Artiklar med etiketten ‘Barn’
Livsglädje
Barnen speglar så mycket i oss, jag ser genom barnen när jag mår dåligt och när jag mår bra. Jag märker min ilska genom dem och kontakten med min glädje. De är som kärleksfulla livsbarometrar.
Till exempel så påminner Oscar mig om min kontakt med mina känslor, även dem som ligger begravda sedan jag själv var barn och han väcker sportkillen i Nogge. Maya hon speglar kontakten med mitt inre barn, är jag i kontakt med henne så släpper hon mig nära nära intill sig, är jag långt ifrån mig själv så visar hon mig det genom ett avstånd. Izabelle avslöjar att bakom ilska och sorg ligger glädjen och skrattet och bubblar. Genom en kärleksfull miljö möter jag henne i det hon är i och ger henne plats att släppa fram allt, jag visar att jag är kvar och kärleken är oändlig. Det lär mig att släppa fram alla mina känslor och låta dem släppas fria i en kärleksfull miljö i vetskapen att bakom dessa blommar skratten och livsglädjen. Barnens livsglädje väcker min livsglädje.
Jag vet att alla tre barnen behöver få tillgång till min kärlek och närvaro och jag påminner mig om att det behöver även mitt eget inre barn. Att jag ser och älskar henne över allt annat för den hon är.
Imorse bajakade jag Mayas längtan till bad, hon ville till och med ligga och sola. Och jag mötte även upp mitt eget barn, hon som en gång älskat att bad, även kallbad. Jag säger som en vän sagt om kalla morgondopp…
Jag känner livet i mig!
Souldance
Jag kom tidigt till yogastudion för att städa och när salen var fylld av såpdoft så tog jag mig några änglakort och en kopp silverthé i väntan på fina soulsisters. Istället för livgivande Gökotta så fann vi livsenergin genom Yogarelease, kroppens frirörelse, själens blomming, sinnets andhämtning – en härlig Souldance.
Yoga, yogaretreat, souldance och mina morgonpromenader håller mig väl balanserande på min livsväg. Jag är så oerhört glad för att jag nu även tagit in mer av dansen (läs: de fria rörelserna) i mig, låter den strömma genom mig. Den rensar ut, den öppnar upp, den får mig i harmoni. Den är en del av mig.
Hela dagen fortsatte i soulflow. Jag har känt mig närvarande, lugn och lycklig. På eftermiddagen efter att jag skjutsat Maya till till mormor och morfar, hon ville så gärna sova där och baka med mormor, så tog jag en promenad på berget. Jag gick in i ett träd, flera trädstammar som växt upp ur samma rotsystem och bara landade. Sen besökte jag en favorit, den tysta stenen, klättrade upp och satt tyst i samtal med gud, bad mina tacksamhetsböner. Vände med kvicka glada ben hemåt för en myskväll med Oscar som ville se filmen Happy Feet och den titeln kändes väldigt passande just idag.
Jag kan göra en dansare av vem som helst eftersom jag vet att djupt inne är alla en dansare, och min kunskap är starkare än deras motstånd.
Alla som kan gå kan dansa. Alla som kan prata kan skriva. Alla som kan andas kan sjunga. Men man måste göra det.
Gabrielle Roth
Skaparlust
Äntligen letade jag igenom förrådet och fick rensat undan flera tippen-kartonger i samma svep för att finna målarpenslar, färger och dukar. Och när Nogge for iväg med Izabelle och Oscar för att se på ännu en fotbollsmatch så passade vi på att duka upp det gedigna smörgåsbordet framför oss…
Så frigörande, så härligt, så närvarande, så sammanflätande!
Nu ställer vi dem lite åt sidan för att snart fånga kreativiteten igen.
Snigelmammelycka
Avskalat
En tidig söndagsmorgon i maj, när inget står på agendan och solen stiger upp över tallen – den känslan är speciell. Jag älskar dagar som bara är, dagar att fånga och njuta av. Med tre barn, hus och trädgård så ser jag ändå sysslor som jag bör göra, men jag skalar av dem, skalar av till bara essensen är kvar, det viktigaste, sen låter jag resten formas av livet.
