är att redan nu tacka för all tid jag har med barnen. Redan nu tacka för alla dagar och lov jag har till skänks att just vara Snigelmamma.
Så egentligen är min enda önskan att bli påmind varje dag om att tacka för glädjen och hälsan i mitt liv och tacka för Snigelmammelivet jag lever och orden som strömmar ur mig.
Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack Tack