Det är så jag gjort de senaste åren med mitt yrkesliv och dess alla vägar jag utforskat, skalat av. Jag har hunnit med att utforska yrken som nagelskulptris, vägvakt, avbytare (bondgård), centrumledare, friskvårdsanläggnings-ägare, träningsinstuktör, kassabiträde, säljare, föreläsare, kursledare, idrottslärare, marknadsansvarig… jag minns när jag satt hos ett medium och uttryckte all min längtan till aurafoto, färgterapi, mediumskapet, coahingen, skrivandet, yogan osv. Då gav hon mig rådet att rensa undan, fokusera på några få delar. Istället för den saliga härliga blandningen låt någon (några behövde hon säga till mig för att jag skulle få behålla lite livsmod uppe) få komma fram än mer i ljuset då de andra läggs åt sidan. Hon gav mig rådet att fokuserar på en (några få) och istället för att med en trubbig spretig udd få se den bli knivskarp.
Jag känner mig kanske inte knivskarp, men nog känner jag att jag vässas till och blir bättre på det jag valt att fokusera på. Nu är ju inte bedömningen alls med i min motivering varför jag vässat till knivudden. Min drivkraft är att öppna upp livskraften i mig, låta mina inre egenskaper få blomma ut till det allra bästa för mig och helheten.
När jag skalade av fann jag att glädjen till yogan och skrivandet var som allra störst. Så det är den livlinan jag balanserar på. Jag ber om att få balansera i ljuset. Jag ser andligheten, det mediala som benen som jag balanserar med, att mitt högre jag skall leda mig genom yogan och orden jag skriver. Jag ber om att yogan, skrivandet och andligheten ska få fortsätta att förgylla mitt liv och låter sen resten formas av livet. Jag ber mitt ego att släppa tanken om hur det ska formas och vart jag ska gå. Jag står helt enkelt kvar på min livlina och ser om det kommer någon vindpust och för mig dit jag ska. Litar till att jag balanserar på den lina jag ska stå oavsett om stegen går fram eller bakåt, eller jag bara vinglar i nuet. Jag finner frid i att just nu är jag där jag ska vara.
Snigeldag
Jag hör tvekan i rösten hos några nära när de undrar, men hur har du det egentligen? Hur mår du av att vara hemma så mycket? De minns mitt gamla jag, det som jag också så väl känns vid. Den gamla Sofia som alltid fyllde dagarna med något och allt där emellan, om det så vore att skura toaletten, sorterar tidningar, åka iväg över en weekend, shoppa, träna, powerwalká mm mm. Alltid något att göra, inte en minut till paus om det inte vore för att svepa en kaffekopp utan att riskera att sulla på kläderna mitt i språnget.
Inte på år jag lunkat på så stilla som jag gör nu. Igår var en Snigeldag i dess rätta benämning, jag tog inte många knop förutom då jag masade lite liv i mig för måltider och annat. Jag var inte loj och apatisk, jag kände mig bara otroligt närvarande och i nuet och tänkte att eftersom det kändes så fantastiskt skönt så stannade jag kvar där.
Jag var med barnen i ett lugn samtidigt som jag fick fart och jagade Maya runt runt i huset glatt påhejad av Izabelle, vi hade oss en mysig tjejkväll bara vi tre medans grabbarna åkte på match. Maya pysslade om sin lillasyster och matade henne med gröt. De badade med barbies och skrattade högt, hela badrummet såg ut som ett sjöslag och jag behöll mitt lugn. Jag njöt av stunden, deras glädje och min lycka att vara mamma.
Sniglarnas budskap har klistrat sig fast djupare än i tanken, jag börjar känna en annan sorts mening med livet.
Livet är så magiskt, så fint!
Snigelmammelycka
Dansshow
Jag tackar för att allt är omhändertaget. Det var med 10 minuter tillgodo jag kom in till Mayas dansuppvisning igår efter hemfärden från Biskops Arnö. Jag möttes av kramsjuk Izabelle och söt pojk, Maya fick jag leta på bakom ridån, hon var sprallig och glad. Det var total mammalycka att sitta med både Oscar & Izabelle i knät och se Maya göra hela 3 nummer på scenen med både dans och sång, jag grät hejdlöst och undrade varför jag inte fått med mig några näsdukar. Gud va stolt jag är över mina barn, jisses! Och jag vet att ni som själva är föräldrar vet precis vad jag menar när lyckan är så där total och värmen i bröstet pulserar…
Uppväckande dopp
Efter Dynamic (Osho-meditation) och frukost sprang jag och Ulrika ner till Mälaren för ett dopp. Väl på bryggan hade en utländsk man redan tagit plats med sitt fiskespö, så vi frågade: Can we have five minutes in private. Han gick iväg på grusvägen och ställde sig och tittade in i en kohage medans vi skrämde iväg alla fiskarna när vi skrikande och nakna (Ulrika hade iaf trosor på sig) plaskade i Mälaren.
Det är lilla Fia i mig som älskar sådana här spontana galenskaper. Egentligen är det ju inte alls något galet för lill-Fia att hoppa i den iskalla sjön 6 maj men den tråkiga vuxna delen i mig ser gärna hinder i det mesta skoj, det är henne jag vill krackelera och få den nyfikna och livsglada flickan att ta mer plats i livet igen. Jag är på god väg emellanåt, några fler kalldopp får nog den tråkiga delen av mig att ta skydd och den vilda lilla flickan att ta mer plats. Det är tid för omvända (inre) roller i mitt liv.
Sunyogi har varit med mig mycket i tanken den senaste tiden och jag tänker på hans livsglädje och nyfikenhet, hur han slängde sig ner på gräsmattan i förtjusning och fotade maskrosor – han har verkligen barnet i sig i kombination med en medvetenhet och visdom som de flesta av oss behöver livstider för att finna. Han är speciell. Lill-Fia är speciell hon med minns jag, det är dags att lära känna henne igen.
Nöjda barn
Mother
Familjetid
Efter en helg med Vajra Paatra och nästkommande helg med Yogaretreat så var det helt underbart att ha två dagar med närvaro med familjen och barnen. Jag har stora behov av att både tanka egentid och vara mycket med familjen, inte helt lätt att få till som trebarnsmor och med lite jobb däremellan, men jag blir bättre på det. Bättre på att jobba när jag jobbar, vara Snigelmamma när jag är hemma och finna ro när jag är själv. Det svåraste är nog ändå att vara Snigelmamma helt fullt ut, för mig är det skillnad när jag är Snigelmamma och bara mamma. I rollen som Snigelmamma är jag närvarande och lyssnar, tar mig tid, är med liksom. Som mamma kommer jag på mig med att stå och svara på något jag inte lyssnat till fullt ut, laga mat och samtidigt springa till tvättstugan för att plocka i en tvätt … som tur är fångar jag Snigelmamman allt oftare och Snigelmamman kryper lättare fram ur sitt skal om hon även tagit sig egentid och funnit glädje i lite jobb någon dag.
♥ Allt är för mig en kärleksfull balansgång ♥
Vi har njutit av vår halvfärdiga altan och tills möblerna som vi beställt kommit så sitter vi på stjärtlappar, det går bra det med. Jag är så otroligt nöjd med ombyggnationen av vårt hus och hur vi bor. Ett hem med ljus, glädje, energi och ändå ett hem för återhämtning och vila – jag känner mig sååå hemma!
Maya har ju lyckan att ha en egen balkong i sitt rum och den har vi gjort så fin i helgen, det blev som ett extra pysselrum. Vi firade Valborg lugnt här hemma, det enda turbulenta som hände var lite avundsjukt gnabb från Oscar när vi såg på Lilla Sportspegeln att Maya var veckans vinnare och har vunnit Sebastian Larssons matchtröja. Inte för att varken jag eller Maya har någon koll på vem han är, men det syns på storebrorsans beteende att det är stort. Han har redan börjat budgivning …
Han är ju världens sötaste storebror (annars) och Maya är otroligt givmild, så jag är säker på att den kommer att byta ägare smidigt och snart hänga på hans vägg.
